Posts Tagged ‘skola’

Bättre – äntligen!

oktober 2, 2017

Äntligen börjar han bli bra, min lilla skuttis! idag har han varit i skolan och är pigg och glad. Lite snorig och lite hostig, men mestadels vid gott mod. Sååååå skönt!

I Lördags var det ju så att hans mamma och pappa tog med honom till en leksaksaffär och lät honom välja några hiskeliga Legends & Knights-figurer som tröstpresent efter en vecka med förkylning och feber. Vi försöker verkligen låta bli att köpa leksaker, men ibland går det bara inte! Och han blev så glad! Och har lekt en hel del med sina monster och riddare.

_DSC7504.jpg

Idag har jag varit ledig från jobbat och Riddaren är också ledig. Så när Alex gått till skolan (yes, han är äntligen frisk nog att fixa skolan!) städade jag och Riddaren  gjorde sig i ordning. Sen åkte vi till stan så vi var där vid 10.00 när de öppnade butikerna. Jag plöjde igenom nästan varenda butik efter någon form av vettig kofta/cardigan, men det finns verkligen ingenting! Inte om man vill ha knäppning i alla fall. Helst ska man trä en oformlig poncho över huvudet så man verkligen kan se ut som Barbamama. Suck… Vi fikade i alla fall på Espresso House. Mysigt att ha lite på-tu-man-hand-tid!

Vidare ut till Ingelsta där vi köpte täckbyxor, kalsonger och mössa till Alex. Sen Plantagen där vi köpte täckbark, jord, orkidée och en massa tulpanlökar. Sen åkte vi till Garagexperten och bokade tid för ett besök här hemma i morgon. Vi ska byta ytterdörr och port nu äntligen. 🙂

Till sist idiotstress in på lilla Ica för att handla. Och så tog det tvärstopp i kassan när en pensionärstant höll på i en halv evighet och fumlade med sitt kort och inte kunde sin kod och allt vad det var. På väg till skolan ringde Alex och så dog hans smartklocka precis i samma stund. Vi var där fem minuter för sent. I vanliga fall är de alltid mellan 5-10 minuter sena ut från klassrummet, men inte idag uppenbarligen. Riddaren såg Alex gå hemåt.. Jag hörde inte att han sa det utan tyckte att han sa att han trodde att han var på väg hem. Så jag hoppade ur bilen och frågade hans lärare var han var. Hon svarade ointresserat att han var avprickad och så var det inte mer med det. Personligen tycker jag att det är väldigt konstigt att ett barn, som inte ska gå hem själv, kan vara avprickat???

Hann få lätt panik och rusa runt på skolgården och leta innan Riddaren ringde. Då hade han åkt hem och Alex var inte där. Ännu mer panik. Var var ungen? Men medan jag försökte ta reda på om hans bästa kompis gått hem (följde han med dit?) ringde Riddaren igen. Då hade Alex kommit hem.

Så nu har vi haft ett allvarligt snack om att inte gå hem om man inte kommit överens om det. Att stanna på skolan och be en fröken ringa om vi är sena. O s v. Oklart vem som blev mest orolig – jag eller Alex?

Håhåjaja! 🙂

 

 

Annonser

Skolavslutning

juni 15, 2017

Idag har jag tagit ut min allra sista föräldrapenningdag någonsin. Snyft! Min lilla bebis har ju nämligen blivit så himla stor att detta var sista möjliga föräldrapenningdagen (sista dagen på terminen). Skolavslutning. Sista dagen som etta!

Mycket prat om att ”Snart är jag tvåa!” (så fort terminen är slut blir man tvåa tycker Alex och lyssnar inte alls på det där med att man börjar tvåan först när höstterminen börjar). Och i tvåan blir man fadder åt ett barn i förskoleklass. Mycket spännande och roligt!

Men idag var det alltså skolavslutning 10.00-11.00 och vi bjöds på ett strålande högsommarväder. Både jag, Riddaren och Alex’s mormor närvarade. När vi kom till skolan var gården redan full av folk. Jag gjorde en liten fuling och smet under avspärrningsrepet och satte mig på marken innanför tillsammans med Moas mamma och lillasyster för att få en chans att ta lite vettiga kort. Vi var ju inte i vägen för någon när vi satt ner och det var gott om plats fram till där barnen stod så jag tror ingen tog illa upp.

