Posts Tagged ‘resor’

Pust!

september 28, 2016

Nu är äntligen tre intensiva dagar över! I söndags strax efter lunch åkte jag ner till Jönköping. Jag hade en utbildning i coachande samtal måndag och tisdag och bodde hos mamma. Långa dagar och halvknackig sömn. Kom hem vid 19.00 igår och hann bara äta, packa upp och slänga mig i bingen, för idag skulle jag upp 04.00 (fast jag vaknade förstås 03.00 och kunde inte somna om) för att ta mig till Sollentuna.

Snälla sväronen kom för tredje dagen i rad hit strax efter 05.00 för att ta Alex till skolan 08.20. Riddaren började nämligen jobba 06.00 och jag var som sagt bortrest. Och idag åkte jag med Riddaren in till stationen (det spöregnade ju och att komma alldeles för tidigt till stationen torrskodd kändes som ett bättre alternativ än att åka buss och promenera i regnet och komma fram blöt). Var där vid 05.30. Tåget skulle gå 06.22, men var förstås försenat med 40-45 minuter.

Jag och mina fyra kollegor tog oss i alla fall till Sollentuna utan att bli allt för försenade (en kvart sena hastade vi in). Sen har vi förkovrat oss i EU och konventioner fram till lunch, käkat halvmedioker pasta utanför Centralstationen (fattar inte varför ingen ville följa med till Vapiano) och sedan åkt tåg hem igen (som naturligtvis också var försenat ca 25 minuter).

Så himla skönt att vara hemma nu! Jag tänker inte jobba fulla dagar torsdag-fredag utan ta ut lite av all flex jag samlade ihop de här tre dagarna. 🙂

 

Annonser

Beach 2017

augusti 23, 2016

Det är ju det här med dessa bihålor. Förra helgen var det så illa att jag i rena desperationen självmedicinerade med kortisontabletter under fem dagar. Nej, man ska inte självmedicinera. Och ja, det är dumt att ta kortison. Men ibland har nöden ingen lag. Och det hjälper ju – åtminstone ett tag. Så nu har jag haft en rätt dräglig vecka.

Alltså inga ursäkter för att inte ta tag i det här med Beach 2017. 😀 I synnerhet som vi nu bokat 14 dagar på Rhodos i juni 2017. Alltså, vi försökte verkligen hitta en annan ö och ett annat hotell. Vi försökte! Vi har tittat på hur mycket resor som helst, men ska man åka från Norrköping är utbudet lite begränsat och vi kunde verkligen inte hitta nåt som kändes ens i närheten så fint som det hotellet vi var på nu i juni. Så till slut bestämde vi oss för att åka tillbaka. Alex blev jätteglad och räknar kallt med att hans kompisar George och Betty ska jobba kvar. Själv känner jag att det är kraftig pensionärsvarning på detta. 😀 Men! Vi ska i alla fall inte bo i samma rum – inte bara för att det kom in mygg nånstans, utan för att det känns lite onödigt att betala för direktnedgång i poolen när det finns ett så fint poolområde precis runt knuten (vi använde inte vår altan och poolen som hörde till speciellt mycket). Och inte har vi matchande träningsoveraller heller. 😉 Ja, apropå det där med pensionärsvarning. 😉

Men, nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om utan om hur duktig jag var idag! Istället för att följa med Riddaren och Alex till jujutsun slängde jag på mig träningskläder och gav mig ut och gick/sprang tills jag hade slut på luft och mådde illa. Och nåja, det gick ju rysligt fort. Jag är så sjukt otränad! Men det är en början tänker jag. Och jag kom definitivt upp i maxpuls! Haha! Sen vacklade jag hem och satte mig på roddmaskinen en stund. Ska nu avsluta med lite hantlar. Sen är jag faktiskt väldigt nöjd med mig själv för idag!

Måtte bihålorna hålla sig i schack nu så jag orkar fortsätta träna! Gudarna ska veta att jag behöver det! Jag vet inte om jag inbillar mig, men sedan jag började äta magnesium för ca en månad sedan tycker jag att jag är piggare och att jag sover bättre om nätterna. Det vore så fantastiskt roligt om den här familjen kunde få en dräglig höst då alla kan få hålla sig skapligt friska och komma igång med träning. Alex har ju gympa två dagar per vecka i skolan och jujutsu två andra dagar så han får träning fyra dagar per vecka. Riddaren ska eventuellt ta upp badminton som träning och jag hoppas kunna börja med promenader och lite springande.

