Posts Tagged ‘promenad’

Ågelsjön

augusti 27, 2017

I lördags eftermiddag kom Riddaren plötsligt på att vi borde åka till Ågelsjön och ta med oss lite picknick. Jag var egentligen inte alls sugen. Hade vaknat med ont i halsen och känt mig smårösen hela dagen. Men, ibland får man ju offra sig för teamet liksom. 😉

Och vädret var skönt. Svalt, men inte kallt, och växlande molnigt, men inte regn. Kände mig väldigt tveksam till om jag skulle orka släpa runt på systemkameran, men visste att jag skulle ångra mig om jag inte tog med den. Så den fick hänga med.


Klätterapan.


Det är så himla vacker natur där ute. Dramatiska bergsväggar, urskog, sluttande klippor ner i vattnet och massor av djur och växter.


Vi fikade på en klipphäll med fin utsikt ut över sjön.


Svårt att fånga avståndet på bilden, men här satt vi alltså och det stupar rätt brant ner i vattnet.


Älskar att nya 16-50 objektivet är så skarpt! Här enbär.

När vi gått en bit till var det plötsligt någon som kastade kottar på marken bredvid mig. Jag vet att det brukar bo ekorrar där så jag kikade upp i träden och mycket riktigt! Där satt det en sur ekorre och stirrade på mig. Gick dock inte att fota den då den satt så högt upp och rätt dold av grenar. 🙂


Vi hade inte tänkt att gå så långt egentligen, men hur det var traskade vi vidare och kom till den brantaste delen av stigen där man klättrar med hjälp av rep.


Alex begrundar höjden.


I jättesega backen var jag tvungen att stanna och hämta andan och fick då syn på den här lurviga gynnaren.


Larvigt luden! Undrar vad det är för något?


Jag älskar klippblocken runt Ågelsjön!


Tapper kille som knatade på bra i den oländiga terrängen.

Klockan var efter 18.00 när vi åkte hemåt och vi hade bespetsat oss på hämtmat från Texas Longhorn. Besvikelsen när det visade sig att det var något töntigt jippo med raggarbilar på Kungsgatan och Texas hade decimerad meny så min och Alex’s mat inte fanns! 😦

Men vi får ta igen det idag. Det är vårt försenade firande av att Alex fått flytta upp två steg i simskolan. 🙂

Annonser

Skolavslutningseftermiddag

juni 17, 2017

När vi kom hem från skolan i torsdags fick Alex sin skolavslutningspresent. Egentligen hade han ju redan fått både sin graderings-/och skolavslutningspresent i form av tre marsvin. Men sen råkar det ju vara så att de grabbar han leker med mest har Nerf-vapen som de leker krig med. Och när Alex inte haft ett sådant vapen har det hänt att han inte fått vara med och leka eftersom han inte har haft något vapen. Galenskap förstås, men barn är ju barn. Så… Nu köpte vi ett Nerf-vapen åt honom i present (de är ohemult dyra så det var inte precis något han själv kunde spara ihop till i brådrasket, och nu i sommar är det ju bra om han har ett när de springer ute och leker så mycket).

Vad lycklig ungen blev! 🙂 Jag tror han tackade ungefär 20 gånger den dagen. Och trots att det högst troligt lockade något alldeles ohyggligt mycket att få springa bort till bästa kompisen och visa vad han fått följde han med jämnmod med sina föräldrar och sin mormor till Färgargården för en fika.


Alex och jag tog ett bord medan mamma och Riddaren stod i en nästan oändlig kö.

Jag hade med mig kameran med nya objektivet och mitt sprillans nya polaroidfilter påskruvat. Och vilket underbart objektiv alltså! Det tar ju SKARPA bilder och hanterar svåra ljusförhållanden så mycket bättre än mitt gamla!

Min solstrålsunge sprang omkring och plockade blommor som han satte i mitt hår medan jag fotade lite. Och så pratade vi lite förtroligt så där mellan springturerna som det ofta blir med barn. ❤

Sen fikade vi och bestämde oss för att ta bilen över till andra sidan strömmen (mamma går inte så bra efter en fotoperation) och gå lite där istället.


