Posts Tagged ‘skola’

Skolavslutning

juni 14, 2018

Så var det plötsligt dags för skolavslutning och sommarlov! Klockan 10.00 idag var det uppträdanden och sen avslutning i respektive klassrum. Jag har ju ett (för det mesta) flexibelt arbete så jag kunde jobba hemifrån idag och flexa på förmiddagen. Riddaren har det värre. Han ska jobba natt i natt, men valde ändå att gå upp för att kunna vara med. ❤

Alla klasser (8 stycken) samlades på stora gården och sjöng och dansade och firade av treorna som i höst börjar på ny skola.

DSC08964

DSC08970
De som slutade trean fick varsin ros.

DSC08975
Uppträdandet slutade med att man bildade tunnel som alla fick gå igenom.

DSC08977

Sen samlades alla klasser i respektive klassrum. Lärarna fick presenter och de i sin tur höll ett litet tal till eleverna. Sen fick alla elever en liten sommarhälsning och ett frankerat vykort som de ska skicka till en av sina tre lärare (de delades slumpvis ut med färdigskriven adress) under sommaren. De ska berätta om något de gjort på sommaren. Kul idé! 🙂

DSC08989
Kramkalas med Linnea…(som Alex ska skicka sitt vykort till)…

DSC08993
…och med Anneli

Alex fick gå på frita till klockan 14.00 så jag kunde jobba några timmar. När han kom hem fick han två små skolavslutningspresenter; en uggla han önskat sig hett och en Pax-bok som han också önskat sig. När man kämpat på så duktigt som han gjort hela året och gått till skolan hängig, med huvudvärk och/eller förkyld massor av gånger förtjänar man verkligen en liten present!

DSC08998

DSC09004

Det har f ö varit betydligt lugnare i klassen de sista veckorna säger Alex (och lärarna). Kan förvisso delvis bero på att den största bråkstaken varit hemma med vattkoppor hela denna veckan.

Igår berättade förresten Alex, och klasskompisen Anton som följde med oss hem för lek efter skolan, att klassens andra stora bråkstake slutar i klassen nu. Han kom ny från en annan skola i höstas och nu ska han tydligen gå tillbaka till sin förra klass. Det borde betyda att det verkligen finns förutsättningar för en lite lugnare höst hoppas jag. Han och den andra bråkiga killen har nämligen triggat varandra till bus och bråk väldigt mycket. Man kan ju hoppas att det lugnar ner sig när en av dem försvinner! 🙂

Annonser

Föräldramöte / Öppet hus

maj 26, 2018

I tisdags var det ett extrainsatt föräldramöte i klassen. Rektorn och lärarna redogjorde för vilka åtgärder man satt in för att få ordning i klassen och frustrerade föräldrar ventilerade. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka efter mötet. Min uppfattning är att föräldrarna till de stökigaste barnen antingen inte fattat att det är deras barn som är en stor orsak till stöket, eller att de anser att det är skolans fel att deras barn utagerar…

Det som i alla fall framkom var att skolan inte alls informerat föräldrar särskilt mycket när deras barn betett sig illa samt att de varit urusla på att svara på mail under våren.

Nu kommer allt dåligt beteende (fula ord, att slåss, inte delta i lektionerna, störa m m) rapporteras direkt till föräldrarna varje dag fram till skolavslutningen och så får respektive förälder själv välja hur man ev bestraffar beteendet.

Alex säger i alla fall att det varit lite lugnare den här veckan, så man får väl hoppas  att det faktum att allt ventilerats kan få lite effekt.

I torsdags var det öppet hus på frita efter skolan. Alex hade ju träning, men vi åkte dit en snabbis så han fick visa det han och kompisarna byggt på veckans tekniktema. De fick ta med sig verktyg och trasiga elektronikprylar som de sedan byggde saker av.

DSC08574
Alex och hans kompisar hade byggt denna rymdfarkost, som de sedan fick skriva om.

De fick också göra en ritning och skriva om en valfri påhittad uppfinning. Alex hade ritat en marsvinsupplivare som kunde väcka döda marsvin till liv igen! ❤ Gullebarnet!

DSC08578
Det fanns lite tid för basket med kompisen Lo också.

