Posts Tagged ‘vårdcentral’

Som förväntat

februari 14, 2017

Jo då, någon gång i natt gick det hål på trumhinnan. Bara lite den här gången – inte som de gånger den snarare verkar ha rämnat och hela örat och kudden varit fulla av blodigt var. Men det räckte tydligen för att smärtan skulle släppa. Alex somnade runt 22.00 och vaknade sen inte förrän vid 05.00. Då hade han ont och fick både Alvedon och Ipren igen. Sen kunde han somna om, tack och lov, och sov till 07.00.

Jag var snabb som en iller i morse och ringde en minut i halv åtta (när de öppnar slussen på vårdcentralen). Fick första uppringningstiden (08.00). Fem över ringde en sköterska upp mig och bokade in Alex på jourcentralen inne i stan klockan 11.00. När jag väl fått en tid kunde jag slappna av lite och åka till jobbet hyfsat lugn.

Riddaren och Alex hade fått träffa en trevlig läkare och det var inget snack om annat än att han skulle ha penicillin. Han hade nästan 39 graders feber då, men åt ändå tappert en medköpt McDonaldshamburgare till lunch när de kom hem. Jag kom hem kvart i tre och då kunde vi äntligen ge första dosen penicillin (det är ju det där med att man inte får äta en timme före eller två timmar efter medicinen). Nu ser vi fram emot att den ska verka och få ner febern!

Nåja… Man får väl försöka tänka att hellre en öroninflammation nu än några veckor innan vår Rhodossemester (som det var förra året).

Men nej! Inte igen!

februari 12, 2017

Jaha.

Alex klagade flera gånger igår på att han kände sig dålig och det märktes att han inte var piggelin.

I natt sov han jätteoroligt och jag tyckte han kändes varm. Han väckte mig vid 05.00 och hade huvudvärk. Jag tog tempen och då hade han 38.3. Han fick Alvedon mot huvudvärken, men kunde inte somna om. Så han fick ligga och titta på film i sovrummet medan jag försökte sova. Riddaren jobbar nätter och kom hem vid 06.30. När han gick och la mig skickade han in mig i gästrumssängen så jag fick sova lite till.

När jag vacklade upp vid åttatiden var det en rätt ynklig Alex som hade noll aptit. Han tvingade i sig ett glas mjölk, en riskaka och en pytteliten skål yoghurt till frukost. Sen orkade han i alla fall sitta vid sin dator och spela Minecraft.

Men barnet har alltså stirrat på en skärm sedan 05.30 i morse och nu är det lunchtid. Men jag vet verkligen inte hur man ska komma runt det när han är febrig, har huvudvärk och inte orkar göra nåt annat?

Man får väl trösta sig med att de friska(re) dagarna begränsar vi skärmtittandet till nån timme per dag.

Hur som helst. Detta med att barnet bara inte kan bli friskt börjar verkligen oroa mig. Han har varit frisk och pigg nån enstaka dag då och då sedan slutet av augusti (!!!). Det hade väl varit okej med ett mindre barn som just skolats in på dagis, men han är ändå åtta år! Ingen av hans klasskompisar har det så. Jag börjar tänka på immunförsvaret och det faktum att han ju hade autoimmun hemolytisk anemi som bebis. Kan det vara nåt knas med immunförsvaret? Jag måste ringa vårdcentralen och föreslå att vi får en läkartid och att de tar en komplett blodstatus på barnet. Gud vad arg mitt spruträdda barn ska bli! Men jag behöver få veta om detta verkligen är normalt!

Ironlady

februari 11, 2017

I tisdags var det fyra veckor sedan jag lämnade blodprov senast och dags för ny kontroll. Så jag tog mig i kragen och åkte till vårdcentralen på förmiddagen (jobbade hemifrån). Som vanligt fanns det ingen beställning lagd, trots att läkaren lovat att fixa det. Men labbsköterskan ringde snällt upp till sköterskorna som ordnade så en beställning blev gjord. Så jag fick lämna blod.

Igår ringde jag och frågade efter resultatet. Och nu var Hb:t uppe på 127! För en månad sedan var det 86 och på gränsen till kraftig anemi. Nu är det normalt. Skönt! Sköterskan sa att nästan alla mina blodvärden varit onormala sist. Nu var det bara ett (som jag tror kallades NcHc) som inte var riktigt uppe på normal nivå.

Jag kan nu minska mitt järnintag med en tredjedel. Skönt det för magen är inte riktigt nöjd med detta enorma järntillskott jag ätit. Normalt kosttillskott av järn är 25 mikrogram. Jag har ätit 300 mikrogram per dag. Jag klurar dessutom på om det kan vara järntillskottets fel att jag haft så vansinnigt mycket huvudvärk och migrän senaste månaden (?).

