Posts Tagged ‘resa’

Den stora hösttröttheten

november 6, 2017

Fyra-och-en-halv-dags-veckan blev en tredagarsvecka när Alex åkte på ännu en praktförkylning i onsdags. Det var en tapper kille som tog buss och spårvagn med sin mamma till simskolan på onsdagskvällen. Han nös ungefär 100 gånger medan vi åkte och snoret rann. Men simmade gjorde han och plötsligt behärskade han även ryggsim (!). Mammas duktiga kille! Jag älskar verkligen denna simskola som fått mitt barn att tycka att det är roligt att simma! ❤

Men sen var han helt slut som artist och det blev vab resten av veckan. Och lite ”vam” (vård av mamma) – för fy satan vad komplett slut jag var! Jag kunde nog ha sovit precis hela torsdagen om jag fått. Vi gjorde inte många knop alltså. Filmmys i soffan, läste böcker och hängde lite vid varsin dator. Riddaren fick köpa hem McDonalds till middag.

Jag HATAR november! Det är mörkt, kallt, blött, förkylt och fruktansvärt långt till våren! Och jag är sååååå trött denna månad. Hemsk är den!

I fredags orkade jag i alla fall baka franskbrödbullar och städa hos marsvinen. Och i helgen har jag tillverkat två fotoböcker (varav en kommer att bli julklapp) då det var halva priset på sådana.

Och nu är det måndag och livet känns rätt outhärdligt. Jag hostar och det är tungt att andas. Och jag ÄR så TRÖTT! Varje november kommer jag på att man borde spara sin semester till nu. Det borde vara varje nordbos rätt att åka två veckor till Thailand/Bali eller liknande i november och tanka sol, värme och livsglädje!

Annonser

Rhodos dag 13-15

juli 18, 2017

Och vips så var det torsdag och bara två dagar kvar av resan. Bortsett från den grekiska maten, som vi var mer än färdiga med, kändes det inte alls som jag hade lust att åka hem än. Så de sista dagarna fick man försöka njuta lite extra av solen, värmen, badandet och den lättjefulla tillvaron. Bara detta att slippa tänka på städning, tvätt, matlagning och allt sånt där är ju en njutning i sig!

Dessa sista dagar hade Alex funnit sig tillrätta och vågade vara med på alla aktiviteter som lekledarna ordnade med. Det var dessutom lite glesare med folk vid poolen än det var ett tag i slutet av vecka ett, vilket var skönt.


Alex och lekledaren Mia kastade boll och fick med sig den rolige…


…badvakten som älskade att busa med ungarna.

Nu hade jag äntligen fått så pass mycket färg att jag faktiskt kunde sola lite (om än väl insmord i solskydd +50). Älskar att ligga uthälld i en solstol i solen och emellanåt svalka mig i poolen! Det skulle jag kunna göra en karriär av! 😉

På kvällen kämpade vi oss igenom ännu en middagsbuffé. Riddaren blev helt wild and crazy och plockade på sig tre hiskeliga efterrätter – varav det neongröna är nån slags kiwimousse.

Efter middagen gick vi en liten promenad på området igen.


Någon började nog längta hem lite, för humöret var inte alltid på topp.


Äckliga cikador som satt i typ alla träd och spelade.


Poolen i kvällsljus.

På kvällen spelade vi Fia med knuff på balkongen. Det var en del gnissel och bråk på semestern, men det tänker jag försöka förtränga. Jag fattar att det inte är helt lätt som åttaåring att hela tiden uppskatta en utlandssemester i två veckor, och att man bland längtar hem. På det stora hela tycker jag ändå det var fantastiskt roligt att få så mycket tillsammanstid-tid alla tre. Hemma försvinner Alex med kompisar, Riddaren sover oftast halva förmiddagen, och själv uppslukas man av diverse projekt.

Det var med visst vemod vi gick ner till poolen efter frukost på fredagen. Vår sista pooldag liksom… Vi hade ju pratat rätt mycket med Giorgos under vår semester och han sa bl a att han och Betty pratat om att vi var ”special people” eftersom vi pratade så mycket med dem och frågade och berättade saker. De uppskattade det mycket förstod jag. Denna sista dag var jag hysteriskt sugen på Pepsi med citronskivor i. Det är semester och poolhäng för mig. Upptäckte då att Giorgos ju har citron i baren och jag fick vansinnigt god citron-Pepsi hela dagen. Tänk att jag missat det i två veckor innan! 🙂


Alex och Giorgos. Jag fick fota dem även med hans mobil för han ville ha en minnesbild även i år. ❤


På väg till sista lunchen.


Denna sista dag vid poolen övade Alex flitigt på att hoppa från kanten.


