Förvandlingen

augusti 13, 2020

Det var med lätta och beslutsamma steg som hon sköt upp dörren till frisersalongen och steg in i den av hårspray och permanentvätska luktande lokalen. Hon slog sig ner i stolen, fick det sedvanliga skynket draperat runt axlarna och mötte frisörskans leende blick i spegeln. ”Hur ska vi klippa den här gången då?” frågade frisörskan vänligt och drog fingrarna genom det blonda hårsvallet. ”Jag vill att du klipper det kort, riktigt kort, och så vill jag färga det grönt med svarta slingor” svarade hon bestämt. Frisörskans leende stelnade på läpparna och hon flackade för ett ögonblick med blicken. ”Eh…..jaha…..? Är du SÄKER på det??” Hon var mer än säker. Hon hade funderat både länge och väl och hon visste att hon måste göra något drastiskt nu. Det var nu eller aldrig. Efter att ha konfererat med sina kollegor i lokalens bortre hörn en minut återvände frisörskan. ”Vi har inte sådana färger längre. Det är inte så populärt numera. Men vi har ju rött och svart. Vad tror du om att färga håret riktigt rött och göra svarta slingor i luggen?” frågade hon, fortfarande med ett vänligt leende. Den sjuttonåriga tjejen i stolen kände besvikelsen fara genom kroppen och ett utdraget ”Neeeeeej!” ringde i öronen. Det skulle ju vara grönt med svarta slingor! Men vad gör man när man är sjutton år och någon säger att det inte finns, att det inte går? Hon fogade sig och sa att ”Jo, det går väl bra med rött och svart”. Någon timme senare var den väna, blonda tjejen som kommit in i salongen förvandlad till en kortklippt, busrufsig tjej med knallrött hår och svart lugg som  spretade åt ena sidan.

Väl hemma fortsatte hon förvandlingen. I badrummet provade hon nya sätt att sminka sig. De ljusblå ögonskuggspennorna byttes mot sotsvart kajal som målades dit med allt tjockare streck. Det diskreta rouget fick ge vika för rostorange färg. Läpparna målades i klarrött läppstift och skönhetsfläcken på kinden fick extra kontur med hjälp av en brun penna. Morgonen efter letade hon länge i garderoben innan hon hittade kläder som dög. Hon var svart från topp till tå när hon klev in i skolans lokaler. Det var onekligen på lite darriga ben hon gick stegen bort mot skåpen, men huvudet höll hon trotsigt högt. Hon kom fram till sitt skåp. En kille i klassen tittade snabbt upp från sitt skåp, men hejade konstigt nog inte på henne. En av klassens tjejer kom gående, tittade förstrött på den rödhåriga tjejen vid skåpet, lät blicken vandra vidare, tittade tillbaka och hajade till. ”Är det DU?!?!” utbrast hon chockat varvid killen vid skåpen mitt emot tittade upp. Även han stirrade förvånat på henne, skrattade till och sa: ”Jag kände inte igen dig ju!”

Hon stod där med förvånade klasskamrater omkring sig och kände sig generad och nöjd på samma gång. Förvandlingen hade tydligen lyckats ändå. Kanske. Under de närmaste veckorna köpte hon massor av nya kläder. Alla svarta. Hon tog tre hål i öronen – fast det gjorde helvetiskt ont. Hon började ha väldigt korta svarta kjolar i skolan och en svart filthatt. Människor verkade nästan förvänta sig att hon skulle vara kaxig och egensinnig och därför var det så lätt att börja agera så. Några månader senare var förvandlingen total.

Den tysta, blyga tjejen som nästan sprack av frustration över sin situation hade kläckts som en puppa och vecklat ut sina svart/röda vingar och börjat flyga! Som en nattfjäril flög hon ibland för nära den varma lampan och vingarna han bli lite svedda innan hon lugnade ner sig igen och hittade sitt RIKTIGA jag som hela tiden hade gömt sig där inuti, slumrande i bröstkorgen.