Petra 070804 (1)
Målbild: sommaren 2007. Då hade jag nått en vikt jag trivdes med. Sen blev jag gravid (och ännu tunnare) men efter amningen gick ju allt åt helsefyr kan man ju lugnt påstå. 😉

 

Tyyystnad

augusti 13, 2016

Igår eftermiddag kom mamma och hennes särbo och hämtade Alex. Han ska stanna i Jönköping hos mamma tills på måndag (det längsta han någonsin varit borta från mig). Så högst märkligt ensamt och tyst huset kändes igår kväll, trots att Riddaren var hemma också. Vi lyckades ge bort fyra Billybokhyllor och två CD-ställ till en jobbarkompis till Riddaren igår (så skönt att få undan dem från vardagsrummet!) och när det var klart åkte vi och köpte El Taco Loco-pizza på Pizza Hut (för Alex gillar inte deras pizza så vi får nästan aldrig äta det när han är hemma). Sen satt vi, som förr i tiden, och åt framför TV:n. Kändes döskumt! 🙂

Vi fick rapport från mamma i form av foton på hur Alex åt sitt livs första kräfta – och gillade det! Jättekul! Jag hatar ju fisk och skaldjur, och har alltid tyckt att det är dötrist att inte kunna äta nåt på kräftskivor. Hoppas Alex kan fortsätta gilla både fisk och nu även skaldjur då!

Alex1.jpg

Först vid 21.30 kom visst skrutten i säng, men ringde då och kvittrade och var inte alls mammalängtig eller ledsen. Såååååå skönt! Då kunde jag äntligen koppla av ordentligt.

Riddaren skulle upp 06.00 så jag fick sitta ensam och övergiven och titta på sista säsongen av American Idol innan jag skulle sova. Sen sov jag nio sköna timmar. Det är i sanning inte ofta!

Och idag har jag njutit av tyyyystnaden här hemma. Jag har målat möbler (och lyckats tippa ut färg på skyddskartongen så jag fick måla fort som en galning för att försöka använda upp den utspillda färgen), tvättat, skrivit ett mail jag velat skriva i evigheter men inte fått ro att göra och nu ska jag ge mig på bokhyllorna. Alla böcker måste flyttas (de står i alfabetsordning) sedan utrensningen och flytten av hyllor. Jag lär ha att göra ett tag…

Jag har i alla fall fått rapport om att Alex och mormor hållit igång idag och gjort en massa saker. Bl a tittat på söta andungar och byggt kanaler vid Vättern. Låter som han har det betydligt roligare där än han hade haft det här hemma med en mamma som bara jobbar. 🙂

Alex2.jpg

Men visst saknar jag honom ofantligt! ❤

High Chaparral – old style

augusti 1, 2016

När jag såg framför mig möjligheten att fota i High Chaparral var det väl egentligen den här typen av foton jag såg framför mig:

Svartvitt, sepia, lite gammalt och nött. Jag borde tagit fler detaljbilder insåg jag när jag kom hem. Trots drygt 300 kort på minneskortet kommer jag på saker jag missade att fota.

Nåja, vi får väl helt enkelt åka dit någon mer gång. Jag tror inte sonen skulle klaga över det. 😉

High Chaparral, del 1

juli 30, 2016

Jaha, nu får ni ha tålamod med ett bildregn, men om vi åkte till High Chaparral mest för Alex’s skull, så var det nästan lika mycket för min skull. Haha! Jag såg det nämligen om ett alldeles underbart tillfälle att få fota coola miljöer! Och gudarna ska veta att jag fotat! Sisådär en 300 bilder. 🙂

Så även om jag försökte sålla var det skitsvårt att inte överösa bloggen med bilder! Därför delar vi upp besöket i två delar (dag 1 och dag 2). Okej?

Vi kom fram lagom till när de öppnade klockan 10.00 på onsdagen. Sen fick vi väl köa ca 20-30 minuter innan vi kom in, men det var ju det det. Vi var vrålhungriga när vi kom fram så vi började besöket med ett besök på Mamma Daltons Pangkakshus där det serverades en ganska enkel, men okej, pannkaksbuffé. Vi kunde äta oss ordentligt mätta i alla fall (även om priset fick mig att svimma lite).

Sen fortsatte vi till föreställningen ”Nybyggarna Sven-Erik och Ester” som bara spelades en gång per dag. Den var verkligen så där.


Ester med amerikakofferten.

När vi sett den föreställningen ville Alex absolut köpa gevär och cowboykläder. Nästan alla ungar var utklädda i varierande grad och hade knallpulverpistoler. Och vi hade ju liksom räknat med att vi skulle köpa grejer till Alex. Vad vi däremot inte räknat med var den otroliga kö som det var till affären! Jag tror Alex och Riddaren köade i 30-40 minuter! Galet! Själv gick jag runt och fotade lite medan jag väntade på dem.


Diligens.


Begravningsbyrån.

