Posts Tagged ‘utflykt’

Klassträff

oktober 21, 2017

Idag hade några av föräldrarna i Alex’s klass ordnat en klassträff. Vi har bestämt att turas om så att några föräldrar tar ansvar för att ordna någon aktivitet för barnen en gång per termin. Den här terminen blev det lek, korvgrillning och tipspromenad på Kottebanan i Söderköping.

Eftersom Riddaren jobbar 18.00-06.00 hela helgen hade jag bestämt mig för att vi skulle hoppa över träffen. Att åka buss dit verkar inte särskilt smidigt (om ens görligt). Men så kom jag igår att prata med Alex’s bästa kompis mamma om saken och hon erbjöd Alex och mig att åka med dem. Så då planerade vi snabbt om och följde med. Vi hade tur med vädret (lite blåsigt men mestadels solsken) och ungarna tyckte det var jätteroligt att leka i skogen på Kottebanan (en slags hinderbana för barn med olika klätter- och balanshinder)!

_DSC7550

Vi grillade som sagt korv.

_DSC7549

klassträff 171021 (02)

Det skulle hålla på mellan 11.00 och 13.00 men vi kom visst inte iväg hemåt förrän runt 14.30 (men då var vi i o f s sist). Då hade mina fötter typ tappat känseln av kyla och det tog flera timmar innan jag tinat upp. Men bortsett från det var det en mycket lyckad dag! Jag pratade med Alex’s närmaste kompisars mammor och hade trevligt samtidigt som Alex hade hur kul som helst inne i skogen med sina kompisar. 🙂 De hann bygga en hel koja, en lägereld och ett ”enchantment table” (MInecraft). 😀

_DSC7555

Annonser

En tur till Jönköping

juli 30, 2017

I onsdags tog Alex och jag tåget ner till Jönköping för att hälsa på mamma. Riddaren skulle jobba, så han fick stanna hemma. Det är en otrolig skillnad att resa med Alex nu, när han är åtta år. Nu kan han sitta lugnt hela resan och spela på sin telefon och inte fråga 28 tusen gånger om vi är framme snart. Skönt!

IMG_20170726_130725[82].jpg
Mammas stora kille! ❤

Vi fick sen lunch när vi kom ner (åkte mitt på dagen för biljetterna var billigare då) och sen åkte vi ut till mammas kolonistuga.


Fina rosor.


Vildvuxen blomsterprakt.


I det magiska ihåliga trädet fanns presenter. 


Alex är ju så stor att han fattar att det är mormor som stoppar presenter i trädet, men han tycker ändå det är roligt och spelar med.


Hon som inte så gärna förekommer i bloggen, men det här kortet blev så bra så hon får leva med att synas! 😀


Jonglera är svårt!

Det blev sen middag och en trött Alex somnade fort. Mamma och jag satt en stund på balkongen (men Jönköping är så himla kallt jämfört med Norrköping så jag fick gå in efter ett tag) och tittade på solnedgången och drack vin.


Vacker solnedgång.

På torsdagen åkte vi och besökte Upptech. Det var ganska väl anpassat för en åttaåring och Alex tyckte det var kul. Själv var jag inte jätteimponerad – främst p g a att det var så mycket som inte fungerade. Precis som i Gamla Linköping verkar de inte fixa sånt som går sönder. Det är rätt B om du frågar mig. Men en del roliga saker fanns det ju så det var väl värt ett besök.


Roligast var att få köra timmerbil.


En sluss som tyvärr inte fungerade.


”Magisk kula” i Alex’s värld.


Väldigt många Petror och Alexar.


Den här kroppen med lösa inälvor var väldigt rolig tyckte Alex.

Efter Upptech åt vi lunch på Hasse på sjökanten”.

20170727_140454.jpg
Så här glad ser man ut när man inte tycker att maten smakade något vidare. 😉

På seneftermiddagen kom mammas särbo förbi och vi gick en liten sväng längs Vätterstranden.

