Glad midsommar

juni 23, 2017

En gång var hon en söt nioåring med världens största midsommarkrans!

Hoppas ni alla har och har haft en underbar midsommarafton!

Här har vi hunnit transportera tre traumatiserade marsvin till svägerskan och Alex’s kusin, som kommer att ta hand om dem på bästa sätt. Men hu så läskigt det var att åka bil och hamna på ett nytt ställe! När jag lyfte ut dem ur transportburen var alla tre stela av skräck och Mimmi försökte klättra in innanför min jacka för att gömma sig. Sötnosen! ❤ ”Syns jag inte finns jag inte” – typ. 🙂

Vi har packat och dammsugit nedervåningen, vattnat ute och inne och ställt alla blommor i vardagsrummet för att underlätta för dem som vattnar åt oss. Och så har vi hunnit grilla och ha åtminstone liiite midsommarmys.

I morgon ringer väckarklockan 04.15. Huuuäää!!! Men bara man uthärdar dagen så är vi på Rhodos på eftermiddagen! 😀 Och sen ska vi koppla av och slappa i 14 dagar!

Du milde!

juni 21, 2017

Just nu känns det inte jättesmart att börja semestern med en Rhodosresa. Eller jo, Men sista jobbveckan blir inte nådig när man ska rådda alla måsten inför resan samtidigt som man jobbar. Låååånga dagar blir det!

Men nu är ny bikini inhandlad för en helt ohemul summa pengar (men ju fetare kropp desto dyrare bikini behövs uppenbarligen). Fick i alla fall en snygg sarong på köpet. Det har inhandlats ny UV-dräkt till snabbväxande sonen och lite blandade sommarkläder till oss alla. Så nu är vi väl tillräckligt ekiperade i alla fall.

Marsvinen ska skeppas över till svägerskan i morgon för förvaring. Sväron och svägerska har lovat att vattna blommor och ta in posten. Grannarna är lejda att vattna utomhusväxterna. Nu måste vi ”bara” packa och röja upp huset. Riddaren har i alla fall rensat ogräset på framsidan så det inte ska se helt obebott och vildvuxet ut när vi är borta.

Längtar tills vi är framme på Rhodos på lördag!


 

Otack är världens lön

juni 19, 2017

Ungefär exakt hela dagen igår lekte Alex med Liam. Han följde med dem och kvällsbadade (vilket bl a innebar att fånga grodyngel och sanda ner sig) och kom inte hem förrän närmare 20.00. Idag var frita stängt och Liam fick vara här hela dagen. De har spelat Minecraft, lekt, åkt in till stan med Riddaren och ätit på McDonalds och gått på bio (Smurfarna). Jag åkte med dem hem från stan, och vid halv fem gick Liam hem.

Man skulle ju kunna tro att sonen skulle vara rätt nöjd efter att ha fått leka med bästa kompisen i två hela dagar. Men nej. Istället surade han över att de inte fick fortsätta leka, trots att det faktiskt var Liams pappa som ”kallade hem honom”.

Alltså, ibland blir man rätt trött. I synnerhet Riddaren, som liksom offrat en semesterdag på detta och 400 kr.

Ah well… Han fick höra en del om det sen, vid middagen, den gode sonen. 😉

_DSC6549

Men samtidigt är det jättekul att Alex äntligen funnit en riktig bästa kompis. Och Liam är en jättegullig kille. Precis en sådan vän man hoppats att Alex skulle hitta. Så det är ju jättekul.

Skolavslutningseftermiddag

juni 17, 2017

När vi kom hem från skolan i torsdags fick Alex sin skolavslutningspresent. Egentligen hade han ju redan fått både sin graderings-/och skolavslutningspresent i form av tre marsvin. Men sen råkar det ju vara så att de grabbar han leker med mest har Nerf-vapen som de leker krig med. Och när Alex inte haft ett sådant vapen har det hänt att han inte fått vara med och leka eftersom han inte har haft något vapen. Galenskap förstås, men barn är ju barn. Så… Nu köpte vi ett Nerf-vapen åt honom i present (de är ohemult dyra så det var inte precis något han själv kunde spara ihop till i brådrasket, och nu i sommar är det ju bra om han har ett när de springer ute och leker så mycket).