När hon idag tittar tillbaka på sin förvandling – sitt uppror mot det jag som hon inte längre stod ut med – då ler hon lite. Alla har vi väl vårt eget sätt att ändra på saker i vår livssituation som vi inte längre står ut med. När jag var sjutton år var det enda sätt jag kunde komma på att ändra mig så att jag skulle SE UT som den jag önskade att jag VORE. Jag har aldrig för en sekund ångrat att jag klippte av håret den där dagen, men jag kan lova att jag skulle ha ångrat mig än idag om jag INTE hade gjort det!

För den nyfikne så är det en strumpebandssnok jag håller i. 🙂
Oh dear! 😉

Tuff läxa

augusti 13, 2020

Eftersom Alex missade nästan alla bildlektioner i våras fick han en hemuppgift över sommaren. Han skulle göra en bild som de andra gjort i skolan. Det skulle vara en akvarellmålning av Riddare Katos borg (ur Mio min Mio-boken). Man fick bara använda grått och lite gult och uppgiften var att med hjälp av ljus och mörker skapa en dramatisk bild. Bildläraren hade skickat med bedömningskriterierna, både i form av tre bilder och i text. När jag läste det där tycket jag att det verkade väldigt avancerat för årskurs 4. Det såg ut ungefär som något vi fick göra i årskurs 9 på min tid.

Jag skulle aldrig klara att göra nivå tre, och jag hade faktiskt femma i bild på högstadiet.

Nå, vi tog itu med uppgiften nu i måndags och gjorde varsin version av borgen. Jag tänkte att om jag också målade skulle det bli lite roligare för Alex, plus att jag lättare kunde visa honom hur man gör skuggor och får berg att se lite mer levande ut. Inte för att jag är nåt proffs då. Jag har inte målat akvarell sen jag gick på högstadiet. Men jag kanske kan liiiite mer än Alex i alla fall.

Så vi målade. Och målade. Två timmar på måndagen och nästan tre på tisdagen.

Och så här himla skitduktig var min son, som inte gillar bild! Hans himmel blev mycket bättre än min.
Och det här var mitt patetiska försök. Jag suger på akvarellmålning, men det var ändå kul. Jag fick riktig mersmak faktiskt!

Ingen av oss kom väl upp i nivå tre, men kanske två åtminstone. Och det är nog Alex nöjd med skulle jag tro. 🙂 Skönt att ha den himla läxan gjord nu i alla fall!

Sommarens bästa investering

augusti 10, 2020

Enda fördelen med att inte kunna åka utomlands, eller på nån vettig semester överhuvudtaget, har väl varit att vi haft pengar över till sånt vi kanske inte annars kunnat köpa. T ex en Kinnarpsstol till mig, en ny TV till Riddaren och nu en robotdammsugare.

Den här lilla gynnaren har flyttat in till oss, och gud så bra den är! Den städar verkligen rent (till och med runt stolsfötter och sånt). Varför har vi inte köpt en sån för länge sedan undrar jag. 🙂 Känns som det kommer att vara väl värt 6 700 kr att slippa dammsuga själva! Eller ja, trappan klarar den ju inte av, men annars så. Vissa trösklar är besvärliga men Riddaren har byggt en liten ramp åt den. 🙂

Förra veckan

augusti 10, 2020

Det var så skönt väder förra veckan. I alla fall måndag till torsdag. Lagom varmt och syrerikt och perfekt väder för raska promenader. Jag ägnade dagarna åt att lapa sol åtminstone en timme per dag, promenera/jogga, laga ordentlig mat från grunden och gärna storkok så det blev rester att fylla frysen med. Och så försökte jag hinna med att rensa bland foton (jag har ett noggrant system på datorn för att lätt hitta bland alla bilder). Ovanpå det städade jag huset, lite i taget.

