Marsvin på diet

februari 18, 2018

_DSC8237.jpg

Denna här är ett matvrak utan dess like. Plötsligt i höstas hade hon blivit rätt smällfet utan att vi riktigt hunnit reagera. Hon var så tjock att hon hade svårt att hoppa i och ur buren. Stackarn!

Så det var bara att börja försöka sätta henne på diet. Problemet var att vi samtidigt hade en bebis (Molly) som behövde massor av mat och en Klara som inte var fet alls (hon äter ungefär hälften så fort som Vera och Mimmi).

Så vad gör man? Jag började med att minska på grönsaksportionerna så att allt blev uppätet direkt. Innan fanns det mat kvar som främst tjocka Mimmi åt upp. Sen minskade jag på pelletsen och började handmata dem detta så mycket jag hade tid med. På så sätt kunde jag se till att Mimmi bara fick lite och att de som var smala fick mer. Dessutom blir man väldigt populär eftersom pellets tydligen är jättegott. 🙂

Jag vägde Mimmi igår eftersom jag tyckte hon såg markant smalare ut. Och mycket riktigt, hon hade faktiskt gått ner 30 g i vikt!

_DSC8234.jpg
Inte lika tjockmagad Mimmi och ett får (Molly) som växer så det knakar.

 

Annonser

18 år

februari 18, 2018

Tänk vad tiden rusar fram! Jag insåg just att Riddaren och jag firar 18-årsjubileum nu i dagarna. Vi har väl inget exakt datum så där. Men det är 18 år sedan jag var och hälsade på en hel helg och vi båda två kände att jo, det ÄR vi. Den 6 juni är det 20 år (!) sedan vi träffades första gången. Redan då fanns det en odiskutabel kemi mellan oss, men omständigheter gjorde att det skulle dröja över 1½ år tills det verkligen blev vi.

2003 förlovade vi oss. 2004 gifte vi oss (mannen som aldrig skulle gifta sig friade dagen vi förlovade oss). 2009 fick vi barn. Och här är vi nu. Lite grånade (i alla fall Riddaren), lite slitna, med diverse krämpor – men still going strong. 🙂

Detta är verkligen mannen jag vill dela resten av mitt liv med. Jo då, han kan reta gallfeber på mig emellanåt. Vi kunde vara bättre på att inte låta sura och snäsiga. Men jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Jag vet att han alltid vill mig väl. Jag hoppas att han vet att det samma gäller åt andra hållet. Vi kanske inte har samma intressen precis, men de krockar liksom inte. Om jag gillar att fota och han gillar att promenera kan dessa intressen sammanfogas till en fotosafari t ex. 🙂 Och vi har hittat ett sätt (uppenbarligen, eftersom vi hängt ihop i 18 år) att leva tillsammans.

Det jag tycker är så suveränt med mannen min är att han ger mig utrymme, utan att jag känner som han skiter i mig. Jag kvävs av svartsjuka och kontrollerande, men blir osäker av att känna att jag kan göra vad som helst utan att min partner bryr sig. Och så är han omtänksam och har fattat det där med att ibland är det mycket mer romantiskt att hämta sin fru på jobbet eller dammsuga huset eller fixa hennes dator än att köpa hem ett fång rosor. Typ så. Och så älskar jag honom för att han är min motpol när det gäller att oroa sig och alltid tro det värsta. Han är precis tvärtom, och det behöver jag verkligen! ❤ Sen är han ju bara världens sötaste som vänder sig om efter coola motorcyklar, men aldrig efter snygga tjejer! 😉 Han är världsbäst på presenter och sen älskar jag att han är en sån djurvän (han skulle aldrig syssla med jakt) och att han bestämt tror på mäns och kvinnors lika värde.

Om jag fick ändra på något hos honom skulle det vara att förvandla honom till en matlagningsintresserad och något mindre temperamentsfull man. 😉 Men på det hela taget är han bara BÄST (för mig i alla fall)!!! ❤

Så må dessa 18 år bli minst lika många år till!

Min modiga son

februari 16, 2018

Alex har haft en lös kindtand i en halv evighet (åtminstone sedan november – om inte längre). Denna tand har sakta grånat och antagit konstiga färger. Men släppa har den inte velat. Sista veckorna har den nya tanden börjat trycka på så mycket att Alex haft det jättejobbigt. Det har gjort ont och tanden har hamnat snett. Nu i veckan började den skiva sig i emaljen på sidorna. Och min spruträdda och allmänt småskraja son började prata om att han ville att tandläkaren skulle dra ut den (!). Då vet man att det är jobbigt.