20170727_170150

IMG_20170727_171001_817[81].jpg

På fredagen var det dags för oss att åka hem, men först fram på eftermiddagen. Alex hade ont i magen och var inte jättepiggelin. Men det blev bättre framåt lunch och vi hann med ett kort besök på Ikea och en snabb sväng till stan där jag skulle köpa Washologis underbara lavendeldoftande mjukmedel. Alex stannade hemma med Örjan medan mamma och jag gick en promenad upp till Östra Kyrkogården där jag sommarjobbade i tre år på gymnasiet (för ungefär 100 år sedan).


Allé.

När jag sommarjobbade kom det en liten gubbe som hette Jonasson flera gånger i veckan. Han skulle se till sin frus grav och var troligen väldigt ensam. Han brukade prata med oss som sommarjobbade och bjuda på godis ibland. Nu ligger han sedan många år tillbaka hos sin fru. ❤


Jonasons grav, som jag var tvungen att se till.


En av alla harar som bor på kyrkogården.

Vid fyra gick vårt tåg hem. Vi hade tur och slapp förseningar både till och från Jönköping. Och när vi kom hem hämtade Riddaren oss och vi firade vår 13-åriga bröllopsdag med take out från McDonalds. Haha! Fast jag hade faktiskt fått fina röda rosor och ett sött kort också. ❤

När du får oväntat besök

juli 23, 2017

I fredags eftermiddag stod jag och bakade bullar i godan ro när en bil smög upp utanför huset och parkerade. Ut klev……..min pappa! Som vi bjudit hit dagen efter – trodde jag. Bara det att jag tydligen blandat ihop datumen och skrivit den 21 juli när jag menade den 22 juli!

Herregud! Mängden pinsamt!

Så där stod jag med otvättat hår, osminkad och mitt i ett bullbak. Riddaren hade just vaknat och skulle jobba natt. Inte ett rätt. Det är tur att fadern har humor och är rätt laid back. Han skrattade gott åt min snurrighet och tyckte att det väl inte var hela världen. Jag skramlade fram en fika samtidigt som jag gräddade bullar och sen åkte jag och Riddaren och panikhandlade lite medan Alex fick roa morfar.

Det fick bli en enkel pastasås med pesto, skinka och creme fraiche till middag istället för grillad fläskfilé som vi tänkt göra dagen efter. Det fanns det liksom inte tid att fixa i en hast. Inte när den stackars fadern inte ätit lunch och Riddaren skulle hinna sova lite innan nattjobbet. Men det funkade med pasta också.

Riddaren åkte till jobbet och kollade om han kunde ta ledigt. Det fick han turligt nog, så han bara vände och åkte hem igen. Så det blev en gemytlig kväll som blev rätt sen. Vi kom inte i säng förrän närmre 01.00.

Dagen efter var Alex och morfar uppe med tuppen. Själv som jag som en stock till 09.20 (!). Typiskt att man ska ha en ”klappa igenom och sova-natt” när man har gäster. Brukar annars alltid vakna runt 07.30. Nåja, De hade suttit och tittat på YouTube-klipp och jag snodde fort ihop lite frukost när jag väl vaknat.

När alla var uppe och klara bestämde vi oss för att göra en utflykt till Söderköping. Vi har ju fått överta min pappas Volvo XC60 nu när han köpt ny bil. Han hämtade sin nya bil i fredags och körde hit sin gamla (den är bara 1½ år så såååå himla ”gammal” är den ju inte). Därför behövde vi köra hem honom. Och då kunde man ju göra en utflykt samtidigt tänkte vi. 🙂


Premiärtur!


Trafiken till Söderköping blir bara värre och värre för varje år som går. Nu var det krypkö halvvägs från Norrköping och hela vägen ner. Hopplöst!


Bästa hemgjorda glassen i Söderköping säljs i Rådhuskällaren. Jag frossade i polkagris-, kolamint -och kaffeglass. Sååååå gott!


Pappa och jag vid kanalen


Alex och morfar i blomsteridyllen.


Inte mycket vatten i kanalen i år.


Lutande gamla hus längs ån.


I år kunde man åka hästskjuts genom Söderköping.

När vi strosat klart i Söderköping körde vi hem morfar till Mjölby.


Vi beundrade hans sprillans nya bil.


Stolt bilägare. 🙂

Min pappa bjöd oss på middag på en krog i Mjölby. Jag åt fläskfilé Oskar, Riddaren och pappa plankstek och Alex köttbullar. Riktigt gott.