När Riddaren och Alex äntligen kom från affären hade vi precis missat Lucky Luke-föreställningen så då bestämde vi oss för att ta tåget till Mexico istället. Alltså, de har de mest underbara gamla ånglok på High Chaparrll! Så fina! För 30 kr per person fick man åka med.


Konduktören berättar att man kommer att göra ett snabbt stopp i Buffalo Springs.


I Buffalo Springs visar det sig dock bo banditer och plötsligt är vi mitt uppe i ett tågrån!


Här går tågrånaren runt och letar värdesaker bland passagerarna. Lite läskigt, men mest spännande tyckte Alex.


Det utbröt en eldstrid, rånarna sköts och tåget kunde åka vidare mot Old Mexico.


Vi närmar oss Old Mexico!


På torget i Old Mexico.


Alex laddar geväret.

Vi kom lagom till föreställningen Zorro.


Spännande värjfäktning på slutet!


Det här kortet tog jag med mobilen, men det blev ändå ett favoritkort från dagen.


Kolla vad svart det är i trädens bladverk från all rök som tågen avger! Det är smutsigt, men vad gott det luktade! 🙂


Överallt stod sådan här fin rekvisita och bara skrek efter att få bli fotograferad! 😉

Vi åt en sen lunch i Old Mexico. Det var bara jag som var riktigt nöjd med det valet. Min quesadillas var jättegod! Alex petade mest i sin mat (som för det mesta när vi äter ute)…men var pepp och glad ändå.


Från Old Mexico kunde man åka hjulångaren Natchez till Vilda Västern. Det var vi ju naturligtvis också tvungna att prova!

Vi klev av i Vilda Västern.


Ett sånt där fint ånglok till!


Vi besökte Indianön också.


En äkta kanadensisk indian.


En bov. 😉

Medan vi väntade på vilda västern-föreställningen passade vi på att gå iväg och åka diligens. Det var väl inte så jätteupphetsande, men var man nu ändå på High Chaparral måste man ju uppleva allt resonerade vi.

Vi såg till att vara i god tid till ”Wild West Stunt Show” så vi skulle få bra platser. Äntligen en föreställning med lite klass på! Det var galopperande hästar, hjältar och banditer och en ordentlig gun fight! 😉

Det var en riktigt bra föreställning tyckte vi alla tre. Så det var en bra avslutning på dagen. Parken stängde 18.00 så det var dags att dra sig mot utgången.

Det var fascinerande många vuxna människor som klätt ut sig. Alltså, seriöst klätt ut sig, med läderhattar, ridbyxor, patronbälten med mässingspatroner, fejkpistoler med hölster, cowboyboots. Jag vågar inte ens tänka på vad det måste kosta!? För mig helt obegripligt att man vill lägga de pengarna. För inte sjutton går man omkring i cowboykläder nån annan gång? Eller? (Snälla, säg att man INTE gör det! Haha!) Sjukt!

Något annat jag konstaterade under dagen var att High Chaparral inte är ett ställe för er som inte tål att barn leker skjuta-lekar och siktar på varandra. Är man av åsikten att barn kommer att bli psykopater om de får leka med vapen och låtsasskjuta varandra kommer man högst troligtvis att avlida efter nån timme på High Chaparral. Exakt alla barn sprang nämligen omkring och fyrade av knallpulverpistoler mot varandra och allt som rörde sig. Typ. Och nej, jag kan inte precis uppröra mig över det. Jag vet att Alex vet att det är en lek och att det är skillnad på lek och verklighet. Vi har pratat rätt mycket om vapen och krig och att jag inte tycker om vare sig det ena eller andra. Och Alex förklarar att han faktiskt bara leker. Jo, precis som barn (pojkar) gjort i alla tider. Det är som det är. Jag tror inte på att förbjuda lekar. Jag tror däremot på att erbjuda alternativ (t ex dockor och mer ”tjejiga” lekar) och att prata om varför jag ogillar vapen, vad de kan göra för skada o s v.

När parken stängde checkade vi in på vårt rum på hotellet som ligger precis intill. Sen gick vi och ställde oss i världens kö på Pizzeria Manolito för att få en medioker pizza och en äcklig pasta till Alex. Maten var verkligen ingen hit på High Chaparral och priserna….eh….väl tilltagna. Så Alex petade i maten igen, och dessutom fick vi slåss med sjuttionitton närgångna getingar.


Så här öde låg entrén till High Chaparall när vi begav oss tillbaka till hotellet.

Hotellet påminde mest om en barack med sommarhuslukt. Väldigt spartanskt. Men vi skulle ju bara sova….så… Och Alex kunde vara ute på innergården och leka med andra små skjutgalna grabbar ända tills det mörknade. Han var sååååå lycklig och hade sååååå kul! Och det var ju liksom det som var huvudsaken. 🙂

En tripp till Jönköping

juli 21, 2016

För nån vecka sedan bokade jag icke-ombokningsbara tågbiljetter åt mig och Alex, tur och retur Jönköping måndag-onsdag den här veckan. Det var naturligtvis vansinne att boka icke-ombokningsbara biljetter, för det är ju att be om att någon ska bli sjuk. Men det var så sjukt dyrt annars att det kändes hel orimligt.

