Det nya Sverige

oktober 16, 2018

Går det så mycket som en dag mellan alla rapporter om överfallsvåldtäkter, personrån och misshandel på öppen gata? Mycket rapporterar förvisso inte ”gammelmedia” om (läs: mörkar) men det kommer fram i andra kanaler. Det är ju helt galet detta! Med denna mängd våldtäkter som nu sker anser ju inte jag att svenska kvinnor går säkra längre. Och tydligen anser inte min man det heller för idag gav han mig följande ”present”:

försvar.jpg
Försvarsspray som förblindar och färgar samt ett överfallslarm.

Jag blir så trött på att man ens ska behöva tänka i banor som dessa! Jag har alltid förut gått tämligen obekymrad hem sent på kvällarna (både i Huskvarna, Jönköping och Stockholm – och för all de del första åren i Norrköping). Nu gör jag det inte längre. Det är så sorgligt vilken utveckling detta land har!

Annonser

Precis nu

oktober 15, 2018

Just precis här och nu tänker jag glädja mig åt att sonen varit pigg och glad hela dagen. Orkat med skolan och träning utan att få huvudvärk eller falla ihop. Och Mimmi har slutat halta och har idag t o m hoppat runt i små glädje(?)språng. Härligt att se!

Och Riddaren och jag hann spraya vår norrvägg med alg-/lavmedel (har börjat växa lite lav där) och samla ihop grenar från vårt klippta äppelträd och nerklippta djävulsbuske.

Sen städade jag marsvinsburarna medan de åkte på träningen. Och sen kan jag eventuellt ha slocknat en stund på sängen. 🙂

Men ändå. Fokus på det positiva. Bara familjen (två- och fyrbenta) mår bra liksom.

Ågelsjön

oktober 14, 2018

Vilken fantastisk hösthelg vi har haft! Mitten av oktober och 20 grader varmt på dagarna. Galet! Igår gjorde jag och Riddaren äntligen klart det sista i vårt nyrenoverade uteförråd och började höststäda i trädgården. På kvällen grillade vi – troligen för sista gången i år.

Idag trotsade vi onda ryggar, förkylningar och huvudvärk och packade en matsäck och åkte ut till Ågelsjön. Familjens yngste medlem var kanske inte lika sugen på detta som de vuxna, men han följde i alla fall med utan klagomål. 🙂

De har verkligen satsat på att bredda stigar och sätta skyltar den första biten av promenaden. Sen har förhållandena nästan blivit de motsatta. De har gallrat och sågat ner en massa grenar och allt ligger kors och tvärs över stigarna. Lite synd att de inte röjt lite – även om detta är ett naturreservat. Men det är ju kul om stigarna är hyfsat framkomliga liksom…


Vid klätterväggen var det full aktivitet – som alltid.


Otroligt vackra färger!


På det här gamla döda trädet har Alex suttit och blivit fotad en hel massa år. Lite kul att ha samma bakgrund under så många år.


Urskog och flyttblock.


Älskar naturen där ute. Den påminner mig om mina somrar vid sjön Sommen när jag var liten.


Vi åt lunch vid vattnet.


Och vi fascinerades av hur den här tallens rötter går ovanpå klipphällarna och klamrar sig ner i små skrevor.


Vi klättrade upp för branterna, vilket min rygg tyckte var så där kul.


Alex och hans mamma poserar lite.


På väg hemåt igen hittade jag detta intensivgula träd.

Det blev ingen jättelång promenad idag, men med tanke på hur vi mådde fick detta anses vara helt okej. Vi fick friskluft, sol på näsan och tillsammanstid. Härligt!

När vi kom hem klippte jag gräset och fyllde en sopsäck med gräs och löv. Riddaren klippte äppelträdet så vi har det gjort.

Nu var det väldigt skönt att sitta ner lite. 🙂 Men nu är det dags att börja laga middag för mig. Ingen rast och ingen ro. 😉

Från spinkis till tjockis

oktober 12, 2018

En gång i tiden var hon en liten spinkis. Troligen lite mobbad i sin kull för hon var liten och tunn när vi köpte henne och hon saknade en tuss i pannan där någon antagligen bitit henne.

marsvin 170521 (03)

Nu är hon en tjockis som äter precis allt hon kommer över.

marsvin 180512 (22)

Men nu ska vi jobba stenhårt på att banta ner henne. Nu är det slut på morötter, rödbetor och pellets och sånt. Smalmat och hö står på menyn. Stackarn! 😀

Hos veterinären

oktober 11, 2018

Så har vi varit hos veterinären igen. Denna gång med Mimmi då. Mimmsen med onda benet. Veterinären konstaterade att hon definitivt är överviktig (visste vi ju) och klämde på hennes små framben. Precis som jag tyckt när jag klämt kunde kon känna att fotleden och även tassen var lite svullen. Och så såg hon ett litet sår som höll på att läka.