Såååå. Trots att han kom på ”fel dag” blev det ett lyckat besök. Men jag lär få äta upp mitt misstag rätt länge framöver misstänker jag. De två äldsta herrarna retade mig flitigt både igår och i förrgår. 😉

Rhodos dag 12

juli 17, 2017

Och så blev det den 5 juli och min födelsedag. Vi hade bokat in oss på en utflykt till Lindos, som nog är Rhodos mest kända utflyktsmål. Uppe på toppen av klippan ligger ruinerna av ett slott och ett tempel som funnits där sedan före Kristus (!).

Vi valde en stekvarm dag för vår utflykt, men som tur var hade bussen vi åkte med en väl fungerande AC i alla fall. Ute var det dock närmre 40 grader så det tog på krafterna att gå i hettan.


Fin utsikt upp mot Lindos.

Alex var superpepp på att få rida åsna upp för de 300 trappstegen till Akropolis. Riddaren och jag ville egentligen inte alls stödja den typen av djurhållning, men tänkte att jaja, en liten Alex på 26 kilo kan väl inte vara så farligt att bära. Men det visade sig snabbt att man inte fick hyra bara en åsna, utan var tvungna att hyra minst två. Så hastigt och lustigt skulle jag också rida. Så här i efterhand kom jag så klart på att vi kunde betalat för två och låtit en gå utan ryttare, men den tanken kom jag inte på där i hettan och vimlet. Så plötsligt fann jag mig ridande på en stackars liten åsna som satte iväg som han hade eld i baken. Troligen tyckte han väl att lasset var så tungt att det var bäst att trava upp med det så fort som möjligt. Stackaren!


Jag och Alex på våra åsnor.

Det var trångt och mycket trafik i form av andra åsnor och min åsna brydde sig inte om ifall jag skulle skrapa i husväggar eller inte, så jag fick skjuta ifrån med handen ibland. Det där med skänklar fattade den liksom inte. Efter halva ritten upptäckte jag att det funkade bättre att styra den med handen mot halsen istället. Eftersom jag red först och åsneföraren gick vid Alex’s åsna (han höll på att glida av ibland berättade han efteråt så det var väl därför han gick där) var det liksom ingen som hejdade min åsna när den ivrigt försökte trava igenom andra, långsammare åsnor. Inga tyglar hade man heller så det var ruskigt äventyrligt det hela! Men vi överlevde och kunde helskinnade kliva av till slut!


Längs vägen stod en fotograf som tog kort på alla åsneryttare som han sedan sålde vid porten ut ur Lindos stad.

Riddaren har särskilt roligt åt hur jag, helt ofrivilligt, råkade försöka ta springnota från hela äventyret. Jag försökte betala när vi skulle rida iväg och fick då veta att man betalade när man kommit fram. När jag klev av åsnan hade dock detta fallit mig ur minnet så den stackars åsnemannen fick jaga mig för att få sina pengar. Micket pinsamt! 😉

Sen fick vi köa för att komma in till själva Akropolis, vilket kostade ytterligare 6 euro per person (Alex gick in gratis). Det var så fruktansvärt varmt och solen stod precis rakt över våra huvuden, så ingen skugga fanns att få. Som tur var hade vi med oss vatten som vi bälgade i oss av.


Solhatt och tunn, vit, långärmad klädnad var ett måste.


En ruin är en ruin är en ruin tyckte väl grabbarna, men jag uppskattade att få se denna uråldriga plats!


Och utsikten var rätt magnifik!


Det gick inte att stanna speciellt länge i hettan, så ganska snart började vi gå ner mot den vita staden Lindos.


Den är väldigt vacker!


När man kommer ner i staden går man som genom en labyrint av smala gator. Man har markiser, spaljéer med klängande växter och segelduk uppsänt över gatorna till skydd mot solen. 


Hela staden är ett enda gytter av affärer.

Alex hittade en ”legendarisk spinner” i en av affärerna och vi hade ju lovat honom valfri spinner som han simmade hela bassänglängden, så han fick köpa den. Oklart vad som gjorde den legendarisk dock. 😉 Själv hittade jag en likadan ring som jag köpte i fjol, som tappat stenar, så nu köpte jag en reservring. Tappar jag en sten och inte kan hitta den har jag ju extrastenar då. Och så ville Alex absolut ha en ful souveniråsna, så det fick han också köpa (är det semester så är det).

