Posts Tagged ‘vänner’

Vänskap

augusti 2, 2016

Lyckan var stor i lördags, när det äntligen var så pass långt efter frukost att jag tyckte det var okej att släppa iväg Alex hem till klasskompisen L. När han bor hos sin mamma bor han ju bara några hus bort. Jättesmidigt! T o m hönsmamman Petra vågar låta honom gå själv dit och hem liksom. 😉

Och jo, L var hemma och ville leka. Och som de lekte! Från 10.30 till 18.30 (när vi sa ifrån att Alex var tvungen att komma hem och äta middag) lekte de konstant, med korta avbrott för att slänga i sig lite lunch och mellis bara. De växlade mellan att vara här och hos L och hade ungefär hur kul som helst.

Alexander-160730
Alex’s rum såg ut som en bomb briserat där. Men kul hade de! 😉

Både jag och Riddaren var krassliga, så det var jätteskönt att de kunde leka och roa sig så bra själva. Man kunde ligga utslagen i en soffa eller säng med gott samvete.

Sen lekte de lika intensivt i söndags fram till eftermiddagen då L:s lillasyster skulle ha kalas. Den här veckan bor L hos sin pappa, så nu får Alex roa sig själv. Än så länge har det gått bra. Vi är ju kaninvakter, och igår och idag har han varit med mig ute i boden flera timmar medan jag målat möbler, och har byggt på ett stort skepp av träbitar som han sedan målat med sina Pandurofärger. Sen finns det ju ett oändligt antal tecknade Star Wars-avsnitt på Netflix som han älskar.

Födelsedagskalas

januari 10, 2016

Idag är jag helt slut, men fortfarande alldeles varm i hjärtat över de personer i vår närhet som kom hit igår för att fira Alex’s födelsedag och som verkligen ansträngde sig för att han skulle få ett riktigt roligt kalas!

Riddaren hade jobbat natt, så han var rätt sliten när han kom uppvacklande vid klockan 12.00. Själv var jag också rätt sliten efter att ha städat och bakat och fixat kalasförberedelser. Mer sliten än normalt eftersom jag aldrig lyckas bli av med den här förkylningen jag dragits med sedan slutet av november. Jag är så trött, så trött, så trött. Och sover som en kratta om nätterna, vilket inte precis gör saken bättre.

Men, men…

Gästerna kom strax efter 14.00 och Alex studsade mellan golv och tak, helt speedad och överlycklig över att vara i centrum. 🙂 Dagen till ära hade han klätt ut sig till polis. Jo, det bestämde han flera dagar i förväg, att så skulle det vara. 🙂


Paketöppning i soffan.


Av farfar och farmor fick han en presentkort på Polarn o Pyret och den här tavlan där de ramat in gamla sedlar. Mycket häftigt tyckte Alex, som f n är väldigt intresserad av pengar.

Han fick Skylandersfigurer av Stefan och Lotten till det ny(gamla) Skylanders TrapTeam som Riddaren och jag köpte till honom i julklapp. Också mycket uppskattat (inte minst av oss som annars måste köpa till fler figurer)!

Och av faster Cissi, kusin Hilda och Cissis sambo fick han en bok som verkar spännande och rolig, ett spel och två pysselböcker.

Och så var det fikadags. Alex gillar fortfarande inte tårta, men det är roligt att blåsa ut ljusen på den! 😉 Själv ville han bara ha mina hemgjorda hallonmuffins. Haha!


Vi lyckades tränga ihop oss 10 personer runt bordet.


Lindahls operatårta måste det vara på Alex’s födelsedag!

Efter fikat följde kusin Hilda med Alex upp på hans rum och byggde lego en lång stund. Och sen lekte Stefan och Lotten med honom (och en ballong som de passade mellan sig) tills han var helt blöt av svett i håret och skrattade så mycket att han fick hosta! 🙂

När släkten åkt hem visade Alex Stefan och Lotten hur Skylanders-spelet ser ut när man spelar.


Koncentrerad Alex spelar Skylanders.

När sista gästerna åkt hem var Alex glad och väldigt trött och han önskade att det kunde vara kalas varje dag. 😉


Trött mamma. Trött Alex.

