När du får oväntat besök

juli 23, 2017

I fredags eftermiddag stod jag och bakade bullar i godan ro när en bil smög upp utanför huset och parkerade. Ut klev……..min pappa! Som vi bjudit hit dagen efter – trodde jag. Bara det att jag tydligen blandat ihop datumen och skrivit den 21 juli när jag menade den 22 juli!

Herregud! Mängden pinsamt!

Så där stod jag med otvättat hår, osminkad och mitt i ett bullbak. Riddaren hade just vaknat och skulle jobba natt. Inte ett rätt. Det är tur att fadern har humor och är rätt laid back. Han skrattade gott åt min snurrighet och tyckte att det väl inte var hela världen. Jag skramlade fram en fika samtidigt som jag gräddade bullar och sen åkte jag och Riddaren och panikhandlade lite medan Alex fick roa morfar.

Det fick bli en enkel pastasås med pesto, skinka och creme fraiche till middag istället för grillad fläskfilé som vi tänkt göra dagen efter. Det fanns det liksom inte tid att fixa i en hast. Inte när den stackars fadern inte ätit lunch och Riddaren skulle hinna sova lite innan nattjobbet. Men det funkade med pasta också.

Riddaren åkte till jobbet och kollade om han kunde ta ledigt. Det fick han turligt nog, så han bara vände och åkte hem igen. Så det blev en gemytlig kväll som blev rätt sen. Vi kom inte i säng förrän närmre 01.00.

Dagen efter var Alex och morfar uppe med tuppen. Själv som jag som en stock till 09.20 (!). Typiskt att man ska ha en ”klappa igenom och sova-natt” när man har gäster. Brukar annars alltid vakna runt 07.30. Nåja, De hade suttit och tittat på YouTube-klipp och jag snodde fort ihop lite frukost när jag väl vaknat.

När alla var uppe och klara bestämde vi oss för att göra en utflykt till Söderköping. Vi har ju fått överta min pappas Volvo XC60 nu när han köpt ny bil. Han hämtade sin nya bil i fredags och körde hit sin gamla (den är bara 1½ år så såååå himla ”gammal” är den ju inte). Därför behövde vi köra hem honom. Och då kunde man ju göra en utflykt samtidigt tänkte vi. 🙂


Premiärtur!


Trafiken till Söderköping blir bara värre och värre för varje år som går. Nu var det krypkö halvvägs från Norrköping och hela vägen ner. Hopplöst!


Bästa hemgjorda glassen i Söderköping säljs i Rådhuskällaren. Jag frossade i polkagris-, kolamint -och kaffeglass. Sååååå gott!


Pappa och jag vid kanalen


Alex och morfar i blomsteridyllen.


Inte mycket vatten i kanalen i år.


Lutande gamla hus längs ån.


I år kunde man åka hästskjuts genom Söderköping.

När vi strosat klart i Söderköping körde vi hem morfar till Mjölby.


Vi beundrade hans sprillans nya bil.


Stolt bilägare. 🙂

Min pappa bjöd oss på middag på en krog i Mjölby. Jag åt fläskfilé Oskar, Riddaren och pappa plankstek och Alex köttbullar. Riktigt gott.

Såååå. Trots att han kom på ”fel dag” blev det ett lyckat besök. Men jag lär få äta upp mitt misstag rätt länge framöver misstänker jag. De två äldsta herrarna retade mig flitigt både igår och i förrgår. 😉

Hämta hem svinen

juli 19, 2017

Dagen efter att vi kom hem från Rhodos åkte vi ut till svägerskan och Alex’s kusin som tagit hand om marsvinen åt oss. Det var dags att hämta hem dem. Jisses vad de hade vuxit på två veckor! Vera och Mimmi såg plötsligt fullvuxna ut!

Vi hade lite ställt in oss på att de skulle ha glömt bort både oss och huset under tiden vi var borta, men de fann sig snabbt till rätta igen. Lite skyggare än vanligt har de väl varit, men det är väl inte så konstigt.

_DSC7155.jpg

I synnerhet inte sedan vi började med att traumatisera dem med en kloklippning dagen efter att de kommit hem. Då lyckades jag dessutom klippa lite för långt på en av Veras klor så hon pep till av smärta och blödde pyttelite. Herregud vilket dåligt samvete jag fick! Och efter det dödsskrek hon när man skulle lyfta upp henne, stackars liten! 😦

Men det funkar verkligen inte att invänta deras förtroende. De kommer glatt om man har mat och har de inget hus i buren får man klappa både Vera och Mimmi. Har de hus får jag klappa Mimmi och Alex får klappa Vera (oftast). Ingen får röra Klara. Men sitta i knäet och mysa gör ingen frivilligt. Då måste man lyfta upp dem.