Vi var tvungna att ta ett kort vid områdets Pokemonstopp, dit vi som nördar gick varje dag. 😀


Och här ser man vår del av hotellkomplexet. Vårt rum ligger på andra våningen.


Alex vek origamifigurer och flygplan med lekledaren Mia och sin norska kompis.

Och så var det ju sista kvällen hos Betty! Fullständigt heartbreaking! Alex hade vikt en båt kvällen innan när det var origamipyssel och den hade han målat på rummet och så satte vi dit ett segel i form av en 10 euro-sedel. Denna gav han Betty som blev alldeles tårögd. Och så plockade hon fram en påse med presenter till Alex (har jag skrivit om tidigare). Då blev både jag och Alex tårögda också! Så himla gulligt!


Många kramar blev det denna kväll! Fina Betty!

Usch ja, Det var sorgligt värre att gå upp på rummet och packa. Ville inte åka hem! Hotellet sköt fyrverkerier till vår ära. Eller okej då, de gjorde det två kvällar i veckan, men det råkade inträffa just denna kväll. 🙂

Och så blev det allra sista morgonen. Och Alex åt sämre frukost än nånsin, trots att vi försökte få honom att fatta att det skulle bli ont om mat under dagen. Himla unge! Här surar han och vill bara äta ett grönt äpple! 😉


Alex och äpplet.

Vi hade bokat taxi till 11.30. Innan taxin kom gick vi ner till poolen och tog en sista dricka hos Giorgos och kramade honom hej då. Också så sorgligt! Och så sa vi hej då till lekledarna som varit så gulliga mot Alex. Snyft!

När vi satt i lobbyn och väntade på taxin bara rann tårarna på mig. Jag, som brukar längta hem, var otröstlig. Vi bara såg på varandra och jag utbrast att det var outhärdligt att åka därifrån och veta att man aldrig ska komma tillbaka. ”Jamen” sa min lösningsfokuserade man, ”då får vi väl bestämma att vi åker tillbaka om två år”. Och ja. Om vi bestämmer det känns det ju mer okej att åka hem. Så så får det nog bli. 🙂

Det var ändå sorgligt att se Rhodoslandskapet passera utanför taxifönstret och veta att det dröjer minst två år innan vi kommer tillbaka.


Vi väntar i kön för att få checka in bagaget.

Konstigt nog var barnet jättehungrigt när vi var framme på flygplatsen. Tur vi packat ner ett paket med Digestivekex åt honom. Han satt och moffade i sig det medan jag och Riddaren kollade lite på taxfreen och köpte och delade på en pizzabit och en läsk. Men väntetiden på flygplatsen var minimal. Vi hann knappt äta upp innan de började släppa igenom folk i boardingen. Skönt att slippa förseningar!


Cool kille på planet.

Tydligen hade vi nån slags jetvind som motvind hela hemresan så det tog lite längre tid än vanligt. Tyckte hemresan var otroligt seg över lag. När vi kom in över Sverige låg molnen tjocka.

Vi landade i ett svalt Sverige där det regnat på förmiddagen. Vi fick väskorna snabbt och tog en taxi hem. Jätteskönt med så smidig förbindelse! Kändes dock jättekonstigt att vara hemma. Jag brukar annars komma hem och bara sucka förnöjt, men nu var hjärtat baske mig kvar på Rhodos.

Rhodos dag 12

juli 17, 2017

Och så blev det den 5 juli och min födelsedag. Vi hade bokat in oss på en utflykt till Lindos, som nog är Rhodos mest kända utflyktsmål. Uppe på toppen av klippan ligger ruinerna av ett slott och ett tempel som funnits där sedan före Kristus (!).

Vi valde en stekvarm dag för vår utflykt, men som tur var hade bussen vi åkte med en väl fungerande AC i alla fall. Ute var det dock närmre 40 grader så det tog på krafterna att gå i hettan.


Fin utsikt upp mot Lindos.

Alex var superpepp på att få rida åsna upp för de 300 trappstegen till Akropolis. Riddaren och jag ville egentligen inte alls stödja den typen av djurhållning, men tänkte att jaja, en liten Alex på 26 kilo kan väl inte vara så farligt att bära. Men det visade sig snabbt att man inte fick hyra bara en åsna, utan var tvungna att hyra minst två. Så hastigt och lustigt skulle jag också rida. Så här i efterhand kom jag så klart på att vi kunde betalat för två och låtit en gå utan ryttare, men den tanken kom jag inte på där i hettan och vimlet. Så plötsligt fann jag mig ridande på en stackars liten åsna som satte iväg som han hade eld i baken. Troligen tyckte han väl att lasset var så tungt att det var bäst att trava upp med det så fort som möjligt. Stackaren!


