Posts Tagged ‘Rhodos’

Glad midsommar

juni 23, 2017

En gång var hon en söt nioåring med världens största midsommarkrans!

Hoppas ni alla har och har haft en underbar midsommarafton!

Här har vi hunnit transportera tre traumatiserade marsvin till svägerskan och Alex’s kusin, som kommer att ta hand om dem på bästa sätt. Men hu så läskigt det var att åka bil och hamna på ett nytt ställe! När jag lyfte ut dem ur transportburen var alla tre stela av skräck och Mimmi försökte klättra in innanför min jacka för att gömma sig. Sötnosen! ❤ ”Syns jag inte finns jag inte” – typ. 🙂

Vi har packat och dammsugit nedervåningen, vattnat ute och inne och ställt alla blommor i vardagsrummet för att underlätta för dem som vattnar åt oss. Och så har vi hunnit grilla och ha åtminstone liiite midsommarmys.

I morgon ringer väckarklockan 04.15. Huuuäää!!! Men bara man uthärdar dagen så är vi på Rhodos på eftermiddagen! 😀 Och sen ska vi koppla av och slappa i 14 dagar!

Du milde!

juni 21, 2017

Just nu känns det inte jättesmart att börja semestern med en Rhodosresa. Eller jo, Men sista jobbveckan blir inte nådig när man ska rådda alla måsten inför resan samtidigt som man jobbar. Låååånga dagar blir det!

Men nu är ny bikini inhandlad för en helt ohemul summa pengar (men ju fetare kropp desto dyrare bikini behövs uppenbarligen). Fick i alla fall en snygg sarong på köpet. Det har inhandlats ny UV-dräkt till snabbväxande sonen och lite blandade sommarkläder till oss alla. Så nu är vi väl tillräckligt ekiperade i alla fall.

Marsvinen ska skeppas över till svägerskan i morgon för förvaring. Sväron och svägerska har lovat att vattna blommor och ta in posten. Grannarna är lejda att vattna utomhusväxterna. Nu måste vi ”bara” packa och röja upp huset. Riddaren har i alla fall rensat ogräset på framsidan så det inte ska se helt obebott och vildvuxet ut när vi är borta.

Längtar tills vi är framme på Rhodos på lördag!


 

Kolymbia, Rhodos,dag 8 – och resan hem.

juli 4, 2016

Och så blev det lördag, vilket var vår hemresedag. Vi hade verkligen guldresetider på den här resan (vilket var en av anledningarna till att vi valde just den här resan). Vi skulle bi hämtade 10.30 på hotellet, så vi hade gott om tid att äta frukost och packa. Jag passade på att ta några kort från hotellrummet (rummen) innan vi checkade ut.

Rhodos-160625(01)
Myggrummet där Alex och jag sov.

Rhodos-160625(02)
Och åt andra hållet.

Rhodos-160625(03)
Vår altan.

När vi checkat ut gick vi ner till poolbaren för att säga hej då till George. Han kom ut och kramade sin ”best friend” ordentligt och önskade oss en trevlig resa hem. Himla gullig kille det där!

Rhodos-160625(04)
Hotellbaren medan vi väntade på bussen.

Ja, sen kom då transferbussen och den var lika värdelös som den vi anlände med, och saknade totalt luftkonditionering. Det var så HETT och vidrigt att svetten bara rann om en. 😦

När vi en dryg timme senare anlände till flygplatsen var man rätt mör. V fick köa rätt länge i det vanliga kaoset. Men vi fick bra instruktioner av Fritidsresors guider om var vi skulle köa. För på Rhodos flygplats prioriterar man inte precis att uppdatera sina skyltar m m…

Rhodos-160625(05)
I incheckningskön.

Efter sedvanlig väntan fick vi faktiskt kliva på planet i utsatt tid och vi kom till och med iväg utan förseningar (är man ju inte bortskämd med). Och om man bortser från att fyra små barn i vår omedelbara närhet turades om med att gallskrika konstant under den första halvan av resan gick det mesta smidigt och bra. Alex kunde t o m äta sin mat (även om jag fick tjata halvt ihjäl mig om att han skulle ta en ny tugga och en till och en till i all oändlighet, amen). Riddaren hade blivit tvärförkyld (en riktig mansförkylning) sista dagarna och hade knappt nån röst. När Alex ätit satte vi honom framför datorn med en film så det blev lugn och ro. 😉

Rhodos-160625(06)
Köttbullar och potatismos.

Rätt vad det var påbörjade vi inflygningen mot Norrköping och jag kunde t o m hänga mig över Alex och fota lite med Riddarens mobil (brukar annars gärna sitta krampaktigt fastklamrad i armstödet och hyperventilera vid start och landning).