Ah….well… Jag är i alla fall piggare. Märker framför allt att kroppen svarar på ett helt annat sätt. Jag kan gå uppför trapporna på jobbet utan att det är tungt. Jag kan gå raskt igen och jag ror lite i roddmaskinen varje dag. Babysteps!

Jag känner mig dessutom nästan bra från den där hemska luftrörsinfektionen som bara aldrig ville gå över. Lungorna har slutat värka och jag får luft igen! Så. Skönt.

Det är nu man undrar vad Murphy ska slänga i huvudet på en här näst…..? :-/

 

Ordlös

januari 25, 2017

Jag känner mig rätt ordlös, för att inte tala om energilös, vilket helt säkert hänger ihop. Det är svårt att inte lite bittert tänka att räcker det inte med att jag fick en bihåleinflammation i slutet av november 2015, som aldrig vill ge med sig utan utvecklats till någon slags kronisk åkomma som ingen orkar bry sig om? Måste jag nu även få kronisk luftvägsinfektion? Nu har det nästan gått 1½ månad och jag är nästan lite tät i luftrören som då. Jag hostar och rösten är ansträngd. Det börjar verkligen bli såååå drygt att hela tiden känna att jag inte kan andas ordentligt och inte orka promenera!

Och jag drar mig så fruktansvärt för att ringa vårdcentralen igen. Men jag måste väl. Om inte annat för att jag nu gjort slut på en flaska Mollipect och inte längre har något som ens kan lindra lite…

Blääää!

Har nu jobbar tre dagar och är såååååå slut som artist. Är det detta som är livet liksom? Släpa sig runt och inte orka känna livsglädje. Så jävla muntert… 😦

Järnfattig

januari 10, 2017

Jag insåg igår, efter en halv dags arbete (hemifrån dessutom) att nu måste jag nog ändå ta mig i kragen och besöka vårdcentralen. Jag var så trött! Så idag åkte jag dit och satte mig i lättakutens väntrum vid 08.00. Det är ett så himla smidigt system – för vårdcentralen! De delar ut vad-det-nu-är? 40 nummer? varje dag. Sen får man träffa en sköterska som bedömer om man ska få träffa en läkare. Detta är enda sättet att få en läkartid (om man inte redan är inne i systemet med sjukskrivning eller regelbundna kontroller. Alltså får du sitta i flera timmar och vänta även om du har 39 graders feber och är jättesjuk. Dessutom packar man ihop alla sjuka människor i ett pyttelitet väntrum så alla kan sitta och hosta på varandra och dela med sig av sina baciller till varandra. Fint!

Nåja. Jag fick träffa en sköterska efter 1½ timme på en obekväm pinnstol. Hon skickade mig till lab för en snabbsänka och sen vidare till väntrummet för att träffa en läkare. Jag kom nog lagom till förmiddagsfikat för det hände ingenting på en timme. Sen började de kalla in patienter och strax före 11.00 fick jag träffa en läkare. Som var jättetrevlig! Och som faktiskt lyssnade på svaret på de frågor han ställde (ingen självklarhet på vår vårdcentral)! Och som var noggrann och lyssnade på lungorna, kollade syresättningen i blodet och knackade på bihålorna.

Han konstaterade att jag har bihåleinflammation (No kidding? Det har jag ju haft i ett år nu.) och att jag troligen hade en envis virusinfektion i luftrören som inte vill ge med sig. Snabbsänkan var bra så nåt penicillin var det ju inte tal om. Och lungorna lät bra och syresättningen var normal. Han skrev ut Mollipect (slemlösande) i förhoppning om att det skulle göra mig mindre tungandad. Hjälper inte det blir det kanske aktuellt med astmamedicin.

Sen skickade han mig till lab igen för ytterligare blodprover, eftersom jag är så trött och orkeslös. Nu på kvällen ringde han och meddelade att jag bara hade 104 i Hb, d v s rätt rejäl blodbrist (under gränsen för normalt blodvärde är 120). Så nu blir det en rejäl kur med järn framöver och uppföljning om tre veckor. Det kan förvisso förklara min oerhörda trötthet med lite tur.

Får väl hoppas på att luftrören rättar till sig av sig själva på sikt och att jag piggnar till efter en kur med järn. Ändå lite skönt att ha kollat upp lungorna, med tanke på hur de värker/bränner när jag andas ut.