Jag och Alex på våra åsnor.

Det var trångt och mycket trafik i form av andra åsnor och min åsna brydde sig inte om ifall jag skulle skrapa i husväggar eller inte, så jag fick skjuta ifrån med handen ibland. Det där med skänklar fattade den liksom inte. Efter halva ritten upptäckte jag att det funkade bättre att styra den med handen mot halsen istället. Eftersom jag red först och åsneföraren gick vid Alex’s åsna (han höll på att glida av ibland berättade han efteråt så det var väl därför han gick där) var det liksom ingen som hejdade min åsna när den ivrigt försökte trava igenom andra, långsammare åsnor. Inga tyglar hade man heller så det var ruskigt äventyrligt det hela! Men vi överlevde och kunde helskinnade kliva av till slut!


Längs vägen stod en fotograf som tog kort på alla åsneryttare som han sedan sålde vid porten ut ur Lindos stad.

Riddaren har särskilt roligt åt hur jag, helt ofrivilligt, råkade försöka ta springnota från hela äventyret. Jag försökte betala när vi skulle rida iväg och fick då veta att man betalade när man kommit fram. När jag klev av åsnan hade dock detta fallit mig ur minnet så den stackars åsnemannen fick jaga mig för att få sina pengar. Micket pinsamt! 😉

Sen fick vi köa för att komma in till själva Akropolis, vilket kostade ytterligare 6 euro per person (Alex gick in gratis). Det var så fruktansvärt varmt och solen stod precis rakt över våra huvuden, så ingen skugga fanns att få. Som tur var hade vi med oss vatten som vi bälgade i oss av.


Solhatt och tunn, vit, långärmad klädnad var ett måste.


En ruin är en ruin är en ruin tyckte väl grabbarna, men jag uppskattade att få se denna uråldriga plats!


Och utsikten var rätt magnifik!


Det gick inte att stanna speciellt länge i hettan, så ganska snart började vi gå ner mot den vita staden Lindos.


Den är väldigt vacker!


När man kommer ner i staden går man som genom en labyrint av smala gator. Man har markiser, spaljéer med klängande växter och segelduk uppsänt över gatorna till skydd mot solen. 


Hela staden är ett enda gytter av affärer.

Alex hittade en ”legendarisk spinner” i en av affärerna och vi hade ju lovat honom valfri spinner som han simmade hela bassänglängden, så han fick köpa den. Oklart vad som gjorde den legendarisk dock. 😉 Själv hittade jag en likadan ring som jag köpte i fjol, som tappat stenar, så nu köpte jag en reservring. Tappar jag en sten och inte kan hitta den har jag ju extrastenar då. Och så ville Alex absolut ha en ful souveniråsna, så det fick han också köpa (är det semester så är det).

När vi äntligen kom ut ur staden var jag halvdöd av värmeslag och törst och var nästan beredd att döda för en glass eller iste. Alex köpte Calippo Jordgubbsisglass och jag en iskall Lipton Lemon Icetea som smakade himmelskt! Alltså såååååå gott! Och kallt. Och GOTT! 😀

När vi återhämtat oss lite började vi vandra tillbaka upp till den stora bussparkeringen där bussen skulle hämta upp oss. Vi sneglade på Lindos Icebar, som tydligen är helt gjord av is. Men de tar typ 8 euro i inträde och hur skönt är det med -6 grader när man kommer från närmare +40 grader kan man fråga sig…?

Det kändes rätt lagom när bussen hämtade upp oss. Den stannade kort så vi fick fota Lindos på lite håll och körde sedan hem oss på ca en halvtimme.


Vackert!

Vi missade lunchen på hotellet, men som tur är finns det lite pizza och annat i poolbaren hos Giorgos. Alex fick äta frukt och Digestivekex och det funkade det också.

På kvällen visade det sig att det fanns tacos i matsalen! Det var så festligt för jag hade varit så sugen på tacos i flera dagar och så hade de det just på min födelsedag! Det var det godaste jag ätit i middagsbuffén! Mycket bra födelsedagspresent. Dessutom fick jag en flaska rödvin av The Hotel Management i present. Den tog vi hem, och drack här hemma. Riktigt gott vin var det!


Liten kvällspromenad på området efter maten.


Jag berättade för Betty att jag fyllde år. Hon fixade en fin drink till Alex med tomtebloss.


Och till mig och Riddaren fick hon göra en Irish Coffee och en Baileys Coffee (dessa fick man betala för men vad sjutton, fyller man år ska man väl få dricka det man är sugen på?).