I torsdags bönade och bad han mig att ringa och beställa en tandläkartid så igår ringde jag och fick typ tjata mig till en tid på onsdag.

Jaha. Vad händer då ikväll? Jo, jag borstade hans tänder och kom emot tanden lite (han brukar få borsta den själv eftersom den gör ont). Märkte hur himla lös den var. Så jag sa lite hurtigt att ”Kan du inte försöka lirka loss den själv?”. Och ungen lirkar och drar, blodet rinner, och rätt vad det var så hade han fått loss den. Sen fick han med adrenalinskakig hand pilla bort några lösa tandflisor också. Själv blir jag jätteyrslig och illamående av sånt där så jag hoovrade lite i bakgrunden och försökte låta lugn och uppmuntrande. 😀

Men så skönt att tandusslingen är ute! Äntligen! Vilken tapper och duktig kille alltså!!! Återstår bara för mamman att ringa och avboka tiden på måndag.

Happy Valentine

februari 14, 2018

Minolta DSC

Hoppas ni haft en fin Alla Hjärtans Dag! Här har vi inte firat något särskilt. Både jag och Riddaren är fortfarande så influensaknäckta att vi inte riktigt orkat vara romantiska och fixa presenter.

Igår hämtade Riddaren mig på jobbet och på vägen till frita insåg jag att vi måste fixa nåt till Alex i alla fall. Så vi sladdade in på Mirum där jag köpte ett fint kort och två Trisslotter (en till Alex och en till Riddaren) och så köpte vi ett koppel på Arken Zoo. Alex fick ju en gosedjurshund på kalaset i lördags och denna hund bär han nu med sig överallt och det har varit ett konstant prat om hur mycket han behöver ett koppel åt hunden. 🙂 Så det var tydligen en mycket bra present. 🙂

20180212_072053

Och Riddaren vann i alla fall 150 kr på sin Trisslott. Alex’s var tyvärr en nitlott.

Min hockeytokiga man drog iväg på ishockey nu ikväll (Vita Hästen spelar visst alltid på Alla Hjärtans Dag) så någon romantisk kväll blir det inte. 😉 Jag är å andra sidan klippt slut som artist så… Och jag blev hämtas även idag efter jobbet och det uppskattade jag oändligt mycket mer än en bukett rosor med tanke på hur trött och sliten jag var. ❤

Varför fortgår det?

februari 12, 2018

Det händer allt oftare att jag bara vill klösa ögonen ur ungar i Alex’s närhet. Det är fan inte lätt att vara nio år när så många ungar är kompletta idioter! Igår hade Alex och hans bästis Liam lekt med en av tjejerna i klassen. Då kom två killar som är ett år yngre (den ena bor på vår gata) och börjat reta dem för att de lekte med en tjej (!!!) för det var töntigt (!!!). Alltså, på riktigt?!?! 2018??? Jag HATAR folk! Ungen på vår gata har en riktigt uppblåst gymkille till pappa, men mamman jobbar iaf på förskola så man kunde ju tycka att åtminstone hon kunde trycka i ungen lite allmänt vett om genus och människors lika värde. När Alex skulle gå hem var det dessutom en av ungarna som sulade en stenhård snöboll rakt i huvudet på honom och flinade elakt när Alex skrek ”Aj, det där gjorde ont!”. Jag får genast tvånstankar om att vända upp och ner på ungjävlarna och stoppa ner dem i närmsta snödriva, så kan de ju tina upp fram emot vårkanten. Morr!

Och idag i skolan hade Alex råkat slå till en klasskompis med armen när han tog på sig jackan. Han bad genast om ursäkt och förklarade att det inte varit med flit. Men klasskompisen tyckte ändå att det var en god idé att boxa till Alex på näsan. Och mitt barn, som vägrar slåss, hade slunkit ut genom dörren för att inte visa att det gjorde så ont att han fick tårar i ögonen. ”För om jag slår tillbaka kommer de att slå mig så jag börjar gråta och sen retas. Jag kunde inte säga nåt för då hade de sett att jag hade tårar i ögonen och då hade de retat mig för det.”

Och förra veckan var det en annan killa i klassen som högg en penna i hans arm så det blev en lång rispa (trots långärmad tröja) som blödde. varför? För att Alex och en tjej i klassen höll på att reta varandra och killen i fråga tyckte det var lämpligt att ge sig in i gnabbet genom att hugga Alex med pennan.

Gaaaaahhh! Jag blir verkligen galen på att det bara fortsätter detta med barn som retas, mobbas och slåss! varför går det inte att komma till rätta med?