Höjden av idioti

november 23, 2016

Okej. Så jag tog mig faktiskt i kragen i morse och ringde vårdcentralen. Självklart kunde jag inte få boka en tid hos en läkare utan självklart var jag tvungen att åka dit för att hoppas på att det fanns tider kvar på drop in-mottagningen. Riddaren var som vanligt ridderlig och skjutsade mig dit när han lämnat Alex på skolan. Och konstigt nog fanns det tider kvar. Och ännu mer konstigt nog var det inte ens speciellt lång kö. Jag fick träffa en riktigt trevlig sköterska som tyckte att en läkare borde titta på foten.

Jag fick gå en trappa ner och vänta ett inte allt för långt tag (15-20 minuter kanske?). Sen kom en jättetrevlig äldre kvinnlig läkare och hämtade mig. Och kors i taket! Hon lyssnade på mig och tog det jag sa på allvar! Jag är i chock! 😉 En läkare som förstår, och talar begriplig, svenska och som faktiskt lyssnar på sin patient!

Hon undersökte foten och trodde att jag har en inflammation i senskidorna på ovansidan. Det är svullet där. Men för säkerhets skull skrev hon en remiss till röntgen för att utesluta en fraktur. Om det fanns någon sådan skulle jag slussas direkt vidare till ortopedakuten för gipsning sa hon. Sen skrev hon en remiss till Öron-, Näsa-, Halskliniken för mina bihålebesvär. Jag fick antihistamin utskrivet för att eventuellt få lite hjälp mot bihålesvullnaden och sen ordination av Voltarenkräm 4 ggr/dag på foten om det nu inte fanns nån fraktur.

Så sen åkte vi till sjukhuset och konstigt nog var det knappt någon kö där heller utan jag fick komma in rätt omgående. När foten var röntgad fick jag veta att svaret skulle skickas till vårdcentralen om 7-10 dagar (!). Vad hände med besked direkt?

Så när jag kom hem jagade jag vårdcentralen med alla medel jag kunde komma på (har ju lite vägar in genom jobbet), men det var lönlöst. De är verkligen inte lätta att nå! Till slut ringde de upp mig på eftermiddagen och sköterskan som ringde lovade att kolla med läkaren och återkomma till mig. Det gjorde hon efter en halvtimme och då berättade hon att läkaren sagt att de alltid tittar på röntgenbilderna direkt, och om de hittar något slussas man vidare. Om de inte hittar något fel ger de inget besked till patienten!

Jag har väl aldrig i mitt liv hört något så idiotiskt!!!! Det låter som ett skämt! 😦

I alla fall. Det är väl inget större fel på fotusslingen då. Mer än att den gör satans ont. Bara att poppa värktabletter, smörja Voltaren och se glad ut med andra ord. 😀

Trasig fot

november 22, 2016

Att jag själv är trasig, ja, det är ju det det. Börjar bli van.

Men just nu är det rätt irriterande, för förutom alla de vanliga krämporna har jag nu även en trasig vänsterfot, och den är väldigt svår att ignorera. Fredagen den 11 november gick jag ett par timmar i mina nya (trodde jag) foträta Eccokängor. Dagen efter kunde jag knappt stödja på vänsterfoten. Den har känts svullen på ovansidan (precis efter där tårna slutar och några centimeter in på foten. När jag tar av skor gör det något så grönjävligt ont en stund (känns som någon borrar in något trubbigt men hårt i foten uppifrån).

Idag, 11 dagar senare, värker den konstant. Och då har jag ändå knappt haft skor på den sen i fredags. Jag har jobbat hemifrån fredag, måndag och idag för att försöka vila den. Om du tvingar mig att gissa skulle jag säga att det är nåt ben i foten som är trasigt. Men hur skulle det ha gått till? Jag har ju liksom inte gjort nåt?! Extremt långt gången osteoporos (benskörhet) i så fall. 🙂

Så i morgon måste jag försöka bemästra min extrema motvilja mot vårdcentraler och ringa och försöka beställa en tid. Vore ju käckt om jag kunde få röntga foten. Hur jag nu ska ha tid med det…

Ah….well…. Jag kan ju inte hålla på och halta runt så här i all evighet. Jag ska ju på julbord med jobbet på fredag!

Helveteshostan

september 20, 2016

Den ena förkylningen hinner inte försvinna innan nästa tar vid för Alex. Det är rätt tröstlöst… Sedan i fredags hostar han satan igen så fort han anstränger sig. Hela helgen har gått åt till att försöka få en i övrigt pigg son att hålla sig så stilla och tyst som möjligt. Inte helt lätt vill jag lova!