Rhodos-160625(07)
Skärgården.

Rhodos-160625(08)
På väg ner genom molnen.

Rhodos-160625(09)
Nästan hemma!

Vi hade värsta lyxen och blev hämtade av Riddarens svåger, som skjutsade hem oss. Jätteskönt att komma hem på eftermiddagen och sen ha söndagen ledig innan det var jobbdags. Riddaren hade ju som sagt en mansförkylning, så han blev sängliggande. Själv rusade jag runt och packade upp, tvättade och strök och vattnade och sånt resten av helgen. Var rätt trött när det var måndag och dags för jobb igen.

 

 

Kolymbia, Rhodos, dag 7.

juli 3, 2016

Och så blev det midsommarafton och Alex och jag vaknade, myggbitna som vanligt, och utan sju sorters blommor under kudden. Det var, i ärlighetens namn, väldigt skönt att slippa fira midsommar tyckte jag. Vi körde vår vanliga rutin med frukost i vår lugna frukostmatsal (tidigt, innan de flesta andra vaknat) och därefter poolhäng vid ”vårt” poolområde.

Denna sista dag vågade jag mig på att faktiskt sola lite. Med solskyddskräm SPF 50 förstås. Tidigare dagar hade jag mestadels hållit mig i skuggan och mest solat när jag badade. Nu låg jag en stund i solen på förmiddagen och seneftermiddagen – och brände mig förstås lite. Jag tål verkligen inte sol längre! Riddaren däremot var vid det här laget brun som en pepparkaka. Och Alex fick ha UV-dräkt mellan 11.00-15.00 ungefär och blev bara lite lätt ljusbrun – men inte det minsta bränd – vilket ju var huvudsaken.

Vid strax efter 10.00 kom en av de svenska hotellvärdarna och hade spontan simskola med de barn som ville. Alex ville inte, men jag tvingande honom att vara med. Han var dösur på mig, men hade förstås roligt. Och han var jätteduktig! Jag var inte såååååå hemsk som han tyckte för jag stannade i vattnet och höll koll hela tiden. 🙂

Vi fick kämpa en hel del hela veckan med att få honom att träna på simtag och att flyta. Han vill helst bara strunta i all simträning. Men när han väl tog det på allvar var han riktigt duktig.

Vi såg till att vara i lunchmatsalen prick 12.30 när de öppnade för då hann man ta mat och börja äta innan det blev så där helt hysteriskt (med en ljudvolym liknande 10 skolklasser på klassresa).


Jag började eventuellt bli väldigt less på maten. Äter man bara vegetariskt, och ingen svamp blir utbudet rätt litet.


Alex var också rätt less på maten.

Efter lunchen gick vi tillbaka till poolen, som då i princip låg öde. Hettan bara dallrade och det var otroligt skönt att plumsa ner i poolen! Alex lekte med en madrass som mest påminde om en gympasalsmadrass. Den flöt, men höll just ingen vikt och bara gled iväg. Tydligen hysteriskt roligt. 😉


Alex och madrassen.


På eftermiddagen kom Bamse, iförd midsommarkrans, men det var också allt midsommarfirande vi behövde utstå.


Ungarna hade jättekul med madrassen och den svenska hotellvärden Charlie som lekte med dem i poolen.


Alex och jag, på väg till middagen på kvällen.

Så här sista dagen inför hemresan blandades hemlängtan med en viss melankoli över att lämna detta lätta liv. Alex ritade en teckning till George i poolbaren som han gick och lämnade. George verkade uppriktigt rörd över att ha fått denna teckning av sig själv, baren och Alex som drack äppeljuice, och satte upp den på väggen i baren, till Alex’s förtjusning.

På kvällen, efter middagen, tog vi en sista drink hos Betty i hotellbaren. Hon fick också en teckning av Alex och vi frågade om vi fick ta ett kort på henne och Alex. Hon blev så rörd av att han ritat en teckning till henne att hon fick tårar i ögonen. 🙂 Och självklart fick vi ta ett kort!


Betty och Alex.

När vi suttit en stund med våra drinkar kom Betty med en liten pappersbåt som hon vikit och satt den grekiska flaggan i. På båten hade hon skrivit ”Rhodes Greece 2016, Love Betty” och ritat hjärtan. Alex blev såååå glad och avkrävde mig löfte om att få skriva ut korten på Betty och George så han kunde spara dem alltid ihop med båten. ❤

Säga vad man vill, men det var verkligen fantastisk personal på detta hotell! Vi skrev ett riktigt varmt omdöme om Betty och George i hotellets egen utvärderingsenkät. Sånt är tydligen viktigt för deras karriärsmöjligheter berättade George för mig en eftermiddag.