När vi äntligen kom ut ur staden var jag halvdöd av värmeslag och törst och var nästan beredd att döda för en glass eller iste. Alex köpte Calippo Jordgubbsisglass och jag en iskall Lipton Lemon Icetea som smakade himmelskt! Alltså såååååå gott! Och kallt. Och GOTT! 😀

När vi återhämtat oss lite började vi vandra tillbaka upp till den stora bussparkeringen där bussen skulle hämta upp oss. Vi sneglade på Lindos Icebar, som tydligen är helt gjord av is. Men de tar typ 8 euro i inträde och hur skönt är det med -6 grader när man kommer från närmare +40 grader kan man fråga sig…?

Det kändes rätt lagom när bussen hämtade upp oss. Den stannade kort så vi fick fota Lindos på lite håll och körde sedan hem oss på ca en halvtimme.


Vackert!

Vi missade lunchen på hotellet, men som tur är finns det lite pizza och annat i poolbaren hos Giorgos. Alex fick äta frukt och Digestivekex och det funkade det också.

På kvällen visade det sig att det fanns tacos i matsalen! Det var så festligt för jag hade varit så sugen på tacos i flera dagar och så hade de det just på min födelsedag! Det var det godaste jag ätit i middagsbuffén! Mycket bra födelsedagspresent. Dessutom fick jag en flaska rödvin av The Hotel Management i present. Den tog vi hem, och drack här hemma. Riktigt gott vin var det!


Liten kvällspromenad på området efter maten.


Jag berättade för Betty att jag fyllde år. Hon fixade en fin drink till Alex med tomtebloss.


Och till mig och Riddaren fick hon göra en Irish Coffee och en Baileys Coffee (dessa fick man betala för men vad sjutton, fyller man år ska man väl få dricka det man är sugen på?).


Min Baileys Coffee var supergod!

Så det var min födelsedag 2017. Den ska jag minnas för alltid som en riktigt härlig födelsedag! Gud vad jag älskar Rhodos alltså!

Rhodos dag 11

juli 17, 2017

På tisdagen 4 juli hade vi bokat in oss på en ”Mini Cruise” på förmiddagen. Båtkaptenen kom och hämtade oss klockan 09.25 med sin bil och körde oss ner till hamnen och båten. Vi var ca 20 personer som åkte med skeppare Stefano och hans son (?) ut på Medelhavet.

Men först trodde vi inte att vi skulle komma iväg alls, för ankaret hade tydligen hakat i botten på något sätt och gick inte att vinscha upp. Det lustiga var att det var ett annat skepp, som också skulle iväg samtidigt som oss, som hade råkat ut för samma sak. Jag är förvisso ingen båtexpert, men jag trodde inte att det tillhörde vanligheterna att ankaret fastnar i botten (?). Det tog en halvtimme av långsamt körande fram och tillbaka innan ankaret till sist lossnade. Vid det laget var halva hamnen involverad och några gamla fårade fiskare hade tagit sin båt för att köra ut och titta om de kunde hjälpa till, och en ung tjej hade hoppat i med cyklop för att spana. 🙂 De verkar ha fin sammanhållning i Kolymbias hamn!


Ombord!


Det andra skeppet, som inte heller fick loss sitt ankare, var ett ”piratskepp” som också körde turister längs kusten. De kom i alla fall också loss till slut, för vi såg skeppet ute på havet lite senare.

Det var så härligt att komma ut på havet! Det blåste friskt, men gick knappt några vågor. Detta var vår semesters svalaste dag. Det var ”bara” 28-29 grader och jag nästan småfrös lite i vinden. 🙂 Vi åkte söderut längs kusten och det var verkligen roligt att få se Rhodos från havssidan! Kusten vi åkte längs består mest av kalkstensberg (tror jag) som sluttar rakt ner i havet. Det fanns fullt med grottor och häftiga pelarformationer. Här och var låg sandstränder och små byar.