Ah well… Förhoppningsvis kommer det att bli bättre i takt med att vi övar dem. Jag har sock inget som helst minne av att mitt förra marsvin, Snutten, var så svårflirtad. Han var å andra sidan ensam och såg nog mig som ett stort marsvin. 😉

Hur som helst är det trevligt att de är hemma igen. Även om de skriker i himmelens sky efter mat så fort de hör och ser mig. Spelar ingen roll om de nyss fått käk. Jag är ”mattanten”. 😀

_DSC7179.jpg

Det märkliga paret

juli 18, 2017

Under en vecka av våra två bodde vi granne med ett minst sagt märkligt par. Det började med att de dök upp vid poolen, hon iklädd en slags randig svart baddräkt där hälften av ränderna var genomskinliga och skärningen lämnade större delen av rumpan och brösten bara. Hon stack ut rätt rejält bland alla skandinaviska mammor om man säger så. Han gick hela tiden nån meter bakom henne, med blicken ständigt fixerad vid hennes kropp. Jag skulle gissa att hon var runt 35-40 medan han var i 60-års åldern.

Att vi överhuvudtaget började lägga märke något vidare till dem berodde på att plötsligt, när vi kastade boll med Alex i poolen, kom de och började ta vågade bilder precis framför oss. Hon åmade och kråmade sig som värsta utvikningsbruden och rätt var det var såg jag att hon drog ner den redan urringade baddräkten så att han skulle kunna fota brösten. Kändes så himla opassande på ett poolområde fullt med barn!

Efter det hade man liksom lite span på dem. Ännu mer spännande blev det när vi insåg att de var i sällskap med ett annat par med ett barn och två äldre människor (föräldrar?). Alla dessa var svenskar medan hon pratade engelska med tjock brytning. Lät som hon var från något baltiskt land.

Det var svårt att låta bli att spekulera i om han köpt sig en kvinna. Om hon var hans ”sexslav” i utbyte mot ett drägligare liv, eller om hon tyckte detta med att posera för vågade bilder bland allmänheten bara var spännande och gav krydda i tillvaron so to speak.

En annan dag kom de igen med kameran i högsta hugg och kapade en rosa flamingobadgrej som en familj hade haft med sig. Hon vältrade runt på den en stund och log utmanande mot kameran medan han fotade.

Jag kunde verkligen inte låta bli att i min tur försöka smygfota dem lite från höften. 😉 Vilket par alltså! Om kvällarna drog de iväg ut på bygden, hon iförd så skyhöga klackar att hon knappt kunde gå. Nån natt väckte de Riddaren. Han muttrade att det låtit som om någon studsade en boll i grannrummet.


Här står gubben och fotar henne medan hon poserar på poolkanten.

Det HADE varit roligt att få veta vad de var för lirare alltså!

Rhodos dag 13-15

juli 18, 2017

Och vips så var det torsdag och bara två dagar kvar av resan. Bortsett från den grekiska maten, som vi var mer än färdiga med, kändes det inte alls som jag hade lust att åka hem än. Så de sista dagarna fick man försöka njuta lite extra av solen, värmen, badandet och den lättjefulla tillvaron. Bara detta att slippa tänka på städning, tvätt, matlagning och allt sånt där är ju en njutning i sig!

Dessa sista dagar hade Alex funnit sig tillrätta och vågade vara med på alla aktiviteter som lekledarna ordnade med. Det var dessutom lite glesare med folk vid poolen än det var ett tag i slutet av vecka ett, vilket var skönt.


Alex och lekledaren Mia kastade boll och fick med sig den rolige…


…badvakten som älskade att busa med ungarna.

Nu hade jag äntligen fått så pass mycket färg att jag faktiskt kunde sola lite (om än väl insmord i solskydd +50). Älskar att ligga uthälld i en solstol i solen och emellanåt svalka mig i poolen! Det skulle jag kunna göra en karriär av! 😉

På kvällen kämpade vi oss igenom ännu en middagsbuffé. Riddaren blev helt wild and crazy och plockade på sig tre hiskeliga efterrätter – varav det neongröna är nån slags kiwimousse.

Efter middagen gick vi en liten promenad på området igen.


Någon började nog längta hem lite, för humöret var inte alltid på topp.


Äckliga cikador som satt i typ alla träd och spelade.


Poolen i kvällsljus.

På kvällen spelade vi Fia med knuff på balkongen. Det var en del gnissel och bråk på semestern, men det tänker jag försöka förtränga. Jag fattar att det inte är helt lätt som åttaåring att hela tiden uppskatta en utlandssemester i två veckor, och att man bland längtar hem. På det stora hela tycker jag ändå det var fantastiskt roligt att få så mycket tillsammanstid-tid alla tre. Hemma försvinner Alex med kompisar, Riddaren sover oftast halva förmiddagen, och själv uppslukas man av diverse projekt.

Det var med visst vemod vi gick ner till poolen efter frukost på fredagen. Vår sista pooldag liksom… Vi hade ju pratat rätt mycket med Giorgos under vår semester och han sa bl a att han och Betty pratat om att vi var ”special people” eftersom vi pratade så mycket med dem och frågade och berättade saker. De uppskattade det mycket förstod jag. Denna sista dag var jag hysteriskt sugen på Pepsi med citronskivor i. Det är semester och poolhäng för mig. Upptäckte då att Giorgos ju har citron i baren och jag fick vansinnigt god citron-Pepsi hela dagen. Tänk att jag missat det i två veckor innan! 🙂


Alex och Giorgos. Jag fick fota dem även med hans mobil för han ville ha en minnesbild även i år. ❤


På väg till sista lunchen.


