Klara – the neverending story

december 10, 2018

Idag hade vi en ny veterinärtid för Klara. Såret har fortfarande inte läkt och det var med viss bävan Riddaren och jag åkte dit med henne. Veterinären tittade och höll med om att det är konstigt att såret inte läker med tanke på att hon ätit penicillin ända sedan operationen, som var den 21 november (om jag minns rätt). Jag ventilerade min teori om att det är nåt med hennes tänder som orsakar problem, och hon höll med om att det är en tänkbar teori att det beror på en inflammerad tandrot.

Jag påpekade också att jag känt en tråd sticka ut på halsen så hon tittade efter och hittade en tråd som antagligen kommer från de inre stygnen. När hon sedan undersökte såret mer noga (stackars Klara satt fastfrusen och blickstilla medan hon rotade runt i såret) såg hon att det var en knut från de inre stygnen precis där. Hon menade att det kanske är det som gjort att det inte läkt. Såret i övrigt såg okej ut. Det är inget hålrum med var i innanför längre och det verkade inte inflammerat.

Så hon tyckte att vi skulle sätta ut antibiotikan och inte tvätta bort skorpan som bildas, så vida det inte blir smutsigt eller gojsigt. Och så får vi se hur det går. Kommer bölden tillbaka då blir det avlivning. Frågade om hur det går till också, för att vara mentalt förberedd. 😦

Lilla Klaran! Hon har utstått så mycket nu så hon förtjänar verkligen att få bli bra! ❤ Så fort hon fick chansen på undersökningsbordet kastade hon sig fram mot mig och försökte gräva sig in under mina kläder. ❤ När inget annat funkade körde hon in nosen i min jackärm för att försöka gömma sig och söka trygghet där. Lilla pluttan! Hon må vara skygg i buren (låter sig inte klappas frivilligt där), men när det väl gäller duger matte som skydd. 🙂

DSC00454.jpg
Hon bor fortfarande i egen bur på tidningspapper och handdukar för att det ska vara så rent som möjligt (tur vi tog en prenumeration på NT precis innan hon blev sjuk).

Igår när jag tvättade såret satt vi öga mot öga, Klara och jag, och hon tittade så uppmärksamt på mig hela tiden. Kändes verkligen som vi hade ordlös kommunikation där. Och när vi var klara riktigt klättrade hon upp i min famn och sen satt vi och mös lite i soffan och hon fick pellets och la sig till rätta en stund under min haka på ett sätt hon inte alls brukat göra innan. Lilla gumman! ❤

Så håll nu en tumme för att hon blir bra!

När såret läkt lite (veterinären öppnade ju upp det idag för att få bort trådarna) ska Klara få sällskap i buren av nån av de andra så hon slipper sitta själv längre. Det blir spännande med tanke på hur aggressivt hon beter sig mot de andra. Lilla fröken tycker att hon ska vara högst i rang, men Vera lär inte ge sig utan strid. Får nog stoppa in fåret, som står lägst i rang, till Klara. Stackars fåret lär bli hunsat av Klara! 🙂

Annonser

Andra advent…

december 9, 2018

…och min namnsdag.

Idag har jag äntligen städat klart huset, så nu har faktiskt viss adventskänsla infunnit sig (äntligen!). Till och med hos marsvinen är det nu nystädat och fint. Skönt! Vi adventsfikade med lussekatt och pepparkaksmuffins från Lindahls.

Sen hade jag tänkt att vi kunde haft lite julmys med en julfilm nu på eftermiddagen, men det blev aldrig så. Jag lyckades tvärsomna till ett avsnitt av julkalendern, och Alex ville hellre spela Fortnite. Så jag lufsade ett varv med kameran och fotade lite i huset.

test10
Älskar den lilla adventsgranen. Så mysigt att tjuvstarta granmyset redan!

test11
Här är jätterenen jag fick av grabbarna i namnsdagspresent (fast i förskott när jag vaccinerade mig tidigare i höst).

test12
Lite juligt på soffbordet.

test13
Utanför Alex’s rum har husnissen julpyntat utanför sin dörr. Dagens tips om du har barn. Finns på Rusta och var inte alls dyrt.

test14
Stephyllan har fått julskrud.

test15
Panduropyssel som jag och Alex gjorde för nåt år sedan.

test16
Liten julstad i bokhyllan.

