En vecka i maj

Efter förra helgens fantastiska sommarväder var motivationen att jobba ungefär nere på noll procent. Det blev inte bättre när vår chef på måndagen informerade om att han nu ville flytta över tre personer till från vårt team till beslutsfattare. Den här gången tänkte jag faktiskt att jag lika gärna kunde anmäla mig som frivillig, men det blev tre andra som gick över. Och så meddelade Helena, som är en av de kollegor jag har som jag är ”närmst” att hon kommer att sluta i augusti. Det känns som att det blir så här hela tiden. De jag kommer nära slutar. Jag blir liksom helt energidränerad av det här. 😦 Snälla, kan jag inte få vinna storkovan och bli ekonomiskt oberoende? Jag skulle säga upp mig direkt!

_{Jag fotade några av tulpanerna på vår framsida den 3 maj. Då var de mest knoppar.}

_{På söndagen gick Riddaren och jag vår femkilometersrunda. Och precis vid kröken där framme skedde det där överfallet jag skrev om för några veckor sedan. Det är så himla obehagligt!}

Måndag-tisdag-onsdag gick i ett rasande tempo och jag jobbade över varenda dag för att hinna med. På onsdagen var jag på kontoret och hade möte med mitt f d team. Jag fnissade lite för mig själv åt fåntratten R som konsekvent låter bli att hälsa på mig, tilltala mig eller ens titta på mig. Han svarar på tilltal om hans chef är med i mötet, men mer är det inte. Jag fattar verkligen inte hur man ens orkar vara så långsint, eller ens vad jag gjort honom som kan göra honom så sur. Med tanke på hur han själv betedde sig när vi var kollegor är det ännu märkligare. Han kunde sitta och hånflina, himla med ögonen och viska med sin flickvän när vi hade möten. Människan är en bit över 30, så man kunde ju tycka att han skulle ha mognat lite, men tydligen inte. Jag vet inte om han tror att jag ska tycka att det är jobbigt och bli obekväm? Men jag tycker faktiskt mest att det är så himla barnsligt. Jag kan liksom inte ta åt mig.

_Jobbselfie.

_{I väntan på bussen hem.}

Det var väldigt skönt med en röd dag på torsdagen. Jag passade på att sortera bilder en stund. Nu har jag bara förra Rhodosresan kvar att sortera upp, sen är jag äntligen i fas med alla bilder igen efter det där hemska viruset som radera nästan allt. Alex var så klart också ledig i torsdags och var även ledig i fredags. När jag jobbat klart i fredags gick Alex och jag en promenad.

_{Nu blommade tulpanerna på framsidan för fullt. Det är värsta tulpankaoset i år med alla möjliga färger och sorter. Många års tulpaner samsas. Ingen ordning på färger eller placering, men det ser rätt fint ut ändå på lite håll.}

Igår var det soligt och tillräckligt varmt för att man skulle kunna sola. Så det gjorde vi. Det gäller att försöka få lite färg på de vinterbleka kropparna innan vi åker till Rhodos. Annars blir det jobbigt att försöka skydda sig mot solen när vi är där.

_{Mer tulpanfrossa. Nu har allt slagit ut.}

Riddaren skulle jobba 18.00-06.00 men följde ändå med mig på femkilometersrundan. Alex gick iväg för att träffa en kompis.

_{När vi gått iväg på vår promenad råkade vi gå förbi Alex och Alex som kastade frisbee.}

_{Älskar den här långa grusvägen med sin björkallé.}

_{Och hästhagarna med miljoner blommande maskrosor! Så fint!}

Idag har vi hunnit sola lite till, ha ute marsvinen i trädgården en timme, storstäda buren och bädda rent. Jag gjorde pannkakor till lunch och jag har hjälpt Alex med en engelskauppgift. Och jag har gjort skalpskrubb och hårinpackning och brun-utan-solat benen efter duschen. Och vips blev det kväll. Helgerna går så himla fort! 😦

Men jag är nöjd med att jag fått till flera promenader i veckan. Jag måste verkligen komma igång med vardagsmotionen igen. Jag tappade liksom allt under vintern. Det är helt bedrövligt, men jag var så TRÖTT. Jag är fortfarande helt onormalt trött hela tiden. Funderar på om det kan bero på sköldkörtelhormonbristen jag har. Eller klimakteriet. Eller, ja, inte vet jag. Man borde väl söka för det, men jag tror inte jag kan få nån vettig hjälp på vår vårdcentral. Men borde väl be att de kollar upp värdena i alla fall så jag tar rätt dos Levaxin.