Denna sista dag vid poolen övade Alex flitigt på att hoppa från kanten.


Vi var tvungna att ta ett kort vid områdets Pokemonstopp, dit vi som nördar gick varje dag. 😀


Och här ser man vår del av hotellkomplexet. Vårt rum ligger på andra våningen.


Alex vek origamifigurer och flygplan med lekledaren Mia och sin norska kompis.

Och så var det ju sista kvällen hos Betty! Fullständigt heartbreaking! Alex hade vikt en båt kvällen innan när det var origamipyssel och den hade han målat på rummet och så satte vi dit ett segel i form av en 10 euro-sedel. Denna gav han Betty som blev alldeles tårögd. Och så plockade hon fram en påse med presenter till Alex (har jag skrivit om tidigare). Då blev både jag och Alex tårögda också! Så himla gulligt!


Många kramar blev det denna kväll! Fina Betty!

Usch ja, Det var sorgligt värre att gå upp på rummet och packa. Ville inte åka hem! Hotellet sköt fyrverkerier till vår ära. Eller okej då, de gjorde det två kvällar i veckan, men det råkade inträffa just denna kväll. 🙂

Och så blev det allra sista morgonen. Och Alex åt sämre frukost än nånsin, trots att vi försökte få honom att fatta att det skulle bli ont om mat under dagen. Himla unge! Här surar han och vill bara äta ett grönt äpple! 😉


Alex och äpplet.

Vi hade bokat taxi till 11.30. Innan taxin kom gick vi ner till poolen och tog en sista dricka hos Giorgos och kramade honom hej då. Också så sorgligt! Och så sa vi hej då till lekledarna som varit så gulliga mot Alex. Snyft!

När vi satt i lobbyn och väntade på taxin bara rann tårarna på mig. Jag, som brukar längta hem, var otröstlig. Vi bara såg på varandra och jag utbrast att det var outhärdligt att åka därifrån och veta att man aldrig ska komma tillbaka. ”Jamen” sa min lösningsfokuserade man, ”då får vi väl bestämma att vi åker tillbaka om två år”. Och ja. Om vi bestämmer det känns det ju mer okej att åka hem. Så så får det nog bli. 🙂

Det var ändå sorgligt att se Rhodoslandskapet passera utanför taxifönstret och veta att det dröjer minst två år innan vi kommer tillbaka.


Vi väntar i kön för att få checka in bagaget.

Konstigt nog var barnet jättehungrigt när vi var framme på flygplatsen. Tur vi packat ner ett paket med Digestivekex åt honom. Han satt och moffade i sig det medan jag och Riddaren kollade lite på taxfreen och köpte och delade på en pizzabit och en läsk. Men väntetiden på flygplatsen var minimal. Vi hann knappt äta upp innan de började släppa igenom folk i boardingen. Skönt att slippa förseningar!


Cool kille på planet.

Tydligen hade vi nån slags jetvind som motvind hela hemresan så det tog lite längre tid än vanligt. Tyckte hemresan var otroligt seg över lag. När vi kom in över Sverige låg molnen tjocka.

Vi landade i ett svalt Sverige där det regnat på förmiddagen. Vi fick väskorna snabbt och tog en taxi hem. Jätteskönt med så smidig förbindelse! Kändes dock jättekonstigt att vara hemma. Jag brukar annars komma hem och bara sucka förnöjt, men nu var hjärtat baske mig kvar på Rhodos.

Rhodos dag 12

juli 17, 2017

Och så blev det den 5 juli och min födelsedag. Vi hade bokat in oss på en utflykt till Lindos, som nog är Rhodos mest kända utflyktsmål. Uppe på toppen av klippan ligger ruinerna av ett slott och ett tempel som funnits där sedan före Kristus (!).

Vi valde en stekvarm dag för vår utflykt, men som tur var hade bussen vi åkte med en väl fungerande AC i alla fall. Ute var det dock närmre 40 grader så det tog på krafterna att gå i hettan.


Fin utsikt upp mot Lindos.

Alex var superpepp på att få rida åsna upp för de 300 trappstegen till Akropolis. Riddaren och jag ville egentligen inte alls stödja den typen av djurhållning, men tänkte att jaja, en liten Alex på 26 kilo kan väl inte vara så farligt att bära. Men det visade sig snabbt att man inte fick hyra bara en åsna, utan var tvungna att hyra minst två. Så hastigt och lustigt skulle jag också rida. Så här i efterhand kom jag så klart på att vi kunde betalat för två och låtit en gå utan ryttare, men den tanken kom jag inte på där i hettan och vimlet. Så plötsligt fann jag mig ridande på en stackars liten åsna som satte iväg som han hade eld i baken. Troligen tyckte han väl att lasset var så tungt att det var bäst att trava upp med det så fort som möjligt. Stackaren!


Jag och Alex på våra åsnor.

