Remiss

februari 2, 2023

Vi träffade barnläkaren på vårdcentralen igen i onsdags. Hon konstaterade att Alex’s lungor lät lite dämpade, men att han i alla fall hade bra syresättning. Hon höll med mig om att det mycket väl kunde vara så att coviden han hade i februari förra året har påverkat hans lungor. Så nu skulle hon skriva en remiss till barnkliniken och så får vi hoppas att de tar emot oss. Det vore bra om han får träffa en läkare som är expert på lungor och astma och så hoppas jag att de röntgar hans lungor. Men det är tydligen inte alls säkert att de tar emot honom. Svensk vård i världsklass…….eller hur det nu var.

Nu har han dessutom smittats av Riddaren, som blev förkyld i helgen som gick. Finns det ett virus inom räckhåll så slår det alltid till på mitt stackars barn. Han har kämpat sig iväg till skolan de sista dagarna, men nu ikväll är han bara för eländig. Han hostar så det gör ont att höra honom. Typ. Så imorgon får han hålla sig hemma, även om han inte snorar och inte har feber. Allt sitter i luftrören som vanligt. Stackarn!

Hoppas det inte blir allt för långvarigt. Det är så tröstlöst när han hela tiden ska komma efter i skolan och måste försöka jaga ikapp under loven.

Själv känner jag mig också rätt eländig. Luftrören retar och det är tungt att andas. Så det blir nog en kul helg. Men först en jättekul arbetsdag till. Yay! Åh vad jag vill vinna snuskmycket pengar, säga upp mig och åka till sol och värme!

Fågel fisk eller mitt emellan?

januari 29, 2023

Det påstås att det är väldigt få marsvin som kvittrar. Vera gjorde det ibland när hon var brunstig, men hon slutade alltid om man försökte smyga sig på henne med kameran. Men även Smulan gör det här märkliga fågelliknande ljudet ibland. De verkar oftast (nästan alltid) göra det mitt i natten och även Smulan är oftast (kanske alltid) brunstig när hon gör det. Det påstås att det kan vara ett varningsrop av något slag, men jag tycker mer det verkar vara en kärlekssång som sjungs för att locka dit någon snygg marsvinshanne. 😉

Idag när jag vaknade började Smulan sjunga och jag kunde smyga ner för trappan och filma en liten snutt innan hon slutade. Visst låter det mest som en fågel? Eller möjligen som en maskin där något i metall slår mot något hårt.

Spelkväll

januari 27, 2023

Ännu en oxvecka är till ända. Prisa Herren! Dock är det no rest for the wicked denna fredag för ikväll har huset förvandlats till ”spelhåla”. Alex och fyra av hans kompisar (varav två också heter Alexander för att göra det hela extra festligt) spelar D&D (rollspelet Dungeons & Dragons, som de spelade i TV-serien ”Stranger things” t ex). Så när jag jobbat klart för dagen var det bara att sätta igång och städa huset. Men skönt att få det gjort redan på fredagen så slipper man i helgen.

Vid 18-tiden trillade grabbarna in. Det är verkligen roligt att vara tonårsmamma så här långt! De fixade och styrde helt själva med snacks och dryck (Alex och kompisen A handlade igår) och nu sitter de i vardagsrummet och spelar och skrattar och verkar ha hur kul som helst. Jag måste erkänna att det är rätt skönt att tiden då man var tvungen att passa och styra upp lekdejter är över. Nu sköter de sig själva.

Jag frågade Alex innan de kom om det skulle vara jättecringe (pinsamt alltså för oss gamlingar) om jag tog några foton. Men det var lugnt. Så jag har tassat ner och bett att få fota och det var okej med alla som tur var för mig. 😀

Alex är äntligen lite piggare och mindre hostig. Dubblerandet av astmasprayen hjälpte. Han är ju inte bra, men i alla fall inte så dålig att han blir deprimerad och ointresserad av allt. Nu funkar det att träna igen och han har ork för en sån här spelkväll. Så skönt!

