Posts Tagged ‘utflykt’

Kolmårdens djurpark

juni 11, 2018

Min pappa har ju råd att köpa sig allt han kan tänkas vilja ha, vilket gör det väldigt svårt att köpa presenter till honom. Så när han fyllde år i april fick han en ”upplevelsedag” av oss i födelsedagspresent – i form av ett besök på Kolmårdens djurpark, middag hos oss och övernattning. Och nu i lördags var det dags att inkassera presenten.

Det var kanske lite för varmt (25 grader och småskyigt av och till) för att djuren skulle vara optimalt aktiva, men inte för varmt för att man skulle orka gå omkring. Det fläktade lite skönt från Bråviken dessutom.

DSC08842
Tre glada grabbar har just beskådat järvarna.

Vi kom ett par minuter för sent till rovfågelsuppvisningen (vi missade papegojan som inledde föreställningen), men hann se det mesta. Till min förfäran upptäckte jag dock att jag av misstag packat macroobjektivet istället för teleobjektivet till kameran. Viss skillnad när man ska fota i djurpark! :-O Så jag fick försöka fota fåglarna med macrot istället. Inte riiiiktigt samma sak dårå.

DSC08843
Berguven är fantastiskt vacker tycker jag!

DSC08844
Så stor!

DSC08856
Och här är en marknäshornsfågel.

DSC08861
Och en blixtsnabb juggerfalk! Den var omöjlig att fota i flykten (för snabb för mitt långsamma macroobjektiv).

När föreställningen var slut gick vi bort till Bamses värld och passade på att beställa lunch medan det var teaterföreställning (=ingen kö).

DSC08863
Det blev potatismos och köttbullar för tre av oss och pannkakor till Riddaren. Och kräsmagade sonen petade som vanligt i maten. Suck…

DSC08870
Efter lunchen ville Alex åka Viktoria. Ingen av oss vuxna var sugna på att snurra runt i en karusell direkt efter maten (ja, jag vill aldrig det) så Alex fick åka själv (han sitter där längst fram i fören).

DSC08871
På väg ut från Bamses värld.

DSC08875
Nästa stopp blev hos de söta surikaterna (och elefanterna som gömde sig i skuggan).

Vi fortsatte förbi aporna och bestämde oss för att åka en tur i linbanan för att få vila fötterna. Vi hade världens råflyt. När vi ställde oss i kö var det inte alls mycket folk före. Fem minuter senare var det jättelång kö! 🙂

DSC08876
Morfar och Alex (med berg-och-dalbanan Wildfire i bakgrunden).

DSC08880
 Var tvungen att fota dessa giraffer från linbanan. Alltså, deras ben när de ska äta från marken! 😀 Att de inte knäcks!?

DSC08886
Lejonen låg och slöade under träden – helt utslagna i värmen.

När vi åkt linbanan gick vi och tittade på tigrarna – som också var slöa i värmen.

DSC08888
En tiger badade i alla fall lite för att svalka sig.

Vi fikade lite när vi sett tigrarna och sen gick vi bort till sälarna och såg en väldigt medioker säluppvisning. De hade tagit bort den roliga piratföreställningen och berättade nu kort och torrt om de sälar som bor i djurparken. Var verkligen så där.

DSC08890
Söt son och en säl i bakgrunden!

När klockan blev 16.00 blev det dags för dagens sista delfinshow som vi riktat in oss på att se. Jag har väldigt svårt för delfinföreställningar. Blir alltid gråtfärdig. Delfiner ska inte bo i fångenskap – det är min fasta övertygelse. Men när vi nu bjöd min pappa på hans första besök i Kolmårdens djurpark sedan 1960-talet hörde det ju liksom till att se delfinshowen.

Det är ruskigt mörkt där inne och hopplösa förhållanden för fotografering. Jag hade mitt mest ljusstarka objektiv, men ändå blev nästan alla bilder suddiga av rörelseoskärpa.

DSC08908
Skvätt på beställning.

DSC08909
Mysstund.

DSC08911
Nästan skarpt huvud i alla fall.

DSC08921
Småsuddigt hopp.

DSC08924
Belöning i form av fisk utdelas.

Efter delfinföreställningen började vi gå tillbaka mot utgången.

DSC08926
Vi gick förbi de röda pandorna, men de ville inte vara med på bild för de var på väg hem till sin inomhusbur. Fångade denna i flykten – typ.

Vårt sista inplanerade stopp var hos snöleoparderna. De brukar vara så himla svåra att se. De ligger ofta högt uppe på en klippa och syns knappt. Så gissa om vi blev förvånade när vi såg en av dem – precis bredvid ett stort fönster! Jag typ rusade dit med kameran i högsta hugg! 🙂

DSC08931
Poserar snällt för kameran.