Efter stor tvekan släppte vi iväg honom till skolan i går. Det hade gått bra sa läraren när Riddaren hämtade honom 13.40. Och det hade det säkert. Det är bara det att han hunnit anstränga halsen så pass mycket att hostan kom igång ordentligt på eftermiddagen. Vi träffade barnläkaren (på en sedan tidigare inbokad tid) klockan 15.00 och då skällhostade han av och till. Hon uteslöt lunginflammation och konstaterade att han hade otit simplex på högerörat (vätska bakom trumhinnan – inte öroninflammation). Vi bestämde att de ska göra ett nytt allergitest igen för att utesluta allergier. Vi tror ju att han har gräsallergi eftersom han är så nysig och snorig hela våren och sommaren.

När vi kom hem hostade han bara mer och mer och sen fortsatte hostan hela natten. Han brukar aldrig hosta nattetid annars, så nu var det riktigt illa. Så det gick ju bara inte att skicka iväg honom till skolan idag. Han fick vara hemma med Riddaren som själv är hemma från jobbet p g a sin ”mansförkylning”. Jag har jobbat hemifrån för jag var så trött efter att knappt ha sovit (p g a Alex’s hosta) att jag bara inte orkade åka in till jobbet.

Och efter en dag i stillhet har hostan dämpat sig igen. Så det är bara att hoppas att han får sova lugnare i natt. Stackaren är sååå trött nu efter en natt med så dålig sömn!


När man är så här hostig får man titta hur mycket man vill på Netflix!

Förkylning – be gone!

juni 13, 2016

Riddaren är småförkyld. Och vad värre är, Alex är himla snuffsig. Och när han blir förkyld blir han ju 19 gånger av 20 jättesjuk med feber, svår hosta och i värsta fall öroninflammation. Så här går jag och nojjar över vår stundade Rhodosresa och hur Alex’s förkylning ska utveckla sig. 😦

Eftersom han fortfarande har grumlig trumhinna med vätska bakom kan jag ge mig den på att han får en ny öroninflammation om förkylningen bryter ut på allvar. Så idag ringde jag faktiskt vårdcentralen och fick prata med en riktigt sympatisk (!) sjuksköterska som lovade höra med Alex’s barnläkare om hon kunde skriva ut penicillin som vi kan ha med oss på resan i-fall-att. Hon t o m ringde tillbaka på eftermiddagen för att berätta att det nu fanns ett recept vi kunde hämta ut. För en gångs skull blev jag glatt överraskad av vårdcentralen!

Känns hur som helst skönt att kunna ha med medicin, för måttligt kul om han skulle drabbas av ny sprucken trumhinna på Rhodos när vi måste kunna flyga hem.

Kanske

februari 16, 2016

Det kändes onekligen rätt tröstlöst och allmänt hopplöst i söndags. Dagarna bara gick utan att man började må det minst bättre. I måndags ringde jag vårdcentralen igen och fick en tid till samma läkare som sist. Jag gillar honom verkligen inte. Han är en typisk vårdcentralsläkare. Lyssnar inte så noga, framstår som oengagerad och skriver urdåliga intyg. Jag fick upprepa gång på gång hur fruktansvärt orkeslös jag var, att jag faktiskt inte ens orkade sitta på en stol mer än max en timme, att jag var så trött att jag inte ens orkade ligga och titta på TV och att det inte fanns en chans att jag skulle kunna jobba så länge jag var så matt. Till sist sjukskrev han mig helt t o m onsdag och halvt torsdag-fredag (men det fick jag kämpa för ska gudarna veta). Det är läkare som han som gör att jag så innerligen avskyr vårdcentraler. Jag ber verkligen inte om att bli sjukskriven om jag inte ser nån annan utväg, och då ska man sitta där och känna sig ifrågasatt. Usch!

Nu har det tack och lov sakta vänt för både mig och Riddaren. Jag kände redan igår kväll att det var skillnad. Mindre ont i bihålorna och nån slags antydan till allmän ork i kroppen. Idag har jag bara sovit en gång på dagen och orkat sitta upp vid datorn lite och tittat lite på TV. Framsteg! Jag gick och hämtade Alex på skolan vid 12.00 och det var första gången jag kunnat gå utan att känna mig helt onykter, vinglig och liksom ovanför mig själv. Det är inte många hundra meter till skolan, men åh så skönt att känna att huvudet befann sig i kroppen, att jag var närvarande och orkade gå dit och hem utan att kallsvettas och må illa av trötthet!

Nu finns det hopp igen! Måtte nu bara inte Alex komma hem och ha smittats av kräksjukan som tydligen går igen! Då vet jag inte vad jag tar mig till faktiskt!

Ikväll var också första gången vi orkat laga mat. Vi fixade tacos och det smakade riktigt bra! 3½ kg har jag gått ner de här veckorna och det gör ju absolut ingenting, men nu var det skönt att ha fått tillbaka aptiten!