Mycket riktigt blev Alex krasslig på söndagen med magvärk och diarré ett par gånger. På måndagen vaknade han halv fem (!) när Riddaren skulle upp, och kunde inte somna om. Det betydde att inte jag heller sov mycket mer, men vem behöver mer än fyra timmars sömn? Eh… I övrigt mådde Alex dock bra, så när som på att han hade lite ont i magen. Han ville absolut åka ändå, och efter att ha stämt av med mamma att det var okej att vi kom så åkte vi.


På spårvagnen.

Jag kände mig lite småhängig jag också, och Alex, som aldrig åkt tåg förut, var speedad till max hela resan och ålade runt på sätet trots att han hade en ljudbok att lyssna på. Jag var rätt slut när vi var framme. Alex var däremot pigg så mamma tog med sig honom och åkte ut till sin sommarstuga. Själv la jag mig och småslumrade ett tag och njöt av tystnaden och friden! 🙂

Alex och mamma kom hem till middagen. Barnet petade mest i maten och klagade på att magen gjorde ont, men lite fick han i sig i alla fall. Vi spelade lite Bamse-Yatzy innan det var läggdags.

När han somnat satt mamma och jag och pratade och tittade på en vacker solnedgång.

På tisdagen vaknade Alex redan vid 06.00 (stööön) och var klart hängig. Han hade noll aptit och ville bara titta på barnprogram. Han kändes varm tyckte jag så jag plockade fram termometern. Mycket riktigt hade han feber, som sedan steg under förmiddagen.

Jag hade bokat en lunchdejt med mitt ex, så innan jag gick fick Alex lite Alvedon så han förhoppningsvis skulle kunna peta i sig lite lunchmat (med feber har han alltid noll aptit). Kändes lite så där att dra iväg när han var sjuk, men Alex tyckte inte det gjorde något.

Så exet (som jag var tillsammans med när jag var 19-29 år) hämtade upp mig utanför mamma och så åkte vi till ett halvsunkigt lunchställe som han tydligen gillade, där det knappt var några besökare, och där maten verkligen var rätt medioker om du frågar mig. 🙂 Mamma bara: ”Gick ni dit?! Men det är ju verkligen inget roligt ställe!”. Haha! Jaja, det var billigt i alla fall. 😉

Han är bra rolig, mitt ex. Förra gången vi sågs ställde han inte en enda fråga till mig. Knappt den här gången heller. Om jag inte hade berättat lite av mig själv hade han gått därifrån efter en enda lång monolog. 🙂 Nu hade han haft ett turbulent år då han bl a brutit upp från ett 16 år långt förhållande, så han hade ju lite att berätta om. Någon slags maratonlöpare har han tydligen gått och blivit också. Han var så mager och tärd i ansiktet, stackaren, att jag först trodde han var sjuk på något vis.


Exet vill inte synas på nätet, så denna smygtagna bild är allt jag bjuder på.

När vi lunchat skjutsade han mig tillbaka till mamma. Alex hade väl petat i sig lite lunch, och var inte direkt sjukare i alla fall. Han och mormor hade spelat Bamse-Yatzy tills hon bara inte pallade längre. Jag lärde honom och mamma att spela kortspelet 31. Han tyckte det var såååå roligt och ville aldrig sluta spela. 🙂

På eftermiddagen var han lite piggare, och eftersom vädret var strålande (åtminstone med Jönköpingsmått mätt) frågade jag om han ville gå till den närmaste lekplatsen. Det ville han.


Mamma bor verkligen fint, precis vid Vätterstranden. Men hu så kall denna sjö är! Det var bara runt 15 grader i skuggan tack vare att sjön kyler luften.

Det var ingen lång stund Alex orkade leka. Han fick ont i huvudet och orken tog slut, så vi fick gå in igen. Det fick bli mer kortspel istället. Jag frångick mina principer och gav honom Ipren mot huvudvärken och då piggnade han till och kunde ändå ha roligt på kvällen. Aptit fick han också och lassade in duktigt med mat. Skönt! På kvällen var han sval och feberfri och somnade gott.

Själv var jag helt onormalt trött, men satt uppe med mamma och pratade och tittade på ännu en vacker solnedgång över Vättern.


Skymning.