Nu skulle man haft en härlig juldoftande badbomb och tagit ett riktigt hett bad! Men ett bad med Egyptian Milk & Honey Bath från Body Shop får väl duga. 🙂

Orkeslös

december 5, 2018

Alltså… November och december (och januari och februari – fast så långt orkar jag inte ens tänka) är verkligen hemska månader på så många sätt. Det är så mörkt, så mörkt hela tiden. Och Alex är jämt så sjuk. Nu har han hostat helt hysteriskt sedan den 16 november (!) och varit förkyld ytterligare nån vecka. Det går aldrig över. Så tröstlöst.

Och så Klara som aldrig blir bra från sin böld…

Det är så energidränerande alltihop. Jag lyckas inte få någon som helst julstämning. Dessutom extra svårt när huset är ostädat. Jag har kämpat fredag-tisdag med att fixa fram adventsljusstakar, stryka juldukar och -gardiner, fixa julblomsarrangemang, damma, dammsuga och sköta allt annat dagligt (tvätt, disk, matlagning m m). Riddaren har fixat utomhusbelysningen i trädgården och på framsidan och rensat avlopp som det var stopp i. Men fortfarande är bottenvåningen inte dammad och dammsugen och ett rum där uppe är inte dammat. Och nu är det snart andra advent. Jag blir lite stressad av detta. Hade så gärna velat ha fint och rent tills i helgen så vi kunde ha tid att faktiskt mysa lite och kanske köpa några julklappar.

Men idag har jag varit i Linköping precis hela dagen. Jag åkte hemifrån 07.35 och kom hem 17.30. I vanliga fall jobbar jag sex timmar, så nu är jag helt matt. Får försöka städa lite i morgon efter jobbat helt enkelt.

Försöker boosta mig med D-, B- och E-vitamin, kalcium, selen och ginseng i hög dos. Har även provat Better You’s All In One Boost, men fick mest bara halsbränna. 🙂

 

Följetongen Klara

december 3, 2018

Den här veckan som gått har vi tvättat bort sårskorpa varje dag och fortsatt medicinera med penicillin. I lördags var det sista penicillindosen och såret såg äntligen ut att vara på väg att läka. Igår när jag tittade kunde jag inte längre se något hål, så det verkade ju positivt. Hon har verkat piggare och gladare sista dagarna så man hade ju vissa förhoppningar om att det skulle vara klart nu.

Idag hade vi tid hos veterinären för att ta bort stygnen. Riddaren och lilla hostis fick åka själva, så jag fick rapport när de hämtade upp mig på vägen hem (jag jobbade hemifrån på e m för att vi skulle slippa VAB). Och det var inte så roliga nyheter. Det hade visat sig att såret inte alls var läkt (eller så hade det spruckit upp igen, för igår såg det verkligen ut att ha gått ihop). Innanför fanns fortfarande var (alltså, jag orkar inte!). Och när de tog en spruta och tvingade in och sköljde med koksalt började Klara svälja, som om hon fick vätska in munnen. Tydligen uppmärksammade inte veterinären det så mycket, men Riddaren tänkte på det. Och i min värld låter det som att hon kanske har en fistelgång från varbölden in i munnen. Jag tänker genast att det är nåt problem med munnen/en tand och att det här knappast lär gå över av sig själv. Hon har ju dessutom tidigare verkat ha problem med att äta (matvägrat, inte velat äta hårda saker och ätit långsamt). Man kan verkligen undra… 😦

Nåväl. Nu får vi fortsätta med penicillin och att försöka skölja såret en vecka till. Sedan har vi en ny veterinärtid och är det inte bra då vill de skicka en odling från såret/vätskan. Själv börjar jag undra hur länge man ska hålla på och bråka med henne…? Veterinären hade tydligen flera gånger kommenterat hur snäll hon var som bara satt tyst och stilla medan de gjorde henne illa (tog stygn och sköljde såret). Marsvin brukar kunna skrika och protestera menade hon. Men inte Klara. Hon uthärdar allt stoiskt, lilla gumman. ❤

Ja, usch… Detta är en utdragen mardröm. Och det tar så mycket extra tid att hålla på med två burar (varav en ska städas dagligen), medicinering, rengöring av sår och en massa stödmatning av liten tanig Klara. Vi hoppas på ett litet mirakel.