Totalt kaos

maj 20, 2018

Alex har velat att jag ska följa med till skolan och vara med på några lektioner ett tag nu. I måndags kunde jag äntligen få till det. I sedvanlig ordning var det lite rörigt. Jag skrev och frågade om jag kunde vara med på onsdagen (torsdag-fredag var barnen lediga), men fick inget svar. På onsdagskvällen fick vi information om att de skulle åka och spela tennis på förmiddagen på måndagen. Jag hade tänkt vara med på förmiddagen, men kunde styra om så jag kunde vara med på eftermiddagen istället. Jag följde med Alex till skolan på morgonen och checkade av att jag kunde komma vid lunch och det var inga problem.

Deras lunch börjar 11.00 enligt schemat så jag var på plats 11.30 för att hinna vara med på rasten. Det var bara det att inga barn var där. De var försenade och kom inte till skolan förrän strax efter 12.00. Då fick de kasta i sig lunch och missade halva Bild-lektionen som börjat 12.00. Ah….well…

Jag var i alla fall med på den sista halva av bildlektionen då. Jag har tidigare undrat varför Alex inte verkar gilla Bild längre (med tanke på att han hemma älskar att rita och skapa). Kan säga att nu fattar jag precis varför. Kvinnan som de har i Bild var rent ut sagt förfärlig som lärare. Hon var konstant arg och fräsig – oavsett om ett barn gjort nåt fel eller inte. Ett av klassens stökigaste barn skällde hon ut ordentligt (vilket han kanske förtjänade, men det hjälpte ju inte, för han bryr sig inte ett dugg) och inte ett enda barn fick ett positivt ord på hela lektionen. Hon verkade stressad och på dåligt humör och alla barn fick sitta för sig själva och göra så gott de kunde utifrån lätt oklara instruktioner. Lektionen avslutades med ännu mer gräl från henne när några barn missat att de inte skulle städa undan efter sig. Det var så JAG blev lätt skrämd. Väldigt pedagogiskt – INTE! Det var otroligt olustig stämning där inne alltså.

Sen var jag med på sista lektionen som var Musik och det var ett kaos utan dess like! Tre pojkar var helt sjövilda. De pratade hela tiden och hoppade upp och ner och busade. Lärarna ledde dem ut och in ur klassrummet för samtal i kapprummet. Ingen av dem brydde sig för fem öre utan bara fortsatte. Ytterligare 3-4 pojkar drogs med ibland i buset, men var inte med och startade något vad jag såg. Till slut satt barn ovanpå bänkarna och t o m barn som tidigare varit lugna orkade/ville inte lyssna. Lärarna typ turades om att skälla (de var tre). Ingen brydde sig. Mitt i detta kaos skulle Alex’s grupp redovisa sitt arbete om Countrymusik. Ett av de stökigaste barnen i klassen var med i deras grupp och har tidigare saboterat deras försök att få något gjort har Alex berättat. När det var dags att redovisa var han dock inte med – av oklar anledning. Tror ni det gick bra? Det blev aldrig tyst trots att lärarna försökte påpeka vikten av att visa respekt o s v. Stackars A stod där och läste deras text utan att nån lyssnade. Ytterligare en grupp skulle redovisa och den pojken kunde inte läsa vad de skrivit och stod och stakade sig och mumlade så man inte hörde ett ord över stöket i klassen. Jag tyckte det var så hemskt alltihop! Ingen lär ha lärt sig någonting alls på denna lektion.

Jag frågade Alex efteråt om det var ovanligt stökigt denna dag (tänkte om de var trötta efter tennisen eller nåt) men han menade att det är så här de har det – varje dag (!). Vilken vidrig arbetsmiljö!!! Jag inser plötsligt att all huvudvärk Alex har är rätt rimlig. Vem skulle inte få det av att vistas i en sådan miljö fem dagar i veckan.

Vad har skolan gjort då. Jo de har mailat ut att ”det är lite stökigt” och att de satt in en extraresurs. Typ. Det är inte lite stökigt. Det är kaos! I veckan mailade en frustrerad mamma till alla föräldrar att hennes dotter blivit kallad hora, fitta och idiot av två av klassens värstingar. De går i tvåan!!!! Hon är inte den enda tjej som får höra sådant har jag sedan fått veta. Det är så sjukt! Och sjukast av allt är att man förstår av de mailsvar som sedan kommit från många av föräldrarna att de som har de stökigaste barnen inte riktigt vill ta ansvar. De tycker det är skolans fel eller omständigheters fel (mitt barn har bytt skola t ex).