På onsdagen vaknade Alex i mer normal tid (rut 07.30) och var i stort sett sitt vanliga gamla jag. Jag däremot var så trött, så trött. Men vi gjorde oss i ordning lite skapligt och packade in våra väskor i mammas bil. Sen åkte vi en sväng till Leo’s Lekland, för det hade vi lovat Alex. Det var som en mindre, och sämre, version av Busfabriken. Men Alex tyckte det var kul och klättrade omkring och rasade av sig tills han var genomsvettig. Mamma och jag passade på att äta lunch där (Alex ville inte ha utan fick äta rester från gårdagen lite senare istället).


Klätterapa.


Högst där uppe är Alex.

Vårt tåg skulle gå 17.06 så vi hann åka ut en sväng till mammas stuga på eftermiddagen. Alex hjälpte henne att vattna. Själv var jag klart hängig och tyckte det var för varmt i solen med svarta långbyxor.

Mamma skjutsade oss till tågstationen och så påbörjade vi resan hemåt. Riddaren hade tyckt att det var förfärligt ensamt och svårt att sova utan oss hemma. ❤

Alex var tokspeedad och pratade konstant hela vägen till Nässjö (med mig en del men mest med, och om, sin nalle). När vi bytt tåg till X2000 satte jag på en film på datorn åt honom så att det äntligen blev lite lugn och ro. 😉 Vi var visst lika trötta och hungriga båda två den sista biten hem.

Riddaren hämtade oss vid stationen och så åkte vi till McDonald’s och köpte med oss mat hem.

Kolymbia, Rhodos,dag 8 – och resan hem.

juli 4, 2016

Och så blev det lördag, vilket var vår hemresedag. Vi hade verkligen guldresetider på den här resan (vilket var en av anledningarna till att vi valde just den här resan). Vi skulle bi hämtade 10.30 på hotellet, så vi hade gott om tid att äta frukost och packa. Jag passade på att ta några kort från hotellrummet (rummen) innan vi checkade ut.

Rhodos-160625(01)
Myggrummet där Alex och jag sov.

Rhodos-160625(02)
Och åt andra hållet.

Rhodos-160625(03)
Vår altan.

När vi checkat ut gick vi ner till poolbaren för att säga hej då till George. Han kom ut och kramade sin ”best friend” ordentligt och önskade oss en trevlig resa hem. Himla gullig kille det där!

Rhodos-160625(04)
Hotellbaren medan vi väntade på bussen.

Ja, sen kom då transferbussen och den var lika värdelös som den vi anlände med, och saknade totalt luftkonditionering. Det var så HETT och vidrigt att svetten bara rann om en. 😦

När vi en dryg timme senare anlände till flygplatsen var man rätt mör. V fick köa rätt länge i det vanliga kaoset. Men vi fick bra instruktioner av Fritidsresors guider om var vi skulle köa. För på Rhodos flygplats prioriterar man inte precis att uppdatera sina skyltar m m…

Rhodos-160625(05)
I incheckningskön.

Efter sedvanlig väntan fick vi faktiskt kliva på planet i utsatt tid och vi kom till och med iväg utan förseningar (är man ju inte bortskämd med). Och om man bortser från att fyra små barn i vår omedelbara närhet turades om med att gallskrika konstant under den första halvan av resan gick det mesta smidigt och bra. Alex kunde t o m äta sin mat (även om jag fick tjata halvt ihjäl mig om att han skulle ta en ny tugga och en till och en till i all oändlighet, amen). Riddaren hade blivit tvärförkyld (en riktig mansförkylning) sista dagarna och hade knappt nån röst. När Alex ätit satte vi honom framför datorn med en film så det blev lugn och ro. 😉

Rhodos-160625(06)
Köttbullar och potatismos.

Rätt vad det var påbörjade vi inflygningen mot Norrköping och jag kunde t o m hänga mig över Alex och fota lite med Riddarens mobil (brukar annars gärna sitta krampaktigt fastklamrad i armstödet och hyperventilera vid start och landning).

Rhodos-160625(07)
Skärgården.

Rhodos-160625(08)
På väg ner genom molnen.

Rhodos-160625(09)
Nästan hemma!

Vi hade värsta lyxen och blev hämtade av Riddarens svåger, som skjutsade hem oss. Jätteskönt att komma hem på eftermiddagen och sen ha söndagen ledig innan det var jobbdags. Riddaren hade ju som sagt en mansförkylning, så han blev sängliggande. Själv rusade jag runt och packade upp, tvättade och strök och vattnade och sånt resten av helgen. Var rätt trött när det var måndag och dags för jobb igen.

 

 

Kolymbia, Rhodos, dag 7.

juli 3, 2016

Och så blev det midsommarafton och Alex och jag vaknade, myggbitna som vanligt, och utan sju sorters blommor under kudden. Det var, i ärlighetens namn, väldigt skönt att slippa fira midsommar tyckte jag. Vi körde vår vanliga rutin med frukost i vår lugna frukostmatsal (tidigt, innan de flesta andra vaknat) och därefter poolhäng vid ”vårt” poolområde.