Alex hittade ett spännande ihåligt trä.


Alex och Riddaren gick balansgång ut över vattnet på en fallen trädgren. Spännande och lite läskigt!


Där borta vid femöresbron ligger det som länge var mitt drömhus.


Grabbarna hittade ännu en stock man kunde balansera på.


Grönskan nu är helt magisk! Det är så vackert på stigen runt strömmen nu!


Här provfotade jag bara rakt upp. Såna här kort gick inte att ta med förra objektivet.


Finaste sonen i en lövtunnel.


Spring i benen!


Älskar detta promenadstråk alltså!


Mer balansgång – nu helt på egen hand! Det är så härligt att se hur Alex, som alltid varit sen med grovmotoriken, har utvecklats sista året. Troligen mycket tack vare jujutsun!

När vi kom hem var det dags för mamma att åka hemåt. Alex försvann snabbt som en vessla till bästa kompisen (som blivit tillbörligt imponerad av nya Nerf-vapnet) och sen lekte de hela kvällen. Alex fick middag där och sen kom de hem till oss och spelade Minecraft tills vi fick ”köra hem” Liam vid halvåttatiden. 🙂

Sen var det frita igår för Alex och nu har sommarlovet börjat. Sex lediga veckor har han framför sig!

Själv ska jag jobba fyra dagar till. Sen! Sen drar vi till Rhodos i två veckor!!! 😀

Det tog sig

mars 27, 2017

Tro’t eller ej, men hela familjen vaknade faktiskt piggare och gladare på söndagen. Och vi hann med både en långpromenad runt Strömmen, att handla mat, grilla middagen, tvätta lite (jag), plantera penséer och påskliljor i två krukor  och räfsa undan löven i trädgården (Riddaren). Alex var äntligen piggare, efter att ha fått vara hemma hela veckan på grund av feber, huvudvärk och hängighet som kommit och gått under dagarna.

Så himla skönt att vi faktiskt fick nånting gjort OCH fick oss en ordentlig promenad! 🙂

Och idag har Riddaren snabbdammsugit övervåningen innan han åkte till jobbet.

Och jag gick en ordentlig promenad efter jobbet (jobbade hemifrån) eftersom Alex följt med en kompis hem ett par timmar.

Jag har inte ordat så mycket om det, men sedan början av februari har vi faktiskt, alla tre i familjen, haft motionsmål som vi följt. Det har varit små mål som man enkelt uppnår (rodd i roddmaskinen för min del) men bara att man gör dem varje dag lockar till mer. Och om man betänker att jag varit totalt under isen sedan december 2015, när den där hemska bihåleinflammationen som aldrig ville släppa taget slog klorna i mig, är det ändå rätt bra gjort. Jag har ju liksom inte orkat nånting på evigheter och konditionen låg väl på minus. Nu har jag rott varje dag i nästan två månader, gjort abslides lite då och då och promenerat mer under två månader än jag gjorde hela förra året tror jag. 🙂

Babysteps.

Ny hårfärg

mars 9, 2017

Idag slutade jag redan vid ett och var hos frissan kvart över. Lite pirrigt att för första gången på över 15 år låta någon annan än Sophie sätta saxen i mitt hår. Men hennes namne Sofie var duktig, det märkte jag snabbt. Och hon hade t o m pratat med Sophie i telefon och fått instruktioner dagen innan. 🙂 Det är service det! Min stackars frisör har nämligen köpt sig en ny häst och sen trampade den henne på foten så illa att foten bröts. Så nu är hon sjukskriven ett tag.

Jag vågade mig inte på nån radikal förändring av frisyr med en ny frisör, utan det fick bli försiktig toppning. Men jag tänker att det ändå är rätt skönt med lite längre och mer jämnlångt hår när man ska vara två veckor på Rhodos i juni (lättare att sätta upp då). Vi gick från brunt hår till ljusa och lite röda slingor. Det blev en väldigt naturlig hårfärg. Inte lika ”skrikigt” som jag brukar ha första veckorna. Men Sofie gjorde något som tydligen heter ”nyansering” efteråt. Man har i några kemikalier efter färgningen och då balanseras färgerna så de liksom håller mer samma nyans. Det gav en diskretare färg som kändes ganska lik min egen.

