Posts Tagged ‘vänner’

Bästa kompisar

oktober 9, 2017

När man är bästa kompisar kan man tydligen leka hemma hos oss från 13.50 på fredagseftermiddagen tills vi ätit tacos till middag och klockan är bortåt 19.00. Sen kan man leka hela dagen på lördagen och hela söndagen också. Och som om inte det var nog kan man leka på rasterna på måndagen, komma på att man slutar samtidigt (13.40) och fortsätta leka hos den kompis som inte har en nattarbetande pappa. Man får liksom aldrig nog? 😀

Namnlös.png
Vi hade Liam här hela fredagen och det spelades Minecraft, lektes och åts tacos.

Jag har ägnat helgen åt att skapa två fotoböcker (det var 40% rabatt om man beställde mer än två). Det tog praktiskt taget hela helgen. Pust! Men desto bättre att Alex hade nån att leka med under tiden. I lördags utlyste jag kompisfritt hus så mitt stackars huvud fick vila lite, men igår fick de vara här och spela på eftermiddagen.

Han har blivit så stor helt plötsligt, min inte-längre-så-lilla-kille! Umgås med mamma är inte så intressant längre. Tur man får stunder som när vi läser godnattsaga och myser och pratar om dagen som gått! ❤

Annonser

Home is where the heart is

juli 9, 2017

Vi är hemma nu. Sedan igår kväll närmare bestämt. Och Petra, som alltid brukar längta hem på slutet av en utlandssemester, känner ett tungt vemod. Det är ju på många sätt skönt att vara hemma, inte minst för att vi alla var så toklessa på maten sista veckan. Men det är något med Rhodos som tagit sig in i mitt hjärta och slagit rot. De vassa, karga bergen, timjan och salvia, värmen, den skoningslösa solen, de mjuka stenarna vid havet, och MÄNNISKORNA!

Alltså, människorna som omgett oss under två veckor! De är så fantastiska! De jobbar så hårt i hettan och de har alltid, alltid ett vänligt leende på läpparna och de skojar med Alex och nästlar sig in i ens hjärta. Och det känns så äkta!

I fredags kväll hade Alex med sig en pappersbåt som han vikt och målat och dekorerat till Betty i Taste-baren. Vi satte segel i form av drickspengar och hon blev så glad. Och så tog hon fram ett paket med presenter hon köpt till Alex (!!!). Men hur gulligt??? Han fick ett armband, ett staffli med en liten gipstavla över Rhodos och en skyddsamulett. Det blev tårar, kramar och intensivt vemod när vi sa god natt och adjö.

_DSC7136.jpg

Och det var nästan lika sorgligt att igår säga hej då till fina Giorgios i poolbaren! Han berättade för mig att han och Betty pratat om att vi är ”special people”, att vi pratar mycket mer med dem än de vanliga turisterna, och att Alex är så charmig och väluppfostrad. Vad glad man blir då! 🙂

_DSC7127.jpg

Och detta är bara våra två favoriter. Men det fanns så många fler underbara människor! Diskplockarna i bufférestaurangen som busade med Alex, den jättetrevliga restaurangchefen i frukostmatsalen/grekiska à la carte-restaurangen som var där både bittida och sent och ändå alltid bjöd på det varmaste leendet, städerskan som alltid såg så trött ut men ändå log varmt och småpratade och de tre lekledarna vid poolen (Mia, Maria och Markus) som lekte så mycket med barnen och verkligen månade om att Alex skulle våga vara med. Och många fler.

Inte sedan jag åkte hem från farmor, efter helger och lov och var så ledsen att tårarna rann, har jag väl känt ett så intensivt vemod över att lämna en plats. Tanken på att det skulle vara farväl för alltid var outhärdlig. Nu känns det som att vi bara måste åka tillbaka om två år. Kolymbia och människorna på Holiday Village Rhodes har liksom blivit ett home away from home nu.

Hela taxiresan från hotellet till flygplatsen brände tårarna bakom mina ögonlock och jag kände så intensivt att denna ö älskar jag!

Otack är världens lön

juni 19, 2017

Ungefär exakt hela dagen igår lekte Alex med Liam. Han följde med dem och kvällsbadade (vilket bl a innebar att fånga grodyngel och sanda ner sig) och kom inte hem förrän närmare 20.00. Idag var frita stängt och Liam fick vara här hela dagen. De har spelat Minecraft, lekt, åkt in till stan med Riddaren och ätit på McDonalds och gått på bio (Smurfarna). Jag åkte med dem hem från stan, och vid halv fem gick Liam hem.