I fredags hade vi bjudit hit mina jobbarkompisar, Bosse och Kent, på middag på kvällen. Bosse har jag träffat som hastigast i trapphuset på jobbet för inte så länge sedan, men Kent hade jag inte sett sedan i mars (!). När Kent kom hit berättade han att han sett Bosse längs vägen, så han skulle strax vara här han också. Men så ringde Bosse och sa att han inte mådde bra. Han kände att han hade feber och skulle vända hemåt. I dessa coronatider vill man ju inte ta några risker, så jättetrist, men inget att göra något åt. Jag sms:ade Bosse lite senare för att kolla att han kommit hem ordentligt. Det hade han och han skrev att han blivit biten av misstag av deras katt så det kanske var därför han hade feber. Hoppas han kollar upp det där med vårdcentralen! :-O

Sååå…det blev bara en gäst istället för två, men vi hade mycket trevligt ändå. Vi drack Prosecco Baglietti innan maten och sen blev det grillad fläskfilé, grönsaksgrillspett, tomat- och rödlökssallad, guacamole och chilibearnaisesås till middag. Till det drack vi rosévin.

Vi hade dukat långbord (typ) på altanen så vi kunde sitta med ordentligt med luft emellan oss.

Till efterrätt hade vi köpt blåbärsbakelser från Lindahls (de är så goda). Kent hade med sig Southern Comfort, vilket jag aldrig smakat, men länge tänkt att man borde prova. Så det drack vi till kaffet. Himla gott faktiskt!

Han som inte gillar att vara med på bild fick bli pixlig.

Det var otroligt varmt i fredags. 28 grader på dagen och det blev aldrig kallt på kvällen. Vi satt ute och pratade, skrattade och drack, först en whiskey och sen öl, tills klockan var 02.00 på natten. En riktig sommarnatt, så där ljummen som nätterna väldigt sällan är här i Sverige.

I lördags var Riddaren tämligen knäckt och även jag kände mig ”däven” hela dagen. Jag hade, konstigt nog, inte särskilt ont i huvudet, men jag kände av att jag druckit lite för mycket kvällen innan och sovit dåligt. Men det var det värt! Vi har träffat så lite folk sedan corona slog till att det var extra roligt att få träffa någon annan som man inte pratar med mest hela tiden. T o m jag börjar bli rätt svältfödd på sociala kontakter nu alltså! 😀

Igår (söndag) var en hemsk dag, Det var ju så överjävligt hett och kvalmigt. Och mitt huvud gillade det inte. Riddaren och jag gav oss ut på en 5-kilometerspromenad på eftermiddagen och det tog nästan knäcken på mig. När vi kom hem fick jag ta en migräntablett och ett svalkande dopp i poolen.

Resten av eftermiddagen tog de här två gaphalsarna över poolen och lekte för fullt.

Från och med idag startar vi en ny ”hälsovecka”. Ingen alkohol, inget godis och dagliga promenader. Plus att jag ska cykla och ro lite. Och helst göra lite yinyoga också. Vad har jag gett mig in på? 😉

Nära-döden-upplevelse

augusti 5, 2020

Jag tycker jämt jag läser om folk som ska börja röra på sig (jogga) och lite ursäktande skriver att de bara klarade att springa 2-3 km. 2-3 kilometer?!?!? Det är ju ASBRA!!! Tänker jag.

Själv har jag gått från att släpa mig runt elljusspåret i skogen (2-3 kilometer) i promenadtakt, till att gå ca en halvmil, till att nu faktiskt lägga på intervalljoggning på halvmilspromenaden. Men jag lovar, jag hade inte klarat att jogga ens en kilometer i sträck utan vila emellan varven! Inte ens med en galen björn efter mig! 😀

Men visst, jag släpar runt på en jäkla massa överviktskilon och jag var ruskigt otränad när jag började. Nu hoppas jag att vi kan hålla oss lite friska den här hösten så att vi kan hålla i detta. Alex kommer ju inte att ha någon jiu jutsu-träning på grund av coronan så han behöver ju också hålla igång. Astmabarn ska träna mycket sägs det ju.