Min Baileys Coffee var supergod!

Så det var min födelsedag 2017. Den ska jag minnas för alltid som en riktigt härlig födelsedag! Gud vad jag älskar Rhodos alltså!

Rhodos dag 5-7

juli 14, 2017

På onsdagen (28 juni) började vi känna att det nog snart var dags att hitta på något annat än att bara ligga vid poolen hela dagarna (hur trevligt det än var). Precis bredvid hotellet låg en liten lokal resebyrå (Kolymbia Tours) som sålde olika dagsutflykter. Vi gick in och pratade med den väldigt speciella, men trevliga, damen som drev stället och kom ut med en bokad resa till Rhodos stad för fredagen. Vi bokade även hotellets nya à la carte-restaurang till fredagen (två à la carte-middagar ingår i priset, men det är skitsvårt att få bord).

På kvällen kämpade vi oss igenom ännu en middag i bufférestaurangen.

Efter maten ville Alex gå till lekplatsen en sväng, så då gjorde vi det.

Som tur var finns det en liten affär i källaren under bufférestaurangen. Där köpte vi en ny UV-tröja till Alex med hellånga ärmar för han brände sig på underarmarna i den vi hade med. Solen är verkligen skoningslös på Rhodos. Vi badade i UV-kräm 50 men fick söka skugga mest hela tiden ändå. Affären hade även Digestivekex (visste vi sen förra året) och det käkade Alex massor av mellan frukost och lunch eftersom han mest bara petade i frukostmaten och typ drack ett glas apelsinjuice, åt en korvsnutt och ett grönt äpple. Det räcker inte långt när man sedan rör sig hela förmiddagen. Sen köpte vi salta chips för man blir ju så sjukt saltsugen när man svettas hela dagarna.


Alex tog kort på mig och Riddaren på vägen tillbaka till vår del av hotellet.


Drinkar hos Betty innan läggdags. Alex försäker ringa sin faster för att fråga hur marsvinen mådde, men fick inget svar.

På torsdagen (29 juni) tog jag visst knappt några kort. Alex lekte i poolen och började våga vara med på lite av det lekledarna ordnade. Det fanns en norsk pojke i Alex’s ålder som han lekte en del med.


Vi kom tidigt till middagen för att slippa det kaos som sedan bryter ut då det känns som att sitta i en skolmatsal för typ 20 lågstadieklasser.

Efter maten gick vi som vanligt till Betty. Hon fixade världens finaste drink till Alex med tomtebloss och allt! ❤


Jag beställde en ”Queen Betty” och då flamberar hon apelsinskivan i alkohol som hon tänt eld på. Mycket coolt tyckte Alex som sedan ville att jag skulle dricka den drinken varje kväll. 😀

På fredagen (30 juni) hade vi som sagt bokat en bussutflykt till Rhodos stad. Bussen gick 09.30 så vi hann äta frukost och göra oss klara i lugn och ro. AC:n i bussen var verkligen inte mycket att hurra för så man var överhettad, genomsvettig och allmänt lycklig när vi var framme och fick kliva av.

Vi började med att strosa lite i hamnen och köpa glass för att svalka oss lite.


Jag antar att det var här Kolossen på Rhodos en gång stod?


Vi vandrade iväg till Gamla Stan och hamnade på något sätt mitt emellan två murar. Inte för att det gjorde något för det var väldigt vackert där.


Under en bro stod denna märkliga kvinna… Alex la en slant i hennes hink. Sen hittade vi in i själva gamla stan i alla fall.


Det var mycket turistigt och hektiskt. Här fanns t ex ”inkastare” på restaurangerna, något som jag avskyr. Jag vill kunna gå och titta i lugn och ro utan att nån flyger på mig så fort jag stannar till. Men det var roligt att återse staden efter +35 år.


Trots det turistiga är det ju fortfarande en väldigt vacker stad. Jag älskade detta torg med den fina fontänen!


Duvorna hade lärt sig hur man kan dricka vatten direkt ”från kranen” på fontänen. 🙂


Vi hittade en lugn liten restaurang på en sidogata där vi åt lunch. Man satt så mysigt, mitt i en gränd, under spaljéer med klätterväxter som skuggade mot solen.

Alex hittade en Minecraft-huvtröja i en affär som han absolut ville ha, så den fick han. Själv köpte jag snuskdyr olivolja (ville gärna prova en riktigt fin Rhodosolivolja, så det fick vara värt det). Klockan rusade iväg och vi var tvungna att börja dra oss mot bussen igen. Den skulle gå vid 14.00.


