Posts Tagged ‘stress’

Man är inte äldre än man känner sig (?)

maj 15, 2018

Jag har så sjukt mycket spänningsrelaterad migrän för tillfället. Det är hopplöst. Jag vaknar nästan varje natt/morgon och måste ta Sumatriptan. Inte bra.

Kom till jobbet i morse trött och vimmelkantig av en Sumatriptan. Första timmarna efter att jag tagit en sådan tablett känner jag mig nästan onykter. Väldigt obehagligt. Men jag och min chef skulle hålla i en presentation för Arbetsförmedlingen klockan 13.00 så det gällde att komma i något så när form.

Det är mycket att göra på jobbet, men jag har verkligen mina ärenden under kontroll och jag har bra genomströmning så jag fattar inte varför jag känner mig så stressad (?). Jag tror jag lite stressar över allt annat i livet. Alla måsten och borden. Vi måste byta panel på boden i år. Vi måste måla fodret runt den nya garageporten. Vi borde räta upp muren på framsidan som bågnar allt mer. Huset är så ostädat så man bara vill tjuta. Och så alla varjedagsaker som ska göras (tvätta, ta hand om disk, småstäda, ta hand om marsvinen, hjälpa till med läxor, handla, laga mat, helst ringa sina föräldrar nån gång, gräsklippning, vattning, ogräsrensning o s v).

Och nu har Riddaren varit dyngförkyld sedan i helgen. Stackaren! Han har varit så mycket sjuk denna vinter! Och diskbråcken bråkar.

Så idag åkte jag hem och trodde att jag skulle få göra allt. Han har liksom legat heltutslagen sista dagarna. Men han hade släpat sig runt och grundmålat vid garageporten och klippt gräset och tömt diskmaskinen och nu har han skjutsat Alex till träningen. Så himla skönt att han orkade/kunde göra lite idag!

Själv har jag påbörjat att damma huset ordentligt. Och vattnat hos oss och våra bortresta grannar.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan en sak som hände på jobbet (snacka om utvikning). 🙂 Jag gick och grattade en kollega som fyller 29 år idag. Vi pratade lite och så konstaterade jag att vi blir många som fyller jämnt nästa år. Bara härom veckan sa jag nämligen grattis till en nybliven 39-åring och själv fyller jag ju 49 i sommar. Min kollega tittade lite förvirrat på mig så jag förtydligade att vi ju är minst tre som fyller jämnt eftersom jag fyller 50. ”50?!?” sa han förvånat. ”Jag trodde du var mycket yngre. Alltså, MYCKET yngre. Typ 40, 41 eller så.”

Och min första reaktion blev förstås att känna mig smickrad. I två sekunder. Men sen blev jag nästan lite arg. Mer på mig själv än på honom. Varför ska jag känna mig glad över att se yngre ut? Varför är det så fult att bli gammal? Ju äldre jag blir desto mer försöker jag bära min ålder med stolthet. Jag tänker inte mörka min ålder i hopp om att folk ska tro att jag är yngre. Jag kan väl vara (snart) 49 och vara okej med det? Det är så knäppt det där! Samtidigt tänker jag inte sticka under stol med att jag blir glad när folk säger så där. Det är andra kollegan på kort tid som säger samma sak och här sitter jag och känner mig förtappad, fetare än någonsin och så otränad. Då är det ju trevligt om man inte ser lika sliten ut som man känner sig antar jag. 🙂

Petra 170723 (1).jpg

Annonser

Lång dag

september 15, 2016

Jag gick hemifrån 06.10 i morse och kom hem vid 19.00 ikväll. Anledningen till detta var att vi hade personaldag i Stockholm. Så jag har suttit inklämd i en trång buss i alldeles för många timmar och sedan suttit och frusit i en konferenssal på Norra Latin. Som så ofta på denna typ av tillställningar kan man komprimera behållningen av dagen till ca 1½ timme då Camilla Saarinen föreläste. Hon var riktigt bra och inspirerande! I övrigt handlade dagen, ironiskt nog om arbetsmiljö och hälsa. Ironiskt därför att vi i år plötsligt förväntas göra nästan dubbelt så många ärenden som tidigare har ansetts vara målet. Varför? Jo, för att någon controller i ledningen i början av året gjorde upp en prognos på hur många avslutade ärenden det skulle göras under 2016. Man räknade med att x antal nya skulle anställas, men troligen inte med att de inte kunde börja 1 januari. Och inte räknade man med att det tar många månader för någon som kommer utifrån att lära sig handläggningen heller. Så när produktionen började svacka jämfört med produktionsplanen blev alla hysteriska, från generaldirektören och neråt. Katten på råttan, råttan på repet. Så här står vi nu med en utbränd chef och medarbetare som gråter av stress. Vi som varit med länge rycker mest trött på axlarna, flinar lite och undrar hur de orkar jaga upp sig så i ledningen. Man gör allt för att nå upp till målet. Beordrar övertid, tar in pensionärer att jobba extra, omfördelar resurser o s v. Jag bara väntar på att de ska beordra oss att koda vår produktion på detta riksuppdrag för att lyckas nå det omöjliga målet. Frågan är hur många personer som ska duka under för stressen på vägen?

