Namnfunderingar

mars 25, 2017

Medan jag funderar på om jag borde ta en migräntablett eller inte (jo, jag måste nog göra det) ligger jag och tänker på barnnamn. Inser till min förfäran att när mina eventuella barnbarn föds kommer väl min mammas generations namn att vara populära igen.

Herregud!

Tänk en hel generation bebisar som heter Göran, Birgitta, Jan, Kerstin, Lars, Britt-Marie, Margareta, Sven-Åke, Sten, Ann-Britt, Britta och allt vad det är. Är det bara jag som tycker att namnen i denna generation är extremt fula?

Eller tycker man alltid att ens föräldrars generations namn är fula, bara därför att det är ens föräldrars generation?

I och för sig tycker jag att en himla massa namn som ungar döps till idag är urfula! Jag fattar liksom inte alls grejen med Tindra och Saga (ser för mig en åttiårig rynkig Tindra Johansson som tindrade klart för femtio år sedan) eller Liam och Noel (varför vill man döpa sitt barn efter två riktigt engelska rocksvin?) eller Alfred (vem vill vara döpt efter en dräng i Emil liksom?) eller Sigrid (för evigt en av Beppes dockor!). Och Tage! Folk döper sina barn till Tage (?!?!) nuförtiden! Jag fattar ingenting! TAGE????? Hur fult???? Tager du denna Tage? My God!

Jag har om möjligt ännu svårare för när folk döper sina väldigt svenska barn efter amerikanska skådisar (hur många Kevin efter Kevin Costner finns det inte t ex?) och popstjärnor (hade Adele annars legat topp 84 på listan över mest populära namn 2016?).

Å andra sidan finns det säkert sjuttionitton människor som tycker att det är höjden av tråkighet att döpa sin unge till nåt så vanligt och fantasilöst som Alexander. 😀 Jag fattar det. Alex brukar förresten fråga mig vad han skulle ha hetat om han blivit en flicka. Då fr jag svara Isabella eller Julia.

Själv hade jag fått heta Jon om jag blivit pojke. Fatta hur tacksam jag är över att jag blev tjej! Tänk en hel uppväxt med öknamnet Fattighjon! Tur jag hade! 😉

Kollektiv strejk

mars 25, 2017

Det verkar som om samtliga medlemmar i det här hushållet gått i städstrejk. Jag dammsög iofs håglöst hall, kök och tvättstuga igår och bäddade rent. Disken hålls väl också i schack, men mer är det inte. Dammet hopar sig, det ligger smutstvätt (juniors) slängt i högar, det ligger papper, leksaker och pryttlar på nästan varenda ledig yta och trädgården är i desperat behov av vårstädning/nerklippning av vissna växter som borde ha tagits om hand redan i höstas.

Men alla är hängiga. Ingen har lust. Så vi får väl fortsätta bo i vår misär ett tag till. Det värsta är att jag vantrivs så fruktansvärt när det är ostädat och grisigt! Man borde nog allvarligt överväga det här med att köpa städning!

Vårlängtan

mars 21, 2017

Alltså, nu börjar man verkligen längta efter vår! I rabatten blommar snödroppar och krokus, men inte är det speciellt vårlikt väder. Eller, det kanske det är. Aprilväder med omväxlande skriksol och regnskurar och halv storm som virvlar upp vägdammet och kastar det i ansiktet på en så man får knipa igen ögonen. Underbart. Verkligen.

Men den är väl på gång i alla fall, våren. Längtar efter påskliljor, penséer och tulpaner nu! Bara vi fått hem bilen (som nu är reparerad för 6 500 kr) måste jag införskaffa lite penséer och påskliljor till framsidan!

Spara och Slösa

mars 20, 2017

När jag var liten fanns det en serie (i tidningen Lyckoslanten om jag inte minns fel) om två flickor som hette Spara och Slösa. Minns du dem? Eller är du för ung kanske? 😉

Jag har i alla fall alltid varit Slösa, den som tycker att pengarna bränner i fickan och har tusen saker hon vill köpa. Jag minns fortfarande med fasa de där första åren man skulle försöka stå på egna ben ekonomiskt och pengarna var slut långt innan månaden var slut. Både jag och mina bästa kompisar flyttade hemifrån tidigt, redan under gymnasiet. Och så skulle man klara sig på studiebidraget, vilket gick jättebra typ halva månaden. Sen inte så bra resten av månaden. Jag hade tur som ändå hade en mamma som såg till att jag inte svalt ihjäl och som emellanåt lånade mig en slant eller två.

Men vilken nollkoll jag hade på ekonomin alltså! Ett skräckexempel var när min bästa kompis övertygade mig om att ta en checkkredit på 5 000 kr – ”för det hade hon och det var så bra”. Bara det att det inte tog så där värst många månader innan jag maxat den där krediten och fick betala ockerränta varje månad. Återigen rädda mamma mig genom att ta mig i hampan och gå in på banken och göra om krediten till ett lån med lite mer normal ränta (även om det var rätt skyhöga låneräntor överlag där på slutet av 80- och början av 90-talet).

