Utvecklingssamtal

september 29, 2016

Prisa Herren för ett flexibelt jobb! Vaknade 02.00 av migränhuvudvärk (kommer som ett brev på posten en gång i månaden). vacklade upp och letade reda på en Sumatriptan. Somnade om. vaknade av att Alex hostade. Vacklade upp och hällde upp Quilla (slemlösande) och gav honom. Jag sov som en kratta resten av natten, men Alex sov i alla fall utan att hosta nåt mer.

Riddaren var snäll och gick och lämnade Alex på skolan på morgonen så jag slapp (han jobbar eftermiddag). Själv jobbade jag 2½ timme. Sen gav jag upp för huvudvärken blev bara värre och värre igen. Tog en ny Sumatriptan och försökte vila lite. DHL kom och lämnade av Alex’s nya säng, så nu är alla beställda möbler levererade. Återstår ”bara” för oss att fixa färg och golv och faktiskt se till att måla väggar och tak och lägga golv. Hehe. Jag hatar sånt så det blir ju kul. Not!

När skolan slutade 13.40 var det utvecklingssamtal i skolan. Riddaren kunde tyvärr inte vara med (han började ju jobba 14.00) så jag fick gå själv. Alex fick hålla i den första delen själv och det är så roligt att se honom så vuxen och ”samlad” i skolan. Han berättade om de olika böckerna de jobbar med och om ordningsreglerna m m. Gullungen! han gjorde det jättebra!❤

Sen satt vi med hans lärare och hon berättade om hur hon uppfattar Alex och vilka mål hon tycker vore rimliga att sätta upp för terminen. Hon tycker att han är duktig och verkar tycka att skolan är rolig. Han uppfyller alla förväntningar men är lite pratig och okoncentrerad ibland (nähä?).😉 Vi pratade om att han ibland nog tycker att det är lite tråkiga uppgifter och att det kan bero på att de är för lätta (i synnerhet i matten). Läraren förklarade att om man gör klart grunduppgiften kan man få lite klurigare uppgifter sen, men Alex hinner inte alltid så långt eftersom han börjar prata och fokusera på annat istället. Han lovade att försöka koncentrera sig mer.

Hon tyckte att han läser bra och han hade fått prova att läsa i den svåraste läsboken (de har tre versioner av samma berättelse i olika svårighetsgrad). Vi har köpt hem den svåraste varianten av boken (”Den magiska kulan”) eftersom Alex gärna ville ha den, så nu kan han öva hemma på båda böckerna.

Alex lovade att träna på små bokstäver (han har hitintills vägrat att försöka hemma när jag försökt uppmuntra till det) när han gör veckoläxan. Det blir hans utmaning under hösten. I matte tyckte hon att det var lagom att ha som mål att klara all matte upp till talet 20. Det innebär att kunna räkna ut t ex att 18+2=20 och att 20-16=4. Annars kan han ju sedan länge räkna åtminstone till en bit över 100. Men sen ska man ju förstå hur det hänger ihop med addition och subtraktion också. Och ”mer än” och ”mindre än” o s v.

Jag fick inte klart för mig vad de pysslar med i SO och NO dock och Alex vill verkligen inte berätta. Man får draaaaaa ur honom allt som har att göra med vad de får göra på lektionerna. Så tråkigt för jag är ju jättenyfiken!🙂

Efter jul är det nytt utvecklingssamtal inför vårterminen.

Den bäste!

september 28, 2016

Så…jag är inte mycket för att läsa svenska författare. Jag har nog läst alla Marianne Fredrikssons böcker och jag älskar Barbara Voors böcker. Men annars läser jag sällan svenska författare. Jag har inte alls fattat grejen med alla dessa svenska deckarförfattare t ex.

Men sen har vi ju Fredrik Backman. Jag avgudar Fredrik Backman! Det är han och Stephen King liksom! Ja, inte för att de alls skriver likadant. Tvärtom. Men de har samma sätt att göra karaktärerna fullständigt levande och verkliga för mig. Och jag älskar hans språk! Han kan skriva om precis vad som helst och jag läser ändå med nöje, bara på grund av hans helt unika språk.

Har du läst ”En man som heter Ove”? Tyckte du om den? Då borde du läsa den här novellen som han publicerat på sin blogg! Den är också underbar! U N D E R B A R I tell you!