Denna sista dag vågade jag mig på att faktiskt sola lite. Med solskyddskräm SPF 50 förstås. Tidigare dagar hade jag mestadels hållit mig i skuggan och mest solat när jag badade. Nu låg jag en stund i solen på förmiddagen och seneftermiddagen – och brände mig förstås lite. Jag tål verkligen inte sol längre! Riddaren däremot var vid det här laget brun som en pepparkaka. Och Alex fick ha UV-dräkt mellan 11.00-15.00 ungefär och blev bara lite lätt ljusbrun – men inte det minsta bränd – vilket ju var huvudsaken.

Vid strax efter 10.00 kom en av de svenska hotellvärdarna och hade spontan simskola med de barn som ville. Alex ville inte, men jag tvingande honom att vara med. Han var dösur på mig, men hade förstås roligt. Och han var jätteduktig! Jag var inte såååååå hemsk som han tyckte för jag stannade i vattnet och höll koll hela tiden. 🙂

Vi fick kämpa en hel del hela veckan med att få honom att träna på simtag och att flyta. Han vill helst bara strunta i all simträning. Men när han väl tog det på allvar var han riktigt duktig.

Vi såg till att vara i lunchmatsalen prick 12.30 när de öppnade för då hann man ta mat och börja äta innan det blev så där helt hysteriskt (med en ljudvolym liknande 10 skolklasser på klassresa).


Jag började eventuellt bli väldigt less på maten. Äter man bara vegetariskt, och ingen svamp blir utbudet rätt litet.


Alex var också rätt less på maten.

Efter lunchen gick vi tillbaka till poolen, som då i princip låg öde. Hettan bara dallrade och det var otroligt skönt att plumsa ner i poolen! Alex lekte med en madrass som mest påminde om en gympasalsmadrass. Den flöt, men höll just ingen vikt och bara gled iväg. Tydligen hysteriskt roligt. 😉


Alex och madrassen.


På eftermiddagen kom Bamse, iförd midsommarkrans, men det var också allt midsommarfirande vi behövde utstå.


Ungarna hade jättekul med madrassen och den svenska hotellvärden Charlie som lekte med dem i poolen.


Alex och jag, på väg till middagen på kvällen.

Så här sista dagen inför hemresan blandades hemlängtan med en viss melankoli över att lämna detta lätta liv. Alex ritade en teckning till George i poolbaren som han gick och lämnade. George verkade uppriktigt rörd över att ha fått denna teckning av sig själv, baren och Alex som drack äppeljuice, och satte upp den på väggen i baren, till Alex’s förtjusning.

På kvällen, efter middagen, tog vi en sista drink hos Betty i hotellbaren. Hon fick också en teckning av Alex och vi frågade om vi fick ta ett kort på henne och Alex. Hon blev så rörd av att han ritat en teckning till henne att hon fick tårar i ögonen. 🙂 Och självklart fick vi ta ett kort!


Betty och Alex.

När vi suttit en stund med våra drinkar kom Betty med en liten pappersbåt som hon vikit och satt den grekiska flaggan i. På båten hade hon skrivit ”Rhodes Greece 2016, Love Betty” och ritat hjärtan. Alex blev såååå glad och avkrävde mig löfte om att få skriva ut korten på Betty och George så han kunde spara dem alltid ihop med båten. ❤

Säga vad man vill, men det var verkligen fantastisk personal på detta hotell! Vi skrev ett riktigt varmt omdöme om Betty och George i hotellets egen utvärderingsenkät. Sånt är tydligen viktigt för deras karriärsmöjligheter berättade George för mig en eftermiddag.

Så slutade sista kvällen på Rhodos, och Alex och jag beduinvirade in oss i våra saronger för sista natten som middag åt de hemska Rhodosmyggen.

Kolymbia, Rhodos, dag 6.

juli 2, 2016

På torsdagen ställde vi klockan på 05.45 för att vi skulle hinna bestiga berget innan det blev för hett. 06.45 var vi klara och begav oss iväg från hotellet. Det blir ju inte svalare än 25-26 grader på natten, men det är ändå en viss skillnad mot de över 40 grader det var på dagarna.

Det tog ett tag för oss att komma till bergets fot och medan vi besteg det 218 meter höga berget blev hettan allt mer påtaglig i takt med att solen steg på himlen. Vi var långt ifrån ensamma att ha fått denna tokiga idé dock. Vi blev omgådda av ett antal hurtiga personer (mest yngre killar).