DSC08933

Just som jag trodde att den poserat klar och tänkte gå sin väg kom den ännu närmare fönsterrutan. Den satte sig precis framför rutan och riktigt stirrade in på oss. Sååååå himla häftigt!!!!

snöleopard

test02

test03

test04

Jag är såååå lycklig över dessa sista bilder!

Så mycket nöjd Petra gick på trötta fötter mot utgången. På väg förbi björnarna slängde jag iväg ett par sista kort.

DSC08957

När vi kom till bilden igen var vi alla rätt trötta och nöjda med dagen. Det var skönt att komma hem och få äta grillat till middag och sen vila fötterna och dricka lite gott rödvin som pappa haft med sig.

Annonser

Riddarspel

juni 2, 2018

Förra lördagen(26 maj) åkte vi till riddarspelen som hölls på Ekenäs slott utanför Linköping. Jag har aldrig i mitt liv beslöt ett riddarspel så det var verkligen jätteroligt! Och är man det minsta intresserad av hästar och fotografering så var det ju rena himmelriket!!!

Som ”uppvärmning” innan själva riddarspelen började red tre tjejer på frieserhästar.

DSC08587

DSC08604
Frieserhästar är så himla vackra!

DSC08610.jpg
Och några gycklare sprang runt och eldade på publiken lite.

DSC08609
Vi satte oss i skuggan från slottsmuren för det var stekhett i solen.

Och så drog föreställningen igång! Det var verkligen en välgjord uppvisning av proffs i rustning! Jättekul att se! Två av riddarna kom från Gotlands berömda riddarspel.

DSC08638

DSC08647
Här prickades en liten grej som låg på marken med lansen – i full galopp.

DSC08653
Nöjd riddare gör segergest!

DSC08681
Här gällde det att fånga ringar på sin lans som hängde upphängda längs banan.

DSC08685
En kvinnlig riddare var det med.

DSC08694
Dagens bästa kort. En av de gotländska riddarna i full fart.

DSC08712
Här klövs det meloner med svärd i full galopp.

DSC08717
Och här mosades melon med slägga.

DSC08725
Sen var det dags att med en lång fackla sätta eld på en ballong som innehöll nån lättantändlig gas. Hästarna var totalt orädda.

DSC08730
Hästarnas lugn i alla situationer imponerade verkligen!

DSC08738
De var så himla fina, riddarna och deras hästar! En fröjd att fota!

DSC08751
På slutet stred riddarna man mot man med sina lansar.

DSC08757

DSC08759

Spelen avslutades med att publiken fick rösta fram vilken riddare som skulle vinna genom att jubla och applådera. Det blev den kvinnliga riddaren som vann. ”Så blir det alltid om det bara är en tjej med” konstaterade riddaren på bilden här nedan torrt efteråt.

DSC08782
Efter avslutat riddarspel stannade de kvar lite så man kunde ta kort och klappa hästarna.

Efter föreställningen gick vi runt och tittade på den uppbyggda Medeltidsbyn och gick på marknaden. Alex hittade en snidad käpp i mörkt trä som han absolut ville köpa. Den hade ett örnhuvud och var tydligen ungefär det absolut häftigaste han någonsin sett. 🙂 Vi tvingade honom att gå runt och titta på allt som såldes innan han bestämde sig. Det såldes ju t ex häftiga läderinbundna böcker med handgjort papper som såg ut som magiska böcker med ”spells” (kan för mitt liv inte komma på vad det heter på svenska) i och diamantslipade glasbitar i olika färger (såg ut som färgglada juveler) och halsband som såg ut som magiska amuletter. Hur mycket som helst som borde locka en fantasytokig nioåring liksom. Men nej, det var häftiga saker, men käppen slog de ju inte. 🙂

DSC08785

Så han köpte sig en träkäpp för 205 kr. Jag antar att han kan ha den när han blir gammal och grå om inte annat. 🙂 Vi började bli hungriga också men köerna till alla matstånd var groteska. Så till slut valde vi att betala hutlösa 90 kr/person för en pannkaksbuffé som innehöll sladdriga pannkakor, jordgubbssylt, strösocker och sirap. Dryck kostade extra. Men det mättade ju i alla fall.

DSC08788
Ingången till Ekenäs Slott.

test01
Varma och hungriga.

DSC08795
Här går vi runt lite i Medeltidsbyn.

DSC08798
Medeltida underhållning.

När klockan närmade sig 15.00 kände vi oss rätt nöjda med dagen. Så då åkte vi hemåt igen.

DSC08799
Det ligger bra vackert, slottet!

Klassträff

oktober 21, 2017

Idag hade några av föräldrarna i Alex’s klass ordnat en klassträff. Vi har bestämt att turas om så att några föräldrar tar ansvar för att ordna någon aktivitet för barnen en gång per termin. Den här terminen blev det lek, korvgrillning och tipspromenad på Kottebanan i Söderköping.