Det börjar kännas höstigt med mogna sädesfält längs våra promenader.
Han är inte särskilt pepp på att följa med ut, och vill gärna försöka övertyga oss om att vi ska korta ner promenaden, men när vi väl är igång springer han och kämpar på jättebra!
Skördetid i Hooden.

Idag slog vi alla rekord och intervalljoggade som bara den. Jag var såååå stum i benen när vi kom hem. Kommer fortfarande knappt upp för trappan. Haha! I morgon kommer jag att vara stel! I synnerhet som jag även rensade ogräs en timme på eftermiddagen (det där med att sitta på huk alltså).

I morgon får det bli en vilodag. Kanske vi kan gå en promenad i lugnt tempo bara… Men man har velat passa på de här dagarna när det varit så skönt väder, bara 19-20 grader. Nu ska det bli uppåt 28 påstås det. Suck så jobbigt! Jag gillar inte när det är så varmt (om jag inte är utomlands på badsemester och har ac på rummet förstås). 😀

Semester

augusti 2, 2020

I torsdags påbörjade jag min tredje semesterperiod den här sommaren. Har nu 12 semesterdagar. Tidigare har jag haft först 6 dagar, sen jobbade jag nästan tre veckor, hade ytterligare 5 semesterdagar och jobbade så 2½ vecka till. Fördelen har varit att det aldrig har varit långt till (nästa) semester och att jag inte hunnit bli dödligt uttråkad av att bara gå hemma. Nackdelen är väl att man aldrig heller hinner varva ner och riktigt känna att man är ledig. Men det gör man ju å andra sidan inte särskilt bra när man bara går hemma och inte kan åka nånstans.

Nu i coronatider är första gången jag riktigt saknar att ha körkort. Man vill ju liksom inte åka kommunalt och därmed är jag i princip låst hemma ikring när Riddaren jobbar. Och eftersom vi planerade sommaren innan covid-19, och innan jag visste att jag skulle jobba hemifrån hela sommaren, la ju jag min semester på veckor då Riddaren jobbar för att Alex skulle slippa vara ensam hemma.

Men…det är ju speciella tider hur man än vänder och vrider på det, och jag får göra det bästa av situationen. Det som kanske är jobbigast är att mamma hör av sig och undrar om vi inte ska komma ner och hälsa på igen. Vi var där på min juni-semester-vecka, och sen tittade hon och hennes särbo förbi på en blixtvisit i juli. Nu är kommande helg den enda gången jag och Riddaren är lediga samtidigt på min semester. På torsdagen sover han efter att ha jobbat natt. På fredag kommer mina jobbarkompisar B och K hit på middag på kvällen och på helgen ska vi försöka åka och hälsa på sväronen och förhoppningsvis även hinna träffa min svägerska med sambo och alldeles ny valp. En tur till Jönköping också blir lite väl mycket för en Riddare som börjar jobba på måndagen igen. Det är oklart för mig varför inte mamma kan komma upp hit istället. Hon har ju bil liksom… Men jag antar att hon börjar känna sig för gammal för att köra eller nåt (?). Hur som helst blir det ju en slags stress, eller dåligt samvete. Jag vet att det kommer att vara skitmycket att göra på jobbet när jag kommer tillbaka och att jag troligen kommer att behöva sitta även nån helg lite för att hinna förbereda vissa saker. Och så ska man då helst åka tur och retur Jönköping en dag…

Jaja, vi får väl se…

Vad har jag då pysslat med dessa första fyra lediga dagar? Jag har försökt hinna sola lite (med betoning på lite), lagat en massa mat, promenerat torsdag-fredag (har nu vila över helgen för började få så himla ont i höfter och knän), rensat ogräs på framsidan (det tar aldrig slut), ättiksprayat alla stenbelagda ytor och dagen efter bränt det sista ogräset med gasolbrännaren, klippt gräs, städat marsvinsburen och låtit dem gå ute i sin hage, sorterat bilder på datorn, tvättat och skött annan markservice. Jätteroligt med andra ord. 😀

Och Alex har haft sin kompis (som har samma namn) här. Igår fyllde vi upp poolen med varmvatten igen och så badade de hela eftermiddagen.

