Posts Tagged ‘somna i egen säng’

Lösenordsskyddad: Ny taktik

mars 4, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Ensamt

mars 26, 2014

Märkligt ensamt känns det när sonen väljer att sova i sin säng, på sitt rum. Man är liksom så van vid att han ska ligga där i mitten av stora sängen. Men pappa har åkt på en dunderförkylning och hostar så väggarna skakar om nätterna och både jag och Alex sover bättre när Riddaren får ha sovrummet för sig själv. Så vi ligger utspridda, en i sovrummet, en i gästrummet och så Alex i sitt rum. Men jag vaknar flera gånger per natt och tassar in och kollar så han inte sparkat av sig täcket och fryser. Hönsmamma. 🙂

Men nu har jag alltså sovrummet för mig själv. Kan titta på film med ljud på TV:n och utan att bygga ”ljusskydd” av kuddar i fotänden av sängen (annars störs Alex av ljusflimret om man tittar på TV när han sover där). Ovant. Och lite ensamt. Han ska ju liksom ligga där, sömnvarm, och snusa intill mig. 🙂

Min vanliga (o)tur

juli 1, 2012

Igår vaknade Alex (och jag) tidigt av att det blev en pöl i sängen. Nattblöjan var proppfull och hade läckt. Vi sov båda två i stora sängen för jag sov så uruselt natten innan när han låg i sitt rum och jag tydligen trodde att jag hela tiden måste lyssna så han inte skulle vakna och vara ledsen. Jo då, jag vet att jag är knäpp! 😉

Det är mornar som denna som man är väldigt tacksam över att ha köpt en 200×180 stor plastad frotté till vår säng! Att försöka tvätta Hästens tagelmadrasser är inget jag har lust att testa direkt. Mycket smidigare att bara kunna slänga i lakan och frotté i tvättmaskinen! 🙂

Hur som helst var det nog någon som egentligen inte sovit färdigt riktigt för Alex ville bara sitta och titta på barnprogram hela morgonen. Han gäspade mer och mer och efter frukosten försvann han in på sitt rum. Där blev det snabbt väldigt tyst och efter en stund när jag gick in och tittade såg det ut så här:

Där låg han och sov så sött och inte gick det att få liv i honom heller. Så han fick sova 40 minuter innan jag ruskade liv i honom. Jag fick locka med att vi skulle gå ut och vattna och titta om vi kunde hitta några mogna jordgubbar i trädgården. 🙂

Efter lunchen vaknade även Riddaren (som jobbat natt) och vi tog en promenad till OK/Q8 för att hämta ut två paket. Alex var skitsur för att han var tvungen att gå (han ville åka vagn direkt), men vi tycker att han måste lära sig att promenera – åtminstone lite – så han fick vackert gå en bit av vägen. Och jäklar så arg han var! Och jag höll på att få psykbryt. Så det var en munter skara som traskade iväg. 🙂 Som tur är förbättrades alla humör när Alex fick åka i vagnen. Men säg den glädje som varar…?

När vi kom fram till macken visade det sig (som vanligt höll jag på att skriva) att mitt paket var försvunnet. Paketet med samma löpnummer som jag fått från Schenker var till någon helt annan människa. Och då står de så klart som handfallna och vet inte vad de ska göra. Så nu får jag kontakta Schenker istället. Vad nu de ska göra för de har ju bevisligen lämnat paketet till OK/Q8… Så tröttsamt! Det är ju liksom inte första gången jag fått felaktiga avier eller man inte kunnat hitta paketet när jag kommer för att hämta det.

Som tur är var det bara 8 Vitnosböcker som jag betalat 60 kr för. Så tur i oturen i alla fall. För jag blir förvånad om jag nånsin får det där paketet…

Vi tröstshoppade varsin glass att äta på hemvägen. Alex ville också ha glass. Med jordgubb. För han tyckte om glass nu. Eh…ja…det tror vi när vi ser det tänkte vi. Men vi vill ju gärna att han ska börja gilla glass så han fick en Cornetto (enda glassen med jordgubbssmak som de hade). Och så åt han väl två små mumsbitar. Sen var han ”mätt”. 😀 Han är den enda unge jag vet som inte gillar glass! Desto mer glass till stackars Riddaren som fick smälla i sig två strutglass.

