Posts Tagged ‘promenad’

Babysteps

maj 20, 2018

Jag skulle väl inte gå så långt som att påstå att jag inlett Beach 2018 (eller Bitch 2018 som vi kallar det på jobbet). Men jag tar i alla fall små babysteps. Försöker få in mer vardagsmotion och hålla igen lite på onyttigheter.

Idag fick jag med mig Alex på ett varv i spåret uppe i vår skog här i Hooden. Han kanske inte var jätteentusiastisk, men han hängde med i alla fall. 🙂

Vi tog med kamera och teleobjektiv i ryggan för det fall vi skulle råka stöta på några ekorrar eller hackspettar eller några andra roliga djur. De lös dock med sin frånvaro. Det roligaste vi stötte på var en myrstack som formligen myllrade av myror (därav oskärpan) och ett koltrastpar som spatserade före oss på stigen.

DSC08561

DSC08563

DSC08564

DSC08566

DSC08569

DSC08571

Det var tur jag masade mig upp skapligt idag så vi hann iväg på vår promenad innan den riktiga hettan slog till. Nu på eftermiddagen är det verkligen för varmt för att det skulle vara trevligt att promenera!

Annonser

Inga ekorrar i sikte

maj 13, 2018

Igår tog jag med mig Alex och systemkameran med teleobjektivet för en ny skogspromenad. Jag hade hemsk nackspärr så jag fick preppa mig med värktabletter och Voltarenkräm och ta kameran i en ryggsäck. Men ska man gå och vänta på en dag när man mår bra kommer man aldrig ut, så det är bara att bita ihop. No pain, no gain – eller nåt.

DSC08533
Det blommar så vackert i backen upp mot skogen.

DSC08535

DSC08539
Och de första maskrosorna har fått bollar som man kan blåsa på.

Regnet hänge lite i luften, men det var precis lagom varmt och jätteskön luft att promenera i. Kul att Alex ville hänga på! Det är ju mycket trevligare att få sällskap! Och Riddaren vaknade förkyld och eländig efter sin sista natt, så honom fick man inte med sig.

DSC08544
Vi hittade ett roligt träd som slingrat sig som en orm runt en annan trädstam.

DSC08546
Och det här trodde Alex först var en fågel som tittade ut ur ett hål i stammen. 🙂

Några ekorrar fick vi dock inte syn på. Området där de, och en massa hackspettar, brukar hålla till var tyst och öde. Synd!

Som tur var hade jag ju med mig en van fotomodell som gärna ställde upp på lite bilder längs stigen. Det är så vackert i naturen nu! Kan vi trycka på pausknappen några veckor?

DSC08547

DSC08549

Det var förresten inte så kallt som man kan tro när man ser min påpälsade son. jag tror han helt enkelt är så rädd för TBE att han drar på sig så mycket kläder han står ut med. Lilla gubben! Han läääängtar efter nästa vaccination, 5 juni, då vi kommer att få fullt skydd mot TBE.

Kämpa!

april 14, 2018

Att stuka foten och inte kunna vardagsgå alls, samtidigt som förkylning och influensa håller en däckad vecka ut och vecka in är verkligen helt förödande för vikten. Man tröstäter ju dessutom gärna lite extra när man inte mår bra.

Förra helgen kände jag bara att nej nu JÄVLAR går det inte längre. Byxorna sitter åt och jag VÄGRAR gå upp i storlek. Jag skulle ju ner – inte upp liksom. Med bävan ställde jag mig på vågen och insåg att jag lagt på mig 2-3 kg på lika många månader och väger nu mer än när jag var höggravid (!). Svim!!!

Så den här veckan har jag haft totalstopp för godis, snacks, kakor, alkohol, läsk etc. Försökt äta lätta luncher och dricka vatten till maten. Hetsknaprat morötter på kvällarna (godisabstinensen har inte varit nådig kan jag meddela). Jag har rott i roddmaskinen och gått mycket mer än vanligt.

I onsdags gick jag 7 km totalt – och stod upp och föreläste i 4 timmar. Herregud så ont jag hade i fötterna sen! Min chef och jag höll information för tre arbetsgrupper på Norrköpings Kommun den dagen. Lite kul, för de verkade nöjda och jag har fått såååå mycket beröm av chefen efteråt att jag nästan är lite mallig. 😉

Igår slutade jag tidigt och gick en 3,5 km lång promenad. Idag gick jag 2,2 km. Nej, det är inte långt, men jag är verkligen i uruselt skick. Jag har så fruktansvärt ont under fötterna (plantar fasciit) och är allmänt otränad. Så för mig är det nog en rätt lagom nivå att börja på. Jag kör Voltarenkräm under fötterna och tejpar med idrottstejp. Ska försöka komma ut en sväng i morgon också.

