Posts Tagged ‘trötthet’

Tröttmåndag

februari 21, 2017

Nu när Alex ätit penicillin har det varit lite meckigt med sovandet. Man ska ju vänta två timmar efter mat innan man tar medicinen, vilket ställt till det för oss kvällstid. Avslutar man inte maten förrän bortåt 19.00 kan man inte ta penicillinet förrän 21.00 och sen somnar man inte förrän 21.30-22.00 om man är Alex. Och sovmorgon ingår inte i hans vokabulär just nu verkar det som. Han har ändå vaknat nånstans mellan 06.00 och 07.00.

Om man därtill lägger att han inte är riktigt återställd efter öroninflammationen (han har en anings hög temp av och till), och det faktum att det verkar vara pollen på gång (hassel, som han är allergisk mot kommer tydligen redan), så är det kanske inte så himla konstigt om han var ruskigt trött igår. Han fick vara hemma från Frita med pappa på förmiddagen och så kom jag hem vid lunch och tog över. Han är ju så stor nu att jag kan jobba lite hemifrån medan han roar sig själv.

Sen hade vi bestämt att vi skulle hämta hans kompis Moa på Frita klockan 15.00. Då var Alex TRÖTT. Han hade gått en sväng med sin pappa på förmiddagen och det tog visst knäcken på honom. Så det blev en lite småkämpig eftermiddag. I vanliga fall leker de bra, men den här gången var de lite osynkade och ville inte göra samma saker. Och rätt vad det var sa mitt barn ”Jag längtar efter att du ska gå hem”!!!! Vad då sjunka-genom-jorden-känsla hos mamman! 😉 ”Alex!” röt jag, varpå han liksom kom på sig själv med hur det måste ha låtit och snabbt slätade över genom att förklara att det bara var för att han var så trött. 😀

_DSC5831.jpg
Jag fick hjälpa till lite att hitta saker de kunde pyssla med som båda kunde tycka var roligt. T ex Geomagbygge.

När Moa gått hem blev det snabb middag och hopp i säng tiiiidigt (strax efter 19.00). Efter sagan släckte vi och sen tog det inte många minuter innan barnet slocknade (typ kvart i åtta). Sen sov han som en stock till klockan var nästan 07.00 idag. Snacka om trött!!! 🙂

Men så är han också lite piggare idag, skönt nog. Tur det eftersom det är träning ikväll och vi måste åka buss.

Märkligt

januari 12, 2017

Det är lite märkligt att man kan vara så komatrött att man inte vet vart man ska ta vägen, men inte för sitt liv kunna sova mer än max 1-2 timmar utan insomningstablett. Jag gjorde ett nytt försök i natt och inte fick jag mycket vettig sömn inte. Jag tror jag sprang på toa 8-10 ggr (uretrit) och däremellan sov-vaknade-sov-vaknade jag i intervaller om kanske 5-10 minuter. Fick alltså aldrig nån djupsömn och har därför vacklat runt som ett vrak hela dagen. Har tvärslocknat två gånger, men inte kunnat sova mer än en halvtimme, trots att jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Det är så drygt!

Riddaren är ledig den här veckan, och det är nog tur för han dras med början till en förkylning och är också trött och sliten. Vi har som måndag-fredag-projekt att städa huset (kalas på söndag) och det blir verkligen lite gjort varje dag. Vi har i alla fall städat ut julen och jag har dammat ordentligt nästan överallt. Vi har t o m sorterat in papper i pärmar, gudbevars! Ska försöka bli klara i morgon för på lördag fyller Riddaren år och då kan det ju vara trevligt att slippa städa liksom. 🙂

Bullar – åtminstone

januari 7, 2017

Ja, inte blir jag bättre, det är då ett som är säkert. Jag får liksom inte luft känns det som. Det är så tungt att andas och jag är så trött. Var så evigt tacksam när Riddaren gick upp och fixade frukost till Alex och lät mig sova, trots att han skulle jobba natt!

Själv var jag tvungen att sova en timme efter att ha gjort lunch till Alex. Fattar inte riktigt hur jag ska kunna jobba i veckan?