Så slutade sista kvällen på Rhodos, och Alex och jag beduinvirade in oss i våra saronger för sista natten som middag åt de hemska Rhodosmyggen.

Kolymbia, Rhodos, dag 6.

juli 2, 2016

På torsdagen ställde vi klockan på 05.45 för att vi skulle hinna bestiga berget innan det blev för hett. 06.45 var vi klara och begav oss iväg från hotellet. Det blir ju inte svalare än 25-26 grader på natten, men det är ändå en viss skillnad mot de över 40 grader det var på dagarna.

Det tog ett tag för oss att komma till bergets fot och medan vi besteg det 218 meter höga berget blev hettan allt mer påtaglig i takt med att solen steg på himlen. Vi var långt ifrån ensamma att ha fått denna tokiga idé dock. Vi blev omgådda av ett antal hurtiga personer (mest yngre killar).

Själv tvivlade jag en hel del på om jag, med 15 kilos övervikt och ett ont knä, skulle klara av att ta mig upp. Och Alex klagade och hävdade att han inte orkade längre redan efter ca 50 meter. 😀 Men man är ju emellanåt lite envis dårå, så jag bet ihop och kämpade på.

Sista biten var riktigt brant och lite otäck. Klipporna var sylvassa och stigen bestod till stor del av rullstenar som for iväg. Det var inte helt bekvämt att klättra där med en sjuåring. Det finns ju liksom inga räcken eller rep att hålla i. Och längst upp på toppen stupade det brant neråt. Ett felsteg där liksom… Men utsikten där uppe var värd mödan!


Det är svårt att få uppfattning om höjden när man ser kort, men där nere ligger alltså hotellområdet.


Åt andra hållet skulle man kunna se ända till Lindos, sa George i poolbaren, men då får det nog inte vara så här disigt.


Äntligen uppe på toppen!


Här ser man lite hur brant det bitvis var.


Tydligen tillräckligt högt berg för att många skulle tycka att det var värt att sätta dit en ”vi-besegrade-berget-flagga”. 😉


Här har jag fotat vårt hotell,Atlantica Holiday Village uppifrån. Jag ringade in hotellområdet så man ser hur stort det är.


Alex och hans hönsmamma (som var livrädd att han skulle trilla ner nånstans hela tiden).


Här ser man hur tvärt det stupade ner på några ställen. Hu!

Vi hade med oss alldeles för lite dryck (bara en liter, när vi borde ha haft minst två) men jag tänkte att man inte vill bära för mycket. Alex fick ta det mesta för han var ordentligt törstig när vi äntligen kom upp. När vi vilat lite och beundrat utsikten (som verkligen var fantastisk) påbörjade vi nerfärden.

Det gick fortare, men var otäckt på ett annat sätt eftersom man hela tiden slant på de lösa stenarna och höll på att ramla. Vi fick hålla ordentligt i Alex, för trillade man bland de där vassa stenarna/klipporna kunde man slå sig ordentligt. Men det gick bra. Vi tog det försiktigt och mötte varma och svettiga människor längs vägen som var på väg upp. Så dags hade jag inte velat klättra uppåt för vid det laget (när klockan närmade sig 08.00) var det redan hett.


Halvvägs nere!

När vi äntligen kommit ner var vi genomsvettiga och smutsiga av den rödbruna jorden på berget. Vi hittade en affär som precis öppnat och köpte kalla drycker! Det var det godaste iste jag någonsin druckit! Jag bara bälgade i mig en halvliter iskallt iste på vägen tillbaka till hotellet! 🙂

Vi tvättade av oss dammet och sen gick vi upp och åt frukost vid niotiden (då de flesta andra precis vaknat och satt och åt). Så gott det var med mat då!!! 🙂

Sen tillbringade Riddaren och jag resten av förmiddagen i varsin solstol – typ. Alex däremot lekte intensivt med sin norska kompis. Alex hade fått köpa två vattengevär kvällen innan så de hade varsitt sådant som de lekte med och sprutade på varandra. jag fattar inte hur han orkade hålla igång så! 😉


Två buspojkar.

Efter lunchen badade vi lite till, men sen gick vi i god tid tillbaka till hotellrummet för att vila lite innan middagen. Medan Riddaren duschade passade Alex på att låsa mig ute på vår altan. Det skulle väl vara ett skämt antar jag, men han stövlade iväg in i det andra rummet och satte på TV:n på hög ljudvolym och glömde (?) bort mig. Så där satt jag tills Riddaren duschat klart. Hans pappa var inte glad på honom när han fick klart för sig vad han gjort (var inte jag heller i o f s). Så det lilla skämtet lär han aldrig försöka sig på igen gissar jag!