Någon somnade ovaggad i riktigt skaplig tid på kvällen! 🙂

Väntans tider

september 19, 2015

Jag fick (faktiskt) träffa en läkare i fredags. En ovanligt medlidsam läkare faktiskt. Men nån bra lösning på mina njursmärtor hade hon ju inte. Jag fick Voltarensuppar utskrivna, och på begäran även insomningstabletter. Sen skrev hon en remiss för ultraljud av njurarna som jag skulle använda om jag blev sämre under helgen, eller på måndag om läget är oförändrat.

Proverna visade lite blod i urinen och ingen urinvägsinfektion.

Såå…. Vi tror det är en sten. Eller grus. Det är bara det att den tydligen inte vill komma ut då. Läkaren ordinerade mig att dricka mycket – gärna öl (!) – och jag försöker. Men ju mer jag dricker desto ondare gör det. Illamåendet kommer och går och jag försöker äta när det lättar.

Riddaren är fortsatt dyngförkyld och har nu även smittat Alex som nös ungefär 50 ggr på raken innan han somnade. Tidigare idag hörde Alex’s kompis Moas mamma av sig och frågade om de fick ta med sig Alex på barnteater och en fika på stan. Hon hade sett på fejjan hur eländiga vi var. Alltså, man blir så rörd – och glad – över sådana människor! Så Alex fick en rolig eftermiddag med teater, fika och lite lekparkshäng istället för att behöva roa sig själv här hemma hela dagen. Underbart!

Vi har ju liksom far-eller morföräldrar, eller andra släktingar i stan som kan ta sig an Alex några timmar. På så sätt känner man sig väldigt ensam när det kör ihop sig. Är så tacksam över deras insats idag!

Annars kämpar jag på. Ibland är det lite bättre, sen kör det till igen och man bara väntar och ligger och glor. Rätt tröstlöst faktiskt. Det var länge sedan jag kände mig så deprimerad och ledsen…

Söndag

december 30, 2014

I söndags fortsatte vi städa. Gudarna ska veta att det behövdes – efter alla dessa veckor då vi varit sjuka! Det var dammigt och smutsigt överallt! Och Riddaren samlade ihop alla pantflaskor och la i påsar och bar ut till bilen. Jag bakade hallonmuffins och sen var det dags att gå ut i det strålande vintervädret. Vi hade stämt träff med Alex’s kompis Moa och hennes föräldrar och lillasyster klockan 13.30. Vi gick till en pulkabacke och åkte snowracer, pulka och på en stoppad ”matta” som var hal, som de hade. Det var isande kallt (över -10 grader), men vindstilla och soligt. Så himla skönt att komma ut lite efter alla dessa veckor då man varit helt däckad!!!

Efter en och en halv timme började vi nog alla bli rätt stelfrusna, så då passade det bra att gå hem till oss och fika med muffinsen jag bakade på förmiddagen. Alex var överlycklig över att få leka med Moa. Han var lite mer bekymrad över att hennes lillasyster skulle förstöra något (t ex hans legobyggen), men det gick jättebra. De lekte för fullt och ville inte gå hem när det väl var dags.

Jag och Moas mamma hann sitta och prata en stund, bara vi. Det var himla trevligt. De är väldigt trevliga båda två så det kändes bra att vi två, lätt introverta varelser (Riddaren och jag alltså), emellanåt tar oss i kragen och försöker vara lite mer sociala. 🙂 För det ÄR ju trevligt när man väl träffar folk!

Besök av Åsa

augusti 1, 2014

Igår fick vi, som sagt, besök av min allra äldsta vän Åsa. Hon kom insvepande vid lunchtid med famnen full av gåvor. Till Alex en massa pärlplattor och pärlor (och instruktion till hur man gör pirater, piratskepp m m). Till mig fantastiskt gott valnötsbröd från Gateau och till mig och Riddaren ett vackert grytunderlägg i svart smide i form av en bladranka.

Vi bjöd Åsa på pastasallad med chilimarinerad kyckling, solrosskott, rucolasallad, plocksallad, soltorkade tomater, jordnötter, ärtskott, avokado, purjo och tomater. Sen hjälpte Åsa mig att putsa fläskfilén vi skulle grilla på kvällen så jag kunde få ner den i marinad. Alex var eld och lådor över att Åsa hade kommit och följde henne som en lycklig hundvalp.