För att orka detta insåg jag att jag måste låta fredag-lördag vara godisdagar (och okej med lite vin eller en öl). Sen kan man ju ändå tänka sig för och inte slentrianstoppa i sig kalorier. Hoppas, HOPPAS att jag kan hålla i detta och att det ger resultat! Jag skulle verkligen vilja komma i tillräcklig form för att framåt sommaren orka intervallspringa/gå. Då går man ner i vikt, det vet jag sen tidigare. För nu är jag så gräsligt trött på att vara en otränad tjockis alltså!!!

Skogspromenad

april 9, 2018

På påskdagen gick vi en liten skogspromenad alla tre familjemedlemmar. Det är så sanslöst tungt att komma igång när man haft en stukad fot och evighetsförkylning, men samtidigt skönt att komma ut.

På annandag påsk gick jag och Alex själva ut på en skogspromenad. Alex ville ha med sig gosedjur i en ryggsäck så han kunde fota dem i naturen, och det fick han så gärna. Hans mamma tycker bara det är kul att han till viss del delar hennes fotointresse! 🙂 Passade på att ta med mig systemkameran.

DSC08388

DSC08389

DSC08391

DSC08392

DSC08394

DSC08400

Vi gick ingen världslång promenad. Var ute en dryg timme. Men båda var rätt möra efteråt och det är så skönt när man känner att man i alla fall gjort nåt!

Månader med stukad fot, influensa och lång förkylning med bihåleinflammation har gjort att jag lagt på mig ett par kilon. Och alltså, det går bara inte! Det var illa nog innan! Men jag tänker inte gå upp en byxstorlek till alltså!

Så nu har jag bestämt mig för att den här veckan är det noll godis, chips, kakor, alkohol, läsk, saft o s v som gäller. Ska försöka äta så mycket smalmat det går och dricka vatten/te. Och gå i trapporna på jobbet och ro lite varje dag efter jobbet.

Vore väl fan om man inte fixade en veckas disciplin. Tänker att det ska kännas överkomligt och att det kanske kan leda till lite sockerdetox på kuppen så suget inte är så stort när veckan gått? Men det där med att låta bli lite smågodis på kvällen kommer att bli fruktansvärt svårt. Nu gäller det att kämpa!

Ågelsjön

augusti 27, 2017

I lördags eftermiddag kom Riddaren plötsligt på att vi borde åka till Ågelsjön och ta med oss lite picknick. Jag var egentligen inte alls sugen. Hade vaknat med ont i halsen och känt mig smårösen hela dagen. Men, ibland får man ju offra sig för teamet liksom. 😉

Och vädret var skönt. Svalt, men inte kallt, och växlande molnigt, men inte regn. Kände mig väldigt tveksam till om jag skulle orka släpa runt på systemkameran, men visste att jag skulle ångra mig om jag inte tog med den. Så den fick hänga med.


Klätterapan.


Det är så himla vacker natur där ute. Dramatiska bergsväggar, urskog, sluttande klippor ner i vattnet och massor av djur och växter.


Vi fikade på en klipphäll med fin utsikt ut över sjön.


Svårt att fånga avståndet på bilden, men här satt vi alltså och det stupar rätt brant ner i vattnet.


Älskar att nya 16-50 objektivet är så skarpt! Här enbär.

När vi gått en bit till var det plötsligt någon som kastade kottar på marken bredvid mig. Jag vet att det brukar bo ekorrar där så jag kikade upp i träden och mycket riktigt! Där satt det en sur ekorre och stirrade på mig. Gick dock inte att fota den då den satt så högt upp och rätt dold av grenar. 🙂


Vi hade inte tänkt att gå så långt egentligen, men hur det var traskade vi vidare och kom till den brantaste delen av stigen där man klättrar med hjälp av rep.


Alex begrundar höjden.


I jättesega backen var jag tvungen att stanna och hämta andan och fick då syn på den här lurviga gynnaren.


Larvigt luden! Undrar vad det är för något?


Jag älskar klippblocken runt Ågelsjön!


Tapper kille som knatade på bra i den oländiga terrängen.