Jag tänker att det finns två stora problem i klassen. Dels föräldrar som inte ser sitt eget ansvar för barnens uppfostran och dels systemfelet i skolan där barn med särskilda behov inte längre får gå i egna klasser anpassade utifrån deras behov. Detta i kombination med att lärarna inte har förmåga att entusiasmera och sätta sig i respekt på ett bra sätt. De skäller men det finns inga konsekvenser = man behöver inte bry sig = en negativ spiral. Vem vill höra skäll hela tiden liksom? Då slutar man lyssna. Jag ser en personalstyrka i skriande behov av coaching från nån med goda kunskaper i hur man hanterar konflikter och skapar positiv lärande miljö. Jag saknar negativa konsekvenser för dem som inte sköter sig. T ex få rasten indragen och få sitta och jobba när de andra är ute. Jag saknar fler klassrum så de som stör får gå till ett grupprum och jobba ihop med en lärare så de som faktiskt vill lyssna får en chans!

På tisdag har skolan nu äntligen kallat till ett föräldramöte med rektorn och nån av klassens lärare. Jag hoppas det kan ge något – men jag tvivlar. Vi vet ju alla att skattepengarna inte längre räcker till att ge skolan vettiga resurser. Våra politiker prioriterar ju annat, som 9 000 afghaner utan asylskäl… (Jag är inte bitter, oh nej.)

Varför fortgår det?

februari 12, 2018

Det händer allt oftare att jag bara vill klösa ögonen ur ungar i Alex’s närhet. Det är fan inte lätt att vara nio år när så många ungar är kompletta idioter! Igår hade Alex och hans bästis Liam lekt med en av tjejerna i klassen. Då kom två killar som är ett år yngre (den ena bor på vår gata) och börjat reta dem för att de lekte med en tjej (!!!) för det var töntigt (!!!). Alltså, på riktigt?!?! 2018??? Jag HATAR folk! Ungen på vår gata har en riktigt uppblåst gymkille till pappa, men mamman jobbar iaf på förskola så man kunde ju tycka att åtminstone hon kunde trycka i ungen lite allmänt vett om genus och människors lika värde. När Alex skulle gå hem var det dessutom en av ungarna som sulade en stenhård snöboll rakt i huvudet på honom och flinade elakt när Alex skrek ”Aj, det där gjorde ont!”. Jag får genast tvånstankar om att vända upp och ner på ungjävlarna och stoppa ner dem i närmsta snödriva, så kan de ju tina upp fram emot vårkanten. Morr!

Och idag i skolan hade Alex råkat slå till en klasskompis med armen när han tog på sig jackan. Han bad genast om ursäkt och förklarade att det inte varit med flit. Men klasskompisen tyckte ändå att det var en god idé att boxa till Alex på näsan. Och mitt barn, som vägrar slåss, hade slunkit ut genom dörren för att inte visa att det gjorde så ont att han fick tårar i ögonen. ”För om jag slår tillbaka kommer de att slå mig så jag börjar gråta och sen retas. Jag kunde inte säga nåt för då hade de sett att jag hade tårar i ögonen och då hade de retat mig för det.”

Och förra veckan var det en annan killa i klassen som högg en penna i hans arm så det blev en lång rispa (trots långärmad tröja) som blödde. varför? För att Alex och en tjej i klassen höll på att reta varandra och killen i fråga tyckte det var lämpligt att ge sig in i gnabbet genom att hugga Alex med pennan.

Gaaaaahhh! Jag blir verkligen galen på att det bara fortsätter detta med barn som retas, mobbas och slåss! varför går det inte att komma till rätta med?

Nu är inte Alex utsatt särskilt mycket. Men man märker hur det gradvis blir allt oftare det händer saker i takt med att de blir äldre. Det är inte utan att man bävar lite för åren som kommer. En sak är säker, vi ska verkligen göra vad vi kan för att han ska fortsätta träna ji-jitsu (självförsvar)!

Bättre – äntligen!

oktober 2, 2017

Äntligen börjar han bli bra, min lilla skuttis! idag har han varit i skolan och är pigg och glad. Lite snorig och lite hostig, men mestadels vid gott mod. Sååååå skönt!