Tomtenissa

december 3, 2018

The things you do for a pellets…

DSC00427

DSC00422

Jag försökte mig på årets julkort igår. Två stoiska marsvin, ett hostigt barn och en nalle deltog i fotosessionen.

Olycksfågeln

november 26, 2018

Följetongen Klara ja. idag på morgonen hade bölden under hakan nästan försvunnit, men det läcker otvetydigt illaluktande vätska ur såret. Och så kan man ju inte ha det. Så idag på morgonen ringde jag Evidencia igen. De skramlade fram en veterinärtid klockan 10.20, vilket innebar att stackars Riddaren (som jobbat 18.00-06.00) fick hålla sig vaken. Själv jobbade jag hemifrån eftersom Alex fortsätter hosta satan och omöjligt kan gå till skolan (suck över det också).

Vi åkte iväg alla tre (fyra med Klara) och fick träffa ännu en trevlig veterinär (de är verkligen jättebra allihop vi träffat). Han kunde konstatera att Klara kliat bort ett stygn och han och sköterskan pillade bort sårskorpan och blottade hålet som blivit där stygnet saknades. Stackars Klara satt blickstilla och knäpptyst under deras behandling, trots att det säkert gjorde ordentligt ont när de klämde och rengjorde. När allt var klart och sköterskan släppte henne formligen for hon rakt in i min mage (jag stod vid bordet) och vidare in under min jacka. Det var verkligen ”Matte, rädda mig!!!”.

Vi var ju väldigt inställda på att det fick vara tack och god natt nu, men veterinären menade att troligen kommer såret att läka av sig själv om vi bara ser till att tvätta det ordentligt två gånger om dagen och en gång om dagen trycka in en spruta med koksaltlösning i hålet och sedan klämma ut vätskan så det sköljer rent.

Ungefär här dör jag lite av äckel. jag är verkligen inget sjuksköterskematerial. Sår, var och blod gör mig illamående och svimfärdig. Men….man gör vad man måste antar jag. 😦 Huuuää!!

Så…. Klara fick komma hem igen. Vi fortsätter med penicillin och smärtstillande och så sårvården då. Hur vi ska få henne att inte klia på såret är däremot fortfarande ett olöst mysterium. Vi har idag provat med en gasvävstub över huvudet. Den kliade hon bort på ungefär fem sekunder. Sen har jag testat att klippa av en strumpa och klippa hål för benen. Om det inte vore för att hon verkligen tyckte det var förfärligt otäckt, var det bland det roligaste jag sett! Ett fluffigt huvud och en jättesmal kropp utan framben i en strumpa! Till slut lyckades jag trä ut tassarna i hålen och var jättenöjd (fick ett par nyp under tiden, men hon biter verkligen inte hårt som tur är). I ungefär 10 sekunder. Sen hade hon plötsligt trätt ur tassarna igen så de var utanför öppningen där fram och bringan var blottad igen.

SUCK!!!!

Jag vet inte hur vi ska lösa detta alltså! Ska testa att göra en felvänd tratt av en papptallrik också, men jag tvivlar på att det kommer att funka.

Black Friday

november 24, 2018

Det gäller att utrusta sig med en rejäl dos misstänksamhet på Black Friday (liksom på alla s k reor). Såg t ex att Jysk (som måste vara den affär som är värst på att ha fejkade reapriser) i sin reklam hävdade att den lilla byrå jag för x antal år sedan köpte till vårt gästrum var nedsatt med 50%. Det är lite roligt för den har varit nedsatt till 450 kr (halva priset uppger man) i alla dessa år. Den har aldrig kostat mer. Helt sjukt!

Många webshoppar gav rabatter igår på hårvård och hudvård, men om man letade på Pricerunner gick det i nästan alla fall att hitta samma vara billigare på annat håll (utan särskild Black Friday-rabatt. Så jag struntade i att handla hårprodukter och hudvård för det kan jag göra vilken dag som helst.