Vi skulle göra tre badstopp på en halvtimme vardera. På det första stället blåste det så mycket att jag inte kände mig helt bekväm med att bada och framför allt inte att låta Alex simma med bara armpuffar. Så vi hoppade över badandet och tittade på de andra som simmade i det turkosa vattnet.

Vårt andra stopp skulle bli vid en strand med röd sand och Alex var superpepp på att simma in till land och samla in sand i en plastpåse. Jag tvivlade lite på om det var görbart då båten inte gick in så där värst nära stranden vid första stoppet. Det var faktiskt en lättnad när kaptenen meddelade att det blåste för mycket för att vi skulle kunna stanna vid den röda stranden. Vi fick nöja oss med att titta på håll.

_DSC7009.jpg
Den ”röda” stranden (som inte såg så röd ut på håll i alla fall).

Jag hoppades hela tiden på att vi skulle ha tur och få se delfiner. Det händer tydligen inte särskilt ofta. Men sån tur hade vi tyvärr inte. Vi såg inte till några djur alls faktiskt.

Sista stoppet gjorde kaptenen vid denna fantastiska lilla sandstrand. Sanden blåste upp i små ökenliknande vågor och såg så himla mjuk och fin ut. Men det var alldeles för långt för mig att simma in. Två atletiska killar från båten gjorde det dock. Alex fick låna en flytväst av kaptenen och så hoppade vi i havet alla tre. Det var såååå kallt tyckte jag. Jag fattar ju att det säkert var 26-27 grader i alla fall, men det kändes så kallt att jag liksom inte kunde andas ordentligt och jag fick klänga mig fast i trappan. Det var så kallt att jag inte kunde simma ordentligt kändes det som. Och Alex tyckte det var lite läskigt och så sved det lite i hans skrapsår från berget, så vi gick upp rätt snabbt. Men vi gjorde det i alla fall! Vi badade från båten! Strongt gjort av en Petra med extrem fobi för vad som kan komma simmande underifrån och bita en i fötterna! 😉


Nöjda badare.

Vi var tillbaka i hamnen runt ett. Tyvärr hade vi ingen skjuts tillbaka till hotellet, utan vi fick gå tillbaka till hotellet. Tur för oss att det var lite svalare denna dag! 🙂 Vi hann t o m äta lunch innan matsalen stängde.

Sen blev det poolhäng resten av dagen. Alex vågade äntligen vara med på leken att dyka efter skedar i poolen tillsammans med lekledaren Markus. Det var ovanligt lugnt denna eftermiddag så de två lekte själva en lång stund, medan Riddaren och jag låg och läste och solade.

Dagen efter var min födelsedag och vi hade bokat en resa till Lindos.

Rhodos dag 8-10

juli 16, 2017

Och vips hade det gått en vecka! Vi häpnade över hur fort det gått, och hur skönt det var att vi bokat två veckor den här gången! Nu började det kännas allt mer angeläget att boka in lite utflykter. Vi pratade med damen på Kolymbia Tours igen och bokade en halvdags ”Mini Cruise” med båt längs kusten till på tisdagen 4 juli. Och så bestämde vi oss för att det var dags att bestiga berget i Kolymbia tidigt på måndagsmorgonen.

Men först var det lördag och söndag och vi njöt av sol och bad vid poolen.


Simträning.

Alex kämpade på med simningen, men har konsekvent världens problem med bentagen när han samtidigt ska hålla huvudet ovanför vattenytan. Antingen sprätter han med benen som en sjöjungfru, eller så gör han bentagen spegelvänt (hur nu det ens är möjligt???).


Lek med den norska kompisen.


När man är så trött på grekisk mat att man helst bara vill äta gröna äpplen till frukost, lunch och middag.

På söndagen smygfotade jag några ytterst märkliga hotellgäster (men de förtjänar ett eget inlägg) och annars låg vi mest och lapade sol och badade. Jag lyssnade på en Anne Holt-ljudbok. Jag brukar aldrig annars ha ro att lyssna på böcker, men läsa i skarpt solljus är inte min grej. Brukar inte läsa kriminalromaner heller, men den här var helt okej, Han som läste var dessutom så sövande att boken funkade ypperligt som ”god natt-saga” om kvällarna. Jag somnade som en stock varenda kväll. 🙂

Som vanligt avslutade vi kvällen i Taste-baren hos Betty. Det fick bli en tidig kväll, för dagen efter var det dags att bestiga berget. Klockan skulle ringa i svinottan!