Häromdagen konstaterade jag att Alex vuxit en centimeter på längden senaste månaden och idag fick han prova igenom sina långbyxor. Ett par (!) var lagom, resten för korta eller för trånga. Jättekul. :-O Men jo, faktiskt. Han har ju tappat mycket i längd senaste året i förhållande till klasskompisarna och var i våras bland de kortaste i klassen. Han borde ju rimligen vara lång, med två långa föräldrar, men kortisonsprayen han tar för astman är hämmar tillväxten (som allt kortison). Därför har vi under sommaren sakta minskat dosen så att han nu tar hälften mot innan. Priset han får betala är mer hosta, i synnerhet vid ansträngning, men det funkar ändå. I alla fall så länge han inte är förkyld. Så vi kör så här tills förkylningssäsongen är här. Kanske hinner han växa ikapp lite tills dess.

Nu är han i alla fall 146,5 cm lång och har vuxit ur alla vårens byxor.

Bröllopsdag

juli 30, 2020

Här haglar högtiderna. I förrgår firade vi 16-årig bröllopsdag minsann! Jag fattar inte riktigt hur det kan ha hunnit gå 16 år?!?

Detta är mitt favoritkort från vårt bröllop. Så mycket vi!

Vi kanske inte firade så jättemycket, men vi hade en fin dag, gick en långpromenad hela familjen och köpte hem Texas Longhorn-mat till middag. Och Riddaren, den tokstollen, gav mig en ny omgång ögonfransar! ❤ Av mig fick han bara en t-shirt. Haha! Jag får väl försvara mig lite med att förklara att den kostade över 300 kr och var särskilt önskad.

Aron Flam-tshirt.

Minns ikväll tillbaka till den där stekvarma dagen…

————————————————————————————————————-

29 juli 2004

Jo, vi har ju smitt bröllopsplaner ett tag nu. Jag t o m avslöjade ju i en dagbok förra sommaren att älsklingen faktiskt friade den dagen vi förlovade oss. Och igår slog vi då till. Det har krävts en del pyssel och smussel för vi har inte talat om det för släkt och vänner. Vi var båda helt överens om att det skulle vara en enkel borgerlig vigsel utan en massa ”bjäffs”. Jag har ju dessutom redan gjort det där med kyrkobröllop, vit klänning och stor middag, och en gång känns som att det räcker. Vi ville istället ha en dag som bara handlade om oss och vad vi ville göra – utan tanke på konvenans. Så i ett antal veckor har vi planerat. Vi har ringt våra föräldrar och sagt att vi ville bjuda ut dem på middag för att visa vår uppskattning över att de alltid ställer upp och hjälper oss. Mamma skulle såklart ställa till problem genom att föreslå att vi skulle komma ner till henne istället, men jag lyckades sno ihop en trovärdig lögn. Så kunde jag ringa Tingsrätten och boka vigsel, vilket inte var några problem som tur var. Min ring fanns kvar och guldsmeden jobbade som tur var i juli och kunde sätta i sju diamanter. Så allt föll ganska smärtfritt på plats och igår kom våra föräldrar hit utan att veta vad vi planerade. Och tänk! Igår var första riktiga sommardagen det här året! Vi lät våra föräldrar sitta ner en liten stund innan vi talade om att vi skulle gå neråt stan till. Jag ursäktade mig och gick lite före så jag kunde hämta ut min brudbukett. Enkel skulle den vara hade jag bestämt. Bara några gerbera och några kallor och lite gröna strån.

Jag mötte upp de andra ett kvarter från Tingsrätten och då förstod de ju. Älsklingens mamma hade tydligen haft lite misstankar på förmiddagen, men säker var hon ju inte. Jag har aldrig varit på en borgerlig vigsel så det var en upplevelse i sig. Kort och koncist minst sagt. Vi hann knappt in innan vi var vigda och klara. 😉 Men det kändes ganska bra det också. Vi ville inte ha en lång och omständlig vigsel. Med vigselbeviset i handen fick jag börja smälta på riktigt att jag nu är fru Xxxxx….ja…jag har ju tagit älsklingens efternamn eftersom han absolut inte kunde tänka sig att byta.