Det var trångt och mycket trafik i form av andra åsnor och min åsna brydde sig inte om ifall jag skulle skrapa i husväggar eller inte, så jag fick skjuta ifrån med handen ibland. Det där med skänklar fattade den liksom inte. Efter halva ritten upptäckte jag att det funkade bättre att styra den med handen mot halsen istället. Eftersom jag red först och åsneföraren gick vid Alex’s åsna (han höll på att glida av ibland berättade han efteråt så det var väl därför han gick där) var det liksom ingen som hejdade min åsna när den ivrigt försökte trava igenom andra, långsammare åsnor. Inga tyglar hade man heller så det var ruskigt äventyrligt det hela! Men vi överlevde och kunde helskinnade kliva av till slut!


Längs vägen stod en fotograf som tog kort på alla åsneryttare som han sedan sålde vid porten ut ur Lindos stad.

Riddaren har särskilt roligt åt hur jag, helt ofrivilligt, råkade försöka ta springnota från hela äventyret. Jag försökte betala när vi skulle rida iväg och fick då veta att man betalade när man kommit fram. När jag klev av åsnan hade dock detta fallit mig ur minnet så den stackars åsnemannen fick jaga mig för att få sina pengar. Micket pinsamt! 😉

Sen fick vi köa för att komma in till själva Akropolis, vilket kostade ytterligare 6 euro per person (Alex gick in gratis). Det var så fruktansvärt varmt och solen stod precis rakt över våra huvuden, så ingen skugga fanns att få. Som tur var hade vi med oss vatten som vi bälgade i oss av.


Solhatt och tunn, vit, långärmad klädnad var ett måste.


En ruin är en ruin är en ruin tyckte väl grabbarna, men jag uppskattade att få se denna uråldriga plats!


Och utsikten var rätt magnifik!


Det gick inte att stanna speciellt länge i hettan, så ganska snart började vi gå ner mot den vita staden Lindos.


Den är väldigt vacker!


När man kommer ner i staden går man som genom en labyrint av smala gator. Man har markiser, spaljéer med klängande växter och segelduk uppsänt över gatorna till skydd mot solen. 


Hela staden är ett enda gytter av affärer.

Alex hittade en ”legendarisk spinner” i en av affärerna och vi hade ju lovat honom valfri spinner som han simmade hela bassänglängden, så han fick köpa den. Oklart vad som gjorde den legendarisk dock. 😉 Själv hittade jag en likadan ring som jag köpte i fjol, som tappat stenar, så nu köpte jag en reservring. Tappar jag en sten och inte kan hitta den har jag ju extrastenar då. Och så ville Alex absolut ha en ful souveniråsna, så det fick han också köpa (är det semester så är det).

När vi äntligen kom ut ur staden var jag halvdöd av värmeslag och törst och var nästan beredd att döda för en glass eller iste. Alex köpte Calippo Jordgubbsisglass och jag en iskall Lipton Lemon Icetea som smakade himmelskt! Alltså såååååå gott! Och kallt. Och GOTT! 😀

När vi återhämtat oss lite började vi vandra tillbaka upp till den stora bussparkeringen där bussen skulle hämta upp oss. Vi sneglade på Lindos Icebar, som tydligen är helt gjord av is. Men de tar typ 8 euro i inträde och hur skönt är det med -6 grader när man kommer från närmare +40 grader kan man fråga sig…?

Det kändes rätt lagom när bussen hämtade upp oss. Den stannade kort så vi fick fota Lindos på lite håll och körde sedan hem oss på ca en halvtimme.


Vackert!

Vi missade lunchen på hotellet, men som tur är finns det lite pizza och annat i poolbaren hos Giorgos. Alex fick äta frukt och Digestivekex och det funkade det också.

På kvällen visade det sig att det fanns tacos i matsalen! Det var så festligt för jag hade varit så sugen på tacos i flera dagar och så hade de det just på min födelsedag! Det var det godaste jag ätit i middagsbuffén! Mycket bra födelsedagspresent. Dessutom fick jag en flaska rödvin av The Hotel Management i present. Den tog vi hem, och drack här hemma. Riktigt gott vin var det!


Liten kvällspromenad på området efter maten.


Jag berättade för Betty att jag fyllde år. Hon fixade en fin drink till Alex med tomtebloss.


Och till mig och Riddaren fick hon göra en Irish Coffee och en Baileys Coffee (dessa fick man betala för men vad sjutton, fyller man år ska man väl få dricka det man är sugen på?).


Min Baileys Coffee var supergod!

Så det var min födelsedag 2017. Den ska jag minnas för alltid som en riktigt härlig födelsedag! Gud vad jag älskar Rhodos alltså!

Rhodos dag 11

juli 17, 2017

På tisdagen 4 juli hade vi bokat in oss på en ”Mini Cruise” på förmiddagen. Båtkaptenen kom och hämtade oss klockan 09.25 med sin bil och körde oss ner till hamnen och båten. Vi var ca 20 personer som åkte med skeppare Stefano och hans son (?) ut på Medelhavet.

Men först trodde vi inte att vi skulle komma iväg alls, för ankaret hade tydligen hakat i botten på något sätt och gick inte att vinscha upp. Det lustiga var att det var ett annat skepp, som också skulle iväg samtidigt som oss, som hade råkat ut för samma sak. Jag är förvisso ingen båtexpert, men jag trodde inte att det tillhörde vanligheterna att ankaret fastnar i botten (?). Det tog en halvtimme av långsamt körande fram och tillbaka innan ankaret till sist lossnade. Vid det laget var halva hamnen involverad och några gamla fårade fiskare hade tagit sin båt för att köra ut och titta om de kunde hjälpa till, och en ung tjej hade hoppat i med cyklop för att spana. 🙂 De verkar ha fin sammanhållning i Kolymbias hamn!