_DSC5947.jpg
Här ser det betydligt ”skrikigare” ut än det gör i vanligt ljus (här blixt). Men det blir nog bra. Nästa gång kan jag ljusa det ytterligare om jag vill.

När jag var klar hos frissan strax efter fyra gick jag upp till Kenpo och väntade in Alex och Riddaren. Och medan Alex tränade gick Riddaren och jag en promenad på en timme och tjugo minuter runt Strömmen och lite till. Vi fångade Pokemons som dårar hela vägen (ja, det är lite skämsigt, men det gör promenerandet lite roligare). 🙂

Så idag har jag gått ca 7 km totalt och rott 40 roddtag på kvällen. Jag är i alla fall på gång! Betänk att hela 2016 var ett helvetesår med mina hemska bihålor och blodbrist och allt vad det var. Motion fanns liksom inte. Jag tog för sjutton hissen på jobbet! Det händer nästan aldrig längre.

Kan jag snälla få bli frisk(are) snart?!

januari 6, 2017

Femte dagen i rad med migränhuvudvärk. Det ovanpå den gamla vanliga monsterförkylningen gör livet är rätt pestigt ärligt talat. Jag är i något slags konstigt stadie där jag å ena sidan är så trött att jag kan somna till när som helst, men å andra sidan bara inte kan sova mer än max två timmar på natten om jag inte tar en insomningstablett. Så fort jag ligger ner sväller huvudet upp känns det som (så där så det spränger i öron, bihålor och hela huvudet känns fullt av bomull) och luftrören blir täta och det är tungt att andas. Börjar eventuellt få lite panik över att jag ska börja jobba på måndag och att insomningstabletterna snabbt minskar i antal.

Gaaah! Jag vill verkligen bli frisk nu!

Idag släpade jag ut mig själv och Alex i snön på eftermiddagen. Mitt märkliga barn vill inte åka pulka eller snowracer, men att promenera gick bra, bara vi väl kom ut. Han samlade hemliga ingredienser till ett botemedel mot någon slags läskig spindelsjuka och scannade alla ingredienser med min telefon (eh…?). Nåja, han hade kul i alla fall och vi fick lite frisk luft. På ett snöberg träffade vi en klasskompis så då lekte de en stund tills jag inte tyade längre. En timme var vi väl ute och när vi kom hem var jag helt slut. Helt slut alltså. Så där ”nu slänger jag mig på sängen och sover en stund, du kan väl titta på nåt medan mamma vilar-trött”. Då är det skönt att ha en åttaåring (nästan åtta) som lätt klarar sig själv en stund.

Jag fick lägga planerna om att baka bullar på hyllan och koncentrera mig på att orka släpa mig runt resten av dagen. Försöker så smått börja städa bort julen och rensa lite i skåpen. Får satsa på bullbakande i morgon. Nästa helg är det födelsedagskalas för mina januaripojkar så då måste jag ha bakat lite.

Rosariet

juli 29, 2016

Vi tog, som sagt, en promenad upp till Rosariet på Rosenlund i tisdags. Där har man samlat mängder med olika sorters rosor och så här års doftar det ljuvligt!


Nästan självlysande!


Tvåfärgad.


Och där borta skymtar mamma, Riddaren och Alex.


Knoppar.


Motljus.


Närbild.


Det finns en hel del andra blommor också, inte bara rosor.

En lagom lång promenad som bjöd på andungar, vackra blommor och glass. Och tre stycken MER till en mycket törstig Alex. 🙂

Vindpinad promenad

juli 12, 2016

I går var det minsann inte alls samma fina väder längre utan snarare typisk ”svensk sommar” där sol och regnskurar avlöste varandra i rasande takt. Och dessutom blåste det halv storm. Men ut måste man när man har semester och sommarlov bestämde mamman i huset. Så vi knatade iväg i stormvindarna till ännu en lekplats.