Nu är inte Alex utsatt särskilt mycket. Men man märker hur det gradvis blir allt oftare det händer saker i takt med att de blir äldre. Det är inte utan att man bävar lite för åren som kommer. En sak är säker, vi ska verkligen göra vad vi kan för att han ska fortsätta träna ji-jitsu (självförsvar)!

Yes!

februari 11, 2018

We made it! Busfabrikenkalas är nu avbockat på listan över avklarade födelsedagsaktiviteter 2018! Så. Skönt.

Det var totalt kaos på Busfabriken! Jag har aldrig sett så mycket folk där! Och eftersom det var snö ute var det plaskblött och grusigt på golven – långt in i själva lekdelen. Man fick ta av sig barfota och sen ta på strumporna när man kommit in.

Alex hade valt Star Wars-rummet för sitt kalas. Vi började med paketöppning och alla barn satt duktigt och tålmodigt kvar medan Alex öppnade 12 paket.

bild1

bild4

bild2

Han fick tre lego Star Wars (en dubblett, men det gjorde inget tyckte Alex), en gosedjurshund (som var den bästa presenten av alla enligt Alex), tre biopresentkort, en Harry Potter-bok, ett byggset för ett rörelsedetektorlarm, plockepinn och kinaschack (har jag länge tänkt köpa, men så har det inte blivit av, så det var en toppenpresent tyckte Alex’s mamma), ett paket med olika tidningar (Minecraft, Pokemon, Scooby Doo och Kalle Anka), en Star Wars-målarbok och ett kalejdroskop.

Kul med så vitt skilda presenter!

Vi la just inga pengar på mat, tårta och sånt. Barnen har ändå mycket lite tålamod för att sitta och äta. De är mest törstiga och leksugna. Så det fick bli korv med bröd och en slush till ”efterrätt”. På så sätt har man också råd att bjuda nåt extra barn ju.

bild3

Jag är så evigt tacksam över att ställen som Busfabriken finns! jag vet inte hur jag skulle överleva att behöva administrera ett helt barnkalas själv! Den ångesten! Nej, det är så extremt väl värda pengar att kunna ha kalaset på ett sånt här ställe. Sen är jag inte säker på att barnen uppskattar ett hemmakalas eller kalas-i-gympasal mindre. De lägger ju ingen värdering i sånt. Det är bara vi vuxna som oroar oss över att barn som måste ha kalaset hemma ska känna sig olyckliga över det. Jag tvivlar på att det är så – i alla fall så länge barnen är små. De har kul var de än är – bara det finns andra barn att leka med där.

bild5

2½ timme håller ett Busfabrikenkalas på. På slutet var det en genomsvettig och rätt trött Alex som spräng omkring. Efter samling med godispåseutdelning, och avlämnade av barn till respektive förälder, var det extremt skönt att åka hem. Alex’s bästis Liam åkte med oss till och från kalaset, så vi lämnade av honom först innan vi åkte hem och slängde oss i varsitt soffhörn. Inte har man några mängder energi att ta av än alltså!

Det fick bli filmmys (nya ”Djungelboken”) i soffan och sen hämtmat från Texas Longhorn på kvällen. Så skönt med en ledig söndag idag innan jobbveckan drar igång!

PS. Det glömde jag skriva först, men åh så stolt jag är över min son! Han tackade så ordentligt för alla presenter och visade inte med en min när det kanske var något han inte tyckte var lika bra eller roligt. Och på slutet fick han en present från Busfabriken (en jättestor klubba). Eftersom han inte är någon godisfantast gav han bort den till kompisen Moa (som blev överlycklig). ❤

Långsam förbättring

februari 9, 2018

Oerhört seg sjuka, detta jag drabbats av. En dag denna vecka har jag orkat släpa mig in till jobbet (igår). Resten av dagarna har jag jobbat hemifrån. Ändå var jag tacksam över att det var fredag idag att jag nästan var tjutfärdig.

Igår ringde Alex’s läkare och lämnade svaren på alla blodprov de tog. Alla blodvärden var bra (elektrolyter, trombocyter, CRP och allt vad det var). Två tester mot glutenintolerans hade tagits och visade ingenting. Den befintliga allergin mot björkpollen hade minskat från 2,0 till 0,5 (gränsvärdet för allergi är över 0,35) och hasselpollen hade minskat från 2,4 till 0,8 (vet inte gränsvärdet där).

Allra gladast blev jag nog dock över att han inte visade någon allergi mot pälsdjur (då testade de särskilt även för marsvin) eller gräs (marsvin ska ju ha ständig tillgång till hö). Lättnad! Inte heller test för kvalster och damm visade något. Alltså har allergin om något faktiskt blivit bättre senaste året! Härligt!