Så tågade de ut, förskoleklass, ettor, tvåor och treor. Och de sjöng och uppträdde och var så söta och duktiga att en förarglig tår eller två letade sig upp i mitt öga.


Och där bakom står min son och vinkar till sin mamma! ❤


Rektorn höll ett lagom kort tal…


…och drog igång vågen över hela skolgården.

Det var SÅ HETT att sitta där vi satt. Svetten bara rann och mitt hår var helt blött i nacken. Tur att barnen fick stå i skuggan i alla fall!


Avslutningen slutade med att alla barn gick i tunnel.

Sen var det en kort samling i klassrummet.

Barnen fick en liten present (ett spel) och en kram.

Lärarna fick blommor. Och sen var det SOMMARLOV!  Fast Alex har en dag till på frita innan det riktiga lovet (sex veckor) börjar.

Loggbok

mars 19, 2017

Det är så roligt när skolan skickar med loggboken hem. I den sätter de in uppgifter om vilka mål eleverna har och vad de ska jobba med framöver. Där sätts också in stenciler med uppgifter som barnet har gjort. Nu har de just jobbat klart med vatten och dess olika former, och barnen fick skriva en liten text om vattnets kretslopp.

test07

Jag älskar att följa språkutvecklingen och hur Alex sakta lär sig hur ord stavas på så här nära håll! ”Målnen” – jamen det är klart! Man säger ju inte ”mOln”! 🙂 ❤

Skrattretande

oktober 1, 2016

Okej. Förutsättningarna var ju inte de bästa. Ni kanske minns jättekonflikten innan skolfotograferingen? Jag minns den i alla fall med fasa.

Men så fort Alex kom in i rummet där de skulle fotas blev han ju lugn och glad och först klarades gruppfotograferingen av. Sen körde de ”löpande band-principen” med ungarna för de individuella korten. Häromdagen fick jag länken till Kungsfotos sida med fotografierna. Det var tur att inte Alex var hemma när jag klickade upp sidan för jag brast ut i okontrollerat gapskratt när jag fick se bilderna!

Hur i hela helvetet lyckades fotografen få min fotovana son att se så komplett galen ut på bilderna?!? Snacka om att inte ha minsta känsla för hur man får en modell att le naturligt. Han är ju som sagt van vid att ta instruktioner från mig, och även om leendet ibland kan se lite påklistrat ut brukar han vara hyfsat enkel att fota.

Men kolla här vad de skickat hem till oss:

30133245412_6d0b979d-89e0-48d3-a5b1-2d5253d07355

Jag dör så rolig bild! Crazy eyes och tröjan hängande framåt så den ser två nummer för stor ut! Vilket mästerverk! Och detta tycker de att vi ska betala några hundra för och ge till släkten? Eller? 😀 I don’t think so…

Utvecklingssamtal

september 29, 2016

Prisa Herren för ett flexibelt jobb! Vaknade 02.00 av migränhuvudvärk (kommer som ett brev på posten en gång i månaden). vacklade upp och letade reda på en Sumatriptan. Somnade om. vaknade av att Alex hostade. Vacklade upp och hällde upp Quilla (slemlösande) och gav honom. Jag sov som en kratta resten av natten, men Alex sov i alla fall utan att hosta nåt mer.

Riddaren var snäll och gick och lämnade Alex på skolan på morgonen så jag slapp (han jobbar eftermiddag). Själv jobbade jag 2½ timme. Sen gav jag upp för huvudvärken blev bara värre och värre igen. Tog en ny Sumatriptan och försökte vila lite. DHL kom och lämnade av Alex’s nya säng, så nu är alla beställda möbler levererade. Återstår ”bara” för oss att fixa färg och golv och faktiskt se till att måla väggar och tak och lägga golv. Hehe. Jag hatar sånt så det blir ju kul. Not!