Den heter Och varje morgon blir vägen hem längre och längre. Så fin!❤

Pust!

september 28, 2016

Nu är äntligen tre intensiva dagar över! I söndags strax efter lunch åkte jag ner till Jönköping. Jag hade en utbildning i coachande samtal måndag och tisdag och bodde hos mamma. Långa dagar och halvknackig sömn. Kom hem vid 19.00 igår och hann bara äta, packa upp och slänga mig i bingen, för idag skulle jag upp 04.00 (fast jag vaknade förstås 03.00 och kunde inte somna om) för att ta mig till Sollentuna.

Snälla sväronen kom för tredje dagen i rad hit strax efter 05.00 för att ta Alex till skolan 08.20. Riddaren började nämligen jobba 06.00 och jag var som sagt bortrest. Och idag åkte jag med Riddaren in till stationen (det spöregnade ju och att komma alldeles för tidigt till stationen torrskodd kändes som ett bättre alternativ än att åka buss och promenera i regnet och komma fram blöt). Var där vid 05.30. Tåget skulle gå 06.22, men var förstås försenat med 40-45 minuter.

Jag och mina fyra kollegor tog oss i alla fall till Sollentuna utan att bli allt för försenade (en kvart sena hastade vi in). Sen har vi förkovrat oss i EU och konventioner fram till lunch, käkat halvmedioker pasta utanför Centralstationen (fattar inte varför ingen ville följa med till Vapiano) och sedan åkt tåg hem igen (som naturligtvis också var försenat ca 25 minuter).

Så himla skönt att vara hemma nu! Jag tänker inte jobba fulla dagar torsdag-fredag utan ta ut lite av all flex jag samlade ihop de här tre dagarna.🙂

 

Vardagsrum – på väg att bli förbättrat

september 24, 2016

Så här såg vårt vardagsrum ut när förra ägaren la ut huset till försäljning:

Sen flyttade vi in med våra röda soffor och då så det ut så här:

Nu har äntligen den nya soffan och fåtöljen kommit och saker och ting börjar falla på plats:

Ny matta måste inhandlas och tavlan ovanför soffan flyttas. Golvlampan ska förhoppningsvis bytas mot en cool gammal golvlampa som kommer från min mormor och morfar, men först måste skärmen kläs om i ett mer modernt tyg. Och vi måste hitta ett vitt lågt skåp eller skänk att ställa på väggen till höger om soffan på långväggen (utanför bild). Där är det fortfarande kaos med utbytta möbler som väntar på att forslas bort.😉 Men nu är vi i alla fall på väg. Vore man rik som ett troll skulle man förstås byta ut det fula golvet också, men det har vi inte råd med nu, så det får anstå.

Äntligen!

september 22, 2016

Nu börjar det äntligen hända grejer! Äntligen har alla möbler vi beställt kommit! Idag monterade Riddaren ihop köksbordet och vi hämtade de nya stolarna på Mio. Nu ska vi bara grunna lite på hur vi ska göra med de snygga klädda stolssitsarna. jag känner lite att det vore vansinne att montera dit dem än. Både Alex och hans kompisar är inte särskilt duktiga på att inte spilla, och sommartid sitts det med smutsiga byxor på köksstolarna både lite nu och då. Bättre då att köpa lösa dynor som man knyter dit och ha dem nåt år till och sen har man fräscha sitsar att montera dit när risken för fläckar minskat.🙂

Så här blev det i köket:

I morgon kommer han som köpt våra soffor och hämtar dem, och det slumpade sig så lyckligt att de idag ringde från EuropaMöbler och berättade att vår soffa och fåtölj nu fanns för avhämtning. Lysande tajming!😀

Så i morgon eftermiddag får det bli en ny tur med släpet (som vi har på långtidslån av sväronen) för att hämta den. Ska bli så kul! Sen återstår det att hitta en ny matta och ett skåp till vardagsrummet så är vi nog klara med bottenvåningen i alla fall. Återstår Alex’s rum som måste få nytt golv och färg/tapet på väggarna.

Traumatisk fotografering

september 21, 2016

Idag var det klassfotografering i skolan. Eftersom Alex inte är speciellt förkyld längre – bara väldigt hostig när han anstränger sig/pratar – tyckte jag att han borde kunna vara med åtminstone på fotograferingen idag. Så jag mailade hans lärare igår och det var okej om vi kom 12.30 när fotograferingen skulle äga rum. Dessutom skulle vi få med oss lite läxor hem så Alex inte kommer efter.