Eftersom Riddaren jobbar 18.00-06.00 hela helgen hade jag bestämt mig för att vi skulle hoppa över träffen. Att åka buss dit verkar inte särskilt smidigt (om ens görligt). Men så kom jag igår att prata med Alex’s bästa kompis mamma om saken och hon erbjöd Alex och mig att åka med dem. Så då planerade vi snabbt om och följde med. Vi hade tur med vädret (lite blåsigt men mestadels solsken) och ungarna tyckte det var jätteroligt att leka i skogen på Kottebanan (en slags hinderbana för barn med olika klätter- och balanshinder)!

_DSC7550

Vi grillade som sagt korv.

_DSC7549

klassträff 171021 (02)

Det skulle hålla på mellan 11.00 och 13.00 men vi kom visst inte iväg hemåt förrän runt 14.30 (men då var vi i o f s sist). Då hade mina fötter typ tappat känseln av kyla och det tog flera timmar innan jag tinat upp. Men bortsett från det var det en mycket lyckad dag! Jag pratade med Alex’s närmaste kompisars mammor och hade trevligt samtidigt som Alex hade hur kul som helst inne i skogen med sina kompisar. 🙂 De hann bygga en hel koja, en lägereld och ett ”enchantment table” (MInecraft). 😀

_DSC7555

En tur till Jönköping

juli 30, 2017

I onsdags tog Alex och jag tåget ner till Jönköping för att hälsa på mamma. Riddaren skulle jobba, så han fick stanna hemma. Det är en otrolig skillnad att resa med Alex nu, när han är åtta år. Nu kan han sitta lugnt hela resan och spela på sin telefon och inte fråga 28 tusen gånger om vi är framme snart. Skönt!

IMG_20170726_130725[82].jpg
Mammas stora kille! ❤

Vi fick sen lunch när vi kom ner (åkte mitt på dagen för biljetterna var billigare då) och sen åkte vi ut till mammas kolonistuga.


Fina rosor.


Vildvuxen blomsterprakt.


I det magiska ihåliga trädet fanns presenter. 


Alex är ju så stor att han fattar att det är mormor som stoppar presenter i trädet, men han tycker ändå det är roligt och spelar med.


Hon som inte så gärna förekommer i bloggen, men det här kortet blev så bra så hon får leva med att synas! 😀


Jonglera är svårt!

Det blev sen middag och en trött Alex somnade fort. Mamma och jag satt en stund på balkongen (men Jönköping är så himla kallt jämfört med Norrköping så jag fick gå in efter ett tag) och tittade på solnedgången och drack vin.


Vacker solnedgång.

På torsdagen åkte vi och besökte Upptech. Det var ganska väl anpassat för en åttaåring och Alex tyckte det var kul. Själv var jag inte jätteimponerad – främst p g a att det var så mycket som inte fungerade. Precis som i Gamla Linköping verkar de inte fixa sånt som går sönder. Det är rätt B om du frågar mig. Men en del roliga saker fanns det ju så det var väl värt ett besök.


Roligast var att få köra timmerbil.


En sluss som tyvärr inte fungerade.


”Magisk kula” i Alex’s värld.


Väldigt många Petror och Alexar.


Den här kroppen med lösa inälvor var väldigt rolig tyckte Alex.

Efter Upptech åt vi lunch på Hasse på sjökanten”.

20170727_140454.jpg
Så här glad ser man ut när man inte tycker att maten smakade något vidare. 😉

På seneftermiddagen kom mammas särbo förbi och vi gick en liten sväng längs Vätterstranden.

20170727_170150

IMG_20170727_171001_817[81].jpg

På fredagen var det dags för oss att åka hem, men först fram på eftermiddagen. Alex hade ont i magen och var inte jättepiggelin. Men det blev bättre framåt lunch och vi hann med ett kort besök på Ikea och en snabb sväng till stan där jag skulle köpa Washologis underbara lavendeldoftande mjukmedel. Alex stannade hemma med Örjan medan mamma och jag gick en promenad upp till Östra Kyrkogården där jag sommarjobbade i tre år på gymnasiet (för ungefär 100 år sedan).


Allé.

När jag sommarjobbade kom det en liten gubbe som hette Jonasson flera gånger i veckan. Han skulle se till sin frus grav och var troligen väldigt ensam. Han brukade prata med oss som sommarjobbade och bjuda på godis ibland. Nu ligger han sedan många år tillbaka hos sin fru. ❤


Jonasons grav, som jag var tvungen att se till.


En av alla harar som bor på kyrkogården.