Ombord!


Det andra skeppet, som inte heller fick loss sitt ankare, var ett ”piratskepp” som också körde turister längs kusten. De kom i alla fall också loss till slut, för vi såg skeppet ute på havet lite senare.

Det var så härligt att komma ut på havet! Det blåste friskt, men gick knappt några vågor. Detta var vår semesters svalaste dag. Det var ”bara” 28-29 grader och jag nästan småfrös lite i vinden. 🙂 Vi åkte söderut längs kusten och det var verkligen roligt att få se Rhodos från havssidan! Kusten vi åkte längs består mest av kalkstensberg (tror jag) som sluttar rakt ner i havet. Det fanns fullt med grottor och häftiga pelarformationer. Här och var låg sandstränder och små byar.

Vi skulle göra tre badstopp på en halvtimme vardera. På det första stället blåste det så mycket att jag inte kände mig helt bekväm med att bada och framför allt inte att låta Alex simma med bara armpuffar. Så vi hoppade över badandet och tittade på de andra som simmade i det turkosa vattnet.

Vårt andra stopp skulle bli vid en strand med röd sand och Alex var superpepp på att simma in till land och samla in sand i en plastpåse. Jag tvivlade lite på om det var görbart då båten inte gick in så där värst nära stranden vid första stoppet. Det var faktiskt en lättnad när kaptenen meddelade att det blåste för mycket för att vi skulle kunna stanna vid den röda stranden. Vi fick nöja oss med att titta på håll.

_DSC7009.jpg
Den ”röda” stranden (som inte såg så röd ut på håll i alla fall).

Jag hoppades hela tiden på att vi skulle ha tur och få se delfiner. Det händer tydligen inte särskilt ofta. Men sån tur hade vi tyvärr inte. Vi såg inte till några djur alls faktiskt.

Sista stoppet gjorde kaptenen vid denna fantastiska lilla sandstrand. Sanden blåste upp i små ökenliknande vågor och såg så himla mjuk och fin ut. Men det var alldeles för långt för mig att simma in. Två atletiska killar från båten gjorde det dock. Alex fick låna en flytväst av kaptenen och så hoppade vi i havet alla tre. Det var såååå kallt tyckte jag. Jag fattar ju att det säkert var 26-27 grader i alla fall, men det kändes så kallt att jag liksom inte kunde andas ordentligt och jag fick klänga mig fast i trappan. Det var så kallt att jag inte kunde simma ordentligt kändes det som. Och Alex tyckte det var lite läskigt och så sved det lite i hans skrapsår från berget, så vi gick upp rätt snabbt. Men vi gjorde det i alla fall! Vi badade från båten! Strongt gjort av en Petra med extrem fobi för vad som kan komma simmande underifrån och bita en i fötterna! 😉


Nöjda badare.

Vi var tillbaka i hamnen runt ett. Tyvärr hade vi ingen skjuts tillbaka till hotellet, utan vi fick gå tillbaka till hotellet. Tur för oss att det var lite svalare denna dag! 🙂 Vi hann t o m äta lunch innan matsalen stängde.

Sen blev det poolhäng resten av dagen. Alex vågade äntligen vara med på leken att dyka efter skedar i poolen tillsammans med lekledaren Markus. Det var ovanligt lugnt denna eftermiddag så de två lekte själva en lång stund, medan Riddaren och jag låg och läste och solade.

Dagen efter var min födelsedag och vi hade bokat en resa till Lindos.

Rhodos dag 8-10

juli 16, 2017

Och vips hade det gått en vecka! Vi häpnade över hur fort det gått, och hur skönt det var att vi bokat två veckor den här gången! Nu började det kännas allt mer angeläget att boka in lite utflykter. Vi pratade med damen på Kolymbia Tours igen och bokade en halvdags ”Mini Cruise” med båt längs kusten till på tisdagen 4 juli. Och så bestämde vi oss för att det var dags att bestiga berget i Kolymbia tidigt på måndagsmorgonen.

Men först var det lördag och söndag och vi njöt av sol och bad vid poolen.


Simträning.

Alex kämpade på med simningen, men har konsekvent världens problem med bentagen när han samtidigt ska hålla huvudet ovanför vattenytan. Antingen sprätter han med benen som en sjöjungfru, eller så gör han bentagen spegelvänt (hur nu det ens är möjligt???).


Lek med den norska kompisen.


När man är så trött på grekisk mat att man helst bara vill äta gröna äpplen till frukost, lunch och middag.

På söndagen smygfotade jag några ytterst märkliga hotellgäster (men de förtjänar ett eget inlägg) och annars låg vi mest och lapade sol och badade. Jag lyssnade på en Anne Holt-ljudbok. Jag brukar aldrig annars ha ro att lyssna på böcker, men läsa i skarpt solljus är inte min grej. Brukar inte läsa kriminalromaner heller, men den här var helt okej, Han som läste var dessutom så sövande att boken funkade ypperligt som ”god natt-saga” om kvällarna. Jag somnade som en stock varenda kväll. 🙂

Som vanligt avslutade vi kvällen i Taste-baren hos Betty. Det fick bli en tidig kväll, för dagen efter var det dags att bestiga berget. Klockan skulle ringa i svinottan!