Apropå träning förresten. Han har ju tränat ju jutsu i en himla massa år nu. Men den här terminen skulle hans träningspass ligga 20.00-21.00 tisdag och torsdag. Det hade verkligen inte funkat. Han hade inte somnat förrän bortåt 23.00 då och han behöver verkligen sin sömn. Men de har även Systema på klubben. Det är en rysk träning som syftar till överleva ett väpnat överfall med en eller flera angripare. Träningen innefattar bland annat försvar vid överfall med tillhyggen som kedjor, biljardköer, basebollträn, knivar och skjutvapen i olika situationer. Och sån träning tänker jag och Riddaren är suverän i dagens underbara Sverige där våra ungdomar är måltavlor för gängens rån. I första hand lämna över värdesaker, men om kräken ändå attackerar är det ju bara att kunna försvara sig.

Vi trodde nog att det skulle bli svårt att övertyga Alex om att byta träningsform, men han bara ”Okej!” och så var det inte mer med det. Och han tycker att det är jätteroligt. T o m roligare än ju jutsun säger han, så det är ju toppen!

Men hur tungt kan det vara?

januari 25, 2023

I somras hade jag (åtminstone med mina mått mätt) ganska sen semester. Vi åkte inte till Rhodos förrän i augusti, och jag tänkte att det var bra för då skulle inte hösten kännas så lång och tung. Jag tänkte att jag skulle kunna leva rätt långt in på hösten av den sol och värma man fick på utlandssemester.

Så tänkte jag. Och istället blev det nästan tvärtom. Hösten har känts evighetslång och tung. Jag vet inte varför. Kan det vara nån slags ”pandemiskuld” som man betalar av?

Men sen fick jag möjlighet till 2½ veckas ledighet över jul och nyår. Nästan osannolikt länge i en organisation där halva styrkan förväntas vara på plats – alltid. Det borde ju rimligen ha varit en energikick som skulle få mig att dansa igenom oxveckorna.

Kan man tycka.

Istället är jag oändligt trött, omotiverad och genomless på att det är så himla mörkt hela tiden. Och är det inte mörkt är det mulet och regnigt. Fy vad jag hatar den här årstiden! Om det åtminstone kunde vara snö och sol. Men icke!

Det underlättar väl inte att jag sover som en kratta. Jag vaknar och är kissnödig minst tre gånger per natt (tack uretriten för det). När jag ska sova blir jag ofta galet varm (tack klimakteriet) och har svårt att få till en lagom temperatur (täcke av, täcke på). Somnar gör jag oftast rätt fort ändå (prisa herren för Storytel), men jag vaknar ofta i svinottan (mellan fyra och halv sex) och kan omöjligt somna om. Det är så ovärt! Inte orkar man gå upp då heller för man är ju svintrött. Men sova kan man glömma. Hatar det!

Så…….. Detta årets oxveckor är löjligt tunga. Jag går och längtar efter vår och försommar. Minns ni när rosorna blommar och solen går ner sent om kvällarna?

Namnsdag och städkvart

januari 23, 2023

I veckan har vi avverkat två namnsdagar (Alex och Riddaren). Vi hade flyt, Riddaren och jag, för boken vi skulle ge i namnsdagspresent har haft orimligt lång leveranstid, men kom tidigt på morgonen samma dag som Alex hade namnsdag. Puh!

Är så glad att Alex till sist lärde sig uppskatta att läsa böcker och nu så ofta önskar sig böcker. Att läsa är ju så himla viktigt!

Mest har veckan handlat om att överleva ännu en himla oxvecka, men också lite om att fortsätta städa och rensa. Både jag och Riddaren har låtit oss inspireras av Underbara Claras städkvart. Att ta en kvart då man ger sig på nån slags städning eller rensning som är utöver vardagsstädandet. Vi har gjort en lite egen variant på det, på så sätt att tiden inte är världsviktig. Lite mer eller lite mindre spelar inte så stor roll, men att man tar tag i nån slags surdeg.