Man skulle ju kunna tro att sonen skulle vara rätt nöjd efter att ha fått leka med bästa kompisen i två hela dagar. Men nej. Istället surade han över att de inte fick fortsätta leka, trots att det faktiskt var Liams pappa som ”kallade hem honom”.

Alltså, ibland blir man rätt trött. I synnerhet Riddaren, som liksom offrat en semesterdag på detta och 400 kr.

Ah well… Han fick höra en del om det sen, vid middagen, den gode sonen. 😉

_DSC6549

Men samtidigt är det jättekul att Alex äntligen funnit en riktig bästa kompis. Och Liam är en jättegullig kille. Precis en sådan vän man hoppats att Alex skulle hitta. Så det är ju jättekul.

Att ha hittat en vän

maj 21, 2017

Alex har alltid varit barnet som haft många kompisar, men som aldrig haft någon riktig vän. Han har aldrig haft problem att hitta någon att leka med – vare sig på dagis eller i skolan. Men han har å andra sidan aldrig hittat den där vännen som man aldrig kan få nog av att leka med.

Sen en tid tillbaka har jag förstått att det finns en kille i klassen (vi kan kalla honom L)som han kommer väldigt bra överens med, men som han inte riktigt fått möjlighet att leka med så mycket som han önskat. Den killen är nämligen väldigt populär och i synnerhet en annan kille i klassen har lite velat ”lägga beslag” på L och har ibland uteslutit Alex ur leken på ett lite elakt sätt.

Så den sista tiden har vi försökt hjälpa Alex genom att bjuda med L hem hit på lek när Alex slutar 13.40 och jag har ibland hört av mig till L:s mamma och frågat om han vill komma hit och leka på helgen. Roligt nog har det lett till att de verkligen har funnit varandra. De leker väldigt bra tillsammans och har ett delat intresse för Minecraft. Både är snälla och schyssta killar och de kompromissar bra.

I onsdags följde L med hem efter skolan och lekte här tills det var kväll. Både igår och idag leker de. Jag ser knappt röken av min son. Men jag är sååå glad för hans skull. Han kom hem genomsvettig och med vätskebristshuvudvärk strax efter 18.00 igår. Han var så trött att han nästan grät, men samtidigt så lycklig över all rolig lek. Lite mat, en dusch, lite ishockey-VM och sen sängen. ”Det här har varit en av de bästa dagarna i mitt liv” utbrast han innan han somnade som en stock. 🙂 Härligt att höra.

test02.jpg
Två fina killar!

Vänskap

augusti 2, 2016

Lyckan var stor i lördags, när det äntligen var så pass långt efter frukost att jag tyckte det var okej att släppa iväg Alex hem till klasskompisen L. När han bor hos sin mamma bor han ju bara några hus bort. Jättesmidigt! T o m hönsmamman Petra vågar låta honom gå själv dit och hem liksom. 😉

Och jo, L var hemma och ville leka. Och som de lekte! Från 10.30 till 18.30 (när vi sa ifrån att Alex var tvungen att komma hem och äta middag) lekte de konstant, med korta avbrott för att slänga i sig lite lunch och mellis bara. De växlade mellan att vara här och hos L och hade ungefär hur kul som helst.

Alexander-160730
Alex’s rum såg ut som en bomb briserat där. Men kul hade de! 😉

Både jag och Riddaren var krassliga, så det var jätteskönt att de kunde leka och roa sig så bra själva. Man kunde ligga utslagen i en soffa eller säng med gott samvete.

Sen lekte de lika intensivt i söndags fram till eftermiddagen då L:s lillasyster skulle ha kalas. Den här veckan bor L hos sin pappa, så nu får Alex roa sig själv. Än så länge har det gått bra. Vi är ju kaninvakter, och igår och idag har han varit med mig ute i boden flera timmar medan jag målat möbler, och har byggt på ett stort skepp av träbitar som han sedan målat med sina Pandurofärger. Sen finns det ju ett oändligt antal tecknade Star Wars-avsnitt på Netflix som han älskar.

Födelsedagskalas

januari 10, 2016

Idag är jag helt slut, men fortfarande alldeles varm i hjärtat över de personer i vår närhet som kom hit igår för att fira Alex’s födelsedag och som verkligen ansträngde sig för att han skulle få ett riktigt roligt kalas!

Riddaren hade jobbat natt, så han var rätt sliten när han kom uppvacklande vid klockan 12.00. Själv var jag också rätt sliten efter att ha städat och bakat och fixat kalasförberedelser. Mer sliten än normalt eftersom jag aldrig lyckas bli av med den här förkylningen jag dragits med sedan slutet av november. Jag är så trött, så trött, så trött. Och sover som en kratta om nätterna, vilket inte precis gör saken bättre.