Jag minns inte exakt hur dags vi gick upp. Runt 05.00 skulle jag tro. Så fort det började ljusna gav vi oss av. Luften var ju varm redan då (det sjunker inte under 27 grader ens på natten), men det är i alla fall inte stekhett. Ryggsäcken var packad med flera liter vatten.

I år verkade vi vara först ut. I början såg vi inga andra turister utan allt var helt tyst och öde.


På väg uppför. Min kondition är urusel, så det var sjukt jobbigt uppför för mig.


Alex och Riddaren väntar på en flåsig mamma och tittar på bergsgetter som hoppade omkring på klipporna.


Soluppgången var ju nästan bara den värd att kliva upp så tidigt!


Och utsikten över Kolymbia går inte av för hackor den heller!


Äntligen uppe på toppen!


Solen stekte redan varmt.


We made it!

Uppe på toppen kom en ensam klättrarre och frågade om jag kunde ta ett kort på honom vid flaggorna. Det gjorde jag så klart – och lyckades skrapa upp knäet mot en vass klippa på kuppen. Jag har fortfarande en sårskorpa där. Och på nervägen halkade Alex bland rullgruset och skrapade sig lite (inte så illa som tur var). Så det är inte en lätt klättring bland alla vassa klippor och otäcka stenar som rullar iväg. Det var skönt när vi var tillbaka på hotellet och fick äta frukost och sen kunde slänga oss i solstolarna och vila!

Vi hade tänkt sova middag vid lunch, men det blev aldrig så. Men vi tog en paus på rummet och Alex käkade Digestivekex och såg på barnprogram nån timme.


På kvällen gick vi en sväng på hotellområdet och tittade på läskiga cikador efter middagen.

Rhodos dag 5-7

juli 14, 2017

På onsdagen (28 juni) började vi känna att det nog snart var dags att hitta på något annat än att bara ligga vid poolen hela dagarna (hur trevligt det än var). Precis bredvid hotellet låg en liten lokal resebyrå (Kolymbia Tours) som sålde olika dagsutflykter. Vi gick in och pratade med den väldigt speciella, men trevliga, damen som drev stället och kom ut med en bokad resa till Rhodos stad för fredagen. Vi bokade även hotellets nya à la carte-restaurang till fredagen (två à la carte-middagar ingår i priset, men det är skitsvårt att få bord).

På kvällen kämpade vi oss igenom ännu en middag i bufférestaurangen.

Efter maten ville Alex gå till lekplatsen en sväng, så då gjorde vi det.

Som tur var finns det en liten affär i källaren under bufférestaurangen. Där köpte vi en ny UV-tröja till Alex med hellånga ärmar för han brände sig på underarmarna i den vi hade med. Solen är verkligen skoningslös på Rhodos. Vi badade i UV-kräm 50 men fick söka skugga mest hela tiden ändå. Affären hade även Digestivekex (visste vi sen förra året) och det käkade Alex massor av mellan frukost och lunch eftersom han mest bara petade i frukostmaten och typ drack ett glas apelsinjuice, åt en korvsnutt och ett grönt äpple. Det räcker inte långt när man sedan rör sig hela förmiddagen. Sen köpte vi salta chips för man blir ju så sjukt saltsugen när man svettas hela dagarna.


Alex tog kort på mig och Riddaren på vägen tillbaka till vår del av hotellet.


Drinkar hos Betty innan läggdags. Alex försäker ringa sin faster för att fråga hur marsvinen mådde, men fick inget svar.

På torsdagen (29 juni) tog jag visst knappt några kort. Alex lekte i poolen och började våga vara med på lite av det lekledarna ordnade. Det fanns en norsk pojke i Alex’s ålder som han lekte en del med.


Vi kom tidigt till middagen för att slippa det kaos som sedan bryter ut då det känns som att sitta i en skolmatsal för typ 20 lågstadieklasser.

Efter maten gick vi som vanligt till Betty. Hon fixade världens finaste drink till Alex med tomtebloss och allt! ❤


Jag beställde en ”Queen Betty” och då flamberar hon apelsinskivan i alkohol som hon tänt eld på. Mycket coolt tyckte Alex som sedan ville att jag skulle dricka den drinken varje kväll. 😀

På fredagen (30 juni) hade vi som sagt bokat en bussutflykt till Rhodos stad. Bussen gick 09.30 så vi hann äta frukost och göra oss klara i lugn och ro. AC:n i bussen var verkligen inte mycket att hurra för så man var överhettad, genomsvettig och allmänt lycklig när vi var framme och fick kliva av.

Vi började med att strosa lite i hamnen och köpa glass för att svalka oss lite.


Jag antar att det var här Kolossen på Rhodos en gång stod?


Vi vandrade iväg till Gamla Stan och hamnade på något sätt mitt emellan två murar. Inte för att det gjorde något för det var väldigt vackert där.