Vid fyra gick vårt tåg hem. Vi hade tur och slapp förseningar både till och från Jönköping. Och när vi kom hem hämtade Riddaren oss och vi firade vår 13-åriga bröllopsdag med take out från McDonalds. Haha! Fast jag hade faktiskt fått fina röda rosor och ett sött kort också. ❤

När du får oväntat besök

juli 23, 2017

I fredags eftermiddag stod jag och bakade bullar i godan ro när en bil smög upp utanför huset och parkerade. Ut klev……..min pappa! Som vi bjudit hit dagen efter – trodde jag. Bara det att jag tydligen blandat ihop datumen och skrivit den 21 juli när jag menade den 22 juli!

Herregud! Mängden pinsamt!

Så där stod jag med otvättat hår, osminkad och mitt i ett bullbak. Riddaren hade just vaknat och skulle jobba natt. Inte ett rätt. Det är tur att fadern har humor och är rätt laid back. Han skrattade gott åt min snurrighet och tyckte att det väl inte var hela världen. Jag skramlade fram en fika samtidigt som jag gräddade bullar och sen åkte jag och Riddaren och panikhandlade lite medan Alex fick roa morfar.

Det fick bli en enkel pastasås med pesto, skinka och creme fraiche till middag istället för grillad fläskfilé som vi tänkt göra dagen efter. Det fanns det liksom inte tid att fixa i en hast. Inte när den stackars fadern inte ätit lunch och Riddaren skulle hinna sova lite innan nattjobbet. Men det funkade med pasta också.

Riddaren åkte till jobbet och kollade om han kunde ta ledigt. Det fick han turligt nog, så han bara vände och åkte hem igen. Så det blev en gemytlig kväll som blev rätt sen. Vi kom inte i säng förrän närmre 01.00.

Dagen efter var Alex och morfar uppe med tuppen. Själv som jag som en stock till 09.20 (!). Typiskt att man ska ha en ”klappa igenom och sova-natt” när man har gäster. Brukar annars alltid vakna runt 07.30. Nåja, De hade suttit och tittat på YouTube-klipp och jag snodde fort ihop lite frukost när jag väl vaknat.

När alla var uppe och klara bestämde vi oss för att göra en utflykt till Söderköping. Vi har ju fått överta min pappas Volvo XC60 nu när han köpt ny bil. Han hämtade sin nya bil i fredags och körde hit sin gamla (den är bara 1½ år så såååå himla ”gammal” är den ju inte). Därför behövde vi köra hem honom. Och då kunde man ju göra en utflykt samtidigt tänkte vi. 🙂


Premiärtur!


Trafiken till Söderköping blir bara värre och värre för varje år som går. Nu var det krypkö halvvägs från Norrköping och hela vägen ner. Hopplöst!


Bästa hemgjorda glassen i Söderköping säljs i Rådhuskällaren. Jag frossade i polkagris-, kolamint -och kaffeglass. Sååååå gott!


Pappa och jag vid kanalen


Alex och morfar i blomsteridyllen.


Inte mycket vatten i kanalen i år.


Lutande gamla hus längs ån.


I år kunde man åka hästskjuts genom Söderköping.

När vi strosat klart i Söderköping körde vi hem morfar till Mjölby.


Vi beundrade hans sprillans nya bil.


Stolt bilägare. 🙂

Min pappa bjöd oss på middag på en krog i Mjölby. Jag åt fläskfilé Oskar, Riddaren och pappa plankstek och Alex köttbullar. Riktigt gott.

Såååå. Trots att han kom på ”fel dag” blev det ett lyckat besök. Men jag lär få äta upp mitt misstag rätt länge framöver misstänker jag. De två äldsta herrarna retade mig flitigt både igår och i förrgår. 😉

Rhodos dag 12

juli 17, 2017

Och så blev det den 5 juli och min födelsedag. Vi hade bokat in oss på en utflykt till Lindos, som nog är Rhodos mest kända utflyktsmål. Uppe på toppen av klippan ligger ruinerna av ett slott och ett tempel som funnits där sedan före Kristus (!).

Vi valde en stekvarm dag för vår utflykt, men som tur var hade bussen vi åkte med en väl fungerande AC i alla fall. Ute var det dock närmre 40 grader så det tog på krafterna att gå i hettan.


Fin utsikt upp mot Lindos.

Alex var superpepp på att få rida åsna upp för de 300 trappstegen till Akropolis. Riddaren och jag ville egentligen inte alls stödja den typen av djurhållning, men tänkte att jaja, en liten Alex på 26 kilo kan väl inte vara så farligt att bära. Men det visade sig snabbt att man inte fick hyra bara en åsna, utan var tvungna att hyra minst två. Så hastigt och lustigt skulle jag också rida. Så här i efterhand kom jag så klart på att vi kunde betalat för två och låtit en gå utan ryttare, men den tanken kom jag inte på där i hettan och vimlet. Så plötsligt fann jag mig ridande på en stackars liten åsna som satte iväg som han hade eld i baken. Troligen tyckte han väl att lasset var så tungt att det var bäst att trava upp med det så fort som möjligt. Stackaren!


