Posts Tagged ‘språk’

Leva som man lär – eller dagens garv

oktober 4, 2017

Alex kom hem från skolan idag och berättade vad hans lärare undervisat dem i idag, nämligen att man inte ska särskriva!

Alltså, minen på barnet när han berättade detta! Obetalbar! Detta är alltså läraren som särskriver allt som oftast. Vet inte hur många ”Super bra läst” jag sett i hans läxbok t ex? 🙂

Men det är ju bra. Jag trodde faktiskt inte ens att hon visste vad särskrivning var för något. 🙂 Nu gäller det bara att leva som man lär också. 😉

Annonser

Dagens Alex

januari 31, 2017

Vi pratade om invandrare och hemspråksundervisning vid melliset idag. Alex trodde att två klasskamrater var födda i ett annat land eftersom de har hemspråksundervisning. Vi förklarade att det inte behöver betyda att man är född i ett annat land, men att en eller båda föräldrarna är det.

”M har ju också hemspråksundervisning” påpekade jag (M:s pappa kommer från Tyskland). ”Hon är ju född i Sverige”.

Jo, det förstås. ”Men jag förstår ju vad han säger” utbrast Alex på ett sätt som fick oss att förstå att han trodde att M:s pappa pratar tyska och att han alltså förstod tyska. 😀

Alltså, jag kunde inte hålla mig då utan brast i gapskratt! Sååååå roligt! 🙂 Lyckades rädda det hela hjälpligt när Alex blev lite stött genom att prata bort det och skylla på att jag skrattade bara för att mina klasskompisar brukade sucka så över hur svårt det var med tyska och yada yada. Hehe, ibland får man dra till med en liten vit lögn.

Man behöver inte kunna svenska för att bli lärare

september 3, 2016

Eller? Det verkar inte så i alla fall. Inte på vår sons skola åtminstone. Titt som tätt förstår man verkligen inte vad de menar i sina informationsbrev – antingen på grund av borttappade ord och syftningsfel – eller på grund av att de helt enkelt utelämnar information.

Ur senaste veckobrevet från skolan:

”Ni får också med en läxbok. I den vill vi att ni tillsammans fyller kommentar om läsningen och att ni hjälper ert barn med veckans uppgifter. (—) I vårt förra brev presenterade vi Pernilla som skulle arbeta som resurs i åk 1, hon har slutat. (—) Onsdag den 7/9 åker hela skolan på en friidrotts på stadium arena…(—) Onsdagen den 14/9 är alla idrott inställd då Linda är på fortbildning.”Och jag får en nästan oemotståndlig och i det närmast tvångsmässig impuls att skriva ett svar: ”Och vi föräldrar vill att ni lärare tillsammans tränar på att stava rätt, lära er skillnaden på en bisats och en fullständig mening samt övar på grundläggande svensk grammatik, ända tills ni kan skriva ihop ett veckobrev utan stav- och grammatikfel.” 😀 

 Men sen har vi det här med utelämnad information. Vi får veta att ”barnen kommer att ha idrott två gånger i veckan, de börjar med uteidrott v35”. (<– och återigen vet man inte när det ska vara komma eller ny mening!) Vi får också veta att vid uteidrott ska man ha uteskor med sig och lämpligen kläder för utomhusidrott. Vi får dock INTE veta huruvida de ska ha idrott utomhus eller inomhus EFTER vecka 35. Jag blir så trött!

 Mvh
Språkpolisen som får krulliga öron nästan varenda gång det kommer ett veckobrev på mailen

Svenska språket

juni 10, 2016

Jag läser Helgas dagbok, om hur illa hennes sons lärare stavar/skriver. Och igenkänningsfaktorn är hög. Vi får ständigt meddelanden från skolan som är fulla av stavfel, syftningsfel, särskrivningar och grammatikfel. Ibland har man liksom bara häpnat! Nu sist var ”poolen” stavat med ett ”o” t ex (hade man iofs rättat senare). Och detta är alltså människor som jobbar inom skolan.

Men jag börjar undra om det inte är så här det kommer att vara framöver. Man ställer nog inga större krav på eleverna längre när det gäller grammatik och stavning. Kan man inte själv är det väl f ö svårt att rätta andra. 😉

Jag ser ju bara hur det är på mitt jobb. Nästan alla mina nya, unga kollegor, verkar inte kunna skriva korrekta meningar. De ser inte skillnaden på en bisats och en fullständig mening. De kan utan problem stapla flera meningar på varandra. De vet inte skillnaden på ”de” och ”dem” och det de skriver är ibland närmast obegripligt. Och då jobbar vi alltså på en statlig myndighet (!). Mest är jag fascinerad över att arbetsgivaren inte verkar det minst intresserad av att ta reda på om folk faktiskt kan skriva innan de anställer nya. Med tanke på att vi skriver beslut och i övrigt kommunicerar skriftligt med andra myndigheter och människor är ju det en högst viktig kunskap man behöver behärska för att kunna göra ett bra jobb.

Jag är långt i från felfri och skriver säkert fel ibland, men nu när jag handleder de nyanställda vet jag ibland inte vart jag ska ta vägen. Jag kan ju inte rätta ALLT. Men det händer att jag knappt förstår det som skrivits och i besluten försöker jag rätta alla stav- och grammatikfel när jag får chansen.

Jag fattar ju också att språket utvecklas, men att all kunskap om grammatik bara faller tycker jag är sorgligt. Och så många ord kommer snart att vara utdöda p g a det dåliga ordförråd våra unga idag besitter. Jag tänker att nyanserna i språket försvinner när man inte kan så många ord…

Men, men… Jag är väl bara en gammal stofil förstås (kan en stofil vara kvinnlig förresten?). 😉

Dagens Alex

mars 15, 2016

SMS:ar lite med mamman till en klasskamrat till Alex. Hon berättar bl a att hon var med en heldag i skolan igår och att de då pratat mycket med Alex. ”Han är en så go och klok kille” skrev hon. Jag berättar det för Alex, varpå han blixtsnabbt svarar:

”Jag tyckte hon var intressant att prata med. [tankepaus] Fast hon är vuxen! Och trevlig! [tankepaus igen] Det kan du hälsa henne om du skriver.”

En sak är i alla fall säker. Ungen är verbal så det förslår! 🙂