Vi tog en taxi upp till vårt älskade Färgargården. Där öppnade vi vår medhavda ryggsäck och tog fram en flaska champagne (Bollinger) och kristallglas. Vi skålade och drack kall champagne och njöt av den fina utsikten.

Jag hade med mig min nya kamera också såklart, och älsklingens pappa fick i uppdrag att ta kort. Jag tycker egentligen att det är oerhört pinsamt att stå och bli fotad när det passerar människor som nyfiket tittar, men jag fick försöka stå ut.

Sen gjorde vi precis vad vi kände för – nämligen fikade och åt våfflor på Färgargården. Det må låta lite märkligt på sin bröllopsdag, men för oss var det helt passande med tanke på hur ofta vi sitter där och njuter av tillvaron och varandras sällskap. 🙂 Vi mumsade våfflor och drack kaffe och våra föräldrar fick smälta att de blivit lurade. Men de verkade faktiskt tycka att det var lite festligt! När vi ätit klart tog vi ytterligare kort (det går åt väääldigt många kort för att det ska bli åtminstone ett par hyfsade på oss kan jag meddela).

Klockan 18.00 hade vi bokat bord på restaurang Carl Johan nere vid Strömmen. Vi satt med utsikt ut över vattnet och började middagen med en drink. Mysigt var det och sällskapet var både trevligt och lagom stort. Vi tog in förrätter som var himla goda. Mellan förrätt och varmrätt bjöd de på en jordgubbssorbet för att rensa smaklökarna. Och det fungerade verkligen! Gott var det dessutom! Alla blev vi proppmätta. Det var verkligen gott och trevlig personal. Jag satt bara och mös lyckligt hela middagen.

Vi hade förberett för att kunna äta efterrätt hemma så efter huvudrätten betalade vi och strosade långsamt hemåt i den ljumma kvällen. Vi tittade på korten vi tagit under dagen, drack lite kaffe, pratade och jag snodde ihop den enkla, men goda, efterrätten (hallon och blåbär under ett täcke av crème fraiche, yoghurt, florsocker och passionsfrukt som sedan toppas med bananskivor och flytande honung – och vaniljglass till det). Och så ett glas madeiravin till det. Vid 23.00 blev mina sväron hemskjutsade.

Mamma var jättetrött och gick och la sig ganska omgående. Och älsklingen och jag satt uppe ett tag, tog varsin öl och varvade ner. Vi har trots allt stressat en del de senaste dagarna med de sista förberedelserna, och med att städa hela lägenheten och putsa fönster. Vi ville börja vårt äktenskap med ett riktigt välstädat hem kände vi. Det var skönt att bara sitta och tänka igenom dagen, småprata och konstatera att vi var helnöjda med vår dag. Och så var vi ju tvungna att provsmaka det där med att säga ”min man” och ”min hustru”. Det hann bli ett nytt dygn innan vi kom i säng.

Fransfrälst

juli 26, 2020

Den 15 juni gjorde jag ju fransförlängning. Förväntad hållbarhetstid var 3-4 veckor. Nu har det gått 6 veckor och de stackars fransarna börjar se sorgligt ledsna ut. Eftersom jag nästan alltid sover på vänster sida, med huvudet delvis ner i kudden har fransarna på den sidan tagit mer stryk, så där är det väldigt glest nu. Men även på höger sida är det glest. Och det värsta är att det inte finns mycket egna fransar på väg upp för att ta över de konstgjorda. Jag visste ju att det kunde bli så, men det gör det ju inte precis roligare.