Jag minns inte exakt hur dags vi gick upp. Runt 05.00 skulle jag tro. Så fort det började ljusna gav vi oss av. Luften var ju varm redan då (det sjunker inte under 27 grader ens på natten), men det är i alla fall inte stekhett. Ryggsäcken var packad med flera liter vatten.

I år verkade vi vara först ut. I början såg vi inga andra turister utan allt var helt tyst och öde.


På väg uppför. Min kondition är urusel, så det var sjukt jobbigt uppför för mig.


Alex och Riddaren väntar på en flåsig mamma och tittar på bergsgetter som hoppade omkring på klipporna.


Soluppgången var ju nästan bara den värd att kliva upp så tidigt!


Och utsikten över Kolymbia går inte av för hackor den heller!


Äntligen uppe på toppen!


Solen stekte redan varmt.


We made it!

Uppe på toppen kom en ensam klättrarre och frågade om jag kunde ta ett kort på honom vid flaggorna. Det gjorde jag så klart – och lyckades skrapa upp knäet mot en vass klippa på kuppen. Jag har fortfarande en sårskorpa där. Och på nervägen halkade Alex bland rullgruset och skrapade sig lite (inte så illa som tur var). Så det är inte en lätt klättring bland alla vassa klippor och otäcka stenar som rullar iväg. Det var skönt när vi var tillbaka på hotellet och fick äta frukost och sen kunde slänga oss i solstolarna och vila!

Vi hade tänkt sova middag vid lunch, men det blev aldrig så. Men vi tog en paus på rummet och Alex käkade Digestivekex och såg på barnprogram nån timme.


På kvällen gick vi en sväng på hotellområdet och tittade på läskiga cikador efter middagen.

Jönköping

maj 31, 2017

I fredags var vi nerbeordrade till Jönköping för att träffa min mammas syskon med respektiven. Jag frågade våra snälla grannar om de kunde tänka sig att se till marsvinen när vi var borta och det gick bra. De är nog riktiga djurvänner, för de hade varit inne både på fredagskvällen och lördagsmorgonen för att byta vatten i vattenskålen åt dem. 🙂

Vi kom ner tidig eftermiddag. Och för ovanlighetens skull bjöd Jönköping på riktigt härligt sommarväder.


Alex slog ihjäl tiden tills resten av gästerna skulle komma med att läsa serietidningar.

Vi hade inte träffat min moster och morbror med respektiven sedan 2012, så det var väl på tiden kan man tycka. Mamma bjöd på fika och efter fikat blev vi ”utslängda” så hon kunde förbereda middagen. Det var inte så värst synd om oss för det var en helt strålande seneftermiddag. Och inne i stan var det marknad så vi gick längs Vätterstranden in mot stan.


På promenadvägen in mot stan.


Blåsa maskrosfrön är roligt tycker Alex.


Min moster är otroligt barnkär och helt lysande med barn. Det tog inte lång stund innan Alex smög sin hand i hennes och sen gick de och pratade och skrattade.


Vi passerade järnvägsspåret.


På marknaden såldes det bl a pokemons. Föga förvånande var Alex bara ”tvungen” att ha en. 😉


Sen passerade vi heliumballonger, men det vägrade vi köpa.

Nånstans där kom vi ifrån de andra i vimlet. Så vi gick till en uteservering och köpte oss varsin öl. Så skönt att sitta i skuggan och småprata innan det var dags att gå tillbaka till mamma.


Vi tog några kort på stranden.


Här är jag och min fina son!

Alex skötte sig helt exemplariskt hela dagen. Han t o m åt ordentligt (!). 😉 När han fick tråkigt satte han sig och spelade på surfplattan eller läste en tidning och däremellan pratade han med alla.

Mamma ville ha syskonkort innan alla åkte hem så då fick vi gå ner på stranden så att jag kunde fota dem i kvällsljuset.


Lillasyster, mellanbror och storasyster.


Vacker utsikt från mammas balkong på kvällen.