Eftersom det faktiskt var riktigt dräglig sommartemperatur igår tog vi bilen in till stan och parkerade vid Strömmen. Sen gick vi till Femöresbron där vi tog det där 10-årskortet jag skrev om i förra inlägget.

Sen promenerade vi längs vattnet ner till en nyöppnad (med våra mått mätt i alla fall – ny sedan vi flyttade ut från city) uteservering snett nedanför Skvallertorget. Där köpte vi glass och satt och pratade en stund. Vansinnigt god glass var det. Chililakrits och kaffe med chokladrippel. Mmmmm!

När alla ätit upp gick vi tillbaka uppåt Strömmen igen och gjorde en avstickare till lekparken. Alex var överlycklig över att hitta en lekkamrat i Åsa som t o m ville klättra i klätterställningen med honom!


Vätskepaus i Åsas famn.

Det är inte utan att man blir extra varm i hjärtat när ens vänner så helhjärtat ägnar sig åt att leka med ens barn! De skrattade och busade och var ungefär hur söta som helst! 🙂 Riddaren gick och hämtade bilen och plockade upp oss lite närmre lekplatsen. Sen åkte vi hem och började förbereda maten. Åsa fick ett glas vin och sen parkerade hon och Alex vid sandlådan och byggde sandslott.


Grillmästaren väntar på rätt glöd.

Det blev middag på altanen och banne mig om man inte njöt lite extra igår bara för att det var precis lagom temperatur och ingen tropisk luftfuktighet. När klockan blev 21.00 tog Riddaren med sig Alex och nattade honom – och sig själv tydligen. 😉 Så vi fick en tjejkväll på altanen med vin och en massa prat om stort och smått. Vi satt där och myste tills mörkret föll.

Klockan hann bli midnatt innan även vi kröp till kojs efter en mycket trevlig dag.

Två personer, tre fotografier, tio år.

augusti 1, 2014

Det råkade falla sig så att min vän Åsa kom och hälsade på den 15 juli 2004 och den 15 juli 2009 (och för all del ett antal gånger däremellan). Vid dessa två tillfällen tog Riddaren kort på oss på precis samma ställe (också slump). Så när det nu blev 2014 kändes det ju som att vi nog nästan var tvungna att försöka ses så nära den 15 juli vi bara kunde för att ta vårt tioårsjubileumskort. 🙂

Nu lyckades vi inte få till just den 15 juli, men den 31 juli får väl anses vara close enough. 🙂

Såååå…. Låt mig presentera tre bilder på 10 år. Och den bistra och osminkade sanningen av tidens tand och för många surskallar. 🙂

 

Åsa o Petra 2004-2009-2014
Klicka för större storlek (om du törs).

Barnfri kväll

juli 26, 2014

Hua! Gårdagens +32 grader i skuggan höll på att ta kål på mig! Jag är ju annars den som alltid fryser och som går i fårskinnstofflor sommar som vinter. De senaste veckorna har jag tassat runt i shorts och sollinne (vilket är mycket ovanligt för att vara jag). Igår ville jag helst klä av mig skinnet också. Jag svettades konstant. Gläääk!

Vi körde ut Alex till farmor och farfar vid 13-tiden och det var fan enda uthärdliga stunden på hela dagen. Prisa Herren för AC i bilen säger jag bara! När vi kom hem igen, Riddaren och jag, var det helt outhärdligt hett inne i huset. Det var bara att leta fram tunnaste kjolen och tunnaste blusen och ändå känna svetten rinna.

Strax före 17.00 tog vi en taxi in till stan (stå ut med att åka buss i denna hetta liksom) och mötte upp Stefan och Lotten på Texas Longhorn. Det var tur att vi kom så tidigt för det innebar att vi fick plats på deras uteservering där det faktiskt fläktade lite. Efter en sval öl, serverad i glas direkt från frysen, började man nästan känna sig som en människa igen. Och en antydan till hunger infann sig. Det smakade riktigt bra med mat när den väl anlände till vårt bord! Jag gillar ju Texas Longhorn skarpt – men litet minus fick de igår då jag inte fick byta ut min coleslaw mot lite extra pommes. Det fick man alltid förut.