Men, men…

Gästerna kom strax efter 14.00 och Alex studsade mellan golv och tak, helt speedad och överlycklig över att vara i centrum. 🙂 Dagen till ära hade han klätt ut sig till polis. Jo, det bestämde han flera dagar i förväg, att så skulle det vara. 🙂


Paketöppning i soffan.


Av farfar och farmor fick han en presentkort på Polarn o Pyret och den här tavlan där de ramat in gamla sedlar. Mycket häftigt tyckte Alex, som f n är väldigt intresserad av pengar.

Han fick Skylandersfigurer av Stefan och Lotten till det ny(gamla) Skylanders TrapTeam som Riddaren och jag köpte till honom i julklapp. Också mycket uppskattat (inte minst av oss som annars måste köpa till fler figurer)!

Och av faster Cissi, kusin Hilda och Cissis sambo fick han en bok som verkar spännande och rolig, ett spel och två pysselböcker.

Och så var det fikadags. Alex gillar fortfarande inte tårta, men det är roligt att blåsa ut ljusen på den! 😉 Själv ville han bara ha mina hemgjorda hallonmuffins. Haha!


Vi lyckades tränga ihop oss 10 personer runt bordet.


Lindahls operatårta måste det vara på Alex’s födelsedag!

Efter fikat följde kusin Hilda med Alex upp på hans rum och byggde lego en lång stund. Och sen lekte Stefan och Lotten med honom (och en ballong som de passade mellan sig) tills han var helt blöt av svett i håret och skrattade så mycket att han fick hosta! 🙂

När släkten åkt hem visade Alex Stefan och Lotten hur Skylanders-spelet ser ut när man spelar.


Koncentrerad Alex spelar Skylanders.

När sista gästerna åkt hem var Alex glad och väldigt trött och han önskade att det kunde vara kalas varje dag. 😉


Trött mamma. Trött Alex.

Någon somnade ovaggad i riktigt skaplig tid på kvällen! 🙂

Väntans tider

september 19, 2015

Jag fick (faktiskt) träffa en läkare i fredags. En ovanligt medlidsam läkare faktiskt. Men nån bra lösning på mina njursmärtor hade hon ju inte. Jag fick Voltarensuppar utskrivna, och på begäran även insomningstabletter. Sen skrev hon en remiss för ultraljud av njurarna som jag skulle använda om jag blev sämre under helgen, eller på måndag om läget är oförändrat.

Proverna visade lite blod i urinen och ingen urinvägsinfektion.

Såå…. Vi tror det är en sten. Eller grus. Det är bara det att den tydligen inte vill komma ut då. Läkaren ordinerade mig att dricka mycket – gärna öl (!) – och jag försöker. Men ju mer jag dricker desto ondare gör det. Illamåendet kommer och går och jag försöker äta när det lättar.

Riddaren är fortsatt dyngförkyld och har nu även smittat Alex som nös ungefär 50 ggr på raken innan han somnade. Tidigare idag hörde Alex’s kompis Moas mamma av sig och frågade om de fick ta med sig Alex på barnteater och en fika på stan. Hon hade sett på fejjan hur eländiga vi var. Alltså, man blir så rörd – och glad – över sådana människor! Så Alex fick en rolig eftermiddag med teater, fika och lite lekparkshäng istället för att behöva roa sig själv här hemma hela dagen. Underbart!

Vi har ju liksom far-eller morföräldrar, eller andra släktingar i stan som kan ta sig an Alex några timmar. På så sätt känner man sig väldigt ensam när det kör ihop sig. Är så tacksam över deras insats idag!

Annars kämpar jag på. Ibland är det lite bättre, sen kör det till igen och man bara väntar och ligger och glor. Rätt tröstlöst faktiskt. Det var länge sedan jag kände mig så deprimerad och ledsen…

Söndag

december 30, 2014

I söndags fortsatte vi städa. Gudarna ska veta att det behövdes – efter alla dessa veckor då vi varit sjuka! Det var dammigt och smutsigt överallt! Och Riddaren samlade ihop alla pantflaskor och la i påsar och bar ut till bilen. Jag bakade hallonmuffins och sen var det dags att gå ut i det strålande vintervädret. Vi hade stämt träff med Alex’s kompis Moa och hennes föräldrar och lillasyster klockan 13.30. Vi gick till en pulkabacke och åkte snowracer, pulka och på en stoppad ”matta” som var hal, som de hade. Det var isande kallt (över -10 grader), men vindstilla och soligt. Så himla skönt att komma ut lite efter alla dessa veckor då man varit helt däckad!!!