Det blåste så våldsamt att sanden blåste in i ögonen på Alex om han inte stod med vinden i ryggen. Det är f ö konstigt att det kan vara så kul att leka i en sandlåda på en lekplats, samtidigt som det var så totalt ointressant med den egna sandlådan vi hade i trädgården under några år. Vi tog bort den i höstas, efter att den stått oanvänd i två år. Men på en lekplats är sand som sagt jättekul (?). 🙂

Efter en stunds lek (och en våldsam regnskur) gick vi en promenad och plockade vilda blommor i dikeskanten. Jättetråkigt tyckte barnet, men elaka mamman tänker fortsätta tvinga honom att följa med ut och gå. Jag tänker inte låta honom bli en total soffpotatis! 😉

Första semesterdagen

juli 9, 2016

Riddaren har sedan länge avslutat sin semester. Själv påbörjar jag min idag. The joy of skiftarbete med schemalagd semester…

Blev väckt strax efter 06.00 (kviiiid) av morgonpigg son, men fick i alla fall snooza fram till 07.30 medan han tittade på barnprogram. Sen krävde han frukost. Måste ställa om detta barns dygnsrytm lite alltså! 😉

Förmiddagen ägnade Alex åt att pärla ungefär sjuttionitton saker på sina pärlplattor och åt att ständigt kräva att jag skulle stryka dem. Själv ägnade jag mig åt att överleva. Typ.

Efter lunch hade jag äntligen piggnat till tillräckligt för att orka ägna mig åt lite trädgårdsarbete och solning. Sen tog Alex cykeln och jag joggade (typ) till affären för att handla. Och efter det cyklade/gick vi till en lekplats en stund.

Imorgon ska jag troligen vara invalid av träningsvärk. Jag är SÅ otränad, att det är pinsamt!

Kolymbia, Rhodos, dag 6.

juli 2, 2016

På torsdagen ställde vi klockan på 05.45 för att vi skulle hinna bestiga berget innan det blev för hett. 06.45 var vi klara och begav oss iväg från hotellet. Det blir ju inte svalare än 25-26 grader på natten, men det är ändå en viss skillnad mot de över 40 grader det var på dagarna.

Det tog ett tag för oss att komma till bergets fot och medan vi besteg det 218 meter höga berget blev hettan allt mer påtaglig i takt med att solen steg på himlen. Vi var långt ifrån ensamma att ha fått denna tokiga idé dock. Vi blev omgådda av ett antal hurtiga personer (mest yngre killar).

Själv tvivlade jag en hel del på om jag, med 15 kilos övervikt och ett ont knä, skulle klara av att ta mig upp. Och Alex klagade och hävdade att han inte orkade längre redan efter ca 50 meter. 😀 Men man är ju emellanåt lite envis dårå, så jag bet ihop och kämpade på.

Sista biten var riktigt brant och lite otäck. Klipporna var sylvassa och stigen bestod till stor del av rullstenar som for iväg. Det var inte helt bekvämt att klättra där med en sjuåring. Det finns ju liksom inga räcken eller rep att hålla i. Och längst upp på toppen stupade det brant neråt. Ett felsteg där liksom… Men utsikten där uppe var värd mödan!


Det är svårt att få uppfattning om höjden när man ser kort, men där nere ligger alltså hotellområdet.


Åt andra hållet skulle man kunna se ända till Lindos, sa George i poolbaren, men då får det nog inte vara så här disigt.


Äntligen uppe på toppen!


Här ser man lite hur brant det bitvis var.


Tydligen tillräckligt högt berg för att många skulle tycka att det var värt att sätta dit en ”vi-besegrade-berget-flagga”. 😉


Här har jag fotat vårt hotell,Atlantica Holiday Village uppifrån. Jag ringade in hotellområdet så man ser hur stort det är.


Alex och hans hönsmamma (som var livrädd att han skulle trilla ner nånstans hela tiden).


Här ser man hur tvärt det stupade ner på några ställen. Hu!