När vi rett ut det där fortsatte Alex att titta på barnprogram inne i vårt sovrum och Riddaren och jag satt och pratade och drack varsin öl i det andra rummet. Rätt vad det var upptäckte Riddaren att Alex somnat. Så bergsbestigningen tog nog lite på krafterna i alla fall.


Utslagen hjälte.

På kvällen hade vi bokat bord på den italienska à la carte-restaurangen La Trattoria. Även där satt flera barn klistrade framför surfplattor under middagen. Beklämmande! Alex hade nog gärna velat vara en av dem i o f s. Han var lite trött och gnällig och gillade inte maten så värst. Men han fick vackert härda ut ändå.


Selfie i badrumsspegeln innan vi gick till restaurangen.

Jag tyckte inte heller att maten var någon större hit, men kämpade på så gott det gick.


Någon slags sallad med söt balsamicodressing till förrätt.


Jag tog en pasta arrabiata till huvudrätt som verkligen var urstark! Så där så svetten rinner och det bränner outhärdligt i munnen.


Alex fick fruktsallad till efterrätt.


Riddaren och jag åt en grekisk variant på Tiramisu.

När vi ätit upp gick vi förbi souveniraffären där jag köpte min ring. Jag hade nämligen sett fler fina ringar där. Snål som jag var köpte jag bara en till ring. Ångrar mig som f-n nu att jag inte tog en tredje som också var fin. De kostade ju liksom vara 7 euro…


Min andra fina Rhodosring.

Vi avslutade förstås kvällen i Taste-baren hos gulliga Betty. Hon fixade en fin drink (äppeljuice förstås) till Alex och Riddaren provade en Mai Tai och vad jag drack minns jag faktiskt inte. Det var rätt skönt att sitta där i kvällssvalkan (nåja…) och titta upp på berget vi ”besegrat” på morgonen. 😀

Sen gick vi och la oss rätt tidigt för vi var rätt trötta efter den tidiga morgonen. Riddaren slog ihjäl ungefär tusen myggor och Alex och jag virade in oss i varsin sarong så gott det gick. Ändå vaknade vi med ungefär en miljon myggbett dagen efter. Riddaren hade inga… Grymt orättvist alltså! 😉

Kolymbia, Rhodos, dag 5.

juli 1, 2016

Och så blev det onsdag och vi hade kommit in i en behaglig rytm där vi började dagen tidigt i vår lilla frukostbuffématsal (åtminstone i förhållande till den gigantiska matsalen dit övriga hotellgäster fick gå). Så där mellan 07.00 och 08.00 var det väldigt få gäster och man kunde njuta av sin nygjorda omelett och färskpressade juice i lugn och ro. 🙂

Sen drog vi oss ner till Tropicalpoolen vid vår del av hotellet för sol och bad. Gång på gång slogs man av hur lyxigt det var att de varje dag plockade fram bollar och olika flytleksaker som barnen fick låna och ibland hoppade de svenska lekledarna/hotellvärdarna i poolen och lekte med ungarna. Måndagar och fredagar höll de dessutom simskola för dem som ville vara med.


Alex fick låna en liten spruta-vatten-leksak av sin norske vän och de lekte och busade ett tag.


Alex och Riddaren kastar boll.


Jättekul tyckte Alex!


Vet inte hur kul Riddaren tyckte det var? 😉

Även den här dagen blev det många vändor till George i poolbaren för att hämta dryck. Jag frågade Alex på lunchen vad han skulle sakna mest med Rhodos. Svaret kom blixtsnabbt: ”George och hans goda äppeljuice!”. ❤

Efter lunchen frågade jag Alex om jag fick berätta det för George och det fick jag. Han verkade bli uppriktigt rörd och glad och ställde glatt upp på att bli fotad tillsammans med sin best friend Alex. Sen ville han att jag skulle ta ett kort på dem med hans telefon också så han skulle kunna visa sin fru det på kvällen. Så det gjorde jag. 🙂


Alex vill ha det här kortet på sig och George utskrivet, som minne säger han.

Efter en lång dag vid poolen var det skönt att slappa en stund i luftkonditioneringssvalkan innan middagen. De mätte upp 43 grader inne i poolbaren (i skuggan) den dagen och vinden som blåste kändes mest som att stå i en riktigt varm hårfönsblåst. Det nästan brändes!


Alex (och Riddaren) spelar Angry Birds 2 på telefonen.


Del av vårt…eh…inte så städade hotellrum.