Efter en och en halv timme började vi nog alla bli rätt stelfrusna, så då passade det bra att gå hem till oss och fika med muffinsen jag bakade på förmiddagen. Alex var överlycklig över att få leka med Moa. Han var lite mer bekymrad över att hennes lillasyster skulle förstöra något (t ex hans legobyggen), men det gick jättebra. De lekte för fullt och ville inte gå hem när det väl var dags.

Jag och Moas mamma hann sitta och prata en stund, bara vi. Det var himla trevligt. De är väldigt trevliga båda två så det kändes bra att vi två, lätt introverta varelser (Riddaren och jag alltså), emellanåt tar oss i kragen och försöker vara lite mer sociala. 🙂 För det ÄR ju trevligt när man väl träffar folk!

Besök av Åsa

augusti 1, 2014

Igår fick vi, som sagt, besök av min allra äldsta vän Åsa. Hon kom insvepande vid lunchtid med famnen full av gåvor. Till Alex en massa pärlplattor och pärlor (och instruktion till hur man gör pirater, piratskepp m m). Till mig fantastiskt gott valnötsbröd från Gateau och till mig och Riddaren ett vackert grytunderlägg i svart smide i form av en bladranka.

Vi bjöd Åsa på pastasallad med chilimarinerad kyckling, solrosskott, rucolasallad, plocksallad, soltorkade tomater, jordnötter, ärtskott, avokado, purjo och tomater. Sen hjälpte Åsa mig att putsa fläskfilén vi skulle grilla på kvällen så jag kunde få ner den i marinad. Alex var eld och lådor över att Åsa hade kommit och följde henne som en lycklig hundvalp.

Eftersom det faktiskt var riktigt dräglig sommartemperatur igår tog vi bilen in till stan och parkerade vid Strömmen. Sen gick vi till Femöresbron där vi tog det där 10-årskortet jag skrev om i förra inlägget.

Sen promenerade vi längs vattnet ner till en nyöppnad (med våra mått mätt i alla fall – ny sedan vi flyttade ut från city) uteservering snett nedanför Skvallertorget. Där köpte vi glass och satt och pratade en stund. Vansinnigt god glass var det. Chililakrits och kaffe med chokladrippel. Mmmmm!

När alla ätit upp gick vi tillbaka uppåt Strömmen igen och gjorde en avstickare till lekparken. Alex var överlycklig över att hitta en lekkamrat i Åsa som t o m ville klättra i klätterställningen med honom!


Vätskepaus i Åsas famn.

Det är inte utan att man blir extra varm i hjärtat när ens vänner så helhjärtat ägnar sig åt att leka med ens barn! De skrattade och busade och var ungefär hur söta som helst! 🙂 Riddaren gick och hämtade bilen och plockade upp oss lite närmre lekplatsen. Sen åkte vi hem och började förbereda maten. Åsa fick ett glas vin och sen parkerade hon och Alex vid sandlådan och byggde sandslott.


Grillmästaren väntar på rätt glöd.

Det blev middag på altanen och banne mig om man inte njöt lite extra igår bara för att det var precis lagom temperatur och ingen tropisk luftfuktighet. När klockan blev 21.00 tog Riddaren med sig Alex och nattade honom – och sig själv tydligen. 😉 Så vi fick en tjejkväll på altanen med vin och en massa prat om stort och smått. Vi satt där och myste tills mörkret föll.

Klockan hann bli midnatt innan även vi kröp till kojs efter en mycket trevlig dag.

Två personer, tre fotografier, tio år.

augusti 1, 2014

Det råkade falla sig så att min vän Åsa kom och hälsade på den 15 juli 2004 och den 15 juli 2009 (och för all del ett antal gånger däremellan). Vid dessa två tillfällen tog Riddaren kort på oss på precis samma ställe (också slump). Så när det nu blev 2014 kändes det ju som att vi nog nästan var tvungna att försöka ses så nära den 15 juli vi bara kunde för att ta vårt tioårsjubileumskort. 🙂

Nu lyckades vi inte få till just den 15 juli, men den 31 juli får väl anses vara close enough. 🙂

Såååå…. Låt mig presentera tre bilder på 10 år. Och den bistra och osminkade sanningen av tidens tand och för många surskallar. 🙂

 

Åsa o Petra 2004-2009-2014
Klicka för större storlek (om du törs).