Vi hade med oss alldeles för lite dryck (bara en liter, när vi borde ha haft minst två) men jag tänkte att man inte vill bära för mycket. Alex fick ta det mesta för han var ordentligt törstig när vi äntligen kom upp. När vi vilat lite och beundrat utsikten (som verkligen var fantastisk) påbörjade vi nerfärden.

Det gick fortare, men var otäckt på ett annat sätt eftersom man hela tiden slant på de lösa stenarna och höll på att ramla. Vi fick hålla ordentligt i Alex, för trillade man bland de där vassa stenarna/klipporna kunde man slå sig ordentligt. Men det gick bra. Vi tog det försiktigt och mötte varma och svettiga människor längs vägen som var på väg upp. Så dags hade jag inte velat klättra uppåt för vid det laget (när klockan närmade sig 08.00) var det redan hett.


Halvvägs nere!

När vi äntligen kommit ner var vi genomsvettiga och smutsiga av den rödbruna jorden på berget. Vi hittade en affär som precis öppnat och köpte kalla drycker! Det var det godaste iste jag någonsin druckit! Jag bara bälgade i mig en halvliter iskallt iste på vägen tillbaka till hotellet! 🙂

Vi tvättade av oss dammet och sen gick vi upp och åt frukost vid niotiden (då de flesta andra precis vaknat och satt och åt). Så gott det var med mat då!!! 🙂

Sen tillbringade Riddaren och jag resten av förmiddagen i varsin solstol – typ. Alex däremot lekte intensivt med sin norska kompis. Alex hade fått köpa två vattengevär kvällen innan så de hade varsitt sådant som de lekte med och sprutade på varandra. jag fattar inte hur han orkade hålla igång så! 😉


Två buspojkar.

Efter lunchen badade vi lite till, men sen gick vi i god tid tillbaka till hotellrummet för att vila lite innan middagen. Medan Riddaren duschade passade Alex på att låsa mig ute på vår altan. Det skulle väl vara ett skämt antar jag, men han stövlade iväg in i det andra rummet och satte på TV:n på hög ljudvolym och glömde (?) bort mig. Så där satt jag tills Riddaren duschat klart. Hans pappa var inte glad på honom när han fick klart för sig vad han gjort (var inte jag heller i o f s). Så det lilla skämtet lär han aldrig försöka sig på igen gissar jag!

När vi rett ut det där fortsatte Alex att titta på barnprogram inne i vårt sovrum och Riddaren och jag satt och pratade och drack varsin öl i det andra rummet. Rätt vad det var upptäckte Riddaren att Alex somnat. Så bergsbestigningen tog nog lite på krafterna i alla fall.


Utslagen hjälte.

På kvällen hade vi bokat bord på den italienska à la carte-restaurangen La Trattoria. Även där satt flera barn klistrade framför surfplattor under middagen. Beklämmande! Alex hade nog gärna velat vara en av dem i o f s. Han var lite trött och gnällig och gillade inte maten så värst. Men han fick vackert härda ut ändå.


Selfie i badrumsspegeln innan vi gick till restaurangen.

Jag tyckte inte heller att maten var någon större hit, men kämpade på så gott det gick.


Någon slags sallad med söt balsamicodressing till förrätt.


Jag tog en pasta arrabiata till huvudrätt som verkligen var urstark! Så där så svetten rinner och det bränner outhärdligt i munnen.


Alex fick fruktsallad till efterrätt.


Riddaren och jag åt en grekisk variant på Tiramisu.

När vi ätit upp gick vi förbi souveniraffären där jag köpte min ring. Jag hade nämligen sett fler fina ringar där. Snål som jag var köpte jag bara en till ring. Ångrar mig som f-n nu att jag inte tog en tredje som också var fin. De kostade ju liksom vara 7 euro…


Min andra fina Rhodosring.