Så sammanfattningsvis tror vi att barnet är infektionskänsligt av okänd anledning och har känsliga luftrör som gör att han får långdragna hostor i samband med förkylningar. Han har inte särskilt mycket astma kvar enligt de senaste testerna. Och det är ju goda nyheter trots allt! Och magvärken tror läkaren inte heller beror på någon bakomliggande allergi eller sjukdom, utan han har troligen bara känslig mage. Och det får man väl ändå anse vara betydligt bättre än många tänkbara alternativ!

Nu håller jag alla tummar och tår för att Alex håller sig frisk åtminstone över morgondagen då vi ska göra ett nytt försök med Busfabrikenkalas! Han är hyfsat pigg än så länge så det bådar gott! 🙂

Snö och kalas och evighetssjuka

februari 6, 2018

Och mitt i sjukan kom det plötsligt ett stort lass snö nersinglande med de största snöflingor jag någonsin sett. Och snö är ju mysigt och trevligt. Jag fattar bara inte varför det alltid ska falla flera decimeter när man är sjuk (och helst Riddaren ännu sjukare)?

_DSC8178

Jag trodde på riktigt att jag skulle döden dö i lördags när jag gick ut för att skotta undan eländet! Men Alex var bjuden på kalas både i lördags och söndags, och kalasen var inte inom gångavstånd, så bilen måste ut och köras. Bara att bita ihop och skotta alltså. Men fy så jobbigt det var!

_DSC8183

Och Riddaren är febrig och jättesjuk men körde tappert så Alex kunde gå på kalasen.

Själv har jag jobbat hemifrån igår och idag. Alternativet, att ta kontakt med vårdcentralen för eventuell sjukskrivning, lockade verkligen INTE. Så jag har kämpat på så gott jag kunnat och tackat min lyckliga stjärna över möjligheten att jobba hemifrån. Och så har jag sovit middag när jag jobbat klart och med möda snott ihop lite middag åt oss på kvällarna. Men det är tungt kan jag lova! Man börjar änna bli lite trött på denna influensa eller evighetsförkylning eller vad det nu är! Jag började bli dålig för typ 2½ vecka sedan och är långt ifrån bra än.
 

Alladin

februari 1, 2018

Jag lyckades ju då med konststycket att bli alldeles förfärligt däckad med feber, hosta och total orkeslöshet precis lagom till förra helgen. Verkligen jättebra tajming. Inte. Vi hade köpt biljetter till musikalen ”Alladin” i julklapp till min pappa och hade bjudit hit honom på föreställning, middag och övernattning.

Fråga mig inte hur jag bar mig åt, men på nåt sätt höll jag mig drägligt på benen på lördagen. Vi åt lite tidig lunch innan föreställningen (som började 13.00). Sen kunde man ju tack och lov sitta ner under hela föreställningen. Vi hade plats på första parkett, visserligen långt ut på ena kanten, men man såg ändå bra.

_DSC8131
Markoolio var den elake trollkarlen El Zallham och Kim Sulocki var dromedaren Jabaar.

_DSC8132

_DSC8136
Charlie Grönvall spelade en lite blek och intetsägande Alladin.

_DSC8148
Claes malmberg var lysande som anden i lampan.

_DSC8169
Renaida Braun var prinsessan Safa.

Jag tycker föreställningen var helt okej. Nu är väl inte jag den bästa domaren pga hur sjuk jag var (så där så man tycker man liksom svävar lite ovanför sig själv). Alex tyckte den var jättebra och det var ju kul! Tror min pappa också uppskattade den.

När vi kom hem efter showen var jag tvungen att gå och lägga mig och sova en timme. Jag var så totalt slut. Sen köpte vi hem mat från Texas Longhorn och på nåt sätt tog jag mig igenom kvällen.

Min pappa åkte hem rätt tidigt på förmiddagen på söndagen. Han såg väl hur dålig jag var. Sen bara sov jag. Jag har sovit och sovit och sovit. Som tur är har Riddaren varit ledig så han har fått följa Alex till skolan. Nu är han också smittad och eländig, men nu är jag i alla fall något lite bättre.

Men fy sjutton vilken mördarbacill alltså!!!

Däckad

januari 31, 2018

Hej! Jag lever. Det är ”bara” det att jag smittats av Alex’s senaste monsterbacill och har legat helt utslagen i nästan en vecka nu. Alltså, sååååå sjuk! Har sovit närmre 20 timmar per dygn och orkar ingenting. Idag är det något lite bättre. Äntligen.

Så. Återkommer. 🙂