Busig unge gör miner vid middagen. En lika busig pappa gjorde miner tillbaka från andra sidan bordet. 😉


Efterrätt (för en gångs skull rätt god så jag åt också en).

Efter middagen gick vi till lekplatsen. Så där dags, när solen började gå ner, var det tillräckligt svalt (eller ”svalt” är väl fel ord, men inte outhärdligt hett längre) för att barnen skulle kunna leka där. Medan Alex for runt och hade kul tittade jag med viss bävan på berget i bakgrunden som vi bestämt att vi skulle försöka besegra morgonen därpå.


Lek i kvällssolen.


Bergstoppen som skulle bestigas dagen därpå.


En av alla pooler på området.

Vi gick förbi några av souveniraffärerna på hemvägen och köpte en ring till åt mig (jag älskar verkligen dessa Rhodosringar!), traditionella Rhodosarmband åt mig och Alex och två vattengevär åt Alex.

Sen gick vi till gulliga Betty i hotellbaren Taste och drack varsin drink igen, innan det var dags att hoppa i säng. Alex och jag virade in våra huvuden i varsin sarong, så vi såg ut som beduiner, typ, för att försöka undvika myggbett. Riddaren slog ihjäl säkert 20-30 mygg den kvällen, men de kom in någonstans under natten för på morgonen hade vi massor av nya bett ändå. Suck…

Kolymbia, Rhodos, dag 4.

juni 30, 2016

Det var väl ungefär här någonstans vi började inse att det fanns myggor på Rhodos – and lots of them! Riddaren behövde sova i dubbelsängen för den var hårdast (han har ju dålig rygg och får jätteont av mjuka sängar). Alex ville inte sova själv i extrarummet där det stod två enkelsängar, så han fick välja om han ville sova med pappa i dubbelsängen eller med mig i extrarummet. Han ville då att han och jag skulle sova i extrarummet.

Nu visade det sig alltså att Alex och jag, som sov i eget rum var helt fulla av myggbett, medan Riddaren som sov i ”huvudrummet” inte hade ett enda bett. Hemma brukar det vara tvärtom. Myggen älskar Riddaren och jag brukar aldrig bli biten.

Rhodosmyggen är dessutom ljudlösa, de jävlarna, så man hör dem inte. Och betten är helt vidriga! Svenska myggbett kliar inte på mig om jag nu nån gång blir biten. Rhodosmyggbetten blev svullna, röda och kliade i flera dagar. Alex, stackarn, ser ut som han haft vattkoppor i ansiktet fortfarande p g a alla röda bett. 😦

I alla fall… Vi startade den här dagen som alla dagar ditintills, med frukost och sedan bad i poolen vid vårt hotellkomplex. Alex sprang i ett till George i poolbaren och fick sina ”apple juice”. De kunde ju inte prata i övrigt, men jag följde med någon gång och då sa George att ”now we’re best friends”, vilket Alex tyckte var jättekul. 🙂 Han var verkligen supertrevlig, denne George. Han berättade bl a att han och hans fru skulle få sitt första barn i slutet av augusti och så sa han att Alex påminde honom om honom själv i samma ålder (i sättet alltså).

Alex lekte mycket med den norska pojken i poolen så vi kunde ligga och slappa en del i våra solstolar. Skönt!

Efter lunch bestämde vi oss för att gå ner till havet. En av de svenskar som jobbade för hotellet (som lekledare och informatörer till gästerna skulle man kunna säga) berättade att det fanns fina ställen vid havet där man kunde snorkla och titta på fiskar. Så vi tog på oss badkläder och drog på oss tröja och kjol/shorts över och gick ner till stranden. När vi kom dit insåg jag att batteriet till systemkameran var helt slut (så typiskt), så det fick bli ett par mobilkamerakort bara.


Alex vid strandkanten.

Stranden var inte alls lika fin som den vi låg vid förra året. Det var rätt fult byggt ända ner till stranden och folk låg verkligen som packade sillar. Förra årets strand bestod bara av klappersten och var väldigt fin (om än opraktisk när man skulle bada). Den här bestod av både sten och (brun) sand.


Berget där i bakgrunden skulle vi komma att klättra på två dagar senare.


Håhåjaja. Sådana här bilder bjuder jag egentligen inte alls gärna på, men…man ska väl inte vara fåfäng….eller nåt (Fast jag måste påpeka att BH:n faktiskt inte satt så där snett och konstigt i vanliga fall. Jag måste ha suttit snett och konstigt med kroppen.) 😉

Vi hann knappt komma i och doppa oss och Alex hann se ett par små fiskar i sitt cyklop innan han började gråta för att det sved så på kroppen av saltet i vattnet. Ungen har ju känslig hud från början, och nu hade han väl återigen skrapat sig lite mot poolkanten (hände samma sak förra året) och då sved det i huden. Han fick rusa upp och torka av sig fort som ögat. Så nåt vidare badande i havet blev det ju inte. Efter den gången gick vi inte dit något mer.