Längs kajen låg båtar fulla med snäckskal, tvättsvampar, fiskskelett m m. Jag älskar ju vackra snäckskal så det var svårt att låta bli att köpa. Men man ska ju inte. Man kan inte veta vad som är hotade arter och inte. Så jag lät bli.


Mosaiken som Rhodosborna lägger är så himla vacker tycker jag! Alex ställde tjänstvilligt upp som fotomodell och satte sig i nån slags yoga(?)ställning? 😉


Bussen gjorde ett snabbt fotostopp vid kusten och Alex fotomodellade lite igen.

När vi kom hem var det rätt underbart att byta om till badkläder och hoppa i den svalkande poolen efter den svettiga bussresan tillbaka till Kolymbia!


På kvällen tog vi en drink hos Betty innan det var dags att gå till vår bokade à la carte-middag.

Vi åt på den nya restaurangen West Bites. Det var…en prövning. Förrätterna var väl ändå okej, men min huvudrätt! Jag tog nån slags kycklingfilé med grillsås och pommes frites (se här nedan). Det såg väl okej ut, men hu så otäckt det smakade! Jag mådde illa hela dagen efteråt… Alex petade i sin mat och Riddaren tyckte inte heller om sin hamburgare. Synd!

Rhodos dag 3-4

juli 13, 2017

På måndagen såg vi till att vara vid frukosten strax före 08.00. Då var man i princip först på plats och det var lugnt och stilla.


Del av frukostbuffén.

Efter frukosten var det bara att välja och vraka bland solstolarna vid poolen. Det var lugnt och stilla och perfekt för simträning.


Bollkastning med pappa.

De första dagarna hittade inte Alex riktigt nån att leka med och var lite blyg inför lekledarna. Han vågade inte vara med på deras lekar, men det gjorde å andra sidan att vi kunde simträna rätt intensivt. Nu var han ju lite mer motiverad och försökte verkligen.

Vi tillbringade hela denna dag vid poolen. Så himla skönt att bara bada och sola och slappa! Jag hade köpt ett cyklop innan vi reste och lekte med Alex under vattnet en del.


Jag och Alex vid middagen.


Lilla herr Vingmutter (öronen stack ut så roligt när han tryckte ner hatten).


Kvällens drinkar hos Betty.


Alex agerade fotograf (väldigt smickrande underifrån).

Sen fick vi för oss att vi kanske skulle gå ner till shoppinggatan i Kolymbia (dit vi aldrig tog oss förra året). Det var fortfarande stekhett, men vi vandrade iväg medan mörkret föll. Alex var extremt missnöjd med detta påfund och vi fick ge upp innan vi kom hela vägen fram. 🙂


Jaja, vi vänder väl då.

På tisdagen var vi fortfarande helt nöjda med att sola och bada och hängde vid poolen hela den dagen också.

Jag passade på att fota vår suite när städerskan varit där och gjort snyggt.

Det börjar väl bli lite slitet, men på det hela taget okej tyckte jag.

På kvällen gjorde vi ett nytt försök att promenera till Kolymbia. Det var inte lika varmt den dagen och vi var väl lite mer förberedda och laddade så den här gången gick det bättre. 🙂


Typisk turistshop.


Dock förstod Alex fortfarande inte varför det skulle vara nödvändigt att gå ända dit.

Jag tyckte i alla fall att det var roligt att få se shoppinggatan som kantas av eucalyptusträd.


Lite gladare. Kanske. 😉


Det var roligare att få agera fotograf tyckte Alex…


…och dirigerade med järnhand vad vi skulle göra och hur vi skulle stå. 🙂


Coolt klippt växt.


Vacker solnedgång över hamnen.


Piratskeppslikande båt.


Väl tillbaka på hotellet svalkade det med en ”Swedish Polar Bear” och en ”Minecraft”.

 

Rhodos dag 1-2

juli 11, 2017

Tidigt på morgonen på midsommardagen äntrade vi flygplanet till Rhodos. Det kändes rätt fint att lämna ett mulet och kylslaget Norrköping i vetskapen om att vi skulle flyga till strålande sol och 30+ grader. 🙂

Det var Alex’s tredje flygresa, så han var nu en van flygresenär som vet hur allt går till. 🙂 Han fick en liten gosedjurshund som vi köpte på tax free:n på planet och satt efter maten och tittade på film på vår bärbara dator.


Veteranen käkar brunch.

Flygresan gick annars snabbt tyckte jag, trots att det är så gräsligt trångt att man känner sig som man sitter i ett skruvstäd. Jag slumrade lite och vips var det dags att gå ner för landning. Skönt!


Utsikt från fönstret när vi närmar oss Rhodos’s flygplats.