Det har gjort att jag städat en hemsk låda som alltid är överfull och organiserat upp den. Riddaren städade ett helt hemskt hörnskåp i köket som är jättedjupt och jättedumt och där det nästan rasade ut saker bara man öppnade skåpsdörren. Och vi båda har gett oss på 1½ låda i skänken i köket. Det tar tid, men det gör inte så mycket. Och i lördags skulle Alex gå i skolan 10-12 (det var nåt slags öppet hus för blivande sexor) och då passade jag och Riddaren på att åka till Returpunkten med skräp och lämna in två stora kassar kasserad medicin på ett apotek. Den här veckan ska jag försöka ge mig på vår tvättstuga också. Där är alltid kaos och trångt och allmänt eländigt så kunde man fixa till den lite vore det underbart! Så skönt att vara igång med rensning och organisering, även om det bara blir lite i taget. Men jag älskar den här städkvartsidén!

Pussmonstret

januari 17, 2023

Ända sedan Smulan kom på att det var en bra taktik att pussa oss på munnen för att få godis har hon blivit ett sånt pussmonster! Hon ställer sig ofta på bakbenen och sträääääcker sig upp så våldsamt att hon nästan tippar över för att komma åt att pussa oss. Hon är smart, den lilla godisråttan. jag vet inte hur många små trick hon har lärt sig nu som eventuellt kanske kan göra att man får en pellets eller en peaflake. 😀

Jag skrattade högt när jag förde över bilderna till datorn och såg hur Smulan gapar som om hon tänkt sluka Alex hel på sista bilden!

Men alltså, titta så sött (uppförstorad närbild nedan)!

Hon är ett sånt charmtroll, vår lilla Smula. En godisråtta och ett charmtroll. Om tre veckor får hennes uppfödare en ny kull marsvinsbebisar och nu går jag i valet och kvalet om vi eventuellt ska köpa en bebis så att hon får något roligare sällskap än en tjurig Nellie som inte alls vill umgås eller busa med Smulan. Kul för Smulan med en kompis, men vi skulle ju inte ha några fler marsvin nu….?

Femtiofemåringen

januari 15, 2023

I januari duggar födelsedagarna och namnsdagarna tätt. Igår var det makens tur att fylla år. Och det ”firade” han med att jobba 06-18, stackaren! Det var en trött Riddare som kom hem strax efter 18.00. Jag hade lagat önskemat och dukat med finporslinet inne vid matbordet för att det i alla fall skulle bli lite festligt. Och så drack vi rosébubbel till maten.

Och efter maten fick Riddaren välja film och så hade vi lördagsmys i soffan. Min stackars man jobbar 06-18 idag också, så han kunde inte vara uppe så sent igår. Men lite hann vi i alla fall ses, även om det inte blev nån drömfödelsedag precis.

Idag slaktade jag ballongerna som hängt uppe ända sedan förra söndagen när Alex fyllde år, för nu har som sagt 2/3 av familjen fyllt år redan. 🙂

I övrigt har jag överlevt första oxveckan efter ledigheten. Det är alltid så grymt tungt att börja jobba igen efter semestern tycker jag. Om jag hade de ekonomiska förutsättningarna för det skulle jag inte jobba en enda dag till i mitt liv. Men storvinsten på Euro Jackpot lyser tyvärr med sin frånvaro så det är bara att kämpa på.

Jag ställde mig på vågen i morse – apropå något helt annat – och kunde konstatera att jag faktiskt lyckats med bedriften att ha gått ner 0,8 kg under december månad, trots att jag upplevt att jag syndat massor. Jag har promenerat alldeles för lite, druckit julmust och julöl, ätit mer godis än på länge och tryckt i mig nötter, glögg och jag vet inte vad. Men nånstans har jag ju tydligen ändå varit hyfsat måttfull verkar det som. Och jag är ärligt talat helt nöjd om jag kan stå still viktmässigt under november – januari för det ÄR tunga månader. Men när ljuset börjar återvända hoppas jag att jag orkar ta lite mer seriösa nya tag så jag kan fortsätta viktminskningen lite snabbare. Målet är att ha gått ner 10 kg när det gått ett år sedan jag började min resa (vilket är i juni). Tror det kan vara en rimlig takt att hålla även för nästkommande år. Kan jag fortsätta så har jag nåt min målvikt om ca två år.