Men på eftermiddagen släpade jag mig i alla fall upp och bakade kanelbullar till Alex’s släktfödelsedagskalas nästa söndag.

_dsc5522

_dsc5523

Och jag har börjat packa undan julpyntet. Granen får väl stå några dagar till, men det andra hoppas jag ha fått undan tills helgen är slut.

Annars har dagen, för Alex, bestått av alldeles för mycket skärmtittande. Men vad gör man när man mår så crappy och den andra föräldern måste sova? En stund roade han sig dock med att leka paleontolog med ett ”dinosaurieägg” han köpt för sin veckopeng. En mycket dammig och nerskräpande aktivitet som fick förläggas till en balja på köksgolvet. 🙂

Efter mycket karvande och en del blodvite dök det upp ett ”dinosaurieskelett” inne i ägget.

_dsc5526
Ivrigt hackande.

_dsc5528
”Titta mamma! En stor bit lossnade!”

_dsc5529
Och en liten dinosaurie dök upp.

Det var tydligen roligt för nu vill han köpa fler ägg. 🙂

 

Kan jag snälla få bli frisk(are) snart?!

januari 6, 2017

Femte dagen i rad med migränhuvudvärk. Det ovanpå den gamla vanliga monsterförkylningen gör livet är rätt pestigt ärligt talat. Jag är i något slags konstigt stadie där jag å ena sidan är så trött att jag kan somna till när som helst, men å andra sidan bara inte kan sova mer än max två timmar på natten om jag inte tar en insomningstablett. Så fort jag ligger ner sväller huvudet upp känns det som (så där så det spränger i öron, bihålor och hela huvudet känns fullt av bomull) och luftrören blir täta och det är tungt att andas. Börjar eventuellt få lite panik över att jag ska börja jobba på måndag och att insomningstabletterna snabbt minskar i antal.

Gaaah! Jag vill verkligen bli frisk nu!

Idag släpade jag ut mig själv och Alex i snön på eftermiddagen. Mitt märkliga barn vill inte åka pulka eller snowracer, men att promenera gick bra, bara vi väl kom ut. Han samlade hemliga ingredienser till ett botemedel mot någon slags läskig spindelsjuka och scannade alla ingredienser med min telefon (eh…?). Nåja, han hade kul i alla fall och vi fick lite frisk luft. På ett snöberg träffade vi en klasskompis så då lekte de en stund tills jag inte tyade längre. En timme var vi väl ute och när vi kom hem var jag helt slut. Helt slut alltså. Så där ”nu slänger jag mig på sängen och sover en stund, du kan väl titta på nåt medan mamma vilar-trött”. Då är det skönt att ha en åttaåring (nästan åtta) som lätt klarar sig själv en stund.

Jag fick lägga planerna om att baka bullar på hyllan och koncentrera mig på att orka släpa mig runt resten av dagen. Försöker så smått börja städa bort julen och rensa lite i skåpen. Får satsa på bullbakande i morgon. Nästa helg är det födelsedagskalas för mina januaripojkar så då måste jag ha bakat lite.

Så sant

december 17, 2016

Hon säger det så bra, Drottningen!

TGIF

april 29, 2016

Äntligen fredag! Jag har varit sååå trött den här veckan. Kanske inte så konstigt med tanke på dumma bihålor som aldrig vill bli bra, mötet med min pappa som tagit en massa tankekraft, jobbet där allt snurrar i 110 och så en son som är inne i en väldigt viljestark och trotsig period och där vi även kämpar med hans himla slående från sida till sida med huvud och överkropp nattetid. Allt tar en massa energi och jag sover dåligt om nätterna.

Men känner mig rätt glad ändå. Trött men glad. Jobbet tar energi, men många av de nya arbetskamraterna ger mig också en massa energi. Och jag trivs så himla bra med min handledarkollega M!