Ni vet den där känslan när man kliver ut ur planet och värmen slår emot en? Det är lätt bedövande och jobbigt, men samtidigt så himla härligt! Semeeeesteeeer! Allt gick jättesmidigt på flygplatsen. Vi fick väskorna snabbt och sen hade vi beställt en taxi för att slippa en ändlöst lång busstransfer i buss utan AC. Taxin fick vi med en gång och det var befriande svalt i bilen. Fort gick det också. Vi var på hotellet efter ca 25 minuter.

Och vilken känsla att kliva ur bilen och vara tillbaka! Mitt hjärta slog en kullerbytta av glädje! I receptionen stod svensktalande George och tog emot, och Giorgos (”vår bartender” i poolbaren förra året) delade ut välkomstdrinkar. George kände igen oss lite svagt och blev glada när vi berättade att vi kommit tillbaka för att vi trivts så bra. Giorgos kände nog inte riktigt igen oss först, men lös upp när jag förklarade att vi varit där förra året.

Vi fick vår suite, på tredje våningen (högst upp) med utsikt mot gatan och havet, precis som vi hoppats på. Den här suiten var lite annorlunda utformad än den vi hade förra året, men trevligare tyckte vi, så vi var nöjda. Vi valde att inte ta swim up i år eftersom det var så mycket myggor förra året. Vi tänkte att det nog var färre myggor om man bor högre upp och det stämde nog för vi såg inte en enda mygga. Skönt!

Vi packade upp och svidade om till badkläder och hann ta en simtur och en öl/äppeljuice hos Giorgos i poolbaren innan det var dags för middag.

Allt var sig likt och man kände sig hemma direkt. När vi kom till middagsbuffén såg vi flera bekanta ansikten bland personalen. De kände väl inte igen oss, men det var ändå trevligt att se dem igen. 🙂

Maten är ju som den är. Eller vi är som vi är ska man kanske säga. Alex levde mer eller mindre på pasta, korv, äpplen och pommes frites under våra två veckor och jag åt mest pasta med tomatsås, sallad och pommes frites. 😉

Efter maten gick vi till Taste-baren där Betty jobbar. Av någon anledning gick Alex och jag i förväg och jag hade intalat honom (och mig) att hon troligen inte skulle känna igen oss direkt. Men tji fick jag! Jag hann bara börja säga ”Hi! You probably don’t remember us…” när hon lös upp i ett stort leende och kom rusande och kramade Alex! Hon mindes oss mycket väl. Så roligt! ❤

I år hade de utökat gratisdrink-listan och även lagt till en barndrink-lista. Föga förvånande hittade Alex en drink som hette Minecraft som han fastnade för. Den beställde han sedan varenda kväll. 🙂

Vi var lite slitna efter vår tidiga morgon (som startade 04.30) så vi gick och la oss rätt tidigt. Och det passar liksom Rhodosrytmen väldigt bra för går man upp tidigt kan man äta frukost nästan helt själva och sen är det lagom att paxa solstolar vid 08.00 innan alla blir upptagna. Och så kan man äta lunch och middag när de öppnar för att slippa det värsta kaoset.

Dag två vaknade vi alltså tidigt och var nästan själva i frukostmatsalen.


Jag åt en omelett till frukost och drack färskpressad apelsinjuice.


Poolområdet låg än så länge öde.

Vi hade bestämt redan innan vi åkte att första dagen skulle vi gå ner till havet och bada. Sen skrapar Alex ofelbart sig mot poolkanten och får små små skrapsår som inte syns, men som svider satan i saltvatten. Så sagt och gjort! Efter frukost gick vi ner till stranden (tar ca 15-20 minuter att gå dit vi ville). Havet kändes iskallt, men vår portier på hotellet sa att det var 29 grader varmt, så det var väl bara för att det var så hett i luften som det kändes så kallt.

Man vande sig efter en stund och då låg vi och kikade på vackra fiskar som simmade runt vid våra fötter. Jag såg en jättefin, grön och orange fisk som såg ut som en riktig ”akvariefisk”. Kul!


Alex tyckte det var lite kallt och satt i sanden och värmde sig lite.

När vi kom hem till hotellet igen hade vi fått en ”välkomna tillbaka-present” av The Mangement. Gulligt!

Innan maten gick vi till Betty och tog en drink. Vi fascinerades i år igen över hur (framför allt britterna) sätter sina barn framför skärmar (och gärna med hörlurar också för att riktigt avskärma dem) vid varje måltid. Beklämmande!

Efter middagen gick vi en sväng till lekplatsen så Alex fick leka av sig lite.

Glad midsommar

juni 23, 2017

En gång var hon en söt nioåring med världens största midsommarkrans!

Hoppas ni alla har och har haft en underbar midsommarafton!