Vi avslutade förstås kvällen i Taste-baren hos gulliga Betty. Hon fixade en fin drink (äppeljuice förstås) till Alex och Riddaren provade en Mai Tai och vad jag drack minns jag faktiskt inte. Det var rätt skönt att sitta där i kvällssvalkan (nåja…) och titta upp på berget vi ”besegrat” på morgonen. 😀

Sen gick vi och la oss rätt tidigt för vi var rätt trötta efter den tidiga morgonen. Riddaren slog ihjäl ungefär tusen myggor och Alex och jag virade in oss i varsin sarong så gott det gick. Ändå vaknade vi med ungefär en miljon myggbett dagen efter. Riddaren hade inga… Grymt orättvist alltså! 😉

Pappabesök (så märkligt!)

maj 8, 2016

Det var vansinnigt skönt att vara ledig torsdag-fredag. Hela familjen var lediga fyra dagar i rad och det händer minsann inte ofta! Vi ägnade de första två dagarna åt att storstäda huset, storhandla och fortsätta röja i trädgården.

Igår var det så dags för min pappa att besöka oss. Han dök upp vid tolvtiden och hade med sig en riktigt vacker blombukett och ett kuvert med en hiskelig massa pengar (”att förgylla semestern med” som han uttryckte det).

Han fick gå husesyn och Alex var så där skönt oblyg och visade sitt rum och det jättestora legobygget han fick sist de sågs. Sen tog vi med oss honom till Färgargården där vi åt lite lätt lunch, typ. Riddaren och jag åt våffla och Alex petade med möda i sig några tuggor på en macka och en kanelbulle. Det var ju helt fantastiskt sommarväder så det var ljuvligt att sitta ute.

Jag tänkte att det nog var lättare att bryta isen och prata när man kan göra något, och att det vore skönt för alla att gå en promenad. Så gick bort till rhododendrondalen där det så smått börjat blomma. Tyvärr var den vita magnolian nu nästan överblommad. Jag älskar ju annars att fota den!

Vi gick bort till femöresbron och örtagården innan vi vände tillbaka. Min pappa berättade att han suttit så mycket stilla sista året sedan hans fru blivit sjuk och att detta var det längsta han gått på evigheter. Skrämmande! Hoppas han kan komma igång och röra lite mer på sig när han nu flyttar till lägenhet i Mjölby. Han rör sig så stelt och ostadigt och man riktigt ser hur ovan han är vid att gå.

Vi åkte tillbaka hem igen och han och jag fick en pratstund på tumanhand på altanen medan Riddaren tog med sig Alex in och tittade på barnprogram lite. Och det är trevande förstås. Och mycket märkligt alltihop. Men han är otroligt vänlig, ångerfull, ödmjuk och välmenande.

När jag och Riddaren förberedde maten fick Alex ta med sig honom upp på sitt rum och där lekte de sedan i över en timme och det var ”jättekul” enligt Alex så där fick han med beröm godkänt. 😉

Medan vi gjorde i ordning maten uttryckte väl jag en viss frustration, men Riddaren, som är en klok man, trots att han är en ko….nääää! Skojar! Nej, men han sa åt mig att jag nog måste ha tålamod och tänka att man inte måste ha så bråttom, att det kanske måste få vara lite trevande och prat om en massa vardagliga saker och att de viktiga sakerna får komma allt eftersom. Sen kändes det liksom lättare alltihop.


Lek på Alex’s rum.

Och så åt vi. Färskpotatis, grillad sparris, grillad fläskfilé, tomat- och löksallad och tzatziki. Och jordgubbar och glass till efterrätt. Och tiden rusade faktiskt iväg och plötsligt var klockan åtta på kvällen.

Och det måste väl ändå vara ett gott betyg, att man kan spendera åtta timmar tillsammans utan att det blir jobbigt? Vi hann avhandla lite viktiga saker mitt i allt vardagssnack och jag visade fotoalbum från när jag var liten (hans nu döda fru hade slängt det enda album han haft med kort på mig så han hade inte sett dessa kort på en hel evighet).

Jag tror jag gjorde rätt som gav honom en chans till. Jo….faktiskt. Och Alex var mycket glad över att ha fått lära känna sin morfar. Och morfadern var nog ännu mycket mer glad över att få lära känna sitt barnbarn. Det syns på bilden här ovan hur mycket min pappa tycker om sitt enda barnbarn redan nu, eller hur?

Kanske, om vi har riktig tur, kan detta vara en win-win-situation för alla…