Själv tvivlade jag en hel del på om jag, med 15 kilos övervikt och ett ont knä, skulle klara av att ta mig upp. Och Alex klagade och hävdade att han inte orkade längre redan efter ca 50 meter. 😀 Men man är ju emellanåt lite envis dårå, så jag bet ihop och kämpade på.

Sista biten var riktigt brant och lite otäck. Klipporna var sylvassa och stigen bestod till stor del av rullstenar som for iväg. Det var inte helt bekvämt att klättra där med en sjuåring. Det finns ju liksom inga räcken eller rep att hålla i. Och längst upp på toppen stupade det brant neråt. Ett felsteg där liksom… Men utsikten där uppe var värd mödan!


Det är svårt att få uppfattning om höjden när man ser kort, men där nere ligger alltså hotellområdet.


Åt andra hållet skulle man kunna se ända till Lindos, sa George i poolbaren, men då får det nog inte vara så här disigt.


Äntligen uppe på toppen!


Här ser man lite hur brant det bitvis var.


Tydligen tillräckligt högt berg för att många skulle tycka att det var värt att sätta dit en ”vi-besegrade-berget-flagga”. 😉


Här har jag fotat vårt hotell,Atlantica Holiday Village uppifrån. Jag ringade in hotellområdet så man ser hur stort det är.


Alex och hans hönsmamma (som var livrädd att han skulle trilla ner nånstans hela tiden).


Här ser man hur tvärt det stupade ner på några ställen. Hu!

Vi hade med oss alldeles för lite dryck (bara en liter, när vi borde ha haft minst två) men jag tänkte att man inte vill bära för mycket. Alex fick ta det mesta för han var ordentligt törstig när vi äntligen kom upp. När vi vilat lite och beundrat utsikten (som verkligen var fantastisk) påbörjade vi nerfärden.

Det gick fortare, men var otäckt på ett annat sätt eftersom man hela tiden slant på de lösa stenarna och höll på att ramla. Vi fick hålla ordentligt i Alex, för trillade man bland de där vassa stenarna/klipporna kunde man slå sig ordentligt. Men det gick bra. Vi tog det försiktigt och mötte varma och svettiga människor längs vägen som var på väg upp. Så dags hade jag inte velat klättra uppåt för vid det laget (när klockan närmade sig 08.00) var det redan hett.


Halvvägs nere!

När vi äntligen kommit ner var vi genomsvettiga och smutsiga av den rödbruna jorden på berget. Vi hittade en affär som precis öppnat och köpte kalla drycker! Det var det godaste iste jag någonsin druckit! Jag bara bälgade i mig en halvliter iskallt iste på vägen tillbaka till hotellet! 🙂

Vi tvättade av oss dammet och sen gick vi upp och åt frukost vid niotiden (då de flesta andra precis vaknat och satt och åt). Så gott det var med mat då!!! 🙂

Sen tillbringade Riddaren och jag resten av förmiddagen i varsin solstol – typ. Alex däremot lekte intensivt med sin norska kompis. Alex hade fått köpa två vattengevär kvällen innan så de hade varsitt sådant som de lekte med och sprutade på varandra. jag fattar inte hur han orkade hålla igång så! 😉


Två buspojkar.

Efter lunchen badade vi lite till, men sen gick vi i god tid tillbaka till hotellrummet för att vila lite innan middagen. Medan Riddaren duschade passade Alex på att låsa mig ute på vår altan. Det skulle väl vara ett skämt antar jag, men han stövlade iväg in i det andra rummet och satte på TV:n på hög ljudvolym och glömde (?) bort mig. Så där satt jag tills Riddaren duschat klart. Hans pappa var inte glad på honom när han fick klart för sig vad han gjort (var inte jag heller i o f s). Så det lilla skämtet lär han aldrig försöka sig på igen gissar jag!

När vi rett ut det där fortsatte Alex att titta på barnprogram inne i vårt sovrum och Riddaren och jag satt och pratade och drack varsin öl i det andra rummet. Rätt vad det var upptäckte Riddaren att Alex somnat. Så bergsbestigningen tog nog lite på krafterna i alla fall.


Utslagen hjälte.

På kvällen hade vi bokat bord på den italienska à la carte-restaurangen La Trattoria. Även där satt flera barn klistrade framför surfplattor under middagen. Beklämmande! Alex hade nog gärna velat vara en av dem i o f s. Han var lite trött och gnällig och gillade inte maten så värst. Men han fick vackert härda ut ändå.


Selfie i badrumsspegeln innan vi gick till restaurangen.

Jag tyckte inte heller att maten var någon större hit, men kämpade på så gott det gick.


Någon slags sallad med söt balsamicodressing till förrätt.


Jag tog en pasta arrabiata till huvudrätt som verkligen var urstark! Så där så svetten rinner och det bränner outhärdligt i munnen.