På kvällen hade vi bokat bord på den mexikanska à la carte-restaurangen på vår del av hotellet (Tropical). Det ingick två gratis à la carte-middagar i all inclusive-paketet – och herregud vad mat vi fick!!!

Först fick vi in fyra eller fem stora fat med olika förrätter (varav det godaste var quesadillas). Redan när vi proppat i oss av dessa var jag mätt liksom. 🙂 Men då kom huvudrätten in (som vi fått välja när vi kom dit).

Jag tog chicken fajitas och Riddaren tog tacos. Alex tog (med stor skepticism) hamburgare).


Min chicken fajitas. Den var helt okej.


Riddarens tacos.


Alex och hamburgaren han verkligen fick kämpa med för den inte var god.

Mellan huvudrätten och efterrätten fick vi in någon slags drink med tequila och nåt sött (rätt god). Sen kom de snabbt (för snabbt för jag var proppmätt) med efterrätten. Alex ville inte ha nåt. Jag tog glass och Riddaren nån cheesecake.

Sen kunde vi RULLA därifrån! 😀


Tequiladrinken.

Medan vi satt på restaurangen förresten, häpnade vi återigen över ett fenomen jag aldrig sett tidigare. Vart man tittade satt barn (från ca året och upp till Alex ålder eller lite äldre) klistrade framför surfplattor vid matborden. Det verkade som föräldrarna tyckte det var en ypperlig barnpassningsmetod att ställa upp en surfplatta framför ungarna så de satt tysta och uppslukade vid middagen. Så. Himla. Beklämmande. När vi åt vår mexikanska middag satt det ett par med sina barn intill. Surfplatta på bordet och pappan uppslukad av sin mobiltelefon. Så trevlig familjemiddag…..eh….


Sociala familjen.

Efter maten gick vi och hämtade ett spel (Ap-Bingo) och så satte vi oss i baren och spelade och drack en drink. Supergulliga Betty i baren fixade en jättefin ”drink” åt Alex igen och jag berättade hur mycket han uppskattade drinkpinnarna och glittergrejerna hon gav honom. Även hon skrattade och pratade med Alex och blåste slängkyssar efter honom (han blåste tillbaka till henne). 🙂


san Fransisco till Riddaren, Piña Colada till mig och äppeljuice till Alex.

Medan vi satt där och mös ringde de från Riddarens jobb och frågade om han kunde jobba natt natten därpå. 😀 Liiiite svårt dårå. Men fräckt att ringa folk på deras semester tycker ju jag.


”Nej, jag kan inte jobba. Jag är på Rhodos.”

Och jag satt och beundrade en ring jag köpt i en av souveniraffärerna för 7 euro.

Kolymbia, Rhodos, dag 3.

juni 29, 2016

Och så blev det måndag. Jag vaknade tiiiidigt och smög ut på vår altan och njöt av den relativa svalkan (det var väl ”bara” ca 25-26 grader varmt så dags).


Utsikt från altanen.

När grabbarna vaknat gick vi och åt frukost. Jag åt omelett och frossade i färskpressad apelsinjuice medan Alex med möda petade i sig några små prinskorvar och lite färsk frukt. Typ. 🙂


Omelett! Mums!

Sen spenderade vi förmiddagen vid hotellpoolen. Jag och Riddaren låg i skuggan under ett parasoll när vi inte badade, och Alex, ja, han badade och badade och badade! Han lärde känna en norsk kille som var ett år yngre och de där två hade sedan jätteroligt tillsammans i poolen resten av dagarna.


Ordentligt solskyddad son i poolen.

Det är konstigt ändå. Man skulle ju tro att folk är ordentligt upplysta om vikten av att skydda sina barn mot solen. Ändå var det ytterst få barn som hade UV-dräkter och ännu färre som hade UV-kepsar på sig vid poolerna. Och man såg massor av rödbrända barn vid buffén varje dag. Vi var i alla fall väldigt noga med att smörja både oss själva och Alex med solskyddskräm 50 och han fick bara vara utan UV-dräkt/-keps på seneftermiddagarna de sista dagarna så han blev aldrig det minsta bränd.

