Posts Tagged ‘penicillin’

Att ta hjälp

december 11, 2015

Ja. Nånstans får det ju vara nog. Och efter att ha släpat mig runt på jobbet igår, med i det närmaste utomkroppslig upplevelse, var jag rätt tärd. Idag skulle jag har åkt till Linköping på möte på eftermiddagen, och när jag försökte föreställa mig hur jag skulle orka lämna Alex på skolan 08.20, ta bussen till jobbet, jobba, gå till stationen för att ta tåget till Linköping, gå från och sedan tillbaka till stationen för att sedan åka tillbaka efter 15.00, därefter ta spårvagn och sedan buss hem…….ja då började jag nästan gråta eftersom det kändes så oöverstigligt.

Så i morse ringde jag vårdcentralen och lyckades slippa sitta i lättakutkön och istället få en tid direkt hos en läkare 13.15. Jag lämnade Alex på skolan och åkte till jobbet där jag så gott jag kunde reparerade skadan i att jag inte kunde åka till Linköping (delegera/informera berörda parter). Bihålorna värkte, huvudet värkte och jag såååå trött efter att ha vaknat 03.15 och sedan knappt kunnat sova nåt mer.

Tog spårvagnen till vårdcentralen och fick en obehaglig upplevelse då jag plötsligt ryckte till och undrade var jag var och var jag egentligen skulle gå av (mindes inte vart jag var på väg). Det gick ju över på nån sekund, men det visade väl med önskvärd tydlighet hur trött och sliten jag var!

Jag gick och lämnade blodprov och satte mig sedan och blundade i väntrummet. Ryckte till igen när läkaren ropade upp mig så jag hade väl somnat till.

Jag behövde inte ens försöka övertyga henne om att skriva ut penicillin. Hon tittade mig i öron/näsa/hals och konstaterade att det väl var bäst att gå på bredspektrumantibiotika direkt för att få bort den här bihåleinflammationen. Jag passade på att be om Rinexin också och det fixade hon.

Så det var bara att trava bort till Apoteket (som ligger en halv evighet bort om man är sjuk). Passade på att köpa hem pepparkaksmuffins från Lindahls också (som Alex älskar) eftersom han har namnsdag i morgon.

Jag hade tur med bussen hem. Den kom precis när jag var klar. Tur det för vid det laget var jag grymt sliten. Hem, konstatera att antibiotikan med fördel skulle intas med mat för att skona magen, värma lite kök (hade ändå inte ätit lunch) och få i sig första dosen medicin så fort som möjligt.

Jag slapp hämta Alex i alla fall för det gjorde Riddaren.

Nu ikväll har både jag och Alex börjat hosta och rossla igen så det vete sjutton om inte han är på väg att bli förkyld igen och på mig är det på väg ner i luftrören igen. Hoppas bara antibiotikan biter på det också!

Pris ske lov. Eller nåt.

januari 24, 2014

Efter två timmar och en kvart på vårdcentralen kom jag äntligen ut med ett recept på penicillin. Sköterskan som tittade på mig först konstaterade att jag hade drygt 38 graders feber – trots att jag tagit Treo (febernedsättande) en knapp timme tidigare (inte så konstigt att jag kände mig svag och yr då kanske). Hon tyckte också att min hals såg halsflussig ut och skickade iväg mig till lab. Men svalgprovet visade inga streptokocker och CRP:t var normalt visade det sig. Hon tyckte ändå det var skumt att jag haft ont i halsen så länge och hade så pass hög feber så jag fick tid hos en läkare.

Läkaren lyssnade på lungorna, kliade sig i huvudet och tyckte också att det var konstigt att jag var så eländig i halsen och bihålorna utan att proverna visade något. Han bestämde sig i alla fall för att skriva ut penicillin ändå, eftersom jag brukar få besvärliga bihåleinflammationer och penicillin brukar hjälpa.

Så jag fick knata bort till shoppingcentret och närmsta apotek (som ligger jättelångt bort när man är febersvag) och hämta ut medicin. Köpte med mig lunch hem (canneloni med ricotta och spenat) och hade sån tur att bussen kom precis när jag kom ut.