I Lördags var det ju så att hans mamma och pappa tog med honom till en leksaksaffär och lät honom välja några hiskeliga Legends & Knights-figurer som tröstpresent efter en vecka med förkylning och feber. Vi försöker verkligen låta bli att köpa leksaker, men ibland går det bara inte! Och han blev så glad! Och har lekt en hel del med sina monster och riddare.

_DSC7504.jpg

Idag har jag varit ledig från jobbat och Riddaren är också ledig. Så när Alex gått till skolan (yes, han är äntligen frisk nog att fixa skolan!) städade jag och Riddaren  gjorde sig i ordning. Sen åkte vi till stan så vi var där vid 10.00 när de öppnade butikerna. Jag plöjde igenom nästan varenda butik efter någon form av vettig kofta/cardigan, men det finns verkligen ingenting! Inte om man vill ha knäppning i alla fall. Helst ska man trä en oformlig poncho över huvudet så man verkligen kan se ut som Barbamama. Suck… Vi fikade i alla fall på Espresso House. Mysigt att ha lite på-tu-man-hand-tid!

Vidare ut till Ingelsta där vi köpte täckbyxor, kalsonger och mössa till Alex. Sen Plantagen där vi köpte täckbark, jord, orkidée och en massa tulpanlökar. Sen åkte vi till Garagexperten och bokade tid för ett besök här hemma i morgon. Vi ska byta ytterdörr och port nu äntligen. 🙂

Till sist idiotstress in på lilla Ica för att handla. Och så tog det tvärstopp i kassan när en pensionärstant höll på i en halv evighet och fumlade med sitt kort och inte kunde sin kod och allt vad det var. På väg till skolan ringde Alex och så dog hans smartklocka precis i samma stund. Vi var där fem minuter för sent. I vanliga fall är de alltid mellan 5-10 minuter sena ut från klassrummet, men inte idag uppenbarligen. Riddaren såg Alex gå hemåt.. Jag hörde inte att han sa det utan tyckte att han sa att han trodde att han var på väg hem. Så jag hoppade ur bilen och frågade hans lärare var han var. Hon svarade ointresserat att han var avprickad och så var det inte mer med det. Personligen tycker jag att det är väldigt konstigt att ett barn, som inte ska gå hem själv, kan vara avprickat???

Hann få lätt panik och rusa runt på skolgården och leta innan Riddaren ringde. Då hade han åkt hem och Alex var inte där. Ännu mer panik. Var var ungen? Men medan jag försökte ta reda på om hans bästa kompis gått hem (följde han med dit?) ringde Riddaren igen. Då hade Alex kommit hem.

Så nu har vi haft ett allvarligt snack om att inte gå hem om man inte kommit överens om det. Att stanna på skolan och be en fröken ringa om vi är sena. O s v. Oklart vem som blev mest orolig – jag eller Alex?

Håhåjaja! 🙂

 

 

Skolavslutning

juni 15, 2017

Idag har jag tagit ut min allra sista föräldrapenningdag någonsin. Snyft! Min lilla bebis har ju nämligen blivit så himla stor att detta var sista möjliga föräldrapenningdagen (sista dagen på terminen). Skolavslutning. Sista dagen som etta!

Mycket prat om att ”Snart är jag tvåa!” (så fort terminen är slut blir man tvåa tycker Alex och lyssnar inte alls på det där med att man börjar tvåan först när höstterminen börjar). Och i tvåan blir man fadder åt ett barn i förskoleklass. Mycket spännande och roligt!

Men idag var det alltså skolavslutning 10.00-11.00 och vi bjöds på ett strålande högsommarväder. Både jag, Riddaren och Alex’s mormor närvarade. När vi kom till skolan var gården redan full av folk. Jag gjorde en liten fuling och smet under avspärrningsrepet och satte mig på marken innanför tillsammans med Moas mamma och lillasyster för att få en chans att ta lite vettiga kort. Vi var ju inte i vägen för någon när vi satt ner och det var gott om plats fram till där barnen stod så jag tror ingen tog illa upp.

Så tågade de ut, förskoleklass, ettor, tvåor och treor. Och de sjöng och uppträdde och var så söta och duktiga att en förarglig tår eller två letade sig upp i mitt öga.


Och där bakom står min son och vinkar till sin mamma! ❤


Rektorn höll ett lagom kort tal…


…och drog igång vågen över hela skolgården.

Det var SÅ HETT att sitta där vi satt. Svetten bara rann och mitt hår var helt blött i nacken. Tur att barnen fick stå i skuggan i alla fall!