När vi ätit (inte fick vi betala heller, för Stefan insisterade på att bjuda) strosade vi neråt stan till och köpte oss varsin bägare med glass (då sålde den underbart goda, hemgjorda, glassen från Söderköping som jag älskar på Bagarstugan) och gick lite i Strömparken. Äntligen började det svalna av en aning. Åtminstone så pass att svetten inte rann längre. Vid det laget hade jag en envis huvudvärk (förmodligen p g a vätskebrist för jag drack bara en starköl och sen lättöl). Så det var rätt skönt att ta 21.00-bussen hem och ta ett par Treo och lite annan dryck och sitta ute i trädgården tills myggen kom. På slutet var det nästan lite kallt om armarna.

Sen gick vi 100 varv med vattenkannorna och vattnade med poolvattnet. Och det sista hällde vi ut på gräsmattan. Eftersom vi inte har klor, utan bara anti-algmedel måste vi byta ut vattnet i poolen efter 1-2 veckor. Nu får gräsmattan som legat under poolen en chans att återhämta sig lite också.

När vi var klara med det la vi oss i sängen och kollade på film och njöt av att takfläkten ihop med den svala luften som kom in genom det vidöppna fönstret faktiskt skapade en dräglig temperatur där inne.

Lite saknade man förstås Alex. Det är lite tomt. Men han har det säkert toppenbra ihop med farmor och farfar och snart åker vi ut till dem!

Cirkus Olympia 2014

juni 5, 2014

Jaha. Det börjar bli tradition det här att gå på cirkus varje år. Men det är svårt att motstå när nu Cirkus Olympia kommer ända ut hit till Hooden varje år, och vår supertrevliga lokala ICA-handlare köper upp alla biljetter och säljer för halva priset till sina kunder. 95 kr för en biljett är ju liksom ingenting. I år jobbade Riddaren kväll, så Alex och jag bestämde oss för att gå bara han och jag.

Och han är verkligen världens duktigaste. När man är själv med honom bland mycket folk är han hur duktig som helst på att lyssna och hålla sig i närheten. Det började tyvärr ösregna lagom tills vi skulle gå, så vi fick klä oss i regnkläder. Jag tog med en ryggsäck att förvara kläder och kamera (i plastpåse!) i.

Vi var där redan vid 17.30 för att få bra platser. Som tur var släppte de in folk tidigt så vi köpte popcorn och gick och tog bra platser nära scenen. Jag befarade att Alex skulle tycka att det var ruskigt långtråkigt att vänta, men vi hade sån tur att hans kompis Moa kom med sin mamma och mormor och de satte sig hos oss. Alex fick köpa en snurrgrej med ljus och sen satt han och Moa och lekte med den och åt popcorn tills föreställningen äntligen började vid 18.15. Det var trevligt för mig också att få lite vuxensällskap. Moas mamma är jättetrevlig!


Först på scenen var ICA-Rickard som hälsade alla välkomna.


Sen fick vi se frieserhästar (de är så fina, även om dessa kanske inte gjorde så avancerade konster).


Sen kom en trapetskonstnär som var nästan omöjlig att fota (med blixt = blixten slog mot röken, utan blixt = för mörkt och oskärpa).

Sen kom två clowner som Alex älskade! Vad han skrattade! Och jag missade att fota dem tydligen. Sen kom kamelerna och vandrade runt lite medan trapetskonstnären gjorde ett till nummer.


Näst på tur var en vietnamesisk lindansare som uppträdde på slak lina.


Människan står atlltså på en stege, på en slak lina, med en kniv i munnen som hon balanserar ett svärd på. Hur är det ens möjligt?!


I pausen var det ponnyridning för dem som ville.


Eller kamelridning.


Tältet.


Det var tillfälligt uppehåll i regnet i pausen så vi hade lite tur med vädret i alla fall!

Efter pausen kom akrobater från Etiopien, uppvisning av alpackor (de gick typ bara runt i manegen), och ett uppträdande av hundar (som var ungefär lika lydiga som vilken väluppfostrad hund som helst skulle jag säga). Djuruppträdandena är verkligen inte av någon hög klass.