Sen var jag helt slut! Låg i soffan och åt och tittade på ”Farmen” och sen la jag mig i sängen och slumrade tills Riddaren kom hem.

Och nu verkar förkylningen bara eskalera. Ögonen rinner, näsan rinner och jag nyser och fryser och hoppas att penicillinet ska hjälpa mot det värsta i alla fall. I synnerhet som jag ska vara ensam med Alex hela helgen. Han snorar f ö också och verkar ha drabbats av ännu en förkylning.

Allt på en gång

juni 14, 2013

Ja, alltså…vad ska man säga?

Först fick vi slita som djur med att packa ner all lös inredning i allrum och badrum i tisdags, trots att jag verkligen inte alls orkade (men måste man så orkar man ju ändå). Sen hade vi hantverkare här hela onsdagen som väsnades så man inte kunde sova och som behövde komma och fråga saker lite nu och då. Riddaren kunde inte sova (trots att han jobbat natt och verkligen hade behövt sömn) och jag slumrade väl till en aning i soffan ibland av ren utmattning.

De hann klart med utsidan på båda fönsterna på onsdagen och skulle komma och göra klart insidan på torsdagen. Men föga förvånande ringde de på torsdagsmorgonen och upplyste oss om att de var tvugna att lägga tak och inte kunde komma förrän på måndag (!). Jippie! Så nu lever vi i kaos och trampar runt i isolering som hela tiden släpper från de halvfärdiga takfönsterna.

Och min hals känns visserligen mycket bättre, men jag är så fruktansvärt trött och det ger visst inte med sig. Jag skulle kunna sova dygnet runt känns det som. Min mage är helkass efter Iprenknaprande fred-månd och därefter penicillinintag. Och som grädde på moset lyckades jag dra igen altandörren med full kraft – rakt på min hälsena igår kväll. Det var tur att jag hade strumpor, det säger jag bara! Jag lyckades ändå slita upp en massa hud och få en blå och svullen ankel. Det gjorde nåt så grönjävligt ont att jag inte fick fram ett ljud. Jag bara stod där på ett ben med smärttårarna rinnande och en orolig son som undrade vad det var för fel. Till slut kunde jag halta bort till soffan och Riddaren kom med is och la foten i högläge.

Sen satt min gullunge till son hos mig i 45 minuter. Han hämtade filt, pallrade upp kuddar under mitt huvud, hämtade morötter ”ifall jag skulle bli hungrig” och undrade om jag ville ha nåt att dricka också. Och så hittade han på sagor för mig och sjöng och strök mig över håret. Helt outröttligt pysslade han om sin mamma. Så himla sött!!! ❤

Anyway… Summan av kardemumman är väl att det här är en rätt tuff vecka, på flera sätt. Jag var med gott samvete hemma från jobbet idag också. Om man bortser från den svårartade komatröttheten hade jag haft uppenbara problem att ta mig till jobbet p g a en väldigt ond hälsena. Jag haltar fram sakta och mödosamt.

För övrigt

december 20, 2012

TACK till er som kommenterar! Förlåt att jag är så dålig på att svara just nu. Livet är lite tungt. En mycket förkyld make. En småhostig son. Och en Petra med femtioelfte bihåleinflammationen det här året. Och man blir så bisarrt TRÖTT av bihåleinflammationer. Det är helt sjuuukt!

Att jobba, lämna och hämta på dagis, sköta hushållet och samtidigt försöka med nån slags (om än aldrig så anspråkslösa) julbestyr tar alla mina krafter. Prisa Herren för att julledigheten startat!

Jag överväger seriöst att knapra i mig den halva dos penicillin som ligger och skräpar i medicinskåpet. Jag vet att man aldrig ska ta en oavslutad kur, men just nu är jag så desperat att det lockar som f-n i alla fall! Eller att maila min kollega som har samma penicillin (Doxyferm) i sitt medicinskåp som hon ändå inte kan ta pga graviditet, och be henne skicka över det till mig.

Jag börjar bli hjärtinnerligt trött på att vi är så sjuka hela tiden!