Jag och Alex på våra åsnor.

Det var trångt och mycket trafik i form av andra åsnor och min åsna brydde sig inte om ifall jag skulle skrapa i husväggar eller inte, så jag fick skjuta ifrån med handen ibland. Det där med skänklar fattade den liksom inte. Efter halva ritten upptäckte jag att det funkade bättre att styra den med handen mot halsen istället. Eftersom jag red först och åsneföraren gick vid Alex’s åsna (han höll på att glida av ibland berättade han efteråt så det var väl därför han gick där) var det liksom ingen som hejdade min åsna när den ivrigt försökte trava igenom andra, långsammare åsnor. Inga tyglar hade man heller så det var ruskigt äventyrligt det hela! Men vi överlevde och kunde helskinnade kliva av till slut!


Längs vägen stod en fotograf som tog kort på alla åsneryttare som han sedan sålde vid porten ut ur Lindos stad.

Riddaren har särskilt roligt åt hur jag, helt ofrivilligt, råkade försöka ta springnota från hela äventyret. Jag försökte betala när vi skulle rida iväg och fick då veta att man betalade när man kommit fram. När jag klev av åsnan hade dock detta fallit mig ur minnet så den stackars åsnemannen fick jaga mig för att få sina pengar. Micket pinsamt! 😉

Sen fick vi köa för att komma in till själva Akropolis, vilket kostade ytterligare 6 euro per person (Alex gick in gratis). Det var så fruktansvärt varmt och solen stod precis rakt över våra huvuden, så ingen skugga fanns att få. Som tur var hade vi med oss vatten som vi bälgade i oss av.


Solhatt och tunn, vit, långärmad klädnad var ett måste.


En ruin är en ruin är en ruin tyckte väl grabbarna, men jag uppskattade att få se denna uråldriga plats!


Och utsikten var rätt magnifik!


Det gick inte att stanna speciellt länge i hettan, så ganska snart började vi gå ner mot den vita staden Lindos.


Den är väldigt vacker!


När man kommer ner i staden går man som genom en labyrint av smala gator. Man har markiser, spaljéer med klängande växter och segelduk uppsänt över gatorna till skydd mot solen. 


Hela staden är ett enda gytter av affärer.

Alex hittade en ”legendarisk spinner” i en av affärerna och vi hade ju lovat honom valfri spinner som han simmade hela bassänglängden, så han fick köpa den. Oklart vad som gjorde den legendarisk dock. 😉 Själv hittade jag en likadan ring som jag köpte i fjol, som tappat stenar, så nu köpte jag en reservring. Tappar jag en sten och inte kan hitta den har jag ju extrastenar då. Och så ville Alex absolut ha en ful souveniråsna, så det fick han också köpa (är det semester så är det).

När vi äntligen kom ut ur staden var jag halvdöd av värmeslag och törst och var nästan beredd att döda för en glass eller iste. Alex köpte Calippo Jordgubbsisglass och jag en iskall Lipton Lemon Icetea som smakade himmelskt! Alltså såååååå gott! Och kallt. Och GOTT! 😀

När vi återhämtat oss lite började vi vandra tillbaka upp till den stora bussparkeringen där bussen skulle hämta upp oss. Vi sneglade på Lindos Icebar, som tydligen är helt gjord av is. Men de tar typ 8 euro i inträde och hur skönt är det med -6 grader när man kommer från närmare +40 grader kan man fråga sig…?

Det kändes rätt lagom när bussen hämtade upp oss. Den stannade kort så vi fick fota Lindos på lite håll och körde sedan hem oss på ca en halvtimme.


Vackert!

Vi missade lunchen på hotellet, men som tur är finns det lite pizza och annat i poolbaren hos Giorgos. Alex fick äta frukt och Digestivekex och det funkade det också.

På kvällen visade det sig att det fanns tacos i matsalen! Det var så festligt för jag hade varit så sugen på tacos i flera dagar och så hade de det just på min födelsedag! Det var det godaste jag ätit i middagsbuffén! Mycket bra födelsedagspresent. Dessutom fick jag en flaska rödvin av The Hotel Management i present. Den tog vi hem, och drack här hemma. Riktigt gott vin var det!


Liten kvällspromenad på området efter maten.


Jag berättade för Betty att jag fyllde år. Hon fixade en fin drink till Alex med tomtebloss.


Och till mig och Riddaren fick hon göra en Irish Coffee och en Baileys Coffee (dessa fick man betala för men vad sjutton, fyller man år ska man väl få dricka det man är sugen på?).


Min Baileys Coffee var supergod!