Historiskt ögonblick

juni 29, 2012

Jo för det ÄR faktiskt det! Ett historiskt ögonblick. För oss. Igår var nämligen första gången Alex somnade i sin säng, i sitt rum, på kvällen. Och sen sov han dessutom där prick hela natten! Nån gång har han vaknat och druckit vatten ur sin mugg, men sedan somnat om utan problem. Vad stolt jag är! Och glad! Han som varit så mörkrädd! I vintras vågade han inte ens vara själv i sitt rum (med taklampan tänd) när det var mörkt ute. Nu gick han alldeles självmant dit och la sig när jag sa att han fick sluta larva sig när jag skulle natta honom och han bara for omkring och inte alls försökte sova.

Tänk, det är inte så länge sedan han var ett litet skrutt som inte alls kunde sova om han inte fick ligga ovanpå nån av oss. Herregudminskapare så lite vi sov under hans första levnadsår! Sen kunde vi börja lägga över honom i hans spjälsäng när han väl somnat och så sov han där själv åtminstone några timmar per natt.


Så här blev man van vid att ligga när man skulle (försöka) sova.

Och när vi flyttade till huset var han jätteotrygg och ville sova i vår säng så då fick han förstås det. Och där har han sovit sedan dess (med undantag för några gånger då han sovit middag i sin säng på dagen). Till i går då! Vi har pratat mycket om att det börjar bli dags för honom att sova i sin säng och att han inte kan ligga i vår säng längre om han ska hålla på och slå med huvudet halva nätterna igenom. Så han var nog mentalt förberedd nu.

Det blir mycket nytt för honom den här sommaren. Nu ska vi seriöst försöka få honom blöjfri innan han ska börja på nya dagiset. Och så blir det ju, som sagt, en ny förskola för honom i augusti.

Kanske inte

juni 26, 2012

Efter en halvtimme av bök och stök i sängen, vattenglashämtning, gosedjurshämtning (inkl Sylvester) och huffande och puffande kom han förstås upptassandes. Då var klockan 21.00 och ungen borde ha sovit i en timme.

”Jag skulle bara kolla varför du är så arg.” Eh…..va? ”Jag är inte arg, men jag är irriterad på att du inte sover så här dags! Du måste faktiskt försöka sova nu!” svarade jag. ”Jag ska sova där inne” svarade sonen och pekade på våra sängar. Sen la han sig faktiskt till rätta, utan att slå med huvudet, och sov sött 21.15.

Men det där med att få honom att somna (och sova) i sin säng lär bli en utmaning (som vi tänkt ta oss an under semestern). 🙂

Felsägning eller nyord?

juni 26, 2012

Alex driver oss sakta till vansinne med sitt slående med huvudet vid läggdags (och halva natten). När han inte fick ligga och slå med huvudet vid läggdags nyss demonstrerade han sitt missnöje genom att sitta upp och vägra lägga sig. Mitt tålamod tog slut och jag sa att ”Om du inte lägger dig ner nu och försöker sova får du lägga dig i ditt rum istället”. ”Jag ska det” konstaterade Alex ivrigt och travade in till sig med hunden och filten under armen. Jag föjde med och drog ner rullgardinen och tände nattlampan åt honom. Han lyfte upp nallen Sylvester och gav honom till mig. ”Här mamma! Du får Sylvester som älskap!”

Och är inte det en underbar felsägning så säg?! Jag får hans (egentligen vår, för Sylvester fick jag ursprungligen av Riddaren) älskade nalle som sällskap när nu min son ”flyttat ut” ur sängkammren. Älskat sällskap = älskap. Ett underbart nyord tycker jag! 🙂

Nu återstår att se om stora lilla killen faktiskt kommer att somna i sin säng. Än så länge hör jag det rytmiska dunsandet när han ligger och slår med huvudet….suck….