Och plötsligt sommar

Först var det vinter, och vinter och lite mer vinter. Sen blev det äntligen vår och man hann knappt glädja sig över det innan det vips blev högsommarvärme! Idag har vi haft stekande sol och 24 grader i skuggan. Vindstilla var det också, så solen stekte verkligen.

Igår var första gången för i år som vi satt ute på altanen och åt middag. Riddaren hade grillat och det var bara såååå gott!

Idag har Riddaren och jag rensat ogräs och jag lät marsvinen komma ut i sin hage en stund. Det var nog ungefär lika delar läskigt som spännande. De satt mest och tryckte under en bro, men tryckte i sig en massa gräs undertiden. När de fick komma hem var de helt utmattade och sov en lång stund. 🙂

De tycker nog att det är bäst när matte plockar in gräs till dem, men jag tycker gott att de kan behöva se något annat och få lite nya intryck. 🙂

Vi grillade ikväll också. Och satt på altanen och åt. Det var så där njutbart till att börja med för en av våra spansktalande grannar förde ett helt förfärligt oväsen. Det är de och en arabisktalande familj som utmärker sig genom att konstant väsnas mest. Jag fattar inte varför de måste skrika hela tiden istället för att prata i normal samtalston?

Men ÄNTLIGEN!

Det tog ända tills sista dagarna i april innan våren hittade hit. Men nu. NU. Nu är det faktiskt vår på riktigt! Detta firade Alex och jag idag med att storstäda altanen. Vi dammade, dammsög och svabbade och tog fram stolsdynorna. Man måste ju vara förberedd så att vi kan sitta där ute i helgen när vi ska grilla! 🙂

Sen har vi gödslat i växthusen, petat ner ett par potatisar och en massa lökfrön (oklart om det hinner bli lök, men vi får testa), och sått ängsblommor i en stor blomlåda (man måste ju stötta sina lokala bin och fjärilar vet jag). Marsvinen har fått gräs och maskrosblad. De tycker det är vansinnigt gott och satt på tröskeln in till vardagsrummet och skrek efter mer när vi städade altanen. Men marsvinsmagar behöver vänja sig gradvis vid färskt gräs, så de får lugna sig lite. 🙂 Och när jag bränt lite ogräs också avslutade vi med att sitta en stund i varsin solstol och bara njuta av att det faktiskt vad solsken. Det har varit så himla lite sol…ända sedan tidigt i höstas faktiskt. Sämsta vintern i mannaminne.

_{Och inte fick jag med mig storkameran ut idag. Det blev bara ett par mobilfoton i farten.}

_{Ranunkeln och penséerna överlevde minusgrader och snö.}

Sen var det huxflux dags att börja laga mat eftersom jag fått för mig att göra mina världsgoda pannbiffar med stekt lök, brunsås, potatis och rårörda lingon. Alex älskar denna mat och åt som en hel karl. 🙂

_{Alla körsbärsträd blommar nu så vackert att man nästan dör.}

Min jobbmotivation är nu obefintlig. Jag vill bara vara ledig och utomhus! Men om två dagar är det helg. Och det är faktiskt bara 24 arbetsdagar tills jag har semester och vi åker till Rhodos (!).

Vart tog helgen vägen?

Det är TUR att det kommer två fyradagarsveckor nu, för jag fattar inte vart den här helgen tog vägen? Det sa bara swish så var det plötsligt söndag kväll. Jag har hunnit en bråkdel av det jag borde gjort.

Men! Jag har äntligen blivit klart med alla fotografier som deletades i höstas och som Riddaren lyckades återskapa åt mig (men huller om buller). Nu i veckan tog jag mig an mappen från våra två veckor på Rhodos 2022. Den bestod av bilder från systemkameran, min mobil, Riddarens mobil och undervattenskameran. Det var måttligt roligt att sortera alla dessa kort i datumordning och döpa om dem (ett och ett för det gick inte att få dem i rätt ordning annars). Men nu är det gjort och jag är nu nästan helt i fas med bildredigering och sorterande över lag. Jag har en riktigt jobbig mapp kvar (från vår Rhodosresa 2023), men bara den är fixad kommer jag att vara helt ikapp med alla bilder. Fy sjutton vad jag har slitit med detta hela vintern! Gissa om jag kommer att säkerhetskopiera ofta framöver!