Så det var min födelsedag 2017. Den ska jag minnas för alltid som en riktigt härlig födelsedag! Gud vad jag älskar Rhodos alltså!

Rhodos dag 11

juli 17, 2017

På tisdagen 4 juli hade vi bokat in oss på en ”Mini Cruise” på förmiddagen. Båtkaptenen kom och hämtade oss klockan 09.25 med sin bil och körde oss ner till hamnen och båten. Vi var ca 20 personer som åkte med skeppare Stefano och hans son (?) ut på Medelhavet.

Men först trodde vi inte att vi skulle komma iväg alls, för ankaret hade tydligen hakat i botten på något sätt och gick inte att vinscha upp. Det lustiga var att det var ett annat skepp, som också skulle iväg samtidigt som oss, som hade råkat ut för samma sak. Jag är förvisso ingen båtexpert, men jag trodde inte att det tillhörde vanligheterna att ankaret fastnar i botten (?). Det tog en halvtimme av långsamt körande fram och tillbaka innan ankaret till sist lossnade. Vid det laget var halva hamnen involverad och några gamla fårade fiskare hade tagit sin båt för att köra ut och titta om de kunde hjälpa till, och en ung tjej hade hoppat i med cyklop för att spana. 🙂 De verkar ha fin sammanhållning i Kolymbias hamn!


Ombord!


Det andra skeppet, som inte heller fick loss sitt ankare, var ett ”piratskepp” som också körde turister längs kusten. De kom i alla fall också loss till slut, för vi såg skeppet ute på havet lite senare.

Det var så härligt att komma ut på havet! Det blåste friskt, men gick knappt några vågor. Detta var vår semesters svalaste dag. Det var ”bara” 28-29 grader och jag nästan småfrös lite i vinden. 🙂 Vi åkte söderut längs kusten och det var verkligen roligt att få se Rhodos från havssidan! Kusten vi åkte längs består mest av kalkstensberg (tror jag) som sluttar rakt ner i havet. Det fanns fullt med grottor och häftiga pelarformationer. Här och var låg sandstränder och små byar.

Vi skulle göra tre badstopp på en halvtimme vardera. På det första stället blåste det så mycket att jag inte kände mig helt bekväm med att bada och framför allt inte att låta Alex simma med bara armpuffar. Så vi hoppade över badandet och tittade på de andra som simmade i det turkosa vattnet.

Vårt andra stopp skulle bli vid en strand med röd sand och Alex var superpepp på att simma in till land och samla in sand i en plastpåse. Jag tvivlade lite på om det var görbart då båten inte gick in så där värst nära stranden vid första stoppet. Det var faktiskt en lättnad när kaptenen meddelade att det blåste för mycket för att vi skulle kunna stanna vid den röda stranden. Vi fick nöja oss med att titta på håll.

_DSC7009.jpg
Den ”röda” stranden (som inte såg så röd ut på håll i alla fall).

Jag hoppades hela tiden på att vi skulle ha tur och få se delfiner. Det händer tydligen inte särskilt ofta. Men sån tur hade vi tyvärr inte. Vi såg inte till några djur alls faktiskt.

Sista stoppet gjorde kaptenen vid denna fantastiska lilla sandstrand. Sanden blåste upp i små ökenliknande vågor och såg så himla mjuk och fin ut. Men det var alldeles för långt för mig att simma in. Två atletiska killar från båten gjorde det dock. Alex fick låna en flytväst av kaptenen och så hoppade vi i havet alla tre. Det var såååå kallt tyckte jag. Jag fattar ju att det säkert var 26-27 grader i alla fall, men det kändes så kallt att jag liksom inte kunde andas ordentligt och jag fick klänga mig fast i trappan. Det var så kallt att jag inte kunde simma ordentligt kändes det som. Och Alex tyckte det var lite läskigt och så sved det lite i hans skrapsår från berget, så vi gick upp rätt snabbt. Men vi gjorde det i alla fall! Vi badade från båten! Strongt gjort av en Petra med extrem fobi för vad som kan komma simmande underifrån och bita en i fötterna! 😉


Nöjda badare.

Vi var tillbaka i hamnen runt ett. Tyvärr hade vi ingen skjuts tillbaka till hotellet, utan vi fick gå tillbaka till hotellet. Tur för oss att det var lite svalare denna dag! 🙂 Vi hann t o m äta lunch innan matsalen stängde.

Sen blev det poolhäng resten av dagen. Alex vågade äntligen vara med på leken att dyka efter skedar i poolen tillsammans med lekledaren Markus. Det var ovanligt lugnt denna eftermiddag så de två lekte själva en lång stund, medan Riddaren och jag låg och läste och solade.

Dagen efter var min födelsedag och vi hade bokat en resa till Lindos.