Här har vi hunnit transportera tre traumatiserade marsvin till svägerskan och Alex’s kusin, som kommer att ta hand om dem på bästa sätt. Men hu så läskigt det var att åka bil och hamna på ett nytt ställe! När jag lyfte ut dem ur transportburen var alla tre stela av skräck och Mimmi försökte klättra in innanför min jacka för att gömma sig. Sötnosen! ❤ ”Syns jag inte finns jag inte” – typ. 🙂

Vi har packat och dammsugit nedervåningen, vattnat ute och inne och ställt alla blommor i vardagsrummet för att underlätta för dem som vattnar åt oss. Och så har vi hunnit grilla och ha åtminstone liiite midsommarmys.

I morgon ringer väckarklockan 04.15. Huuuäää!!! Men bara man uthärdar dagen så är vi på Rhodos på eftermiddagen! 😀 Och sen ska vi koppla av och slappa i 14 dagar!

Du milde!

juni 21, 2017

Just nu känns det inte jättesmart att börja semestern med en Rhodosresa. Eller jo, Men sista jobbveckan blir inte nådig när man ska rådda alla måsten inför resan samtidigt som man jobbar. Låååånga dagar blir det!

Men nu är ny bikini inhandlad för en helt ohemul summa pengar (men ju fetare kropp desto dyrare bikini behövs uppenbarligen). Fick i alla fall en snygg sarong på köpet. Det har inhandlats ny UV-dräkt till snabbväxande sonen och lite blandade sommarkläder till oss alla. Så nu är vi väl tillräckligt ekiperade i alla fall.

Marsvinen ska skeppas över till svägerskan i morgon för förvaring. Sväron och svägerska har lovat att vattna blommor och ta in posten. Grannarna är lejda att vattna utomhusväxterna. Nu måste vi ”bara” packa och röja upp huset. Riddaren har i alla fall rensat ogräset på framsidan så det inte ska se helt obebott och vildvuxet ut när vi är borta.

Längtar tills vi är framme på Rhodos på lördag!


 

Tur och retur Jönköping

december 28, 2016

Det är bråda dagar, trots semester.

Igår åkte vi ner till Jönköping. Alex skulle på teater med sin mormor och hennes väninna klockan 14.00, så vi var tvungna att vara nere 13.20. Det blev stresslunch på McDonalds i Mjölby för Alex. Men vi hann i tid.

Vi slängde upp våra grejer i mammas lägenhet, sa hej och for sen vidare in till stan där vi stämt träff med min kompis Åsa på Bernhards konditori i centrum. Mycket märkligt fik! Allt kaffebröd står mitt i lokalen , i backar, precis där folk går omkring (och hostar/nyser) och så får man ta själv vad man vill ha. Jag, som lider av viss bacillskräck eftersom vi är konstant sjuka hela vintrarna, föredrar när kaffebrödet finns bakom en inglasad disk. 🙂

Men….nu var det ju (som tur var) inte precis för den kulinariska upplevelsen vi gick dit (jag fick en stenhård och torr lussekatt), utan för att träffa Åsa. Vi har inte setts på ett år och hon hade hunnit byta både jobb och bostadsort, och i mitt liv har det ju också hänt en del med min pappas intåg i våra liv, så vi hade en del att avhandla. 🙂

Det är så kul med Åsa, för även om vi ses sällan så tar vi liksom bara vid där vi slutade sist. Gillar såna människor! 🙂

Klockan var kvart i fem när vi till slut kom tillbaka till mamma. Då hade Alex redan fått en julklapp (lego) och han satt och byggde (så klart). Fler julklappar byttes och vi fick bl a varsin Trisslott. Och jag vann hela 90 kr. Jag vinner typ knappt aldrig på Triss, och i så fall är 90 kr max. Så det får bli fler lotter nån annan dag. Så kan vi leva på hoppet om storkovan nån dag till. 😉

Alex hann knappt äta, sen var han igång och byggde igen. Konstigt nog var han hungrig när legobygget var klart. Hopplösa unge! 😉

Idag fick Alex hänga med mormor och hennes särbo medan Riddaren och jag åkte till mellandagskaoset på A6. Målet var att köpa ramar till mina prints, nån mer julklapp till min pappa (lyckades vi med till slut) och se om vi hittade några reakläder. Jag hade hoppats hitta nån flanellpyjamas, men de var som vanligt slut (jag gör samma misstag varje år…haha!). Så det blev bara Alex som fick kläder. Men vi hittade både strumpor, en skjorta och ett gäng tröjor på rea. Bra att fylla garderoben med nästa storlek!