Och Alex och jag har storstädat buren och bäddat rent. Och spelat schack och Tolva idag. Och jag har lagat mat och tvättat och diskat och sånt där. Försöker att inte låtsas om att man även borde dammat och kört robotdammsugarna. Det får bli på tisdag e m och onsdag.

Borde verkligen ut till växthusen och gödsla och plantera också. Men det har ju varit så kallt och mulet. Nu skiner minsann solen men nu måste jag börja laga mat.

Detta måste väl ändå ha varit den kallaste våren i mannaminne? Fy sjutton vad man längtar efter sol och värme nu! Den globala uppvärmningen märks då inte i Norrköping i alla fall. 😉 Men om mindre än 6 veckor åker vi till Rhodos. 14 dagars garanterad värme och sol. Det ska bli så underbart!

Äntligen!

Igår hade Alex äntligen tid hos Sophie för att få avhåra sig! Det var extremt välbehövligt!

Medan han klippte sig älgade jag upp på stan, till Body Shop, för att inhandla två big size body butter med kokosnötsdoft. Det var med sorg jag i veckan läste att Body Shop är riktigt illa ute och nu stänger sina butiker i Sverige. Jag tillhörde dem som tidigt upptäckte Body Shop när de var nya på 80-talet. Då fanns de inte i Jönköping så jag fick handla när jag hälsade på min farmor som bodde i Helsingborg. Jag har inte använt någon annan kräm till kroppen än deras på alla dessa år så nu vet jag inte riktigt hur jag ska klara mig framöver. Jag har norra Europas torraste hud så det duger liksom inte med vad skit som helst. Men deras body butter för torr hud har varit min räddning – i synnerhet under vinterhalvåret.

Riddaren mötte upp mig på stan och efter ett snabbt stopp även på Gottegrisen (jaja, jag veeeet, men jag försöker verkligen hålla igen nu och bara äta godis på helgen) åkte vi ner och hämtade Alex hos frisören. Viss skillnad blev det! Den här stilige unge mannen fick jag lösa ut:

Det fick bli ett stopp på Pizzeria Miami på hemvägen för ingen av oss hade lust eller ork att laga mat kände vi. Så det fick bli pizza till grabbarna och en kycklingfilé och pommes till mig, som intogs framför TV:n. Vi har börjat titta på en så bra serie på Netflix. ”Mindhunter” heter den! Samspelet mellan huvudkaraktärerna påminner oss om Sam och Dean i ”Supernatural” (som är allas vår favoritserie).

Konstnären

När jag kom ner i köket i morse satt Alex vid köksbordet och målade en ny tavla. Den här gången gav han sig på att försöka måla ett vinterlandskap (vilket man ju kan tycka var passande denna galet kalla aprilmånad).

_{Håret på ända (klipptid på torsdag).}

Jag vet inte hur det varit i era delar av landet, men vi hade en dryg decimeter snö tidigare i veckan. Precis vad man längtar efter så här års. Och kallt är det! Bara nån enstaka plusgrad. Mer marsväder än aprilväder. Det måste vara den globala uppvärmningens fel! 😉

_{Så här såg det ut vid lunchtid i torsdags. Jag kan meddela att påskliljorna och tulpanerna är väldigt ledsna nu, trots att det mesta töat bort.}

Tidigare i veckan testade den blivande konstnären att måla berg.

Detta är alltså en femtonåring som tidigare hatat att måla/rita/teckna och som plötsligt en dag bara kom fram till att han ville prova att måla tavlor. Så det är ju inte som att han tränat en massa. Jag är på riktigt verkligen imponerad av vad han kan åstadkomma!

Prao

I två veckor har Alex nu haft prao på Brinks gurkor i Kimstad. Han har fått gå upp 04.30 på morgonen för att hinna dit i tid. Och detta har han skött helt exemplariskt, helt på egen hand. Han har gått och lagt sig vid 20.00 (!), ställt klockan och gått upp och roddat morgonen helt på egen hand. Jag har fortfarande sovit när han gått till bussen strax före 06.00. Jo, jag har frågat om jag skulle gå upp, men det behövdes inte tyckte han (och evigt tacksam över det har jag varit).

Jag har förberett frukost åt honom (sett till att det är dukat och att det funnits upptinat bröd och så där) och jag har ordnat matlåda åt honom. Men utöver det har han skött allt själv.