Under en bro stod denna märkliga kvinna… Alex la en slant i hennes hink. Sen hittade vi in i själva gamla stan i alla fall.


Det var mycket turistigt och hektiskt. Här fanns t ex ”inkastare” på restaurangerna, något som jag avskyr. Jag vill kunna gå och titta i lugn och ro utan att nån flyger på mig så fort jag stannar till. Men det var roligt att återse staden efter +35 år.


Trots det turistiga är det ju fortfarande en väldigt vacker stad. Jag älskade detta torg med den fina fontänen!


Duvorna hade lärt sig hur man kan dricka vatten direkt ”från kranen” på fontänen. 🙂


Vi hittade en lugn liten restaurang på en sidogata där vi åt lunch. Man satt så mysigt, mitt i en gränd, under spaljéer med klätterväxter som skuggade mot solen.

Alex hittade en Minecraft-huvtröja i en affär som han absolut ville ha, så den fick han. Själv köpte jag snuskdyr olivolja (ville gärna prova en riktigt fin Rhodosolivolja, så det fick vara värt det). Klockan rusade iväg och vi var tvungna att börja dra oss mot bussen igen. Den skulle gå vid 14.00.


Längs kajen låg båtar fulla med snäckskal, tvättsvampar, fiskskelett m m. Jag älskar ju vackra snäckskal så det var svårt att låta bli att köpa. Men man ska ju inte. Man kan inte veta vad som är hotade arter och inte. Så jag lät bli.


Mosaiken som Rhodosborna lägger är så himla vacker tycker jag! Alex ställde tjänstvilligt upp som fotomodell och satte sig i nån slags yoga(?)ställning? 😉


Bussen gjorde ett snabbt fotostopp vid kusten och Alex fotomodellade lite igen.

När vi kom hem var det rätt underbart att byta om till badkläder och hoppa i den svalkande poolen efter den svettiga bussresan tillbaka till Kolymbia!


På kvällen tog vi en drink hos Betty innan det var dags att gå till vår bokade à la carte-middag.

Vi åt på den nya restaurangen West Bites. Det var…en prövning. Förrätterna var väl ändå okej, men min huvudrätt! Jag tog nån slags kycklingfilé med grillsås och pommes frites (se här nedan). Det såg väl okej ut, men hu så otäckt det smakade! Jag mådde illa hela dagen efteråt… Alex petade i sin mat och Riddaren tyckte inte heller om sin hamburgare. Synd!

Rhodos dag 3-4

juli 13, 2017

På måndagen såg vi till att vara vid frukosten strax före 08.00. Då var man i princip först på plats och det var lugnt och stilla.


Del av frukostbuffén.

Efter frukosten var det bara att välja och vraka bland solstolarna vid poolen. Det var lugnt och stilla och perfekt för simträning.


Bollkastning med pappa.

De första dagarna hittade inte Alex riktigt nån att leka med och var lite blyg inför lekledarna. Han vågade inte vara med på deras lekar, men det gjorde å andra sidan att vi kunde simträna rätt intensivt. Nu var han ju lite mer motiverad och försökte verkligen.

Vi tillbringade hela denna dag vid poolen. Så himla skönt att bara bada och sola och slappa! Jag hade köpt ett cyklop innan vi reste och lekte med Alex under vattnet en del.


Jag och Alex vid middagen.


Lilla herr Vingmutter (öronen stack ut så roligt när han tryckte ner hatten).


Kvällens drinkar hos Betty.


Alex agerade fotograf (väldigt smickrande underifrån).

Sen fick vi för oss att vi kanske skulle gå ner till shoppinggatan i Kolymbia (dit vi aldrig tog oss förra året). Det var fortfarande stekhett, men vi vandrade iväg medan mörkret föll. Alex var extremt missnöjd med detta påfund och vi fick ge upp innan vi kom hela vägen fram. 🙂


Jaja, vi vänder väl då.

På tisdagen var vi fortfarande helt nöjda med att sola och bada och hängde vid poolen hela den dagen också.

Jag passade på att fota vår suite när städerskan varit där och gjort snyggt.

Det börjar väl bli lite slitet, men på det hela taget okej tyckte jag.

På kvällen gjorde vi ett nytt försök att promenera till Kolymbia. Det var inte lika varmt den dagen och vi var väl lite mer förberedda och laddade så den här gången gick det bättre. 🙂


Typisk turistshop.


Dock förstod Alex fortfarande inte varför det skulle vara nödvändigt att gå ända dit.

Jag tyckte i alla fall att det var roligt att få se shoppinggatan som kantas av eucalyptusträd.


Lite gladare. Kanske. 😉


Det var roligare att få agera fotograf tyckte Alex…


…och dirigerade med järnhand vad vi skulle göra och hur vi skulle stå. 🙂


Coolt klippt växt.


Vacker solnedgång över hamnen.


Piratskeppslikande båt.


Väl tillbaka på hotellet svalkade det med en ”Swedish Polar Bear” och en ”Minecraft”.