Däremot fyndade jag julklappar till sonen! Vissa saker han önskade sig (lego) var ordentligt nedsatt och försvann också snabbt. Men jag hann fixa två saker han önskar sig hett (påstods vara nedsatt till halva priset, men en jämförelse på Pricerunner visade att det kanske snarare rörde sig om 25% jämfört med andra leverantörer. Mycket bluff och båg är det!

Köpte även två böcker med lite rea som han önskar sig.

Och till mig själv köpte jag ett Estée Lauder-puder på Åhléns på vägen hem. De hade 30% rabatt så det blev aningens billigare än att handla på nätet. Köpte även en tröja till Alex på rea och två julgransdekorationer (har samma sort men behövde komplettera med två till).

Sen var det ju det där med att jag verkligen behövde kläder till den stundande julfesten och kanske julafton eller Alex’s födelsedagskalas. Jag har gått i omgångar och provat kläder på stan, men inte hittat nåt. Eller jo, jag har hittat en högst ojulig tunika från Masai på Sandströms. Har gått och glott på den sedan i somras men tyckt att den varit väl dyr med tanke på hur sällan jag kan använda så tunna kläder (frusen ju). Men nu slog jag till och köpte den (ingen rea dock) och så hittade jag ett helt fantastiskt par svarta plisserade långbyxor. Det var one size fits all och de funkade faktiskt. Mycket stretchiga och lite ”festliga” och vida i modellen. Så det får bli dessa byxor på julfesten så får jag se om jag tar nån gammal röd överdel till detta eller om det får bli den limegröna saken. Jag har den på bild här nedan, och där ser den inte alls snygg ut, men det är den faktiskt när man ser den på riktigt, jag lovar! 🙂

ladda ned.png

Men mitt bästa fynd är kanske att jag passade på att beställa nya läsglasögon när jag ändå beställde nya terminalglasögon i veckan. Och det var halva priset på glas och bågar. Kan inte köpa billiga läsglasögon på en mack för jag har brytningsfel också och behöver specialgjorda brillor. Så där tjänade jag 1 500 kr. Micket bra! Den här månaden blir ändå en ekonomisk katastrof med två glasögon (arbetsgivaren betalar bara en liten del av terminalglasögonen när man jobbar statligt), Klaras operation och diverse julklappsinköp. Suck…

Orkar inte

november 24, 2018

Klara har varit förvånansvärt pigg ändå efter operationen. Hon har ätit rätt bra och stretat emot när jag ska medicinera henne. Vi fick information om att området där stygnen sitter kunde bli ”lite svullet” nån dag efter operationen, och det har det blivit. Problemet är bara att det blir mer och mer svullet och idag är det mer som en boll under hakan. Igen.

Alltså. Jag ORKAR inte. Och alltid händer sånt på en helg så man inte kan ringa och fråga om det är normalt. 😦

Så nu får vi vänta och se. Är det likadant (eller, gud förbjude, värre) på måndag måste jag ringa djurkliniken. Jag bara hoppas att stygnen inte brister innan dess! Huä!

DSC00417.jpg

D-day

november 21, 2018

Så blev det då till sist ”Dagen D” och dags för Klaras operation. 08.20 var vi på plats på Evidencia Smådjursklinik. Eftersom Alex dras med en gräslig förkylningsastmahosta var han hemma från skolan (Riddaren vabbade). Jag följde med så jag kunde gå in med Klara medan grabbarna stannade i bilen (ville inte riktigt att Alex skulle följa med och höra allt som sas).

Jag fick träffa en jättetrevlig veterinär, som själv hade marsvin hemma. Hon undersökte Klara. Klara, som senaste veckorna varit mycket avogt inställd till sin matte som ständigt lyfter upp henne och ger medicin och har tvättat bort varkladd och annat läskigt, tyckte den där veterinären var ännu mycket mer läskig än matte. Hon ålade och klättrade upp i min famn och försvann in under min jacka. 🙂 Gullepluttan! Men när jag väl krånglat fram henne och satt ner henne så satt hon så snällt medan veterinären kollade över henne. Hon fick gömma huvudet i mina händer under tiden. ❤

Allt såg bra ut förutom att det fanns ett litet område kvar under halsen där det verkade vara inkapslat var. Så veterinären tyckte att en operation ändå vore det bästa. Vi pratade lite om eventuella komplikationer och hon lovade att ringa under operationen om de hittade något annat (t ex att bölden verkade komma från en tand eller så).