Svag

november 11, 2012

Jisses så patetiskt svag jag är! Nu borde jag väl fokusera på att vara tacksam över att jag tog mig i kragen och ringde vårdcentralen i fredags. Gudarna vete hur jag skulle mått annars idag. Men ändå… Jag trodde faktiskt att jag skulle orka gå ut en liten sväng idag för att tanka dagsljus (sådant det nu var – mest skymning hela dagen). Men det orkade jag tydligen inte. För nu har jag sprängande huvudvärk och är så trött så trött så trött. Jag sov en timme innan Riddaren övergav oss för sin största kärlek i livet (ishockey), men det räckte verkligen inte. Så nu är jag världens sämsta mamma och låter sonen titta på en oändlig räcka barnprogram medan jag själv försöker undvika att huvudet sprängs i atomer.

En sak är säker, jag orkar inte jobba de närmsta dagarna! Detta är dessutom värsta veckan i Riddarens schema då jag är ensam med Alex månd-onsd på eftermiddagen och kvällen. Det får bli dagis för Alex och viiiiiila för mig tills det är dags att hämta honom på eftermiddagen. Hoppas penicillinet kickar in på allvar snart och rensar bort all skit ur min kropp!

Ett par kort från vår lilla promenad till lekplatsen:

Klippt igen

november 9, 2012

Vaknade 02.30 i natt och insåg att jamen hej, ännu en halsfluss på ingång! Exakt på dagen tre veckor sedan förra vändan. Och jag bara insåg att jag inte orkade genomlida en hel helg i väntan på att den skulle utveckla sig fullt, så jag ringde vårdcentralen på morgonen och bad ödmjukast om att få en tid. Och det fick jag – tack gode gud! Dessutom har jag fantastisk värk i bihålorna igen och snyter gult var sedan några dagar tillbaka.

Proverna visade streptokocker men normalt CRP. Ungefär som det brukar vara när jag har bihåleinflammation (får aldrig högt CRP då, trots att jag borde). Läkaren var riktigt trevlig (om än lite…speciell) och tyckte inte att min hals såg så halsflussig ut, och så hade jag ju inte feber (som jag ”borde”). Näää…tänkte jag, men den känns halsflussig – och på söndag kommer den att vara hemsk om jag inte får penicillin nu!

Så efter lite velande skrev han i alla fall ut Doxyferm (penicillin) och Rinexin (avsvällande). Prisa Herren!

Jag hann knappt hämta ut medicinen och ta mig hem innan feberfrossan började. Halsmandlarna svullnar mer och mer för varje timme och jag är så där äckligt tvärsjuk igen! Men nu har jag åtminstone penicillin och borde bli bättre på nån dag.

Det trista är att vi är bortbjudna med övernattning till sväronen i morgon och det lär jag knappast klara (om de nu ens vill träffa mig med tanke på hur sjuk jag är). Jaja… Den här vintern verkar arta sig till nåt helt enastående! 😦

Och lilla skrutten

oktober 24, 2012

Och lilla skrutten är fortsatt extremt täppt. Han pratar helt nasalt och det luktar tydligen illa i näsan. Det kan jag förstå, för när man (efter mycket kamp) får rensa hans näsa med saltlösning och sug (kombinerat med att han själv försöker blåsa ut luft genom näsan) kommer det ut massor av riktigt äckligt, varliknande, snor.

Man kunde tycka att det borde börja lätta nu efter 2½ dags penicillinätande… 😦

Örat är dock mycket bättre och gör nu bara lite ont. Idag kunde vi t o m försiktigt rengöra ytterörat från vax, var och blod som runnit. Doktorn har ordinerat dagligt bad eller dusch för att hjälpa till att rensa näsan (varm ånga antar jag ska vara bra för att få tjocksnoret att lösa upp sig) och då ska Alex ha fetvadd i öronen för att inte få in fukt i örongångarna. Mycket pyssel är det…

Och om några veckor ska vi tydligen kallas på hörselprov. Men jag tycker han verkar höra nästan som vanligt redan. Jag är rätt säker på att hans trumhinna spruckit en eller t o m två gånger förut utan att vi fattat det, för jag känner igen det där kletet i hans öra. Jag har sett det förr. Och då hörde han jättedåligt några veckor efter förkylningen minns jag.

Herrejösses vilka dåliga föräldrar vi måste vara som inte ens fattar när barnets trumhinna gått sönder! :-O Men han är ju så jäkla smärttålig ungen så han sa väl inte så mycket om örat den gången.