Och mitt i allt detta lägger man en personaldag som ska handla om arbetsmiljö och hälsa! Ha! Det är så hånfullt att jag döööör! Så typiskt mitt jobb!

Nåja. Som luttrad medarbetare sedan 13 år tillbaka tar jag med mig en bra föreläsning och nästan en hel extra arbetsdag i flex hem. I morgon ska jag ta ut min flex och äntligen gå till frissan!

Hinner inte

september 10, 2016

Hej bloggen!

Känns inte som jag riktigt hinner med dig. Det är jujutsuträningar, långa jobbdagar och oändliga mängder tvätt och disk och dammtussar som ska tas omhand. Det ska handlas och lagas mat. Det är sommarblommor som ska slängas iväg eller övervintras och höstblommor och tulpanlökar som ska planteras.

Nånstans däremellan ska man köpa inflyttningspresenter och kalaspresenter, hjälpa sonen med läxan och att skriva grattiskort till kalasen. Man borde köpa ny dammsugare för den förra, inte-så-gamla (bara fem år), dödde döden häromdagen. Eller, munstycket och slangen var helt utnötta och föll i bitar. Fattar ni vad flitigt jag måste dammsuga som lyckas nöta ut en Electroluxdammsugare på fem år?!? Haha! 😀

Man borde koka äppelmos innan alla äpplen fallit och förstörts. Men man vet inte när man ska hinna för i morgon åker vi till min pappa redan på morgonen och klockan 15.00 ska Alex på kalas och Riddaren och jag ska försöka hinna titta på golv/färg/tapet om inte de affärerna stänger redan 15.00. Sen ska Alex hämtas 17.00 och då är det dags att åka hem och handla och laga mat och sen är den dagen slut. Typ. Annan dag kanske?

Måste ringa Skandia också och fixa det sista med flytten från Swedbank och extra amortering på huslånet. Det gjorde massor på vår ränta att vi båda har Skandia och tack vare pengarna jag fick av pappa kunde vi uppfylla lite andra krav på sparande och kapital som gjorde att vi sparar massor i ränta! 🙂

Och man borde åka och hämta vår nya läsfåtölj på EuropaMöbler som tydligen kommit – fast de inte hunnit/orkat sms:a mig om det (gick in och frågade idag).

Sen borde man ättika allt ogräs en sista gång och gräva ner sista påsen tulpaner jag inte hann med idag och rensa rabatter (haha, as if) och…..listan är oändlig.

Jobbspatt, del 2

juni 14, 2016

Och vad som är ännu mer spattigt är att jag och M är handledare åt totalt 13 nyanställda (och ytterligare två kommer under sommaren som vi ev ska handleda) och ändå förväntas ta en massa nya ärenden (!). Stackars M är dessutom delvis ansvarig för en annan del av verksamheten som kräver en rätt stor arbetsinsats av henne. Idag satt vi på varsin stol på lunchen och bara skakade förundrat på våra huvuden.

Hur vår chef tänkt att vi ska lösa det? Ja, inte vet jag, men hon erbjöd mig och M övertid. Haha! M har redan maxat sitt flexkonto och jobbar typ de flesta kvällarna. Och jag kommer inte att jobba över. Jag balanserar redan på gränsen för vad jag mäktar med. Och jag värderar min fritid och tid med Alex alldeles för högt för att vilja jobba bort den.

Nu måste vi vara restriktiva med att ta ut flex också kom det ett mail om. Allt detta hysteriska piskande från våra chefer får de flesta av oss att lite tappa gnistan. Man har kämpat i 2½ år nu för att inte allt ska välla oss över huvudet och nu har det verkligen gjort det. Orka lägga i en överväxel igen liksom…

Anställ tillräckligt med folk någon gång och låt dem lära upp sig i lugn och ro utan hysteriska piskrapp från ovan! 😦

Tokspatt

juni 13, 2016

Ja herregud! Nu har bestämt cheferna på mitt jobb fått komplett tokspel! Först kommer man fram till att det är dumt att alla handläggare har fler ärenden än man rimligen hinner med, eftersom det skapar en ”dold kö” med ärenden som är svår att överblicka. Och så skapar man en korg för oreserverade ärenden som ett par personer ansvarar för, och varje handläggare tar inte fler ärenden än man hinner med att påbörja och handlägga.