Idag stod jag och gnabbades med Kent och Bosse på morgonen och skrattade så tårarna rann. Man behöver sånt efter en tämligen bister morgon då jag fått ta till skarpaste rösten för att få Alex att borsta tänderna och göra sig klar att gå. Allt är ju nämligen viktigare (läs roligare) att göra på morgonen än det man verkligen borde göra. Så man tjatar och tjatar och han svarar att han skaaaa……och så händer ingenting. Jag blir tokig!

DSC03575
T ex är det viktigare att stå vid garderobsspeglarna och leka än att borsta tänderna.

Nu jobbar Riddaren 06-18 lördag och söndag så Alex och jag får roa oss själva. Själv skulle jag vilja ägna helgen åt att sova, sova lite till, vila, se på en massa film, sova och sen kanske vila lite. 😉

Kanske

februari 16, 2016

Det kändes onekligen rätt tröstlöst och allmänt hopplöst i söndags. Dagarna bara gick utan att man började må det minst bättre. I måndags ringde jag vårdcentralen igen och fick en tid till samma läkare som sist. Jag gillar honom verkligen inte. Han är en typisk vårdcentralsläkare. Lyssnar inte så noga, framstår som oengagerad och skriver urdåliga intyg. Jag fick upprepa gång på gång hur fruktansvärt orkeslös jag var, att jag faktiskt inte ens orkade sitta på en stol mer än max en timme, att jag var så trött att jag inte ens orkade ligga och titta på TV och att det inte fanns en chans att jag skulle kunna jobba så länge jag var så matt. Till sist sjukskrev han mig helt t o m onsdag och halvt torsdag-fredag (men det fick jag kämpa för ska gudarna veta). Det är läkare som han som gör att jag så innerligen avskyr vårdcentraler. Jag ber verkligen inte om att bli sjukskriven om jag inte ser nån annan utväg, och då ska man sitta där och känna sig ifrågasatt. Usch!

Nu har det tack och lov sakta vänt för både mig och Riddaren. Jag kände redan igår kväll att det var skillnad. Mindre ont i bihålorna och nån slags antydan till allmän ork i kroppen. Idag har jag bara sovit en gång på dagen och orkat sitta upp vid datorn lite och tittat lite på TV. Framsteg! Jag gick och hämtade Alex på skolan vid 12.00 och det var första gången jag kunnat gå utan att känna mig helt onykter, vinglig och liksom ovanför mig själv. Det är inte många hundra meter till skolan, men åh så skönt att känna att huvudet befann sig i kroppen, att jag var närvarande och orkade gå dit och hem utan att kallsvettas och må illa av trötthet!

Nu finns det hopp igen! Måtte nu bara inte Alex komma hem och ha smittats av kräksjukan som tydligen går igen! Då vet jag inte vad jag tar mig till faktiskt!

Ikväll var också första gången vi orkat laga mat. Vi fixade tacos och det smakade riktigt bra! 3½ kg har jag gått ner de här veckorna och det gör ju absolut ingenting, men nu var det skönt att ha fått tillbaka aptiten!

Evighetsviruset

februari 10, 2016

Det börjar bli rätt tröttsamt det här. Jag trodde ju verkligen att jag skulle kunna jobba i morgon. Men igår, då jag varit tvungen att sova middag 3 gånger (en timme i taget) under dagen för att orka med så basala saker som att värma lite lunch, göra enkel potatis- och purjolökssoppa till middag och vara uppe lite med Alex i alla fall, började jag seriöst misströsta.

Så idag ringde jag vårdcentralen och fick en tid till en läkare. Så fort jag fick veta vem jag skulle få träffa insåg jag att någon antibiotika skulle jag inte lyckas prata mig till. Och mycket riktigt. Det var uteslutet. Sänkan var inte så hög och jag hade ju bara 37,4 i temp så nej. Det går ett besvärligt och långdraget förkylningsvirus nu menade han. Det är bara att vänta ut. Tre veckor då man är helt däckad är inte ovanligt.