Sjuka klubben

oktober 22, 2012

Efter en helvetesnatt då Alex skrikit och gråtit av smärta i omgångar uppmätte vi 39,1 i temp i morse. Ipren har knappt hjälpt nånting och Riddaren har hjältemodigt suttit med barnet i famnen större delen av natten för att han skulle kunna sova halvsittande. Jag har sömntablettsslumrat i gästsängen.

07.30 slängde jag mig på luren till vårdcentralen och blev uppringd 08.15 av en jätterar sköterska som på något sätt lyckades trolla fram en tid hos den jättebraiga barnläkaren vi fick träffa sist. Så 10.45 fick vi en tid och det var en extremt smärtpåverkad och ynklig son vi tog med oss dit. Han ville absolut inte till doktorn, men när vi väl var där var han sååå tapper och hon är jättebra med barn!

Hon konstaterade snabbt att hans trumhinna spruckit (den gjorde säkert det under natten när han skrek som mest), att han hade en rätt elak infektion i näsan (den är alldeles sårig och knallröd sen några dagar tillbaka) och att han hade flera olika bakterier samtidigt. ”Jag behöver inget blodprov för att avgöra det” sa hon tvärsäkert. ”Vi ska inte sticka honom i onödan”. Sen fick vi order om att duscha/bada honom ofta för att få bort så mycket bakterier som möjligt, men att stoppa fetvadd i öronen först. Och försöka rensa näsan så mycket det går (nästan omöjligt för nu vägrar han både snyta sig och låta mig suga med nässugen eller skölja ned saltlösning) och använda nässpray 3 ggr dagligen.

Stackars barn! han har verkligen haft mer än sin beskärda del av sjukdom de senaste tre veckorna! Han är helt blek, hålögd och alldeles blemmig. Läpparna är fnasiga, ena ögat rödsprängt och örat knallrött och kletigt. Lilla hjärtat! Måtte nu bara Kåvepeninen göra nytta. Det räcker i ca 90% av fallen menade läkaren så därför skriver de bara ut starkare penicillin om det visar sig att barnet inte blir bättre på 2-3 dagar. Men 2-3 dagar känns ju som en evighet när man är så sjuk och har så ont…

Dessutom är exakt varenda medicinering nu en strid utan dess like. Han ska absoult inte ta medicin. Han blir galen och slår och skriker och gråter så han nästan kräks. GISSA om man saknar vällingen nu?!? Det funkade ALLTID. 😦 Man får hålla på tills han är så matt att han till slut inte orkar strida längre och så känner man sig som värsta skitstöveln som tvingar honom. Usch!!!

Aja…jag är iaf lite bättre idag. Långt ifrån bra, men lite bättre.

Orka…

februari 22, 2012

Okej, nu känner jag lite att jag inte tyar mer. Vaknade 06.10 i morse av en hemsk mardröm. Kunde inte somna om. Hade plötsligt grymt ont i bihålorna igen. De senaste dagarna har jag bara blivit tröttare och tröttare och idag verkar som sagt mina bihålor ha havererat totalt igen. Jag orkar inte!

Orkar inte vara mamma, orkar inte jobba, orkar inte lämna och hämta på dagis. Orkar framför allt inte ringa vårdcentralen och trassla med läkartid och övertyga dem om att jag behöver nåt starkare, mer effektivt, penicillin.

Buuuhuuuäää! Vill bara lägga mig ner och tjuta! 😦

Monsterbacill – be gone!

februari 2, 2012

Nu har även Riddaren fått penicillin så nu hoppas jag verkligen att vi kan utrota denna monsterbacill från vårt hem! Den har nu härjat här hemma i 15, snart 16, dagar och det känns som det räcker nu!

Jag måste förresten säga, nu när hela familjen varit på vårdcentralen på kort tid, att jag är betydligt mer nöjd med bemötandet här, än på vår förra vårdcentral (Kungsgatan – som f ö är nerlagd nu). Här har läkarna faktiskt ögnat igenom ens journal innan man kommer in, de lyssnar på vad man säger och är trevliga. Det har man inte direkt varit bortskämd med på vår förra vårdcentral.