När vi ätit lunch blev det mer poolhäng vid vår del av hotellets pool. I poolbaren jobbade supertrevliga bartendern George, som snart blev kompis med Alex. Alex lärde sig att säga ”apple juice please” och George fixade då ett glas äppeljuice med is till Alex. Riddaren och jag drack mest öl (som tur var svag sådan) och så fanns det himla smarriga pizzabitar, små varma bröd fyllda med ost, mackor och färsk frukt att tillgå hela dagarna. Livsfarligt! 😉

En stund innan det var dags att börja göra sig i ordning för middagen gick vi hem till ”vår” pool (den som vi delade med fyra andra rum, och som nästan alltid var tom). Där övade vi simtag med en måttligt road Alex. Han har så himla svårt att fixa bentagen när han samtidigt ska göra armtag! Och inte tyckte han det fanns någon anledning att träna heller, så det var kämpigt värre.

Innan vi gick till middagen frågade jag Alex om han ville ta några kort på mig och pappa. Det ville han jättegärna. han styrde och ställde och valde ut ställen där vi skulle posera. Jag visade honom hur han skulle ställa in skärpan, och det fungerade väl kanske inte alla gånger, men några riktigt bra kort fick han till. Han tycker i alla fall att det är roligt att fota – och det tycker ju jag är roligt! 🙂


Ett av få kort på mig och Riddaren fångade tillsammans på bild.


Alex och Riddaren vid middagen.

Så var det då dags för ännu en middag i den hysteriska buffélokalen. Jag fick varje dag visioner av gödgrisar som trängs vid mattråget. Många väldigt överviktiga människor bodde på hotellet och många lassade sina tallrikar så fulla att man riktigt mådde illa. Och all mat som bara slängs… Det är rätt osmakligt.

Själv åt jag mest sallad och pasta med tomatsås. Jag har så svårt för att äta kött utomlands så jag provade mig igenom de vegetariska rätter jag kunde hitta (som inte innehöll svamp). Men mest blev det som sagt pasta. Inte direkt nån smalmat dårå, så med tanke på det och all öl och de drinkar man drack varje dag var jag rätt nöjd med att bara ha gått upp ca 1 kg när veckan var slut. 😉

Efter maten besökte vi ett par ”tourist shops” i grannskapet. Alex var mycket ivrig på att hitta souvenirer nämligen. Den här kvällen har jag för mig att han köpte en prydnadsuggla.

Vi avslutade kvällen med våra sedvanliga drinkar hos Betty i baren Taste.


Den här kvällen blev det en Parrot och en Tropical till Riddaren och mig och Alex fick så klart en ”apple juice”.

Kolymbia, Rhodos, dag 2.

juni 27, 2016

Vi vaknade tidigt dag 2. Vi gick upp till frukostbuffén som verkligen imponerade på oss. Det fanns hur mycket mat som helst att välja på! Allt från färskpressad juice eller smoothie till fyra sorters yoghurt med säkert 15 olika sorters flingor. Man kunde beställa omelett med valfritt innehåll och det fanns våfflor och plättar och massor av bröd, korv, pålägg och jag vet inte vad. Sen fanns det muffins och croissanter och massor av frukter till ”efterrätt”.

Frukosten blev lätt min favoritmåltid under resan. Detta trots att den allra första frukosten började med att en tjej i 12-årsåldern (?) formligen kaskadspydde på golvet precis framför våra fötter när vi var på väg till vårt bord! Inte så aptithöjande precis… 😦

Det som var så skönt med frukosten var också att man slapp gå till den stora buffématsalen där ljudvolymen var vidrigt hög och folk trängdes som hungriga grisar runt mathoarna.


Del av frukostbuffén.

När vi ätit frukost gick vi till det stora piratskeppet de byggt upp. Det visade sig inte öppna förrän vid 10.00 så vi hann bada i en pool en stund medan vi väntade på att den avdelningen skulle öppna.


Premiärdopp.


I bakgrunden syns den stora klätter-/hinderbanan.

När klockan var 10.00 gick vi in på området med piratskeppet. Jättekul tyckte Alex!

Där fanns också en lazy river-pool som man kunde åka runt i med stora badringar.

Efter lunchen valde vi att istället hålla till vid ”vårt” poolområde. Där la personalen varje dag ut en massa kvarlämnade badleksaker och bollar som alla fick låna. Så himla lyxigt för barnen att kunna låna olika leksaker!

På kvällen åt vi i den hemska bufférestaurangen igen. Alex hade stora problem att hitta nåt att äta sig mätt på. Han ville helst bara äta gurka, morot och frukt. De andra barnen frossade i glass och efterrätter, men inte min son inte. 😉


Kämpar med maten.


Efter middagen gick vi till en lekplats en stund.


På väg ”hem” till vårt hotellområde, Tropical.