Rhodos dag 8-10

juli 16, 2017

Och vips hade det gått en vecka! Vi häpnade över hur fort det gått, och hur skönt det var att vi bokat två veckor den här gången! Nu började det kännas allt mer angeläget att boka in lite utflykter. Vi pratade med damen på Kolymbia Tours igen och bokade en halvdags ”Mini Cruise” med båt längs kusten till på tisdagen 4 juli. Och så bestämde vi oss för att det var dags att bestiga berget i Kolymbia tidigt på måndagsmorgonen.

Men först var det lördag och söndag och vi njöt av sol och bad vid poolen.


Simträning.

Alex kämpade på med simningen, men har konsekvent världens problem med bentagen när han samtidigt ska hålla huvudet ovanför vattenytan. Antingen sprätter han med benen som en sjöjungfru, eller så gör han bentagen spegelvänt (hur nu det ens är möjligt???).


Lek med den norska kompisen.


När man är så trött på grekisk mat att man helst bara vill äta gröna äpplen till frukost, lunch och middag.

På söndagen smygfotade jag några ytterst märkliga hotellgäster (men de förtjänar ett eget inlägg) och annars låg vi mest och lapade sol och badade. Jag lyssnade på en Anne Holt-ljudbok. Jag brukar aldrig annars ha ro att lyssna på böcker, men läsa i skarpt solljus är inte min grej. Brukar inte läsa kriminalromaner heller, men den här var helt okej, Han som läste var dessutom så sövande att boken funkade ypperligt som ”god natt-saga” om kvällarna. Jag somnade som en stock varenda kväll. 🙂

Som vanligt avslutade vi kvällen i Taste-baren hos Betty. Det fick bli en tidig kväll, för dagen efter var det dags att bestiga berget. Klockan skulle ringa i svinottan!

Jag minns inte exakt hur dags vi gick upp. Runt 05.00 skulle jag tro. Så fort det började ljusna gav vi oss av. Luften var ju varm redan då (det sjunker inte under 27 grader ens på natten), men det är i alla fall inte stekhett. Ryggsäcken var packad med flera liter vatten.

I år verkade vi vara först ut. I början såg vi inga andra turister utan allt var helt tyst och öde.


På väg uppför. Min kondition är urusel, så det var sjukt jobbigt uppför för mig.


Alex och Riddaren väntar på en flåsig mamma och tittar på bergsgetter som hoppade omkring på klipporna.


Soluppgången var ju nästan bara den värd att kliva upp så tidigt!


Och utsikten över Kolymbia går inte av för hackor den heller!


Äntligen uppe på toppen!


Solen stekte redan varmt.


We made it!

Uppe på toppen kom en ensam klättrarre och frågade om jag kunde ta ett kort på honom vid flaggorna. Det gjorde jag så klart – och lyckades skrapa upp knäet mot en vass klippa på kuppen. Jag har fortfarande en sårskorpa där. Och på nervägen halkade Alex bland rullgruset och skrapade sig lite (inte så illa som tur var). Så det är inte en lätt klättring bland alla vassa klippor och otäcka stenar som rullar iväg. Det var skönt när vi var tillbaka på hotellet och fick äta frukost och sen kunde slänga oss i solstolarna och vila!

Vi hade tänkt sova middag vid lunch, men det blev aldrig så. Men vi tog en paus på rummet och Alex käkade Digestivekex och såg på barnprogram nån timme.


På kvällen gick vi en sväng på hotellområdet och tittade på läskiga cikador efter middagen.

Jönköping

maj 31, 2017

I fredags var vi nerbeordrade till Jönköping för att träffa min mammas syskon med respektiven. Jag frågade våra snälla grannar om de kunde tänka sig att se till marsvinen när vi var borta och det gick bra. De är nog riktiga djurvänner, för de hade varit inne både på fredagskvällen och lördagsmorgonen för att byta vatten i vattenskålen åt dem. 🙂

Vi kom ner tidig eftermiddag. Och för ovanlighetens skull bjöd Jönköping på riktigt härligt sommarväder.


Alex slog ihjäl tiden tills resten av gästerna skulle komma med att läsa serietidningar.

Vi hade inte träffat min moster och morbror med respektiven sedan 2012, så det var väl på tiden kan man tycka. Mamma bjöd på fika och efter fikat blev vi ”utslängda” så hon kunde förbereda middagen. Det var inte så värst synd om oss för det var en helt strålande seneftermiddag. Och inne i stan var det marknad så vi gick längs Vätterstranden in mot stan.


På promenadvägen in mot stan.


Blåsa maskrosfrön är roligt tycker Alex.


Min moster är otroligt barnkär och helt lysande med barn. Det tog inte lång stund innan Alex smög sin hand i hennes och sen gick de och pratade och skrattade.


Vi passerade järnvägsspåret.