Men när det var dags att gå tvärlåste Alex plötsligt. Det händer inte så ofta längre – men när det händer blir han helt omöjlig Han. Ska. Bara. Inte. Jag hade jobbat hemifrån bara för att kunna följa med till skolan och jag visste ju att han skulle ångra sig om han inte var med på bilden. Jag försökte resonera med honom och förklara att han helt säkert skulle ångra sig om vi inte gick dit och att inget farligt skulle kunna hända. men inget hjälpte.

Så jag fick mer eller mindre släpa honom till skolan och väl där fick jag handgripligen dra in honom genom ytterdörren och sedan spärra vägen så han inte kunde smita ut. Han var så arg på mig att han slog mig på armen flera gånger (vilket jag tyckte att han faktiskt förtjänade att få göra efter att jag pushat honom så hårt). Det var helt förfärligt! Jag kände mig sååååå usel, men jag visste ju varför han låst så. Det kändes konstigt och obehagligt att komma till skolan mitt på dagen när alla andra redan var inne i rutinerna och han kom med sin mamma fast han egentligen var hemma. Sånt gör honom helt låst.

Han var så arg på mig och så kränkt, och satt under ett bord och grät när klasskompisarna kom. Som tur är har han en lärare som har en lagom dos auktoritet/empati så hon fick fram honom. Just när han skulle sätta sig på tvären idag sa hon bestämt ”Kom nu Alex!” samtidigt som jag sa ”Jag väntar där borta i soffan” och så gick jag. Då gick det bra att följa med in i rummet där de skulle fota.

Jag tvivlade verkligen på om jag gjort rätt, men när jag efter några minuter smög bort och kikade stod han på sin plats och log och pratade med en kompis. Och efter fotograferingen var all ilska bortblåst och han var sitt vanliga jag igen. På vägen hem pratade vi om det som hänt och han erkände att han nog skulle ha ångrat sig om han fått hoppa över fotograferingen och nej, det hade inte varit alls så hemskt som han trott.

Ikväll har han öst kärleksförklaringar över mig (och jag över honom) och jag har känt att jag inte förtjänat dem. Jag vet fortfarande inte riktigt om jag gjorde rätt, men jag tänker att han måste lära sig att komma över sina låsningar och våga utmana sina rädslor. Man måste öva på obehagliga situationer och i denna fick han hela tiden hjälp av mig och av sin fröken. Eller så borde jag inte tvingat honom. Jag vet verkligen inte…? Det är inte lätt att vara förälder alltså!

Helveteshostan

september 20, 2016

Den ena förkylningen hinner inte försvinna innan nästa tar vid för Alex. Det är rätt tröstlöst… Sedan i fredags hostar han satan igen så fort han anstränger sig. Hela helgen har gått åt till att försöka få en i övrigt pigg son att hålla sig så stilla och tyst som möjligt. Inte helt lätt vill jag lova!

Efter stor tvekan släppte vi iväg honom till skolan i går. Det hade gått bra sa läraren när Riddaren hämtade honom 13.40. Och det hade det säkert. Det är bara det att han hunnit anstränga halsen så pass mycket att hostan kom igång ordentligt på eftermiddagen. Vi träffade barnläkaren (på en sedan tidigare inbokad tid) klockan 15.00 och då skällhostade han av och till. Hon uteslöt lunginflammation och konstaterade att han hade otit simplex på högerörat (vätska bakom trumhinnan – inte öroninflammation). Vi bestämde att de ska göra ett nytt allergitest igen för att utesluta allergier. Vi tror ju att han har gräsallergi eftersom han är så nysig och snorig hela våren och sommaren.

När vi kom hem hostade han bara mer och mer och sen fortsatte hostan hela natten. Han brukar aldrig hosta nattetid annars, så nu var det riktigt illa. Så det gick ju bara inte att skicka iväg honom till skolan idag. Han fick vara hemma med Riddaren som själv är hemma från jobbet p g a sin ”mansförkylning”. Jag har jobbat hemifrån för jag var så trött efter att knappt ha sovit (p g a Alex’s hosta) att jag bara inte orkade åka in till jobbet.

Och efter en dag i stillhet har hostan dämpat sig igen. Så det är bara att hoppas att han får sova lugnare i natt. Stackaren är sååå trött nu efter en natt med så dålig sömn!