Nåt annat bra som hände i veckan var att jag ringde vårdcentralen för att be att få prata med Alex’s läkare om hans astma (som är förfärlig nu). Det gick inte att ens få tid för att bli uppringd utan man hänvisades till att ringa nästkommande dag. Skitbra vård i världsklass vi har i detta land! Men i alla fall…..en timme senare ringde hans astmasköterska upp mig för att göra en uppföljning och jag bara ”Guuuud så bra att du ringer!”. 🙂 Hon tyckte absolut att han skulle dubbla sin medicindos igen (läkaren ville att han skulle minska dosen när vi var där i november och det har vi gjort, vilket lett titt att han hostar lungorna ur sig och blir helt trött och hängig). Hon tyckte också att vi borde få en lungröntgen och remiss till barnkliniken med tanke på hur mycket sämre han blivit under förra året (tack covid). Men steg ett är att få med läkaren på det tåget och hon fixade fram en tid den 2 februari så att vi får träffa läkaren så och diskutera behandling. Nåt måste till för som det varit nu orkar han inte träna och orkar knappt skolan heller. Det är bedrövligt…

Idag är det Tulpanens Dag tydligen. Så lämpligt då att jag fick tre knippen tulpaner av min man i fredags! ❤ Lite vårkänsla får man då. Och även idag när Alex och jag gick en liten eftermiddagspromenad och solen sken, om än lågt och blekt, och småfåglarna kvittrade för fullt.

Fjortonåringen

januari 13, 2023

Nu har vi en äkta fjortis i huset gudbevars! Jo, för i söndags fyllde Alex 14 år! Hur det kan ha hunnit gå 14 år (!) sedan han föddes begriper jag inte, men så är det alltså. Och det tog faktiskt 14 år innan jag fick nöjet att väcka mitt barn med skön(?)sång på morgonen. Alla andra födelsedagar har han vaknat i svinottan på grund av födelsedagspirr och allmän morgonpigghet. Men är man tonåring så är man och då sover man länge på morgonen om tillfälle bjuds. 😀

Så Riddaren och jag fick detta år väcka honom med att sjunga ”Ja må han leva”. Fantastiskt! 😉

Paketöppning fick ske i allrummet för det enda paket han fick av oss var så himla stort och tungt.

Vi hade köpt en gamingskärm till hans dator, vilket verkade vara en uppskattad födelsedagspresent.

Förmiddagen försvann sedan i diverse kalasförberedelser för kl 14.00 hade vi bjudit in släkten och närmsta vännerna på födelsedagskalas. Mormor och morfar kom dock inte, men de har ju lång väg att åka och ingen av dem tycker längre om att köra i mörker.

Alex fick pengar och små porslinshundar av farmor, mer pengar av faster och kusiner och böcker av Stefan och Lotten. Bara bra presenter om man frågar min son! 🙂

Och så fikade vi och somliga vägrade vara med på bild. 😉

Och så var det ju dags för tårta förstås. Alex tycker fortfarande inte om tårta, men han fick i alla fall blåsa ut ljusen. Fast jag var sekunden för sen med att trycka på avtryckaren, så ljusen hann slockna. 😀

Min son, som knappt äter något fikabröd, fick två Lindahls pepparkaksmuffins och så vanliga pepparkakor, för det gillar han i alla fall.

När sista gästerna åkt hem vid femtiden åkte Riddaren och jag in till stan och köpte med oss mat hem från Restaurang Athena. I brist på Texas Longhorn är det vårt bästa alternativ för god take out-mat. Sen åt vi framför TV:n och såg en bra film. Riktigt mysig födelsedag blev det och Alex verkade nöjd. 🙂

Lösenordsskyddad: Confessions

januari 3, 2023

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Nyårsafton

januari 2, 2023

Vi kom hem från Jönköping den 29 december. Den 30 december hade jag tid hos frissan 11.30-14.00. Sophie fick klippa bort nästan en decimeter hår för det kändes så torrt och slitet tyckte jag. Dessutom har jag tappat en massa hår under hösten. Jag tycker att det är jättetunt nu, men Sophie bara skrattar åt mig och säger att jag fortfarande har tjockt hår. 😀 Ah….well… Väldigt skönt med kortare hår och ljusa slingor i alla fall!