Avslutningen slutade med att alla barn gick i tunnel.

Sen var det en kort samling i klassrummet.

Barnen fick en liten present (ett spel) och en kram.

Lärarna fick blommor. Och sen var det SOMMARLOV!  Fast Alex har en dag till på frita innan det riktiga lovet (sex veckor) börjar.

Loggbok

mars 19, 2017

Det är så roligt när skolan skickar med loggboken hem. I den sätter de in uppgifter om vilka mål eleverna har och vad de ska jobba med framöver. Där sätts också in stenciler med uppgifter som barnet har gjort. Nu har de just jobbat klart med vatten och dess olika former, och barnen fick skriva en liten text om vattnets kretslopp.

test07

Jag älskar att följa språkutvecklingen och hur Alex sakta lär sig hur ord stavas på så här nära håll! ”Målnen” – jamen det är klart! Man säger ju inte ”mOln”! 🙂 ❤

Skrattretande

oktober 1, 2016

Okej. Förutsättningarna var ju inte de bästa. Ni kanske minns jättekonflikten innan skolfotograferingen? Jag minns den i alla fall med fasa.

Men så fort Alex kom in i rummet där de skulle fotas blev han ju lugn och glad och först klarades gruppfotograferingen av. Sen körde de ”löpande band-principen” med ungarna för de individuella korten. Häromdagen fick jag länken till Kungsfotos sida med fotografierna. Det var tur att inte Alex var hemma när jag klickade upp sidan för jag brast ut i okontrollerat gapskratt när jag fick se bilderna!

Hur i hela helvetet lyckades fotografen få min fotovana son att se så komplett galen ut på bilderna?!? Snacka om att inte ha minsta känsla för hur man får en modell att le naturligt. Han är ju som sagt van vid att ta instruktioner från mig, och även om leendet ibland kan se lite påklistrat ut brukar han vara hyfsat enkel att fota.

Men kolla här vad de skickat hem till oss:

30133245412_6d0b979d-89e0-48d3-a5b1-2d5253d07355

Jag dör så rolig bild! Crazy eyes och tröjan hängande framåt så den ser två nummer för stor ut! Vilket mästerverk! Och detta tycker de att vi ska betala några hundra för och ge till släkten? Eller? 😀 I don’t think so…

Utvecklingssamtal

september 29, 2016

Prisa Herren för ett flexibelt jobb! Vaknade 02.00 av migränhuvudvärk (kommer som ett brev på posten en gång i månaden). vacklade upp och letade reda på en Sumatriptan. Somnade om. vaknade av att Alex hostade. Vacklade upp och hällde upp Quilla (slemlösande) och gav honom. Jag sov som en kratta resten av natten, men Alex sov i alla fall utan att hosta nåt mer.

Riddaren var snäll och gick och lämnade Alex på skolan på morgonen så jag slapp (han jobbar eftermiddag). Själv jobbade jag 2½ timme. Sen gav jag upp för huvudvärken blev bara värre och värre igen. Tog en ny Sumatriptan och försökte vila lite. DHL kom och lämnade av Alex’s nya säng, så nu är alla beställda möbler levererade. Återstår ”bara” för oss att fixa färg och golv och faktiskt se till att måla väggar och tak och lägga golv. Hehe. Jag hatar sånt så det blir ju kul. Not!

När skolan slutade 13.40 var det utvecklingssamtal i skolan. Riddaren kunde tyvärr inte vara med (han började ju jobba 14.00) så jag fick gå själv. Alex fick hålla i den första delen själv och det är så roligt att se honom så vuxen och ”samlad” i skolan. Han berättade om de olika böckerna de jobbar med och om ordningsreglerna m m. Gullungen! han gjorde det jättebra! ❤

Sen satt vi med hans lärare och hon berättade om hur hon uppfattar Alex och vilka mål hon tycker vore rimliga att sätta upp för terminen. Hon tycker att han är duktig och verkar tycka att skolan är rolig. Han uppfyller alla förväntningar men är lite pratig och okoncentrerad ibland (nähä?). 😉 Vi pratade om att han ibland nog tycker att det är lite tråkiga uppgifter och att det kan bero på att de är för lätta (i synnerhet i matten). Läraren förklarade att om man gör klart grunduppgiften kan man få lite klurigare uppgifter sen, men Alex hinner inte alltid så långt eftersom han börjar prata och fokusera på annat istället. Han lovade att försöka koncentrera sig mer.