Vi avslutade varje kväll i baren ”Taste”, där den helt underbara bartendern Betty jobbade (mer om henne senare). Drinkarna ingick i all inclusive-paketet så man kunde ju liksom med gott samvete provsmaka sig igenom menyn på ca 25-30 drinkar. 🙂

Kolymbia, Rhodos, dag 1.

juni 26, 2016

Lördagen den 18 juni åkte vi alltså till Rhodos igen. Vi fick ju liksom mersmak efter resan dit i augusti i fjol. Men den här gången åkte vi till andra sidan av ön, till Kolymbia. Och smidigt nog kunde vi flyga härifrån Norrköping. Sväronen körde oss till flygplatsen på morgonen, 06.15.

Medan vi väntade på att få gå ombord roade sig Alex i lekhörnan och Riddaren och jag tog varsin drink (det är en av ytterst få gånger jag druckit alkohol så tidigt, men det kändes som det behövdes för att lugna nerverna lite).


På flygplatsen.

Det är skönt med en så här liten flygplats. Inget incheckningskaos och planet kom iväg på utsatt tid. Det är mest starten och landningen jag hatar. Den här gången gick det dock rätt bra. Det skumpade lite när vi tog oss genom molnlagren förstås, men det var inte så farligt. Och sen slapp vi turbulens nästan helt. Skönt!


Den glada minen till trots var Alex inte särskilt lycklig över sin mat. Pannkakorna var tydligen inte goda och sylten var fel sort. Vi fick tjata halvt ihjäl oss för att han skulle få i sig åtminstone lite mat.


Mycket moln var det under oss på resan.


Men när vi väl kom till Medelhavet och Rhodos syntes inte ett moln så långt ögat nådde.

Nerflygningen till Rhodos flygplats gav mig lite halvpanik. Det var nog mest för att jag då satt vid gången och inte kunde se ordentligt. Det kändes som piloten flög planet i cirklar över havet allt långsammare och motorerna höll på och ven och växlade mellan gas och broms. Jag såg bara vatten och fattade inte vad som hände. Men plötsligt insåg jag att vi var nästan nere på marken. Flygplatsen ligger ju precis vid havet men jag såg bara havet från där jag satt. Det hann bli rätt jobbigt där ett tag, men vi landade förstås tryggt och säkert.


Riddaren fotade inflygningen över Rhodos. Ungefär här bodde vi förra gången vi var här.

Det var HETT på Rhodos! Tänk hårfön på högsta värme typ. Och naturligtvis saknade transferbussen i princip luftkonditionering. Jag tycker det är så under all kritik att Fritidsresor 2016 kör med skållheta bussar! Okej för en kortare transfer, men vi åkte i nästan 1½ timme. Svetten bara rann om oss och man försåg oss inte ens med vattenflaskor. Det drog ner mitt betyg av resan rätt rejält kan jag säga. Förra året åkte vi med en annan arrangör och då var bussarna behagligt svala, så det finns ju moderna bussar uppenbarligen.

När vi äntligen kom fram till vårt hotell var vi rätt möra. Men väl där blev vi helt fantastiskt väl mottagna. Vi fick lämna våra väskor och blev sedan snabbt och smidigt eskorterade till vår del av hotellkomplexet där vi fick en välkomstdrink och blev incheckade av en jättetrevlig norrman som pratade perfekt svenska. 🙂

Och vår hotellsvit var underbart sval och fräsch! Lyxen med att ha en egen terrass med direktnergång i en pool man delade med fem andra rum var inte heller fel. Och ett kylskåp som varje dag fylldes på med vatten, öl och olika läsk. Mycket praktiskt!

När vi bytt om, druckit och packat upp lite gick vi för att se oss omkring. Hotellet var så sjukt stort och bestod av fyra olika delar (Tropical, där vi bodde, Activity, Relax och Deluxe). Där fanns fem olika restauranger, en massa barer/poolbarer, en lekplats, tennisbana, klätterhinderbana för äldre barn/vuxna, massor av pooler, en scen med uppträdanden m m.

Middag serverades från klockan 18.30 och då var vi rejält hungriga! Vi hade ju knappt ätit något sedan 09.00-10.00 någon gång. Bufférestaurangen var enormt stor och ljudvolymen helt bisarr. Tänk fem dagis i en ekande lokal. Helt galet! Men det fanns massor av mat att välja på. Sen tyckte iofs Alex och jag att det mesta inte var gott, men vi lyckades ändå äta oss mätta, och det var väl huvudsaken.

Vi gick och la oss tidigt på kvällen för vi var verkligen trötta efter resan. Men vi hann i alla fall ta ett kvällsdopp i vår pool innan vi somnade. Härligt!