Det blev sen läggning för Alex (jag tror klockan var halvtolv innan han somnade) så dagen efter var han rätt trött och inte riktigt lika solskensglad. Det gick så långt att vi nästan åkte hem efter frukost eftersom han tjurade och inte ville göra något. Men sen skärpte han sig och vi åkte upp till stadsparken.


Mamma och Alex poserar.


 Jag fotade hela resan med mitt fasta 50 mm objektiv, vilket var något av en utmaning. Här fotade jag upp i en tall.

Vi gick och tittade på djuren i parken (påfåglar, lamor, fåglar och lite annat) och sen åt vi lunch (pannkakor) på fiket. Vi avslutade med ett besök på lekplatsen.


Klätterapan Alex.

Sen var det dags för oss att åka hemåt, hem till Vera och Mimmi, som jag saknade förvånansvärt mycket.

Utflykt

augusti 8, 2016

Igår gjorde vi en utflykt tillsammans med Alex’s morfar till Simonstorp. Min farmor pratade alltid så varmt om sina år i Simonstorp. De bodde där från det att min pappa var 7 år tills han fyllde 15 år. Alltså på 50-talet. Jag har så länge önskat att jag skulle kunna få se det där huset hon berättat så mycket om. Och när nu min pappa återupptog kontakten efter alla dessa år infann sig ju möjligheten.

Så igår åkte vi alltså dit. Och det mesta var sig likt. Han kunde peka ut sin gamla skola, tvätthuset vid vattnet och så deras gamla hus. En granne var ute när vi kom dit, så min pappa berättade att han bott i huset för länge sedan och frågade om de som bodde där nu var hemma. Det var det inte, men med grannens godkännande gick vi ner på tomten och tittade lite. Så roligt att få se huset och omgivningarna!

test01.jpg

Sen fortsatte vi till Brandkårsmuséet i Simonstorp. Alex fastnade vid en leksaksbrandbil där man kunde trycka på knappar och spela upp sirenljud, få en ”saftblandare” att blinka blått och (roligast av allt) prata i en mikrofon så det lät i hela lokalen. Gissa vem som sedan satt och läste upp långa meddelanden hela tiden vi var där. Haha!

test02.jpg

Själv fastnade jag för alla fantastiska mässings- och koppardetaljer på de gamla brandbilarna. Så fina! Det fanns brandbilar från den tiden de bestod av en hästkraft (en häst som drog) och framåt. Lite kul att se faktiskt!

test03

Han som sålde biljetter var en riktig entusiast och kom och berättade en massa historia för oss. Bl a om varför hinkarna man använde förr i tiden var konformade i botten (för att de skulle sjunka när man hissade ner dem i en brunn).

Efter museet åkte vi till Reijmyre och tittade lite snabbt på glasbruket. Vi hade tänkt äta på Reijmyre Gestgifveri, men det var typiskt nog stängt just denna dag. 😦 Snopet!

Så vi fick improvisera och åkte istället till det f d MC-stället Oskarshäll (dit vi ofta åkte med motorcykeln i början av 2000-talet). Stället har bytt ägare och de har fixat till lite och förbättrat menyn lite. Så vi fick i alla fall en halvhyfsad lunch (även om Alex som vanligt mest petade i sin mat).

Efter maten gick vi ut till utsiktsplatsen och tittade lite.

test04.jpg

Det tog några timmar, allt som allt. Och det är inte helt enkelt alltså. Jag blockeras totalt och kan verkligen inte komma på någonting att säga emellanåt. Det är lite awkward minst sagt. Himla skönt att ha med sin Riddare som kan hålla igång samtalet lite när jag misslyckas. Jag vet inte varför jag har så svårt att prata. Kanske för att det ligger årtionden av prat som aldrig blivit av mellan oss? Det är lite synd. Men vem vet, det kanske blir bättre med tiden?

 

High Chaparral – old style

augusti 1, 2016

När jag såg framför mig möjligheten att fota i High Chaparral var det väl egentligen den här typen av foton jag såg framför mig:

Svartvitt, sepia, lite gammalt och nött. Jag borde tagit fler detaljbilder insåg jag när jag kom hem. Trots drygt 300 kort på minneskortet kommer jag på saker jag missade att fota.