Hon tyckte att han läser bra och han hade fått prova att läsa i den svåraste läsboken (de har tre versioner av samma berättelse i olika svårighetsgrad). Vi har köpt hem den svåraste varianten av boken (”Den magiska kulan”) eftersom Alex gärna ville ha den, så nu kan han öva hemma på båda böckerna.

Alex lovade att träna på små bokstäver (han har hitintills vägrat att försöka hemma när jag försökt uppmuntra till det) när han gör veckoläxan. Det blir hans utmaning under hösten. I matte tyckte hon att det var lagom att ha som mål att klara all matte upp till talet 20. Det innebär att kunna räkna ut t ex att 18+2=20 och att 20-16=4. Annars kan han ju sedan länge räkna åtminstone till en bit över 100. Men sen ska man ju förstå hur det hänger ihop med addition och subtraktion också. Och ”mer än” och ”mindre än” o s v.

Jag fick inte klart för mig vad de pysslar med i SO och NO dock och Alex vill verkligen inte berätta. Man får draaaaaa ur honom allt som har att göra med vad de får göra på lektionerna. Så tråkigt för jag är ju jättenyfiken! 🙂

Efter jul är det nytt utvecklingssamtal inför vårterminen.

Traumatisk fotografering

september 21, 2016

Idag var det klassfotografering i skolan. Eftersom Alex inte är speciellt förkyld längre – bara väldigt hostig när han anstränger sig/pratar – tyckte jag att han borde kunna vara med åtminstone på fotograferingen idag. Så jag mailade hans lärare igår och det var okej om vi kom 12.30 när fotograferingen skulle äga rum. Dessutom skulle vi få med oss lite läxor hem så Alex inte kommer efter.

Men när det var dags att gå tvärlåste Alex plötsligt. Det händer inte så ofta längre – men när det händer blir han helt omöjlig Han. Ska. Bara. Inte. Jag hade jobbat hemifrån bara för att kunna följa med till skolan och jag visste ju att han skulle ångra sig om han inte var med på bilden. Jag försökte resonera med honom och förklara att han helt säkert skulle ångra sig om vi inte gick dit och att inget farligt skulle kunna hända. men inget hjälpte.

Så jag fick mer eller mindre släpa honom till skolan och väl där fick jag handgripligen dra in honom genom ytterdörren och sedan spärra vägen så han inte kunde smita ut. Han var så arg på mig att han slog mig på armen flera gånger (vilket jag tyckte att han faktiskt förtjänade att få göra efter att jag pushat honom så hårt). Det var helt förfärligt! Jag kände mig sååååå usel, men jag visste ju varför han låst så. Det kändes konstigt och obehagligt att komma till skolan mitt på dagen när alla andra redan var inne i rutinerna och han kom med sin mamma fast han egentligen var hemma. Sånt gör honom helt låst.

Han var så arg på mig och så kränkt, och satt under ett bord och grät när klasskompisarna kom. Som tur är har han en lärare som har en lagom dos auktoritet/empati så hon fick fram honom. Just när han skulle sätta sig på tvären idag sa hon bestämt ”Kom nu Alex!” samtidigt som jag sa ”Jag väntar där borta i soffan” och så gick jag. Då gick det bra att följa med in i rummet där de skulle fota.

Jag tvivlade verkligen på om jag gjort rätt, men när jag efter några minuter smög bort och kikade stod han på sin plats och log och pratade med en kompis. Och efter fotograferingen var all ilska bortblåst och han var sitt vanliga jag igen. På vägen hem pratade vi om det som hänt och han erkände att han nog skulle ha ångrat sig om han fått hoppa över fotograferingen och nej, det hade inte varit alls så hemskt som han trott.

Ikväll har han öst kärleksförklaringar över mig (och jag över honom) och jag har känt att jag inte förtjänat dem. Jag vet fortfarande inte riktigt om jag gjorde rätt, men jag tänker att han måste lära sig att komma över sina låsningar och våga utmana sina rädslor. Man måste öva på obehagliga situationer och i denna fick han hela tiden hjälp av mig och av sin fröken. Eller så borde jag inte tvingat honom. Jag vet verkligen inte…? Det är inte lätt att vara förälder alltså!