Vi hann med en fika på Espresso House också. Men fy vad jag hatar reakaos med så mycket folk! Köer överallt och bara såååååå jobbigt! Hu!

Vi åkte hemåt vid 15.00-tiden. Alex somnade snabbt i bilen och lär väl nu vara uppe till midnatt eller nåt. 😀

Jönköping

oktober 23, 2016

I torsdags eftermiddag åkte jag ner till Jönköping igen. Det var på fredagen dags för dag tre av den coachutbildning jag går. Och med tanke på hur bra SJ är på att hålla tiderna kändes det skönt att åka redan halv två på torsdagen. Eftersom min mamma bor i Jönköping kunde jag ju passa på att träffa henne också.

Resan gick rätt bra ända till Nässjö (vi var visserligen en kvart sena, men sedan när är inte X2000 försenat liksom?). Men när vi väl kom till Nässjö visade det sig att mitt anslutningståg var inställt och att det skulle gå en buss utanför stationen nånstans. Det var bara att skynda ut och leta reda på hållplatsen. När bussen väl kom var det någon slags ”sambandsperson” som frågade om någon skulle till Jönköping. Jo, jag dårå. ”Ja, då kan du ta tåget som går 15.28 från perrong 7, för det går snabbare” fick jag veta och så fick jag trava tillbaka dit jag kommit ifrån. Men då kom faktiskt tåget på utsatt tid (!) och jag anlände bara en kvart för sent till Jönköping. SJ hade alltså på det stora hela en bra dag. 😉

Mamma hämtade mig och vi åkte till en lampaffär för att titta efter en tänkbar skärm till min ärvda golvlampa. De hade dok ingenting som passade och jag har liksom totalsnöat in på en Tine K Pendel i storlek XL. De börjar bli ruskigt svåra att få tag på, men jag håller nu på att undersöka om den kanske går att montera dit den skärmen på min lampfot. I så fall finns det ett ställe som fortfarande säljer den.

Sen åkte vi till Mio en sväng och mamma köpte en ljuslykta som jag först tyckte var rätt ful, men med ett värmeljus i blev den jättefin visade det sig. Så det slutade med att jag fick den i för tidig julklapp av mamma. 🙂 Ska visa den senare.

På fredagsmorgonen råkade jag promenera förbi en blomaffär på väg till utbildningen. Jag slängde en blick i skyltfönstret och fick syn på Den Där Hästen! Ända sedan jag var 10 år och var i London för första gången, med mamma, och fick syn på en fantastisk häststaty i ett skyltfönster, har jag hett önskat mig en sådan, men aldrig hittat en som varit rätt utan att den kostat flera tusen. Den här var i metall och brun och precis sådan som jag alltid tänkt mig.

Så på lunchrasten var jag bara tvungen att ila dit. Det fanns två kvar och den ena fick följa med mig, väl inpackad i tidningspapper i en påse. 🙂 Lycka! 😀

Detta var sista utbildningsdagen av en ganska energikrävande, men bra, utbildning. Jag hade en hemsk huvudvärk hela dagen och på eftermiddagen längtade jag bara hem. Tåget hem gick 17.06 och jag fick sällskap av en tjej som bor i Linköping. Hon skulle byta till samma X2000 som jag i Nässjö. Självklart var tåget försenat. Och självklart måste de ju gradvis öka på förseningen så man garanterat ska stå ute och frysa och inte våga gå in och sätta sig i värmen. Det var beckmörkt och iskallt och regnigt och det jävla tåget var till slut 25 minuter försenat.

Väl på tåget fick jag sitta och lukta på någons äckliga rotmosstinkande fisar. Jättebra för min huvudvärk/illamående. 30 minuter försenade anlände vi Norrköping. Där kunde jag konstatera att nästa spårvagn skulle gå om 22 minuter. Orka vänta! Kissnödig och frusen började jag trava genom stan mot busshållplatsen. Ska jag berätta hur ont det gör att dra en väska, hålla en handväska och en papperspåse utan handtag som väger bly genom hela stan? I alla fall om man som jag har trasiga armar från början. Gaaah!

Jag hade i alla fall en dåres tur för när jag äntligen kom upp till min busshållplats stod bussen inne och chauffören väntade in mig när jag kom skyndande. Halv nio på kvällen var jag hemma. 11½ timmes lång ”arbetsdag”. Mycket plusflex blir det.

Men nu är det slut på resor för ett tag hoppas jag. Fyra resdagar på en månad är lite mer än mina reservkrafter egentligen orkar med. I alla fall när man samtidigt renoverar rum och shoppar möbler.

Nu står hästen uppställd på vår nya skänk i vardagsrummet.

_dsc4796

_dsc4791