Tydligen kan man inte spjäla eventuellt brutna ben på ett marsvin så behandlingen är den samma – oavsett om benet är brutet eller stukat. Det är vila och smärtstillande som gäller. Så vi fick ett recept på typ Ipren för djur och sen var det bara att åka hem igen.

Jag frågade lite om hur vi ska hantera hennes övervikt också, och hon rekommenderade att Mimmi får egen mat och inte får äta med de andra. Hon ska inte ha pellets. Det behöver egentligen bara Klara som väger lite för lite. Vi ska undvika rotfrukter som morot och rödbeta till henne, för det är för mycket kolhydrater i. Så mager kost och mycket hö. Och eventuellt extra c-vitamin (vilket är hopplöst svårt att få i dem).

Tack gode gud för att medicinen bara ska ges en gång per dygn! Nog för att hon snällt svalde, men fy sjutton så svårt det var att måtta upp i den lilla sprutan vi fick med! Jag hade lika mycket medicin utanför spruta som i!

DSC00084.jpg
Trött Mimmi vilar ut efter traumat att åka bil och bli klämd på av en främmande människa.

Innan vi åkte stödde hon faktiskt på tassen, även om hon haltade. Nu går hon på tre ben igen. Men det var nog jobbigt att hålla balansen i transportburen i bilen och sen klämde ju veterinären rätt ordentligt på tassen. Stackars liten! ❤

En positiv sak med det här är i alla fall att när jag vägde henne igår hade hon gått ner 50 g på en vecka. En vecka då hon bott mestadels i egen bur och där jag kunnat dosera maten åt henne.

Nu är hon ordinerad smärtstillande och vila i två veckor. Hon ska bo i egen bur och vila sig frisk. Så nu hoppas vi hon blir bra! Typ 850 kr fattigare blev vi av veterinärbesök och medicin, så det var ändå inte så himla farligt. Det får hon vara värd!

Tjuvtitt på nya arbetsplatsen

oktober 10, 2018

Idag på morgonen fick vi göra ett snabbt studiebesök i huset dit mitt jobb ska flytta i februari 2019. Nu ska vi ha en aktivitetsbaserad arbetsplats – d v s inga egna rum och inga egna arbetsplatser. Tanken är att man ska flytta runt beroende på vilken aktivitet man ska ägna sig åt. Ska man sitta i kundtjänsttelefoni sitter man på ett ställe där alla pratar, behöver man koncentrera sig på tyst arbete kan man sätta sig i ett tyst rum och ska man jobba vanligt och ta emot samtal ibland sitter man i rum där 12 personer kan sitta. Samtidigt säger man att vi inte får jobba så mycket hemifrån för det är viktigt att vara på palts för teamkänslan och kompetensutbytet. Dock mycket oklart hur vi ska hitta varandra på två jättestora våningsplan där man får försöka hitta en ledig arbetsplats när man kommer eller när man måste byta arbetsplats för att man t ex ska ringa ett utredningssamtal.

Och jag, som behöver släpa runt på två stolar, ett underarmsstöd, en rollermouse och ett särskilt tangentbord… Alltså, jag orkar inte ens tänka på hur meckigt det kommer att bli!

Jag måste säga att jag tycker att det var rätt konstigt att de la in ett besök redan nu. Inget är ju liksom klart. Det är bara en stor byggarbetsplats och det var skitsvårt att föreställa sig hur det kommer att bli när allt är klart! Det hade varit bättre att vi fick komma dit när det mesta är på plats.

20181010_085152

20181010_084938
Innergården (som jag inte tror vi får tillgång till).

test2

test1

Jag hade tandläkartid 09.10 och insåg snabbt att den här rundvisningen skulle dra över tiden. Så jag fick be killen som visade oss runt att släppa ut mig lite tidigare. Min jobbarkompis Sofia hängde också på. Han blippade ut oss i trapphuset och sa åt oss att gå ner till bottenplan så skulle vi komma ut där. Jo tjena! Ner kom vi ju, men ytterdörren gick inte att öppna utan kod (!). Klockan var nu 09.02 så jag fick lite lätt panik. Men vi hade tur. Efter bara nån minut kom en byggjobbare ner för trappan som var snäll nog att knappa in koden så vi kom ut. Sen fick jag ila så fort jag kunde till tandläkaren och slängde andfådd upp dörren 09.09. Puh!