Väl på plats på Brinks gurkor har han jobbat på och som vanligt skapat goda relationer med folket där. Idag var sista dagen och han fick en massa beröm, fika och tre burkar gurka att ta med hem. På lappen från skolan där företaget ska skriva ett omdöme skrev hans handledare ”Bästa praoeleven vi någonsin haft!”. Sånt gör en mamma ruskigt stolt! ❤

Alex har tyckt att det har varit såååå skönt att ha paus från skolan, trots att det blivit långa dagar (han har gått hemifrån vid 06.00 och kommit hem bortåt 16.00).

”Headhuntad”

Som vanligt är det tämligen turbulent på jobbet. Försäkringskassan har fått betydligt mindre pengar än man skulle ha behövt från budgeten och det har dragits in på precis allt. Inte ens en fika nån gång i bland bjuder arbetsgivaren på längre. Och det kunde väl vara okej, men det sticker i ögonen på folk när högdjuren bjuder in andra myndigheters högdjur till konferens och det plötsligt finns pengar till både frukt och mineralvatten. Detta visade man klantigt nog upp på bild på vårt intranät och de anställda kommenterade flitigt hur det är skillnad på folk och folk.

Idag gick man ut med en åtstramning när det gäller möjligheten till distansarbete (den enda vettiga förmån vi har kvar) och folk gick bananas! Förstår det för de har inte kunnat presentera ett enda vettigt argument och har inte lyssnat på fackens synpunkter eller medarbetarnas. Men det är ju så det ska vara tydligen. Själv tycker jag att det känns oerhört meningsfullt att betala bussresa till och från kontoret för att sedan inte prata med en enda käft där. Alla mina kollegor och min chef jobbar ju nämligen på andra kontor. På mina lunchraster sitter jag vanligen ensam vid ett bord och läser nåt på min telefon.

Men, nu var det egentligen inte det jag skulle skriva utan nåt helt annat. Idag hörde min chef av sig och berättade att jag blivit ”headhuntad” till ett uppdrag (eller två). En av mina kollegor ska göra annat i ett halvår och då behöver vi andra täcka upp för henne och ta över arbetsuppgifter. Och min f d chef hade särskilt efterfrågat mig till sitt team. Så nu ska jag ta över en individstöttning och all försäkringsinformation m m för mitt gamla team (det jag jobbade i innan jag blev specialist). Det som är lite kul med det (förutom att jag var efterfrågad) är att det ger mig chans att faktiskt vara med fysiskt på deras möten. Det hör ju annars verkligen till ovanligheterna.

Lösenordsskyddad: Fröding

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

80-årskalas

Jag höll mig hemma och jobbade inte på hela förra veckan. Den där jäkla bihåleinflammationen tog verkligen knäcken på mig, och för en gångs skull lyssnade jag på kroppen och vilade. Jag fick liksom inte heller sova om nätterna. Sov bara runt fyra timmar. Då blir man ju ännu mer knäckt och det var skönt att kunna sova lite middag på eftermiddagarna.

I lördags var vi bjudna till Mjölby på 80-årsfirande då min pappa fyller år i veckan som kommer. Han bjöd oss, min farbror och hans fru och några ur bostadsrättsföreningens styrelse, som han brukar umgås med, på middag på Stadshotellet.

Vi hade köpt en flaska Calvados och en stor blomgrupp som han fick i present. Vi kom lite tidigare så vi hann sitta och prata lite hemma hos honom innan det var dags att åka till hotellet.

Ingen av oss är särskilt förtjusta i att behöva träffa nya människor och kallprata, men det funkade. Tacksamt att det var buffé för kräsmagade gäster som jag och Alex. 😉

_{Det fanns gott om vegetariska alternativ på buffén till min glädje.}

Vi var hemma igen bortåt 21.30 och då var jag rätt mör. Eller, det var vi nog alla tre. 😀 Vi sjönk ner i soffan och tittade på ett avsnitt av en TV-serie och sen stöp jag och Alex i säng.

I går var vi också jättetrötta och orkade med möda åka in till stan för att göra ett par ärenden. Vi städade det värsta i huset och storstädade buren och bäddade rent. Sen var jag död igen.

Och idag har jag jobbat. Jag börjar nog bli bättre för efter att jag jobbat klart lyckades jag både hänga tvätt, tömma diskmaskinen, plantera växter (ute), rensa lite i växthusen och laga mat. Men nu är jag dödstrött igen. The only way is up. Typ.