Men ändå är det (kanske?) värt det. För dessa sex veckor har varit fantastiska! Det har varit såååå skönt att slippa hålla på med mascara, att vakna och se sminkad ut. Typ. Ja, jag kanske har använt en gnutta mascara på nederfransen ibland, eller satt lite ögonpenna längs underfransen för att få lite färg där. Men för det mesta har jag faktiskt gått osminkad. Så himla skönt! Jag fattar inte hur jag ska vänja mig vid vardagen igen den dagen jag måste börja åka in till jobbet och jobba igen och hålla på och sminka mig varje morgon. Suck… 😉 Det är hopplöst att vara färglös och fåfäng.

Hade det inte varit så jämrans dyrt med konstgjorda fransar (1 200 kr för ett nytt set liksom, eller 750 för en påfyllning som man måste göra en gång i månaden) hade jag lätt gjort det jämt! Man måste ju inte ha såna där jättelånga monstertjocka fransar liksom, utan kan hålla sig till den mer naturliga looken.

Mer om helgen

juli 21, 2020

Det blev en riktigt produktiv helg ändå. I torsdags tömde vi poolen (som vi dumt nog låtit stå utan tillräckligt med klor i, så den var rätt äcklig om man säger så. Riddaren fick stå i äckelvattnet och skura med borste och rengöringsmedel till långt inpå kvällen. Misstag att inte göra om!

I fredags fyllde vi poolen med varmt vatten under dagen och fram emot kvällen var den fylld med 30-gradigt vatten. Uppskattades av badpojken i familjen!

Mer under än över vattenytan.

Vi klippte gräs, bekämpade tvestjärtar (det är en formlig invasion i trädgården nu och deras favorittillhåll verkar vara i listen till växthusen äckligt nog), tog bort gammal sallad och sådde ny i växthuset, dammsög huset, städade altanen och promenerade.

I lördags firade vi ju 17-årig förlovningsdag så då köpte vi hem mat från Texas Longhorn och lyxade med lite chips till ”Lost” på kvällen. I övrigt har jag hållit mig till morötter och salta pinnar den här veckan.

Maken kom hem med blommor till sin fru. ❤

I söndags kom min pappa hit på besök – coronastyle. Vi hade dukat vid separata bord på altanen. Jag hade fixat pastasallad och Riddaren hade köpt hem en gräddtårta från Lindahls.

Det var gräsligt hett så Alex svalkade sig i poolen efter lunchen.

Morfadern stannade till nån gång runt halv fem. När han åkt satte vi igång att förbereda middagen eftersom vi skulle grilla. Det tar lite tid att fixa, men så gott det är! Han är en fena på att grilla, min Riddare.

Jag var rätt trött i söndags kväll, men det blev ändå en bra helg. Skönt att passa på att träffa våra gamlingar när det fortfarande är dagar med fint väder så man kan sitta ute! Det blir drygt för dem när höstrusket kommer.

Bästa Riddaren!

juli 20, 2020

Det finns nog ingen som är så bra på att ge presenter som han den där jag är gift med! Någon gång tidigt i våras, i mars, snokade han reda på någon som sålde och skeppade de Voluspa doftpinnar jag önskar mig hett (men som inte finns att köpa i Sverige längre). Han fick förskottsbetala och sedan vänta. Och vänta. Och vänta…

Det där paketet hamnade så småningom på JAMAICA NY INTERNATIONAL DISTRIBUTION CENTER den 23 april. Där låg det sedan utan att något mer hände. För ungefär en månad sedan berättade Riddaren lite moloket om hur han beställt de här doftpinnarna, men att det verkade som jag nog inte skulle få dem.

Jag snokade reda på ett sätt att nå amerikanska posten på Facebook och skrev och frågade dem den vägen vad som egentligen hände med paketet. Jag fick aldrig något svar och så sent som igår tänkte jag på de där doftpinnarna och tjurade över att de försvann. Men idag fick Riddaren ett brev om att han hade ett brev att hämta på ICA och när han kom dit var det mina Voluspa doftpinnar som fanns att hämta ut!

Vilken glädje! ❤

Perfekta doftpinnar för badrum!