Sist kom armborstskytten Martti Peltonen, som påstods ha uppträtt med världens största cirkus.


Han gjorde ett riktigt bra nummer och seriesköt bl a 16 armborst där den sista pilen träffade äpplet ovanför hans huvud.


Söta kompisar – Alex och Moa.

När föreställningen var slut vräkte regnet ner igen och vi skyndade oss hem, Alex och jag. Klockan hann bli 22.00 innan han somnade. Det var svårt att komma till ro. 🙂

Mitt samlade omdöme då? jag tyckte nog ändå att de förbättrat föreställningen sedan förra året. Clownerna var utbytta och de nya var mycket bättre. Och de hade dragit ner lite på meningslösa djuruppvisningar (ankorna var t ex borttagna). Så 95 kr/biljetten var det definitivt värt!

Lösenordsskyddad: Besök

juni 1, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Födelsedagskalas

januari 14, 2014

Jag säger det direkt. Det blev verkligen inga bra kort från kalaset i lördags. Jag hade inte riktigt tid att gå runt och fota och det är hopplöst att ta kort inomhus på vintern. Antingen blir korten flacka och för ljusa av blixten, eller för mörka och gryniga av för lite ljus.

Men i alla fall… Bara för att ha dokumenterat att en viss ung herre faktiskt fyllt fem år och haft kalas för släkten och närmsta vännerna, kommer här några kort.

Alex bestämde sig tidigt för att han skulle vara utklädd till prinsessa på sitt kalas. Så det var en rosa prinsessbakelse i diadem, tiara, örhängen, halsband och ringar som mötte gästerna i dörren. Detta togs med fattning av alla utom möjligen farfar som tyckte att ”Du är väl inte en flicka” (varpå jag spände ögonen i honom och raskt påpekade att man får klä ut sig till vad som helst). Alex tog dock inte illa upp utan studsade glatt runt och visade sina nya smycken för farmor. Då kunde jag passa på och krama farfar lite och förklara att det roligaste Alex vet just nu är att klä ut sig. 🙂 Jag gillar ju honom skarpt, även om han är lite konservativ och bestämd i sina åsikter ibland.

Det blev paketöppning i soffan.

Alex fick jättebra presenter. Två traktorer med släp, hjul till Lego, en Lego City-polisbil, ett spel (Lusen), målarblock och tuschpennor, presentkort på Polarn o Pyret och en jättehäftig Jack Sparrow-piratperuk.

Uppslutningen var det inte heller fel på. Mormor kom. Farmor och farfar likaså. Faster var tyvärr tvärförkyld, men resten av familjen dök upp. Och våra kära vänner, Stefan och Lotten, kom också.

Inget kalas utan födelsedagsfika. Alex och jag hade bakat kanelbullar, hallonmuffins och chokladbollar. Och så bjöd vi på småkakor som farmor bakat och – så klart – operatårta från Lindahls.

Det tog f ö inte så lång stund innan prinsessutstyrseln åkte av. Det blev väl för varmt och obekvämt kan jag tro. 🙂


Med ett snabbt blås var alla ljusen släckta. Poff! Och Alex önskade att det skulle vara födelsedag alla dagar.

Efter fikat ställde Alex’s rara kusiner (21 och 19 år gamla) upp och lekte med honom. Och han var såååååå lycklig!!! De lekte med traktorerna och de lekte pirater och mitt barn sken som en hel sol av lycka. *kärlek*


Titta bara vilken söt pirat!

Vid femsnåret gick gästerna hem och det var en mycket nöjd och glad Alex som vinkade av alla utom mormor, som sov över.

Vi lyxade till oss och köpte hem mat från Texas Longhorn (för första gången sedan i somras). Sååååå skönt att slippa laga mat. Sen var det en övertrött Alex som grät av trötthet, och som fick stoppas i säng bums. Men bortsett från de där sista tårarna tror jag han hade en underbar dag faktiskt. Det glädjer mammahjärtat!

Och vi vuxna fick ett par timmar i lugn och ro i varsitt soffhörn med en öl och lite småprat. Mysigt!