Klockan var efter 18.00 när vi åkte hemåt och vi hade bespetsat oss på hämtmat från Texas Longhorn. Besvikelsen när det visade sig att det var något töntigt jippo med raggarbilar på Kungsgatan och Texas hade decimerad meny så min och Alex’s mat inte fanns! 😦

Men vi får ta igen det idag. Det är vårt försenade firande av att Alex fått flytta upp två steg i simskolan. 🙂

Skolavslutningseftermiddag

juni 17, 2017

När vi kom hem från skolan i torsdags fick Alex sin skolavslutningspresent. Egentligen hade han ju redan fått både sin graderings-/och skolavslutningspresent i form av tre marsvin. Men sen råkar det ju vara så att de grabbar han leker med mest har Nerf-vapen som de leker krig med. Och när Alex inte haft ett sådant vapen har det hänt att han inte fått vara med och leka eftersom han inte har haft något vapen. Galenskap förstås, men barn är ju barn. Så… Nu köpte vi ett Nerf-vapen åt honom i present (de är ohemult dyra så det var inte precis något han själv kunde spara ihop till i brådrasket, och nu i sommar är det ju bra om han har ett när de springer ute och leker så mycket).

Vad lycklig ungen blev! 🙂 Jag tror han tackade ungefär 20 gånger den dagen. Och trots att det högst troligt lockade något alldeles ohyggligt mycket att få springa bort till bästa kompisen och visa vad han fått följde han med jämnmod med sina föräldrar och sin mormor till Färgargården för en fika.


Alex och jag tog ett bord medan mamma och Riddaren stod i en nästan oändlig kö.

Jag hade med mig kameran med nya objektivet och mitt sprillans nya polaroidfilter påskruvat. Och vilket underbart objektiv alltså! Det tar ju SKARPA bilder och hanterar svåra ljusförhållanden så mycket bättre än mitt gamla!

Min solstrålsunge sprang omkring och plockade blommor som han satte i mitt hår medan jag fotade lite. Och så pratade vi lite förtroligt så där mellan springturerna som det ofta blir med barn. ❤

Sen fikade vi och bestämde oss för att ta bilen över till andra sidan strömmen (mamma går inte så bra efter en fotoperation) och gå lite där istället.


Alex hittade ett spännande ihåligt trä.


Alex och Riddaren gick balansgång ut över vattnet på en fallen trädgren. Spännande och lite läskigt!


Där borta vid femöresbron ligger det som länge var mitt drömhus.


Grabbarna hittade ännu en stock man kunde balansera på.


Grönskan nu är helt magisk! Det är så vackert på stigen runt strömmen nu!


Här provfotade jag bara rakt upp. Såna här kort gick inte att ta med förra objektivet.


Finaste sonen i en lövtunnel.


Spring i benen!


Älskar detta promenadstråk alltså!


Mer balansgång – nu helt på egen hand! Det är så härligt att se hur Alex, som alltid varit sen med grovmotoriken, har utvecklats sista året. Troligen mycket tack vare jujutsun!

När vi kom hem var det dags för mamma att åka hemåt. Alex försvann snabbt som en vessla till bästa kompisen (som blivit tillbörligt imponerad av nya Nerf-vapnet) och sen lekte de hela kvällen. Alex fick middag där och sen kom de hem till oss och spelade Minecraft tills vi fick ”köra hem” Liam vid halvåttatiden. 🙂

Sen var det frita igår för Alex och nu har sommarlovet börjat. Sex lediga veckor har han framför sig!

Själv ska jag jobba fyra dagar till. Sen! Sen drar vi till Rhodos i två veckor!!! 😀

Det tog sig

mars 27, 2017

Tro’t eller ej, men hela familjen vaknade faktiskt piggare och gladare på söndagen. Och vi hann med både en långpromenad runt Strömmen, att handla mat, grilla middagen, tvätta lite (jag), plantera penséer och påskliljor i två krukor  och räfsa undan löven i trädgården (Riddaren). Alex var äntligen piggare, efter att ha fått vara hemma hela veckan på grund av feber, huvudvärk och hängighet som kommit och gått under dagarna.

Så himla skönt att vi faktiskt fick nånting gjort OCH fick oss en ordentlig promenad! 🙂

Och idag har Riddaren snabbdammsugit övervåningen innan han åkte till jobbet.

Och jag gick en ordentlig promenad efter jobbet (jobbade hemifrån) eftersom Alex följt med en kompis hem ett par timmar.

Jag har inte ordat så mycket om det, men sedan början av februari har vi faktiskt, alla tre i familjen, haft motionsmål som vi följt. Det har varit små mål som man enkelt uppnår (rodd i roddmaskinen för min del) men bara att man gör dem varje dag lockar till mer. Och om man betänker att jag varit totalt under isen sedan december 2015, när den där hemska bihåleinflammationen som aldrig ville släppa taget slog klorna i mig, är det ändå rätt bra gjort. Jag har ju liksom inte orkat nånting på evigheter och konditionen låg väl på minus. Nu har jag rott varje dag i nästan två månader, gjort abslides lite då och då och promenerat mer under två månader än jag gjorde hela förra året tror jag. 🙂

Babysteps.