Nåja, vi får väl helt enkelt åka dit någon mer gång. Jag tror inte sonen skulle klaga över det. 😉

High Chaparral, del 2

augusti 1, 2016

Efter en natts (inte så) god sömn (obekväma sängar) vaknade vi i torsdags till en ny dag på High Chaparral. Det var dessutom min och Riddarens 12-åriga bröllopsdag (vilket vi typ inte firade alls, tråkiga som vi är).

Vi startade dagen med att äta frukost i Restaurang Diligensen. Eller ja, vissa av oss petade mest i maten men fick kanske i sig en prinskorv eller två och några gurkskivor. Det var inte precis någon gourmetfrukost, men så var det ju inte heller maten vi var där för. Efter frukosten checkade vi ut och la bagaget i bilen. Medan jag köade i förköpskön gick Alex och Riddaren till butiken ”Vapen & läder” och köpte en snusnäsduk och en Lone Ranger-stjärna till Alex. Sen var han redo för en dag som sheriff, eller kanske bandit. 😉


Någon ser rätt livsfarlig ut.


Alex ”skrämde livet” ur nybyggarna Sven-Erik och Ester, som förskräckt slängde upp armarna i vädret när de fick syn på honom (älskade hur vissa skådisar verkligen gav allt och interagerade med barnen)! 🙂

Vi började dagen med att gå runt och titta lite i de olika husen, medan vi väntade på att Lucky Luke-föreställningen skulle börja. Och så stötte vi på ett par bekanta från Norrköping. It’s a small world!


Smedjan.


Jag ÄLSKADE verkligen alla detaljer! Allt från gamla vagnar till boots till läderremmar. Såååå mycket fint att fota överallt!


Miljöerna är så fina!


Alex lekte en stund i Buffalo City, där det hela tiden fanns massor av leksugna barn som sprang och sköt med knallpulverpistoler och klättrade på taken. Riddaren och jag höll oss i det lite lugnare nybyggarlägret. 😉

Sen var det dags för Lucky Luke-föreställningen. Alex och jag hann precis trycka i oss varsin korv med bröd innan det började. 🙂 Föreställningen var väldigt skämtsam/barnslig. Ungarna verkade ha kul. Själv tyckte jag det var rätt töntigt. Men, men.. 🙂


Lucky Luke och Bröderna Dalton.

Efter Luck Luke försökte vi få plats i Onkel Sams snea hus, men eftersom bara 20 personer fick gå in per föreställning, och vi var nummer 21,22 och 23 fick vi stå över. Vi gick till Kristinastugan och åt våfflor istället medan vi väntade på nästa föreställning. Då såg vi till att vara där i god tid så vi kom in.

Alex tyckte det var jättespännande och lite läskigt där inne. Man letade efter en professor som hittat magiskt vatten och gick runt i ett hus där bollar kunde rulla uppåt och stolar satt fast på väggen (det var byggt helt snett för att lura ögonen).


Inuti snea huset.

När vi kom ut från snea huset var Alex lite omskakad. 🙂 Vi tog en paus för lite dryck och kex vid en bänk och sen gick vi vidare genom parken bort mot indianerna.


Knack, knack!


Cool sheriff utanför banken.

Vi hade missat indianshowen dagen innan så nu såg vi till att vara där i god tid för att få bra platser. Det är indianer från Kanada som framför olika rituella danser.


Efter föreställningen fick man gärna ta kort tillsammans med dem. Det ville Alex!

När vi sett indianföreställningen gick vi bort till Old Mexico för att ta tåget tillbaka.


I väntan på tåget…


När vi åkte tåget tillbaka passerade vi detta underbara tåg!

Det började bli sent och vi hade gjort allt vi föresatt oss. Vi avslutade dagen med att Alex fick leka en stund till i Buffalo City och sen gick jag runt och tog några sista foton av staden (som nu låg ganska öde).

Sen var det dags att tuffa hemåt. Med hjälp av en ljudbok lyckades Alex hålla sig vaken ända till Mjölby. Där slocknade han dock och sov som en stock ända tills vi var hemma. 🙂

Sammanfattningsvis ger jag ändå High Chaparral ett bra betyg. Det kanske inte riktigt når upp till Astrid Lindgrens Världs nivå, men nästan. Och är man det minsta fotointresserad är det definitivt värt ett besök!