Sömnvägraren

september 25, 2010

Barnet har sedan länge lämnat det jobbiga bit- och slåstadiet bakom sig. Nu har han istället inträtt i jag-ska-inte-på-några-villkors-vis-sova-stadiet. Det spelar ingen roll hur tvärslut han är. Han ska INTE sova! Han gråter, ålar sig, ropar på mamma eller pappa (vem som nu inte är där) och ögonen är som uppfästa med tandpetare. Om inget annat funkar ligger han och slår sig själv för att han inte ska råka somna. Det är helt galet! Och det blir bara värre och värre för varje kväll som går. Och jag har ingen aning om vad vi ska göra åt det?

Jag är så helt emot att tvinga ett barn att somna i sin egna säng efter att det gråtit sig till sömns. Men när det är nästan lika mycket kamp att ha barnet i famnen? Vad gör man då? Jag hoppas att det bara är en fas. Kanske en reaktion på att ha börjat förskola och en slags separationsångest (att somna är ju också att lämna)?

Säng, säng, säng. Sova, sova, sova.

maj 30, 2010

Huä! 50 minuters tröstlöst försök att söva ett trött barn som ålar omkring ovanpå mig, vänder huvudet från sida till sida i all oändlighet, envist pillar på sina ögonfransar och bara vägrar somna! Provar att lägga honom i hans säng, men på ungefär 0,2 sekunder går han från liggande till stående. Orkar inte! Ibland önskar jag att jag var hårdhjärtad nog att kunna utstå femminutersmetoden… Nu får pappa ta över nattandet. Tur att inte all kvällar är som den här!

Annars en rätt bra dag. Mors Dag-fikande på Färgargården (var annars?) där vi återigen fick en rätt stadig stamgästsrabatt av de nya ägarna som verkligen bara är trevliga! Promenad runt Strömmen. Lite roddmaskin och ab slide när vi kom hem. Hemgjord pizza till middag. Snart sängen.

Nu väntar en veckas jobb för Riddaren. Sen är han ledig nästan hela sommaren. Skönt!

Snorkavalkaden fortsätter

mars 30, 2010

Jag hade glömt vilket effektivt system vårdcentralerna här i stan har. Idag på f m tog jag mig äntligen för att ringa för att försöka beställa en tid för provtagning och eventuell medicinering av dessa hopplösa förkylningar som bara avlöser varandra. Men naturligtvis var alla akuttider slut och de får inte boka in akuttider i nästa dags kalender. Så därför måste jag ringa 07.55 i morgonbitti för att försöka få en tid då istället. Så smidigt. Eller inte. Ingen sovmorgon i morgon alltså. Och eftersom de alltid ringer upp en själv gäller det att försöka ställa ner ringsignalerna på telefonerna, annars väcker de ju Alex (som åtminstone idag lyckades sova till kl 09.00).

Vad förkyld han är, lilla älsklingen! Han hostar och snorar och när han nyser stänker det snor långt ner på bröstet (det blir två långa sega strängar som bara hänger där). Det verkar räcka med att vi träffar andra barn en enda gång så blir han tvärförkyld som ett brev på posten ett par dagar senare. Det är väl inte så konstigt iofs eftersom han insisterar på att suga på precis alla leksaker, så han smaskar väl i sig alla baciller som finns. Men nu, om jag mot förmodan kan få en penicillinkur, ska vi nog baske mig sätta oss själva i karantän ett tag. Jag orkar inte riktigt med att vi hela tiden är sjuka. Vi kan behöva ett brejk och få lite återhämtning. Vi får helt enkelt stå ut med att isolera oss lite och undvika offentliga leksaker och förkylda människor några veckor.

Sen är det ju faktiskt vår snart och då brukar ju motståndskraften öka och antalet förkylningar minska. Gud vad jag längtar till sol och värme nu!