Plötsligt idag kommer det ut direktiv att alla handläggare ska ha minst 55 ärenden pågående i sin korg – oavsett om man hinner med dem eller inte eller ska gå på semester i morgon. Typ så.

Varför?

Jo, därför att regeringen sköt till x antal miljoner till vår verksamhet i år. Någon har väl efterfrågat hur det går för oss och någons chefs chef blev väl skitnödig och sen har det varit ”katten på råttan, råttan på repet” ända ner till oss. Nu vill man se resultaaaaaaat. Igår. Och eftersom vår chefs chef inte gärna kan trolla ur oss fler avslutade ärenden per månad måste man ju visa någon annan slags resultat. Och detta kan man ju trolla lite med. ”Titta! Innan hade vi så här många oreserverade ärenden. Nu har vi bara så här många. Resten är under handläggning!” Och så kan man diskret korsa fingrarna bakom ryggen och inte låtsas om att de istället bara ligger i våra korgar.

Vad leder detta till då? Jo, att vi kan göra färre beslut eftersom vi nu måste ta hand om de samtal och inkomna dokument som kommer in i dessa ärenden vi inte hinner handlägga. Och hon som i vanliga fall ansvarar för dessa ärenden blir väl snart sysslolös och är för skör för att kastas in i handläggningen. Vad ska man göra av henne? Inte vet jag! Det är så genomtänkt och inte ett dugg panikartat. Nooooot!!! 😦

Stress

mars 15, 2016

Herregud (av valfri sort) vilken stress jag upplever på jobbet just nu!!! Jag kommer på morgonen, sen säger det ”swoooosch” och så borde jag ha gått hem för 20 minuter sedan. Varje dag. När jag går från jobbet till bussen bara susar det i huvudet av tankar som snurrar som arga illrar. Så extremt ohälsosamt alltså!

Konstigt nog sover jag som en kratta också. Haha! Sen kan vi skylla på bihålor och en kanin som far som ett torrt skinn i sin bur halva natten – men mycket beror förstås på stressen.

Vad har hänt så? Ja, förutom en från början för hög arbetsbelastning på oss alla, så har vi fått ett antal nyanställda, och fler är på väg. Jag och en kollega har utsetts till handledare och det var från början lite halvluddigt vad exakt detta skulle innebära. Men vad vi förstod skulle vi alltså handleda dem, inte utbilda dem. Det skulle vår specialist stå för. Men nu har vi fått i princip all utbildning av dem ”slängt i knäet” på oss eftersom specialisten inte hinner. Vår chef drog på semester tre veckor och precis innan hon åkte fick vi ett schema man använder på myndigheten i Malmö för de nyanställda där. Ett jätteambitiöst program med alla möjliga människor involverade. Det kunde vi ju använda oss av ihop med ett powerpoint-spel. Jo. Tack då. Bara det att min kollega och jag har alla våra ärenden kvar också som ska göras. Plus att jag är teamkoordinator vilket innebär en massa administrativt arbete, och när chefen är borta lite mer annat arbete för att få teamen att funka.

Nu har vi tre omgångar av nyanställda (som jobbat olika länge och kan olika mycket och en fjärde och femte omgång på väg och vi bara……”hjäääälp”. Vad ska vi prioritera och hur ska vi lägga upp allt? Det är minst sagt…..spännande. Hoppas jag håller ihop!

Men OM jag gör det är det banne mig en rejäl fjäder i hatten och något som BORDE visa sig rätt rejält vid nästa lönesamtal tycker jag!

Idag höll vi i vår andra utbildning helt själva och jag var ändå rätt nöjd med hur det gick med tanke på hur lite tid vi haft att förbereda oss. Man får sitta lite på helgen och fixa och sen akutförbereda samma morgon ungefär.

En rejäl utmaning är det, men samtidigt roligt. Och tur är väl det! 🙂

Kan det vara över nu?

november 24, 2015

Peppar, peppar, ta i trä. Idag har det älskade barnet verkat piggt och friskt hela dagen säger Riddaren. Nu hoppas vi att sjukdomarna är över och att han kan gå till skolan i morgon! Det är så himla bra att Riddaren har frivecka denna veckan och att Alex därmed bara har skola 08.20-12.00. Lagom mjukstart efter att ha varit hemma sedan förra tisdagen.