Min smala lycka har ändå varit att jag dragits till Spara-personligheter när det gäller pojkvänner och äkta män! Hade jag fallit för en Slösa-kille när jag var yngre hade vi väl hamnat i Lyxfällan! 😉

Nu har jag dock (äntligen) vuxit upp och insett att det där med ordnade ekonomiska förhållanden och en buffert är av yttersta vikt. Tack vare mina föräldrar som bistått oss med lån och pengagåvor senaste åren har vi ändå rätt okej luft i ekonomin nu. Det är inte hela världen om spishällen pajar samma månad som jag tappar mobilen. Vi har en bra buffert för oförutsedda utgifter.

Men det är ju inte alla som är i samma sits! Alla har inte föräldrar som kan eller vill ställa upp ekonomiskt. Både jag och min Riddare började livet utan något egentligt startkapital. Det var stundtals tufft och det var aldrig tal om att kunna köpa nya möbler till sitt första boende utan man ärvde och plockade ihop möbler lite allt eftersom. Därför känns det så viktigt att spara pengar till Alex. Jag vill inte att han ska hamna i en Lyxfällan-situation. Det ska finnas pengar till att inreda det första egna boendet och till körkort och bil. Såna saker. Men han disponerar inte kontot, utan utbetalning sker genom oss (man är väl vis av egen erfarenhet…haha!).

Men dessa stackare då som lever på marginalen, där en oförutsedd utgift är en smärre katastrof, och där man inte har någon anhörig man kan låna av? Jag antar att det är dessa människor som vänder sig till SMS-lån och dylikt? Jag är ju generellt sett väldigt mycket emot den här typen av lån. Räntorna är skyhöga och villkoren ofta lite luddiga eller svåra för en ung människa att förstå. Men ibland har ju faktiskt nöden ingen lag. Ibland måste man bara skrapa fram pengar snabbt. Vem vill t ex stå utan en fungerande kyl??? Då är det väl ändå nånstans rätt bra att det finns snabba sätt att låna pengar, som t ex på Meddelandelån. Jag har surfat runt lite på deras sida och på plussidan får ändå nämnas att det finns en väldigt tydlig uppspaltning över vad den faktiska kostnaden för lånet blir. Man kan fylla i lånebelopp, antal dagar man tänkt låna och får då fram den totala kostnaden för lånet. Sånt gillar jag.

Men jag måsten ändå avsluta med att, som betydligt mindre Slösa och betydligt mer Spara så här på äldre dar, påpeka att allra bäst är ju att spara ihop till saker och se till att man faktiskt har en ekonomisk buffert anpassad efter sina egna behov (mindre om man bor i hyreslägenhet och betydligt större om man har eget boende). Man får rätta mun efter matsäck och inse att man inte kan ha allt! 🙂

Buskalas

mars 19, 2017

Alex var bjuden på kalas på Busfabriken idag. Åtta klasskompisar och ett par barn till. Vi tog bussen vid 10-tiden och var på plats kvart i elva (kalaset började kvart över). Men med tanke på att bussarna gick en gång i timmen (!) ut dit kändes det som okej tajming. Kalasbarnen kom dessutom strax före elva så då hade ju Alex några att leka med. De var genomsvettiga redan innan kalaset drog igång. 🙂


Först på plats och med benen fulla av spring.


På väg mot discorummet med födelsedagsbarnen (de hade gemensamt kalas) i täten.

Det bjöds på chicken nuggets och pommes och sen for alla barn iväg och lekte järnet. 🙂

Vi var några föräldrar som stannade kvar och det är alltid trevligt att få en chans att prata lite med de andra föräldrarna (man ses ju knappt aldrig annars). Kul nog var Moas mamma en av dem som stannade. Vi har lärt känna varandra rätt bra under de här åren vi följts åt på dagis och i skolan och hon är väldigt trevlig.

Vi passade på att köpa lunch också så man slapp svälta ihjäl. Jag tog nån texmex-wrap som inte smakade det minsta texmex, men var rätt okej ändå. Sen tog jag en sväng för att se vad barnen hittade på.


Spindelmannen uppträdde en stund.


Alex och Agnes lekte en hel del. Här är de uppe i ett nät (syns jätteväl, eller hur?).

Nytt sen sist var en radiobilbana. Såååå kul! 😀 Alex erbjöd sig välvilligt att åka med mig när han åkt några varv med Agnes, så vi klämde ihop oss tillsammans i en bil. Vansinnigt trångt – och vansinnigt roligt! 🙂


Så synd att det var lite för mörkt (=oskärpa) för min mobilkamera. De är ju så himla söta annars på det här kortet, Alex och Agnes! ❤

Jag hann åka rutschkana ett par gånger också – med Alex och med Olivia. Kul! Även vuxna måste få leka lite ibland. 🙂

Vi hade turen att få skjuts hem med en av de andra föräldrarna. Jätteskönt att komma hem lite snabbare!