På marknaden såldes det bl a pokemons. Föga förvånande var Alex bara ”tvungen” att ha en. 😉


Sen passerade vi heliumballonger, men det vägrade vi köpa.

Nånstans där kom vi ifrån de andra i vimlet. Så vi gick till en uteservering och köpte oss varsin öl. Så skönt att sitta i skuggan och småprata innan det var dags att gå tillbaka till mamma.


Vi tog några kort på stranden.


Här är jag och min fina son!

Alex skötte sig helt exemplariskt hela dagen. Han t o m åt ordentligt (!). 😉 När han fick tråkigt satte han sig och spelade på surfplattan eller läste en tidning och däremellan pratade han med alla.

Mamma ville ha syskonkort innan alla åkte hem så då fick vi gå ner på stranden så att jag kunde fota dem i kvällsljuset.


Lillasyster, mellanbror och storasyster.


Vacker utsikt från mammas balkong på kvällen.

Det blev sen läggning för Alex (jag tror klockan var halvtolv innan han somnade) så dagen efter var han rätt trött och inte riktigt lika solskensglad. Det gick så långt att vi nästan åkte hem efter frukost eftersom han tjurade och inte ville göra något. Men sen skärpte han sig och vi åkte upp till stadsparken.


Mamma och Alex poserar.


 Jag fotade hela resan med mitt fasta 50 mm objektiv, vilket var något av en utmaning. Här fotade jag upp i en tall.

Vi gick och tittade på djuren i parken (påfåglar, lamor, fåglar och lite annat) och sen åt vi lunch (pannkakor) på fiket. Vi avslutade med ett besök på lekplatsen.


Klätterapan Alex.

Sen var det dags för oss att åka hemåt, hem till Vera och Mimmi, som jag saknade förvånansvärt mycket.

Utflykt

augusti 8, 2016

Igår gjorde vi en utflykt tillsammans med Alex’s morfar till Simonstorp. Min farmor pratade alltid så varmt om sina år i Simonstorp. De bodde där från det att min pappa var 7 år tills han fyllde 15 år. Alltså på 50-talet. Jag har så länge önskat att jag skulle kunna få se det där huset hon berättat så mycket om. Och när nu min pappa återupptog kontakten efter alla dessa år infann sig ju möjligheten.

Så igår åkte vi alltså dit. Och det mesta var sig likt. Han kunde peka ut sin gamla skola, tvätthuset vid vattnet och så deras gamla hus. En granne var ute när vi kom dit, så min pappa berättade att han bott i huset för länge sedan och frågade om de som bodde där nu var hemma. Det var det inte, men med grannens godkännande gick vi ner på tomten och tittade lite. Så roligt att få se huset och omgivningarna!

test01.jpg

Sen fortsatte vi till Brandkårsmuséet i Simonstorp. Alex fastnade vid en leksaksbrandbil där man kunde trycka på knappar och spela upp sirenljud, få en ”saftblandare” att blinka blått och (roligast av allt) prata i en mikrofon så det lät i hela lokalen. Gissa vem som sedan satt och läste upp långa meddelanden hela tiden vi var där. Haha!

test02.jpg

Själv fastnade jag för alla fantastiska mässings- och koppardetaljer på de gamla brandbilarna. Så fina! Det fanns brandbilar från den tiden de bestod av en hästkraft (en häst som drog) och framåt. Lite kul att se faktiskt!

test03

Han som sålde biljetter var en riktig entusiast och kom och berättade en massa historia för oss. Bl a om varför hinkarna man använde förr i tiden var konformade i botten (för att de skulle sjunka när man hissade ner dem i en brunn).

Efter museet åkte vi till Reijmyre och tittade lite snabbt på glasbruket. Vi hade tänkt äta på Reijmyre Gestgifveri, men det var typiskt nog stängt just denna dag. 😦 Snopet!

Så vi fick improvisera och åkte istället till det f d MC-stället Oskarshäll (dit vi ofta åkte med motorcykeln i början av 2000-talet). Stället har bytt ägare och de har fixat till lite och förbättrat menyn lite. Så vi fick i alla fall en halvhyfsad lunch (även om Alex som vanligt mest petade i sin mat).

Efter maten gick vi ut till utsiktsplatsen och tittade lite.

test04.jpg

Det tog några timmar, allt som allt. Och det är inte helt enkelt alltså. Jag blockeras totalt och kan verkligen inte komma på någonting att säga emellanåt. Det är lite awkward minst sagt. Himla skönt att ha med sin Riddare som kan hålla igång samtalet lite när jag misslyckas. Jag vet inte varför jag har så svårt att prata. Kanske för att det ligger årtionden av prat som aldrig blivit av mellan oss? Det är lite synd. Men vem vet, det kanske blir bättre med tiden?