Alex fick fruktsallad till efterrätt.


Riddaren och jag åt en grekisk variant på Tiramisu.

När vi ätit upp gick vi förbi souveniraffären där jag köpte min ring. Jag hade nämligen sett fler fina ringar där. Snål som jag var köpte jag bara en till ring. Ångrar mig som f-n nu att jag inte tog en tredje som också var fin. De kostade ju liksom vara 7 euro…


Min andra fina Rhodosring.

Vi avslutade förstås kvällen i Taste-baren hos gulliga Betty. Hon fixade en fin drink (äppeljuice förstås) till Alex och Riddaren provade en Mai Tai och vad jag drack minns jag faktiskt inte. Det var rätt skönt att sitta där i kvällssvalkan (nåja…) och titta upp på berget vi ”besegrat” på morgonen. 😀

Sen gick vi och la oss rätt tidigt för vi var rätt trötta efter den tidiga morgonen. Riddaren slog ihjäl ungefär tusen myggor och Alex och jag virade in oss i varsin sarong så gott det gick. Ändå vaknade vi med ungefär en miljon myggbett dagen efter. Riddaren hade inga… Grymt orättvist alltså! 😉

Kolymbia, Rhodos, dag 5.

juli 1, 2016

Och så blev det onsdag och vi hade kommit in i en behaglig rytm där vi började dagen tidigt i vår lilla frukostbuffématsal (åtminstone i förhållande till den gigantiska matsalen dit övriga hotellgäster fick gå). Så där mellan 07.00 och 08.00 var det väldigt få gäster och man kunde njuta av sin nygjorda omelett och färskpressade juice i lugn och ro. 🙂

Sen drog vi oss ner till Tropicalpoolen vid vår del av hotellet för sol och bad. Gång på gång slogs man av hur lyxigt det var att de varje dag plockade fram bollar och olika flytleksaker som barnen fick låna och ibland hoppade de svenska lekledarna/hotellvärdarna i poolen och lekte med ungarna. Måndagar och fredagar höll de dessutom simskola för dem som ville vara med.


Alex fick låna en liten spruta-vatten-leksak av sin norske vän och de lekte och busade ett tag.


Alex och Riddaren kastar boll.


Jättekul tyckte Alex!


Vet inte hur kul Riddaren tyckte det var? 😉

Även den här dagen blev det många vändor till George i poolbaren för att hämta dryck. Jag frågade Alex på lunchen vad han skulle sakna mest med Rhodos. Svaret kom blixtsnabbt: ”George och hans goda äppeljuice!”. ❤

Efter lunchen frågade jag Alex om jag fick berätta det för George och det fick jag. Han verkade bli uppriktigt rörd och glad och ställde glatt upp på att bli fotad tillsammans med sin best friend Alex. Sen ville han att jag skulle ta ett kort på dem med hans telefon också så han skulle kunna visa sin fru det på kvällen. Så det gjorde jag. 🙂


Alex vill ha det här kortet på sig och George utskrivet, som minne säger han.

Efter en lång dag vid poolen var det skönt att slappa en stund i luftkonditioneringssvalkan innan middagen. De mätte upp 43 grader inne i poolbaren (i skuggan) den dagen och vinden som blåste kändes mest som att stå i en riktigt varm hårfönsblåst. Det nästan brändes!


Alex (och Riddaren) spelar Angry Birds 2 på telefonen.


Del av vårt…eh…inte så städade hotellrum.


Busig unge gör miner vid middagen. En lika busig pappa gjorde miner tillbaka från andra sidan bordet. 😉


Efterrätt (för en gångs skull rätt god så jag åt också en).

Efter middagen gick vi till lekplatsen. Så där dags, när solen började gå ner, var det tillräckligt svalt (eller ”svalt” är väl fel ord, men inte outhärdligt hett längre) för att barnen skulle kunna leka där. Medan Alex for runt och hade kul tittade jag med viss bävan på berget i bakgrunden som vi bestämt att vi skulle försöka besegra morgonen därpå.


Lek i kvällssolen.


Bergstoppen som skulle bestigas dagen därpå.


En av alla pooler på området.

Vi gick förbi några av souveniraffärerna på hemvägen och köpte en ring till åt mig (jag älskar verkligen dessa Rhodosringar!), traditionella Rhodosarmband åt mig och Alex och två vattengevär åt Alex.

Sen gick vi till gulliga Betty i hotellbaren Taste och drack varsin drink igen, innan det var dags att hoppa i säng. Alex och jag virade in våra huvuden i varsin sarong, så vi såg ut som beduiner, typ, för att försöka undvika myggbett. Riddaren slog ihjäl säkert 20-30 mygg den kvällen, men de kom in någonstans under natten för på morgonen hade vi massor av nya bett ändå. Suck…