När skolan slutade 13.40 var det utvecklingssamtal i skolan. Riddaren kunde tyvärr inte vara med (han började ju jobba 14.00) så jag fick gå själv. Alex fick hålla i den första delen själv och det är så roligt att se honom så vuxen och ”samlad” i skolan. Han berättade om de olika böckerna de jobbar med och om ordningsreglerna m m. Gullungen! han gjorde det jättebra! ❤

Sen satt vi med hans lärare och hon berättade om hur hon uppfattar Alex och vilka mål hon tycker vore rimliga att sätta upp för terminen. Hon tycker att han är duktig och verkar tycka att skolan är rolig. Han uppfyller alla förväntningar men är lite pratig och okoncentrerad ibland (nähä?). 😉 Vi pratade om att han ibland nog tycker att det är lite tråkiga uppgifter och att det kan bero på att de är för lätta (i synnerhet i matten). Läraren förklarade att om man gör klart grunduppgiften kan man få lite klurigare uppgifter sen, men Alex hinner inte alltid så långt eftersom han börjar prata och fokusera på annat istället. Han lovade att försöka koncentrera sig mer.

Hon tyckte att han läser bra och han hade fått prova att läsa i den svåraste läsboken (de har tre versioner av samma berättelse i olika svårighetsgrad). Vi har köpt hem den svåraste varianten av boken (”Den magiska kulan”) eftersom Alex gärna ville ha den, så nu kan han öva hemma på båda böckerna.

Alex lovade att träna på små bokstäver (han har hitintills vägrat att försöka hemma när jag försökt uppmuntra till det) när han gör veckoläxan. Det blir hans utmaning under hösten. I matte tyckte hon att det var lagom att ha som mål att klara all matte upp till talet 20. Det innebär att kunna räkna ut t ex att 18+2=20 och att 20-16=4. Annars kan han ju sedan länge räkna åtminstone till en bit över 100. Men sen ska man ju förstå hur det hänger ihop med addition och subtraktion också. Och ”mer än” och ”mindre än” o s v.

Jag fick inte klart för mig vad de pysslar med i SO och NO dock och Alex vill verkligen inte berätta. Man får draaaaaa ur honom allt som har att göra med vad de får göra på lektionerna. Så tråkigt för jag är ju jättenyfiken! 🙂

Efter jul är det nytt utvecklingssamtal inför vårterminen.

Traumatisk fotografering

september 21, 2016

Idag var det klassfotografering i skolan. Eftersom Alex inte är speciellt förkyld längre – bara väldigt hostig när han anstränger sig/pratar – tyckte jag att han borde kunna vara med åtminstone på fotograferingen idag. Så jag mailade hans lärare igår och det var okej om vi kom 12.30 när fotograferingen skulle äga rum. Dessutom skulle vi få med oss lite läxor hem så Alex inte kommer efter.

Men när det var dags att gå tvärlåste Alex plötsligt. Det händer inte så ofta längre – men när det händer blir han helt omöjlig Han. Ska. Bara. Inte. Jag hade jobbat hemifrån bara för att kunna följa med till skolan och jag visste ju att han skulle ångra sig om han inte var med på bilden. Jag försökte resonera med honom och förklara att han helt säkert skulle ångra sig om vi inte gick dit och att inget farligt skulle kunna hända. men inget hjälpte.

Så jag fick mer eller mindre släpa honom till skolan och väl där fick jag handgripligen dra in honom genom ytterdörren och sedan spärra vägen så han inte kunde smita ut. Han var så arg på mig att han slog mig på armen flera gånger (vilket jag tyckte att han faktiskt förtjänade att få göra efter att jag pushat honom så hårt). Det var helt förfärligt! Jag kände mig sååååå usel, men jag visste ju varför han låst så. Det kändes konstigt och obehagligt att komma till skolan mitt på dagen när alla andra redan var inne i rutinerna och han kom med sin mamma fast han egentligen var hemma. Sånt gör honom helt låst.

Han var så arg på mig och så kränkt, och satt under ett bord och grät när klasskompisarna kom. Som tur är har han en lärare som har en lagom dos auktoritet/empati så hon fick fram honom. Just när han skulle sätta sig på tvären idag sa hon bestämt ”Kom nu Alex!” samtidigt som jag sa ”Jag väntar där borta i soffan” och så gick jag. Då gick det bra att följa med in i rummet där de skulle fota.