 

Rhodos dag 1-2

juli 11, 2017

Tidigt på morgonen på midsommardagen äntrade vi flygplanet till Rhodos. Det kändes rätt fint att lämna ett mulet och kylslaget Norrköping i vetskapen om att vi skulle flyga till strålande sol och 30+ grader. 🙂

Det var Alex’s tredje flygresa, så han var nu en van flygresenär som vet hur allt går till. 🙂 Han fick en liten gosedjurshund som vi köpte på tax free:n på planet och satt efter maten och tittade på film på vår bärbara dator.


Veteranen käkar brunch.

Flygresan gick annars snabbt tyckte jag, trots att det är så gräsligt trångt att man känner sig som man sitter i ett skruvstäd. Jag slumrade lite och vips var det dags att gå ner för landning. Skönt!


Utsikt från fönstret när vi närmar oss Rhodos’s flygplats.

Ni vet den där känslan när man kliver ut ur planet och värmen slår emot en? Det är lätt bedövande och jobbigt, men samtidigt så himla härligt! Semeeeesteeeer! Allt gick jättesmidigt på flygplatsen. Vi fick väskorna snabbt och sen hade vi beställt en taxi för att slippa en ändlöst lång busstransfer i buss utan AC. Taxin fick vi med en gång och det var befriande svalt i bilen. Fort gick det också. Vi var på hotellet efter ca 25 minuter.

Och vilken känsla att kliva ur bilen och vara tillbaka! Mitt hjärta slog en kullerbytta av glädje! I receptionen stod svensktalande George och tog emot, och Giorgos (”vår bartender” i poolbaren förra året) delade ut välkomstdrinkar. George kände igen oss lite svagt och blev glada när vi berättade att vi kommit tillbaka för att vi trivts så bra. Giorgos kände nog inte riktigt igen oss först, men lös upp när jag förklarade att vi varit där förra året.

Vi fick vår suite, på tredje våningen (högst upp) med utsikt mot gatan och havet, precis som vi hoppats på. Den här suiten var lite annorlunda utformad än den vi hade förra året, men trevligare tyckte vi, så vi var nöjda. Vi valde att inte ta swim up i år eftersom det var så mycket myggor förra året. Vi tänkte att det nog var färre myggor om man bor högre upp och det stämde nog för vi såg inte en enda mygga. Skönt!

Vi packade upp och svidade om till badkläder och hann ta en simtur och en öl/äppeljuice hos Giorgos i poolbaren innan det var dags för middag.

Allt var sig likt och man kände sig hemma direkt. När vi kom till middagsbuffén såg vi flera bekanta ansikten bland personalen. De kände väl inte igen oss, men det var ändå trevligt att se dem igen. 🙂

Maten är ju som den är. Eller vi är som vi är ska man kanske säga. Alex levde mer eller mindre på pasta, korv, äpplen och pommes frites under våra två veckor och jag åt mest pasta med tomatsås, sallad och pommes frites. 😉

Efter maten gick vi till Taste-baren där Betty jobbar. Av någon anledning gick Alex och jag i förväg och jag hade intalat honom (och mig) att hon troligen inte skulle känna igen oss direkt. Men tji fick jag! Jag hann bara börja säga ”Hi! You probably don’t remember us…” när hon lös upp i ett stort leende och kom rusande och kramade Alex! Hon mindes oss mycket väl. Så roligt! ❤

I år hade de utökat gratisdrink-listan och även lagt till en barndrink-lista. Föga förvånande hittade Alex en drink som hette Minecraft som han fastnade för. Den beställde han sedan varenda kväll. 🙂

Vi var lite slitna efter vår tidiga morgon (som startade 04.30) så vi gick och la oss rätt tidigt. Och det passar liksom Rhodosrytmen väldigt bra för går man upp tidigt kan man äta frukost nästan helt själva och sen är det lagom att paxa solstolar vid 08.00 innan alla blir upptagna. Och så kan man äta lunch och middag när de öppnar för att slippa det värsta kaoset.

Dag två vaknade vi alltså tidigt och var nästan själva i frukostmatsalen.


Jag åt en omelett till frukost och drack färskpressad apelsinjuice.


Poolområdet låg än så länge öde.

Vi hade bestämt redan innan vi åkte att första dagen skulle vi gå ner till havet och bada. Sen skrapar Alex ofelbart sig mot poolkanten och får små små skrapsår som inte syns, men som svider satan i saltvatten. Så sagt och gjort! Efter frukost gick vi ner till stranden (tar ca 15-20 minuter att gå dit vi ville). Havet kändes iskallt, men vår portier på hotellet sa att det var 29 grader varmt, så det var väl bara för att det var så hett i luften som det kändes så kallt.

Man vande sig efter en stund och då låg vi och kikade på vackra fiskar som simmade runt vid våra fötter. Jag såg en jättefin, grön och orange fisk som såg ut som en riktig ”akvariefisk”. Kul!


Alex tyckte det var lite kallt och satt i sanden och värmde sig lite.

När vi kom hem till hotellet igen hade vi fått en ”välkomna tillbaka-present” av The Mangement. Gulligt!

Innan maten gick vi till Betty och tog en drink. Vi fascinerades i år igen över hur (framför allt britterna) sätter sina barn framför skärmar (och gärna med hörlurar också för att riktigt avskärma dem) vid varje måltid. Beklämmande!

Efter middagen gick vi en sväng till lekplatsen så Alex fick leka av sig lite.