Loggbok

mars 19, 2017

Det är så roligt när skolan skickar med loggboken hem. I den sätter de in uppgifter om vilka mål eleverna har och vad de ska jobba med framöver. Där sätts också in stenciler med uppgifter som barnet har gjort. Nu har de just jobbat klart med vatten och dess olika former, och barnen fick skriva en liten text om vattnets kretslopp.

test07

Jag älskar att följa språkutvecklingen och hur Alex sakta lär sig hur ord stavas på så här nära håll! ”Målnen” – jamen det är klart! Man säger ju inte ”mOln”! 🙂 ❤

Luke Skywalker

mars 18, 2017

I söndags kom förresten min pappa hit och hälsade på. Åt lunch och fikade och lekte lite med Alex.

Alex & morfar 170312 (2)

Jättekul att fäktas med ljussablar tyckte Alex. 🙂 Och så fick han visa sin morfar hur hans skola ser ut när vi gick en liten promenad.

6 300

mars 17, 2017

Mina snälla svärföräldrar (”svårföräldrar” råkade jag visst skriva först, men det är de då rakt inte….haha!) kom hit i morse så att svärfar kunde skjutsa Riddaren till jobbet och sedan bogsera bileländet till verkstaden.

Nån timme senare hade de haft tid att titta på den och ringde för att lämna domen. Någon slags packning i ”oljefilterhuset” (vad nu det är???) var trasig och att byta denna packning kommer att kosta 6 300 kr (!!!).

Jag skrev väl eventuellt nån frustrerad rad på Facebook om denna ytterligare sak som valt att gå sönder, och min pappa läste det och hörde av sig. Han hade kollat upp vad det skulle kosta för honom att hyra en bil tills hans nya kommer, men det var förstås hiskeligt dyrt (han vill ju i så fall ha en Volvo förstår jag ju). När han fick höra vad det skulle kosta att reparera bilen erbjöd han sig att stå för räkningen. Och det är ju oerhört juste!

”Jag är ju skyldig dig för alla år” som han uttryckte det. Och ja, det kanske han på sätt och vis är. Eller inte… Gjort är ju gjort liksom. Men visst underlättar det enormt för oss!

Måtte nu bara bilskrället hålla ihop tills vi får Volvon!

Nu räcker det!

mars 16, 2017

Jamen vad fan! Det är visst ingen hejd på eländet just nu! Inte nog med det vanliga eländet (sånt som att mina njurar värker och bråkar igen eller att makens ena arm varit kaputt i månader och bara blir värre) – det verkar som om Murphy punktmarkerar oss. En av anledningarna till att vi bestämde oss för att försöka byta bil nu under våren var att det under en längre tid läckt olja från bilen. Det har inte varit något stort läckage, men man vet ju aldrig när det går hål ”på riktigt” och allt måste bytas. Och det är tydligen en dyr och avancerad historia på en Citroën C5.

Nu har vi ju fått löfte om att ta över min pappas Volvo Cx60 så fort han får sin nya bil. Det kommer dock att dröja – minst till i augusti. Så naturligtvis var bilskrället idag tvungen att börja pissa olja! Riddaren och jag åkte en snabbis till Mirum på lunchen (fyndade varsitt par joggingskor till familjen på 3 för 2 på Intersport). När vi kom tillbaka till bilen var det en pöl av olja under den och man såg droppspår efter bilen. Oklart om Riddaren ens kommer att kunna köra hem från jobbet ikväll… Och han jobbar hela helgen.

Men så sjukt onödigt! Man kunde ju tänka att det räckte med att vindrutan sprack… Man kunde ju tycka det. Men tydligen inte. Suck!

 

Bra – fast irriterande

mars 15, 2017

Ja jösses! Ibland alltså…

Riddaren upptäckte i Elgigantens reklamblad i måndags att min nyinköpta mobiltelefon plötsligt var 500 kr billigare. Eftersom Elgiganten har 30 dagars prisgaranti kändes det ju värt det att åka tillbaka och kräva tillbaka den där femhundringen tyckte vi. Sagt och gjort. Alex fick stanna hemma (han ville alltså inte följa med) medan vi åkte bort till Mirumgallerian. Det var samma lirare som sålde telefonen till mig som jobbade och efter ungefär en kvarts knappande på datorn, många suckar och hummanden, var han till slut redo att sätta tillbaka 500 kr på mitt konto.

Jag tyckte det såg konstigt ut när jag satte in kortet. ”Köp”stod det. Så jag dubbelkollade mitt konto när jag kom ut ur butiken och jo då, det var draget 500 kr (!). Suck…

Så det var bara att gå in igen, vänta på att han lyckades räkna ut att han tagit fel på plus och minus, och på att han skulle lyckas räkna ut att han nu var skyldig mig 1 000 kr istället för 500 kr (det tog en stund). 🙂

Men när man ska få tillbaka pengar går det ju minsann inte på ett ögonblick så tusenlappen fick jag vänta på tills idag. Tur man inte är lusfattig! 😉