Jag tvivlade verkligen på om jag gjort rätt, men när jag efter några minuter smög bort och kikade stod han på sin plats och log och pratade med en kompis. Och efter fotograferingen var all ilska bortblåst och han var sitt vanliga jag igen. På vägen hem pratade vi om det som hänt och han erkände att han nog skulle ha ångrat sig om han fått hoppa över fotograferingen och nej, det hade inte varit alls så hemskt som han trott.

Ikväll har han öst kärleksförklaringar över mig (och jag över honom) och jag har känt att jag inte förtjänat dem. Jag vet fortfarande inte riktigt om jag gjorde rätt, men jag tänker att han måste lära sig att komma över sina låsningar och våga utmana sina rädslor. Man måste öva på obehagliga situationer och i denna fick han hela tiden hjälp av mig och av sin fröken. Eller så borde jag inte tvingat honom. Jag vet verkligen inte…? Det är inte lätt att vara förälder alltså!

Man behöver inte kunna svenska för att bli lärare

september 3, 2016

Eller? Det verkar inte så i alla fall. Inte på vår sons skola åtminstone. Titt som tätt förstår man verkligen inte vad de menar i sina informationsbrev – antingen på grund av borttappade ord och syftningsfel – eller på grund av att de helt enkelt utelämnar information.

Ur senaste veckobrevet från skolan:

”Ni får också med en läxbok. I den vill vi att ni tillsammans fyller kommentar om läsningen och att ni hjälper ert barn med veckans uppgifter. (—) I vårt förra brev presenterade vi Pernilla som skulle arbeta som resurs i åk 1, hon har slutat. (—) Onsdag den 7/9 åker hela skolan på en friidrotts på stadium arena…(—) Onsdagen den 14/9 är alla idrott inställd då Linda är på fortbildning.”Och jag får en nästan oemotståndlig och i det närmast tvångsmässig impuls att skriva ett svar: ”Och vi föräldrar vill att ni lärare tillsammans tränar på att stava rätt, lära er skillnaden på en bisats och en fullständig mening samt övar på grundläggande svensk grammatik, ända tills ni kan skriva ihop ett veckobrev utan stav- och grammatikfel.” 😀 

 Men sen har vi det här med utelämnad information. Vi får veta att ”barnen kommer att ha idrott två gånger i veckan, de börjar med uteidrott v35”. (<– och återigen vet man inte när det ska vara komma eller ny mening!) Vi får också veta att vid uteidrott ska man ha uteskor med sig och lämpligen kläder för utomhusidrott. Vi får dock INTE veta huruvida de ska ha idrott utomhus eller inomhus EFTER vecka 35. Jag blir så trött!

 Mvh
Språkpolisen som får krulliga öron nästan varenda gång det kommer ett veckobrev på mailen

Förstaklassare

augusti 18, 2016

Idag var minsann ingen vanlig dag, för idag började sonen första klass! Det är stort det! Även om man har samma klasskompisar och delvis samma lärare som förra året i förskoleklass. Så det var lite magpirrigt här hemma ända tills jag försäkrade att vi föräldrar fick följa med in i klassrummet och stanna en stund. Då gick det bra.

Och så snart vi var på plats i skolan var allt bara roligt och spännande och lite högtidligt (tror jag). Barnen fick gå in ett och ett i klassrummet och leta reda på sin bänk (som det satt en namnlapp på). De hade fått helt nya möbler så det var fräscht inomhus (även om de får hålla till i en barack, p g a att de vägrar bygga ut skolorna i vårt område trots att det ständigt byggs nytt och bara är barnfamiljer som flyttar in).

20160818_082441

Jag tror Alex kommer att tycka att det är roligt med ”riktig” skola och fler lektioner. Efter en halvtimme hade de kommit igång med dagens första uppgift och det var inga som helst problem att jag smet iväg till bussen. Och nu på eftermiddagen hämtade jag en kvittrande glad son som haft det jätteroligt hela dagen! 🙂

Jag tycker verkligen han hamnat i en mysig klass med fina barn!