Så jag fick lämna Klara där och sen skulle hon hämtas 14.30 om allt gått bra. Annars skulle de ringa. Det blev en lång dag av väntan, men de hörde inte av sig och 14.30 åkte vi tillbaka för att hämta henne. Vi gick in alla tre och hon veterinären var jättegullig mot Alex och förklarade och visade mycket pedagogiskt. Allt hade gått bra och inget tydde på att det var något annat än en varböld orsakad av ytter påverkan (ett vasst höstrå som punkterat halsen eller ett bett från ett annat marsvin). Det hon kunnat se av tänderna såg bra ut och operationen hade gått bra.

Klara var så sjukt söt när hon tog upp henne. Hon var alldeles rufsig och såg helt yrvaken och förvirrad ut! ❤ Skönt att få åka hem med henne! Det var jätteviktigt att hon kom igång med att äta och veterinären förvarnade oss om att vi kanske skulle bli tvungna att tvångsmata henne. Men hon satt i Riddarens famn och tuggade i sin paprika och pellets när vi kom hem – trots att hon var så trött, så trött. Sen har hon suttit i sitt hus i buren och käkat hö och lite gurka och vitkål, och hon har både bajsat och kissat.

Nu hoppas vi bara att såret läker som det ska och att hon inte börjar klia på stygnen. Det går troligen inte att sätta dit nån tratt på henne då såret sitter typ på bringan på henne. Vi får hoppas hon låter det vara!

test08

Har nu hostat upp drygt 3 600 kr och väntar ivrigt på att Agria ska skadereglera.

Utflykt till Mjölby

november 19, 2018

I går åkte vi och hälsade på Alex’s morfar i Mjölby över dagen. Det var en sån där hopplöst gråmulen novemberdag då det aldrig blir riktigt ljust och luften är fuktig och råkall. Bra dag att göra en utflykt på.

Tyvärr var Alex rejält försämrad i sina luftrör och ganska hängig över lag. Men han var sååå tapper och gnällde inte en enda gång, trots att jag tror det var lite jobbigt för honom att inte vara hemma. Han satt och ritade lite och satt i knäet och kurade ihop sig när han mådde dåligt.

Morfar bjöd oss på sen lunch på en av stadens restauranger. Jisses vad mat vi fick! Vi som hade åldern inne, och inte körde bil, ( 🙂 ) tog en Irish coffee (morfar) / Baileys Coffee (jag) före maten för vi hade hunnit bli genomfrusna av promenaden till restaurangen. Sen fick vi in maten!

test001
Jag tog kolgrillad fläskfilé med pommes och bearnaissås. Gott!

DSC00401
Alex tog kycklingfilé och pommes från barnmenyn (men portionen var nästan lika stor som vuxenmaten).

Efter maten var vi så mätta att vi nästan fick rulla tillbaka till morfars lägenhet. 🙂

På vägen tillbaka hittade jag dessa märkliga kappor som hängde vid ån. Och så fick jag lära mig att KappAhl tydligen kommer från Mjölby och att den lite udda statyn föreställde kappor från KappAhl.

DSC00405

DSC00406

De hade en fin bro i Mjölby också. Eller i alla fall broräcket!

DSC00408

När vi kom hem till morfar igen låg Alex mest och vilade i soffan och tittade lite på TV. Vi fick kladdkaka, vispgrädde och färska jordgubbar som fika/efterrätt och sen var vi proppmätta igen. 🙂

DSC00414

Eftersom Alex var så hängig åkte vi hem lite skapligt (halv fem) och var hemma vid halv sex. Det var skönt att inte komma hem allt för sent för jag var också jättetrött. Jag sov uruselt natten till söndag och var jättetrött på kvällen. Kändes verkligen inte alls roligt att en ny arbetsvecka stundade.