Ny hårfärg

mars 9, 2017

Idag slutade jag redan vid ett och var hos frissan kvart över. Lite pirrigt att för första gången på över 15 år låta någon annan än Sophie sätta saxen i mitt hår. Men hennes namne Sofie var duktig, det märkte jag snabbt. Och hon hade t o m pratat med Sophie i telefon och fått instruktioner dagen innan. 🙂 Det är service det! Min stackars frisör har nämligen köpt sig en ny häst och sen trampade den henne på foten så illa att foten bröts. Så nu är hon sjukskriven ett tag.

Jag vågade mig inte på nån radikal förändring av frisyr med en ny frisör, utan det fick bli försiktig toppning. Men jag tänker att det ändå är rätt skönt med lite längre och mer jämnlångt hår när man ska vara två veckor på Rhodos i juni (lättare att sätta upp då). Vi gick från brunt hår till ljusa och lite röda slingor. Det blev en väldigt naturlig hårfärg. Inte lika ”skrikigt” som jag brukar ha första veckorna. Men Sofie gjorde något som tydligen heter ”nyansering” efteråt. Man har i några kemikalier efter färgningen och då balanseras färgerna så de liksom håller mer samma nyans. Det gav en diskretare färg som kändes ganska lik min egen.

_DSC5947.jpg
Här ser det betydligt ”skrikigare” ut än det gör i vanligt ljus (här blixt). Men det blir nog bra. Nästa gång kan jag ljusa det ytterligare om jag vill.

När jag var klar hos frissan strax efter fyra gick jag upp till Kenpo och väntade in Alex och Riddaren. Och medan Alex tränade gick Riddaren och jag en promenad på en timme och tjugo minuter runt Strömmen och lite till. Vi fångade Pokemons som dårar hela vägen (ja, det är lite skämsigt, men det gör promenerandet lite roligare). 🙂

Så idag har jag gått ca 7 km totalt och rott 40 roddtag på kvällen. Jag är i alla fall på gång! Betänk att hela 2016 var ett helvetesår med mina hemska bihålor och blodbrist och allt vad det var. Motion fanns liksom inte. Jag tog för sjutton hissen på jobbet! Det händer nästan aldrig längre.

Kan jag snälla få bli frisk(are) snart?!

januari 6, 2017

Femte dagen i rad med migränhuvudvärk. Det ovanpå den gamla vanliga monsterförkylningen gör livet är rätt pestigt ärligt talat. Jag är i något slags konstigt stadie där jag å ena sidan är så trött att jag kan somna till när som helst, men å andra sidan bara inte kan sova mer än max två timmar på natten om jag inte tar en insomningstablett. Så fort jag ligger ner sväller huvudet upp känns det som (så där så det spränger i öron, bihålor och hela huvudet känns fullt av bomull) och luftrören blir täta och det är tungt att andas. Börjar eventuellt få lite panik över att jag ska börja jobba på måndag och att insomningstabletterna snabbt minskar i antal.

Gaaah! Jag vill verkligen bli frisk nu!

Idag släpade jag ut mig själv och Alex i snön på eftermiddagen. Mitt märkliga barn vill inte åka pulka eller snowracer, men att promenera gick bra, bara vi väl kom ut. Han samlade hemliga ingredienser till ett botemedel mot någon slags läskig spindelsjuka och scannade alla ingredienser med min telefon (eh…?). Nåja, han hade kul i alla fall och vi fick lite frisk luft. På ett snöberg träffade vi en klasskompis så då lekte de en stund tills jag inte tyade längre. En timme var vi väl ute och när vi kom hem var jag helt slut. Helt slut alltså. Så där ”nu slänger jag mig på sängen och sover en stund, du kan väl titta på nåt medan mamma vilar-trött”. Då är det skönt att ha en åttaåring (nästan åtta) som lätt klarar sig själv en stund.

Jag fick lägga planerna om att baka bullar på hyllan och koncentrera mig på att orka släpa mig runt resten av dagen. Försöker så smått börja städa bort julen och rensa lite i skåpen. Får satsa på bullbakande i morgon. Nästa helg är det födelsedagskalas för mina januaripojkar så då måste jag ha bakat lite.

Rosariet

juli 29, 2016

Vi tog, som sagt, en promenad upp till Rosariet på Rosenlund i tisdags. Där har man samlat mängder med olika sorters rosor och så här års doftar det ljuvligt!


Nästan självlysande!


Tvåfärgad.


Och där borta skymtar mamma, Riddaren och Alex.


Knoppar.


Motljus.


Närbild.


Det finns en hel del andra blommor också, inte bara rosor.

En lagom lång promenad som bjöd på andungar, vackra blommor och glass. Och tre stycken MER till en mycket törstig Alex. 🙂