På eftermiddagen den 30 storstädade vi marsvinsburen och jag försökte få Alex att jobba med en svenskauppgift som han uppenbarligen tycker är skitsvår och tråkig och inte alls något han vill hålla på med på lovet. Jag tycker att han ska passa på att jobba undan lite svenska så att det inte ska behöva bli så stressigt för honom när terminen väl startar, men vi har väldigt olika åsikt om detta och det blir väldigt tjurigt. Suck!

Vi fick leverans från Mathem också. Väldigt skönt att slippa åka och handla. Och på kvällen tittade vi på TV-serien ”Maktens ringar” (Tolkien).

Ja, sen var det ju vips årets sista dag! Vi hade bjudit hit svärmor så att hon skulle slippa sitta ensam på nyårsafton. Hon kunde åka in till stan med min svägerska som skulle jobba, så hon var här vid tvåtiden nånting. Vi fikade lite och satt och pratade.

När det började bli dags för mig och Riddaren att förbereda maten fick farmor också prova Alex’s VR-utrustning och sitta i hajburen och träffa på en stor vithaj. 😀

Trots att jag verkligen tänkt att jag ska bli bättre på att fotografera går det verkligen så där bra. Jag glömmer hela tiden bort det så det finns rätt sporadiskt med bilder från nyårsafton.

Till förrätt blev det vitlökssoppa med timjandoftande toast.

Sen har det blivit tradition att vi ska äta kycklingfilé med soltorkade tomater i sås av grädde, citron-/limejuice, vitlök och en massa chilikryddor på nyårsafton. Det är så himla gott och vi har gjort den rätten nästan varje nyår sedan vi träffades. 🙂

Efter huvudrätten tog vi paus och tittade på ”Grevinnan och betjänten” och smälte maten lite. Alex jobbade på med sitt broderi (han håller på med ett jättestort broderi som ska bli en kudde som farmor ska få).

Till dessert blev det en mascarponedessert med botten av choklad som toppas med krossad mandelbiskvi och choklad. Alex fick färska jordgubbar istället.

Sen spelade vi en omgång Carcassonne där Riddaren och jag spelade tillsammans mot Alex och farmor (och vann)! 🙂

Efter det visade vi farmor en massa filmer från när Alex var liten och lite film där farfar var med. Och det är ju så klart lite sorgligt, men samtidigt kanske lite mysigt att få se och höra honom igen fast han nu varit död i 2½ år.

Och sen var det vips tolvslaget och dags för champagne!

Jag frågade Alex om han kunde ta nåt kort på mig och Riddaren, men det är helt hopplöst. Jag vet inte vad han gör, men skärpan hamnar alltid nån helt annanstans än där den borde vara. 😀

Vi tittade lite på grannarnas fyrverkerier, men jag kunde inte fota för det är för mycket hus i vägen som skymmer. Nu hade jag liksom kommit in i andra andningen och var inte alls trött. Vi satt uppe till efter 01.00, sen gick jag, svärmor och Alex och la oss. Riddaren satt kvar uppe och glodde på juniorhockey till efter 03.00. Själv kunde jag omöjligt somna, trots att jag låg och lyssnade på ljudbok. Det är inte nyttigt att dricka champagne så där precis innan man ska försöka sova tror jag. Haha! Somnade först bortåt 03.00.

Vi var alla lite avslagna och trötta på nyårsdagen så det blev inte många knop gjorda. Alex skulle följa med farmor ut på landet ett par dagar så jag hjälpte honom att packa. Sen åkte Riddaren och svärmor och handlade mat åt henne. Och vid strax före 15.00 skjutsade Riddaren Alex och farmor till sjukhuset så att de kunde åka med min svägerska hem (hon jobbade i stan även på nyårsdagen).

Sen var (och är) det rysligt tomt här hemma utan en Alex! 😦 Han saknas i huset!