I söndags var vi, apropå ingenting, bjudna hem till svägerskan med familj på middag. Det var jättetrevligt och Alex var överlycklig för hans 16-åriga kusin och hans faster lekte med honom i timtal. Sen har de en hund som han tyckte var jättespännande. Bella (som hunden heter) var inte lika förtjust i Alex tror jag. Han försökte klappa henne och luggades väl lite och då gjorde hon något slags ”utfall” med huvudet (men med stängd mun) så både jag och Alex blev lite rädda. Så jag såg till att de höll sig ifrån varandra. Han fick titta och peka lite på avstånd istället. 🙂

Det har förresten funkat varenda dag att låta Alex sova middag i sin egna säng. Det är sååååå himla skönt att få den där stunden då man kan pyssla lite själv, eller bara sova om man nu vill det! Det funkar mindre bra att låta honom somna i sin säng, men det kan jag leva med. Man kan oftast lägga ner honom i sin säng 5-10 minuter efter att han somnat så det är ingen stor sak.

Så nu ska jag plocka i ordning lite medan sonen sover. Riddaren har åkt till ICA Maxi för att storhandla. Stackaren! Han hatar verkligen sånt! It’s a dirty job, but someone’s gotta do it! 🙂

Somna i egen säng – del 3

mars 25, 2010

Det gick inte riktigt lika bra att natta lillkillen ikväll. Men nästan. Nu tror jag dels att han var lite uppvarvad efter besöket på öppna förskolan under eftermiddagen och dels att han var lite obekväm på grund av att det blossat upp kliande eksem på ryggen på honom. Han kunde i alla fall inte somna i sin säng på första försöket så Riddaren bar honom en liten stund till Nickelbackmusik, tills han nästan sov. Sen la han honom i sängen och då grät han lite men lugnade sig när Riddaren smekte honom på ryggen. Sen somnade han sött på egen hand igen. Så skönt det är! Och vad mycket tid man får för sig själv! Hur mysigt det än är att sitta med en sovande son i famnen så har man känt sig lite fastlåst vid sängen emellanåt.

Well… Hurra för ett eventuellt trendbrott och lång näsa åt dem som tvärsäkert påpekat för oss att ”om ni inte lär honom att sova i sin säng från början kommer ni aldrig att få honom till det”. Eller hur? Vi har aldrig tvingat honom att ligga där om han inte velat men han har ändå vant sig gradvis vid att sova i sin egna säng. Jag personligen tycker att ”femminutersmetoden” och liknande metoder är helt vidriga. Jag har helt enkelt inte hjärta att låta mitt barn skrika ledset efter mig utan att plocka upp honom. Uppenbarligen finns det andra sätt som också funkar.

Idag var Alex och jag, som jag nämnde, på öppna förskolan för första gången. Eller, jag har ju varit där några gånger på utbildningar, men Alex har inte varit där tidigare. Typiskt nog var det ovanligt mycket folk där just den här eftermiddagen (kanske för att det vankades våfflor till fikat) så Alex fick nog något av en chock först. Ljudvolymen var….rätt bedövande (tyckte även jag som är van vid mitt tystlåtna barn som nästan aldrig skriker) och det var barn mest överallt. Alex höll hårt i mig och ville först bara sitta i knäet. När det blev sångstund tyckte han tydligen att det bara var för mycket och började smågråta olyckligt så då gick vi undan lite. Men sen blev det fika och han sken upp när han fick sitta i en barnstol vid ett bord tillsammans med sina tre kompisar och mammorna från föräldragruppen.

Efter våffelfikat vågade han t o m leka på golvet och rätt som det var spatserade han iväg och hittade en leksak. Sen kom han nog på att han strövat iväg för han vände sig om för att se var jag var. Jag höll ut armarna och han sken upp och kom tassande rakt in i min famn. Sötnosen! Efter det blev han bara allt mer modig och när han fick en mobiltelefon (leksak men naturtrogen) av ett annat barn rusade han iväg till ett annat rum (han trodde nog att jag skulle sno den för honom annars).  Sen släppte han inte telefonen för ett ögonblick (inte ens när R försökte ta den ifrån honom). Han älskar nämligen telefoner över allt annat. Det blev lite jobbigt när vi skulle gå, men jag lurade stackars Linda att ta den ifrån honom (han vågar inte protestera när någon annan tar saker för honom nämligen). Jisses vad ledsen han blev när han insåg att han inte skulle få tillbaka den! Lilla plutten! Vi får nog ge honom en egen telefon trots allt (ja inte en fungerande alltså), men en som ser riktig ut. 🙂