 

Skolavslutning

juni 9, 2016

Så var det då sommarlov och ett år i förskoleklass har avslutats. Mycket är bra i Alex’s skola, men det här med organisation och struktur får de inte högsta betyg i. Under året har det inte varit ett enda föräldramöte. Det i sin tur ledde till att ingen tog tag i det här med att samla in pengar till att köpa en present till lärarna. Jag vet inte hur många gånger jag fått SMS eller mail om att den och den lappen skulle ha lämnats in då och då, och jag redan lämnat den aktuella lappen, som sedan tydligen har slarvats bort.

Alex har haft två fröknar i sin klass under året. Den ena slutade hastigt och lustigt för ca en månad sedan (flyttades till en annan klass och kommer från och med i höst att byta skola). En vikarie tillsattes och så har de haft en tjej som jobbat i båda förskoleklasserna. På skolavslutningen idag var inte den fröken med som varit med från starten, p g a att hon tagit ledigt för att gå på sina barns skolavslutning.

I alla fall. Efter en mycket stressig morgon, då vi i panik ilade till Ica och köpte tre blombuketter för att Alex skulle kunna ge nånting till sina fröknar, sladdade vi in på skolan precis på minuten 08.45 när barnen skulle samlas.

Det var skolavslutning för samtliga skolans åtta klasser på gården samtidigt och det i sin tur innebar att om man, som vi, kom sent, såg man ingenting. Inget podium eller liknande fanns så man hörde en massa barn sjunga och rektorn tala, men man såg inget. Ett tag stod jag på en bänk och kikade lite, men sen gav jag upp och satt och pratade med en av Alex’s klasskompisars mamma.

test1
Alex står under pilen, dold bakom sin klasskompis Olivia.

20160609_090228.jpg
Panikinhandlade blommor.

I morgonstressen lyckades jag totalt glömma bort att ta med mig en kamera, så allt jag hade med mig var mobilkameran. Illa! Lyckades tydligen inte ta ett enda vettigt kort på sonen på hans första skolavslutning. Bad Mother Of The Year Award comming my way! 😉

Efter en massa sång samlades båda förskoleklasserna i ett hörn av skolgården och sen ordnades någon halvkaotisk utdelning av kort från den fröken som är i båda klasserna. De som hade köpt blommor och presenter fick försöka haffa berörda lärare efter förmåga och sen plötsligt skingrades alla för vinden.

20160609_095833
Alex skymtar till höger i bild.

Jag saknade en separat samling av just vår klass. Men det verkar inte vara mycket sådant på denna skola. Men, men… Huvudsaken är ju att Alex trivs, och det gör han ju! 🙂

 

Hur vackert?

maj 11, 2016

Men hur vackert är det inte just nu? Herreguuuuud vad fruktträden blommar!!! Äppelblom och körsbärsblom har avlöst de japanska körsbärsträden som nu blommat över. På väg till skolan idag möttes jag av dessa vackra träd:

appelblom
Äppelblom.

korsbarsblom
Körsbärsblom.

Annars är det en så där dag. Alex och jag blev rejält osams i morse, och det satt kvar i mitt hjärta hela dagen på jobbet. Och när vi hämtade honom på skolan hade han ont i högerörat. Det är alltid på det örat trumhinnan spruckit när han haft öroninflammationer… Vi fick tanka honom full med Alvedon och Ipren innan läggdags. Gissar på att det blir vab i morgon för min del…

Dessutom var han ledsen för han hade haft med sig kulor till skolan idag och hade råkat spela bort två stora kulor som han älskade. När jag luskade lite förstod jag att han känt sig lite pressad av de tuffa grabbarna i klassen att spela ”på riktigt”. Annars spelar de tydligen ibland på låtsas där ingen förlorar sina kulor. Tuff läxa för honom att inse att om man förlorar är kulorna borta på riktigt. Tur han har en mamma som hade några kulor i ett hemligt lager och kunde ge honom en riktigt stor kula i present som lite plåster på såren. 🙂

Nu hoppas vi innerligen att natten blir lugn och att trumhinnan inte spricker! 😦