Själv åkte jag till jobbet för första gången på nästan två veckor. Jag jobbade hemma lite förrförra veckan och så har jag jobbat hemifrån en fjärdedels dag tisdag-onsdag förra veckan. Kändes nästan ovant att kliva in på jobbet. Men kul att träffa lite folk! 🙂 Vissa mer än andra kanske. 😉

Jobbsituationen däremot är rätt gräslig nu. Jag hinner ingenting känns det som med vabb, upplärning av ny medarbetare (och fr o m nästa vecka ska jag visst lära upp tre till), jobbet som teamkoordinator (vilket innebär att vara chefens högra hand och vara den som fördelar ärenden och ”har koll”), möten hit och möten dit och jag vet inte allt. Frågan är när jag ska hinna med mina egna ärenden? Pust!

Jag har lovat mig själv att försöka låta bli att jaga på mig själv så förtvivlat i alla fall under december och försöka ta det lite lugnare. Lite pre-julsemester för att få lite respit från stressen. Vi får se hur det går.

Nu hoppas jag mest av allt på att vi får vara friska i familjen!

Fördelarna med mitt jobb

oktober 21, 2015

När livet är snusktungt, och det känns som man bara vadar fram genom trötthetssirap och oändliga borde-måsten, och större delen av mänskligheten tycker att man är allmänt dum i huvudet eller irriterande……..då är det verkligen rätt underbart att i alla fall ha några kollegor som bemödar sig med att på alla sätt försöka pigga upp en!

Gud, jag är så glad över vår nya kollega, som är så ruskigt rolig, har en lätt släng av Tourettes, och som man kan prata i oändlighet med. Lite lätt galen, men på ett bra sätt! Vi käkade långlunch på finstället idag och båda var så där tröttflamsiga som man lätt blir då man sovit för lite. Ett gott skratt (eller 20) är absolut vad man behöver dagar som denna! 🙂

Och så bästaste Bosse, som ursnällt nog gjorde större delen av ett arbete som jag egentligen hade fått på mig att göra eller delegera ut. Det är så skönt att ha någon som alltid ”has my back” (precis som jag försöker ha hans). Såååå tacksam över dessa människor är jag!

Idag var första dagen på länge som jag kände att jag eventuellt fick näsan ovanför vattenytan, rent jobbmässigt, på länge. Pris ske lov!

Tungt

oktober 20, 2015

Kan ha varit en av årets tuffast jobbdagar med hysterisk stress, massa möten, inte hinna med och dessutom två mycket frustrerade, arga och ledsna människor som bara inte kan begripa varför de inte kan få den ersättning de tycker sig ha rätt till.

Urvriden trasa är bara förnamnet.

Och luftrören retar. Tror jag är på väg att bli förkyld ovanpå allt.

Busy bee

september 9, 2015

Jisses! Dagarna bara rusar förbi! Jag hinner (orkar) ju inte ens blogga längre. Idiotstressar på jobbet. I lördags åkte jag dit och packade (vi ska byta våningsplan i morgon) för jag inte kände att jag hann på arbetstid. I söndags jobbade jag två timmar (hemifrån) för att få näsan ovanför vattenytan. Inser att det inte håller i längden. Men fram till lönesamtalet med nya chefen kan det väl vara vettigt att visa att man får saker ur händerna tänker jag och ”illrar på”.

Och när man kommer hem är det fullt upp här med. Riddaren har med en heroisk ansträngning nu målat klart altanen medan jag skött markservicen förra veckan. Nu har vi gått över på att försöka röja upp i boden, slänga mer skräp på Returpunkten (åkte vi med igår då Alex följt med en kompis hem för lek efter skolan), slänga sommarblommor som börjat vissna och idag köpte jag höstblommor på torget som jag planterade.

Ovanpå detta har mina njurar börjat bråka sen nån vecka och den här veckan har jag knappt kunnat sova utan sömntablettshjälp. Befarar njursten. Hoppas på att det är nåt mindre grus som kan komma ut utan att jag behöver åka på ett njurstensanfall. Men det är väldigt jobbigt mentalt att hela tiden gå och gruva sig för vad det ska bli av det hela. Njurstensanfall är liksom det mest smärtsamma jag nånsin varit med om. Föda barn var inget i jämförelse! 😦


De sålde några stackars defekta buketter med kallor på torget idag för fem kronor. Jag älskar kallor så jag köpte hem en bukett bara för att ha nåt att fota. Med macro, stativ och Photoshop blev det ju en okej bild i alla fall. 🙂