Kul. Jättekul när man är helt yr och vinglig av trycket inne i skallen, bihålorna spränger och man måste maxa Treokonsumtionen för att överhuvudtaget stå ut. Jaja… Jag frågade hur många veckor det behövde gå innan jag kunde återkomma (blir förvånad om det går över av sig själv) och tre veckor tyckte han var rimligt att det kunde ta. Suck…

Men, men… Han sjukskrev mig torsdag-fredag i alla så får vi hoppas att jag mår bättre på måndag. Då ska vi åka till Nyköping med jobbet så det blir en lång dag.

Riddaren är fortfarande tvärdäckad. Efter läkarbesöket idag gick jag till ICA och storhandlade. Dessförinnan slank jag in och fixade några små Alla Hjärtans Dag-presenter också. Fråga mig inte hur jag orkade, för det gjorde jag inte. Jag hade hjärtklappning, svetten rann om mig och jag mådde illa av trötthet. Men det var helt tomt i kylen och frysen så handla var jag liksom bara tvungen att göra. Riddaren och Alex kom och hämtade mig med bilen. Och den ansträngningen att köra 2×5 minuter tog totalt knäcken på Riddaren. Han har inte rört sig ur fläcken (typ) sen vi kom hem. Fattar inte att han inte blir åtminstone lite bättre, med tanke på att han inte har feber eller så… Det är giftigt detta virus alltså!

Och idag har Alex börjat snora igen och låter mer hostig. Fattas bara att han ska åka på ett varv två (har viruset muterat hos mig eller Riddaren så det kan smitta honom igen????)! Ingen skola för honom den här veckan, det är ett som är säkert! Inte för han vill det. Han vill bara vara hemma säger han, så det vete sjutton om han inte är lite hängig. Annars borde han ha börjat längta efter kompisarna vid det här laget…

 

Knäckt

februari 6, 2016

Alex börjar äntligen friskna till. Idag var första feberfria dagen och hostan börjar avta. Aptiten är skral, men han har i alla fall orkat vara uppe, även om han mest spelat dataspel och sett på film.

Det är värre med oss vuxna. Jag minns inte när jag var så sjuk under så lång tid senast? Jag har liksom mest bara legat. Och legat. Inte orkat nånting. Igår sov jag på eftermiddagen. Sen sov jag hela natten. Och efter frukost sov jag igen. Idag har febern äntligen sjunkit och hostan avtagit. Men tröttheten är episk! Och huvudvärken fortsatt elak.

Måste vara influensa vi åkt på.

Riddaren hostar och snorar, men är feberfri. Igår sov han till långt in på eftermiddagen.

Det är tur vi har så mycket tecknad film och att Alex är så stor att han har tålamod att titta på så många filmer och kan roa sig själv med att rita, bygga och annat. För det räcker med att man måste fixa lite mat (enklast tänkbara) så är man klippt slut sen.

Det får gärna börja vända snart nu känner jag. Om inte annat så för att ryggen tar stryk av att jag bara ligger och ligger hela tiden.

Fördelarna med mitt jobb

oktober 21, 2015

När livet är snusktungt, och det känns som man bara vadar fram genom trötthetssirap och oändliga borde-måsten, och större delen av mänskligheten tycker att man är allmänt dum i huvudet eller irriterande……..då är det verkligen rätt underbart att i alla fall ha några kollegor som bemödar sig med att på alla sätt försöka pigga upp en!

Gud, jag är så glad över vår nya kollega, som är så ruskigt rolig, har en lätt släng av Tourettes, och som man kan prata i oändlighet med. Lite lätt galen, men på ett bra sätt! Vi käkade långlunch på finstället idag och båda var så där tröttflamsiga som man lätt blir då man sovit för lite. Ett gott skratt (eller 20) är absolut vad man behöver dagar som denna! 🙂

Och så bästaste Bosse, som ursnällt nog gjorde större delen av ett arbete som jag egentligen hade fått på mig att göra eller delegera ut. Det är så skönt att ha någon som alltid ”has my back” (precis som jag försöker ha hans). Såååå tacksam över dessa människor är jag!

Idag var första dagen på länge som jag kände att jag eventuellt fick näsan ovanför vattenytan, rent jobbmässigt, på länge. Pris ske lov!