När man är så här hostig får man titta hur mycket man vill på Netflix!

Markislycka

september 19, 2016

I 5½ år har jag längtat efter en markis i köket. Solen har en sällsynt förmåga att irriterande skina rakt in på en när man sitter vid köksbordet – antingen på morgonen när solen lyckas spegla sig i grannens fönster, eller på eftermiddagen/kvällen när den står lågt över hustaket hos grannarna.

Men vet ni vad? Från och med idag kan solskrället lysa bäst det vill för idag har vi fått en markis monterad över köksfönstret!🙂 En markis med fjärrkontroll dessutom, så nu kan jag sitta vid köksbordet och hissa ner markisen när helst jag behagar. Vardagslyx i kubik!

Är det nåt man ska lägga pengar på är det väl ändå att minimera ständiga irritationsmoment tänker jag. Och köket blir så hett sommartid när solen gassar i på eftermiddagen. Skönt att kunna fälla ner markisen och hålla en del av värmen ute då!


Jag valde grårandigt eftersom jag gissar att det är mest beständigt mot solblekning och smuts från regnvatten. Tyckte iofs att det blev rätt snyggt mot det röda teglet och mörkgrå taket också.

The never ending story

september 18, 2016

Så, det är lite svårt att inte bli lite modfälld när höstens första förkylning drabbar familjen redan i augusti. Då vet man att det kommer att bli en lååång höst och vinter liksom. Jag tror Alex hann gå i skolan 1½ vecka innan han kom hem och var förkyld. Och den förkylningen har inte gått över än. Eller så har nästa förkylning avlöst den första innan den hunnit försvinna. Nu hostar han satan igen och nån jujutsuträning var det inte att tänka på igår. Dessutom har han ont i högerörat (det är på det trumhinnan brukar spricka). Riddaren är hemma från jobbet, dyngförkyld. Han har också varit dålig i flera veckor och bara blivit sämre och sämre.

Själv har jag haft det tungt att andas i flera veckor. Det värker i lungorna och jag har snuggat på en gammal Pulmicort som Alex använt och fått lite lindring. Har mått sämre och sämre och efter tre nätter med dålig sömn vaknade jag idag upp med värk i öron och bihålor. Hela huvudet känns som det skulle vara packat med bomull och huvudvärken är kompakt. Luftrören känns helt igentäppta och jag har en obehaglig känsla av att jag inte får syre nog. Men bortsett från lite hosta märks det ingenting utåt. Ingen snuva eller så. Känns jättebra med tanke på att jag nästa söndag ska åka till Jönköping för två långa dagar med utbildning. Kommer hem tisdag kväll och på onsdag i svinottan drar jag till Sollentuna för tre timmars utbildning. Jag har inte ork att vara förkyld då!😦

I morgon har vi en tid med barnläkaren inbokad på eftermiddagen. Då ska jag passa på och be henne titta i Alex’s öra. Är det en inflammation vore det ju jättekäckt om han kunde få penicillin innan trumhinnan hinner spricka.

Och vad har då en måne med saken att göra? Ingenting, förutom att jag fotade den igår. Inget stativ, utan jag balanserade på en pall och hängde ut genom takfönstret i badrummet och tog stöd mot karmen. Så det är lite rörelseoskärpa, men det blev ändå halvhyfsat tyckte jag.

Ääääntligen!

september 16, 2016

Jag har ingen bra förklaring till varför jag låtit det gå så himla lång tid sedan jag var hos frissan sist. Troligen en kombination av min ständigt inneboende motvilja mot att ringa samtal och vetskapen om att även om jag ringer kommer det att dröja flera veckor tills jag får en tid. Men till sist, när semestern var slut, ringde jag äntligen!

Och sedan dess har jag gått och väntat otåligt på att det skulle bli idag. Håret var såååå trist den sista tiden! Jag trodde jag skulle klippa av det rätt rejält, men Sophie, min frissa, tyckte absolut att vi skulle spara längden (minus slitna toppar) så då fick det bli så. Och jag var jättesugen på mörkare hår så här till hösten, så vi begravde oss i färgkartor och kom fram till att det fick bli röda och bruna slingor.

”Idag tror jag att jag måste göra Hollywoodlockar på dig!” sa Sophie när det var dags att torka håret. Så himla kul! Jag är värdelös på att locka håret själv så det var jätteroligt att få korkskruvslockar i barret!😉