En ansenlig smärta (det gör så jämrans ont när hon tar bort tandsten) och 720 kr senare var jag klar hos tandläkaren för den här gången. Det är sjukt så dyrt det är! Nästan 3 000 kr för en undersökning med röntgenplåtar, tandstensborttagning, lite puts och en lagning. Fattar inte att tandläkare kan kosta hur mycket som helst medan högkostnadsskyddet för vanlig läkarvård är så lågt – nästan oavsett vilken typ av läkarbesök det är. Fattar ännu mindre varför människor som är papperslösa bara behöver betala 50 kr för akut tandvård. I så fall borde samma regel gälla alla i Sverige.

Hur som helst. Skönt att ha det gjort! Nu hoppas jag det dröjer länge tills mina tänder bråkar igen!

Så var det klippt igen

oktober 9, 2018

Fast han hann nästan gå fyra veckor i sträck i skolan, innan det var klippt igen. Men igår kom han hem från skolan med huvudvärk och var helt dimmig på ögonen. Han nyser och snyter (men inte jättemycket) och klagar på att huvudet känns fullt av bomull. Men framför allt är han så himla TRÖTT och hängig.

Som tur (?) är var även Riddaren hängig och hade inget emot att vabba. Annars är det mest ”Vi har inget folk, jag kan inte vara borta.” Och jag brukar ju kunna jobba hemifrån och kanske vabba del av dag eller så. Men nu är det mycket inbokat den här veckan och jag vill helst vara på plats. Så win-win i detta.

test04.jpg

De har haft en ”kolla-på-film-dag” och ”inte-göra-nåt-dag”, förutom att Riddaren skjutsade mig till, och hämtade mig efter, jobbet. Väldigt snällt! ❤

Har nu nattat barnet och laddar inför morgondagen då både besök på vår kommande arbetsplats (vi ska flytta 1 februari) och tandläkarbesök (vanlig rutinundersökning denna gång) stundar.

Bokat tid

oktober 8, 2018

Idag har jag ringt Smådjurskliniken och bokat en tid för att få Mimmis ben undersökt. Man känner sig som ett litet svin när de förhör sig om hur länge hon inte velat stödja på benet (en vecka) och de säger att de vill ha in henne så fort som möjligt eftersom hon troligen har ont och behöver smärtstillande. Och man på grund av jobbscheman inte har tid förrän på torsdag. Men hon äter ju bra och ligger mest och vilar. Och nu har vi i alla fall en tid på torsdag 13.50.

test2

Typiskt nog (eller turligt nog) har hon nu ikväll faktiskt stött lite på benet. Haltar mer än hoppar på ett ben. Så vem vet, hon kanske är på bättringsvägen? Man kan ju hoppas!

Sedan i fredags bor hon i en egen bur för att vi ska undvika att hon hoppar upp på hustak eller sprätter iväg när nån av kompisarna trängs. Också väldigt bra att hon har egen bur när man försöker banta ner henne. Hon har fått hälsa på i andra buren några gånger. Och Vera går över och hälsar på hos henne ett par gånger per dag. Hon är så rolig, Vera! När hon ätit frukost vill hon gå ut och då gnager hon på gallret tills man öppnar buren. Och nu har hon även satt sig utanför Mimmis bur och gnager ilsket tills vi öppnar så hon kan hoppa in och hälsa på min kompis. Fler gånger har jag sett hur hon smyger sig intill och liksom ”gnossar” Mimmi i pälsen lite. Sen spatserar hon runt och inspekterar lite och därefter är hon klar och hoppar ut igen. Hon är verkligen teamledaren som håller ihop flocken! ❤

Lösenordsskyddad: När man blir lite galen

oktober 6, 2018

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Gullegull

oktober 6, 2018

I onsdags när jag kom hem hade jag inte träffat mina grabbar på ett dygn. Alex hade nämligen studiedag i onsdags och Riddaren var ledig. Så de passade på att åka ut till mina sväron och sov över natten där. En s k win-win-situation. Farmor och farfar fick rå om sin son och sonson och jag fick lite sällsynt egentid. 🙂

Var dock mysigt att komma hem från jobbet och ha dem hemma igen! Dessutom fick jag en väldigt gullig teckning eller kort eller vad man ska kalla det, som Alex gjort.

DSC00068
Det ska nog stå ”matte” och inte ”matt” och ”kärleksfull” istället för ”kärleksfal” (?). 🙂

Dessutom hade de köpt en ljusstake i present till mig. Jag har gått och sneglat på denna på Clas Ohlson. Det är en limited edition-serie och jag tycker den här är himla rolig. Så jag blev jätteglad (man kan ju liksom aldrig få för många ljusstakar om du frågar mig).

9606815547422