Vad lycklig ungen blev! 🙂 Jag tror han tackade ungefär 20 gånger den dagen. Och trots att det högst troligt lockade något alldeles ohyggligt mycket att få springa bort till bästa kompisen och visa vad han fått följde han med jämnmod med sina föräldrar och sin mormor till Färgargården för en fika.


Alex och jag tog ett bord medan mamma och Riddaren stod i en nästan oändlig kö.

Jag hade med mig kameran med nya objektivet och mitt sprillans nya polaroidfilter påskruvat. Och vilket underbart objektiv alltså! Det tar ju SKARPA bilder och hanterar svåra ljusförhållanden så mycket bättre än mitt gamla!

Min solstrålsunge sprang omkring och plockade blommor som han satte i mitt hår medan jag fotade lite. Och så pratade vi lite förtroligt så där mellan springturerna som det ofta blir med barn. ❤

Sen fikade vi och bestämde oss för att ta bilen över till andra sidan strömmen (mamma går inte så bra efter en fotoperation) och gå lite där istället.


Alex hittade ett spännande ihåligt trä.


Alex och Riddaren gick balansgång ut över vattnet på en fallen trädgren. Spännande och lite läskigt!


Där borta vid femöresbron ligger det som länge var mitt drömhus.


Grabbarna hittade ännu en stock man kunde balansera på.


Grönskan nu är helt magisk! Det är så vackert på stigen runt strömmen nu!


Här provfotade jag bara rakt upp. Såna här kort gick inte att ta med förra objektivet.


Finaste sonen i en lövtunnel.


Spring i benen!


Älskar detta promenadstråk alltså!


Mer balansgång – nu helt på egen hand! Det är så härligt att se hur Alex, som alltid varit sen med grovmotoriken, har utvecklats sista året. Troligen mycket tack vare jujutsun!

När vi kom hem var det dags för mamma att åka hemåt. Alex försvann snabbt som en vessla till bästa kompisen (som blivit tillbörligt imponerad av nya Nerf-vapnet) och sen lekte de hela kvällen. Alex fick middag där och sen kom de hem till oss och spelade Minecraft tills vi fick ”köra hem” Liam vid halvåttatiden. 🙂

Sen var det frita igår för Alex och nu har sommarlovet börjat. Sex lediga veckor har han framför sig!

Själv ska jag jobba fyra dagar till. Sen! Sen drar vi till Rhodos i två veckor!!! 😀

Skolavslutning

juni 15, 2017

Idag har jag tagit ut min allra sista föräldrapenningdag någonsin. Snyft! Min lilla bebis har ju nämligen blivit så himla stor att detta var sista möjliga föräldrapenningdagen (sista dagen på terminen). Skolavslutning. Sista dagen som etta!

Mycket prat om att ”Snart är jag tvåa!” (så fort terminen är slut blir man tvåa tycker Alex och lyssnar inte alls på det där med att man börjar tvåan först när höstterminen börjar). Och i tvåan blir man fadder åt ett barn i förskoleklass. Mycket spännande och roligt!

Men idag var det alltså skolavslutning 10.00-11.00 och vi bjöds på ett strålande högsommarväder. Både jag, Riddaren och Alex’s mormor närvarade. När vi kom till skolan var gården redan full av folk. Jag gjorde en liten fuling och smet under avspärrningsrepet och satte mig på marken innanför tillsammans med Moas mamma och lillasyster för att få en chans att ta lite vettiga kort. Vi var ju inte i vägen för någon när vi satt ner och det var gott om plats fram till där barnen stod så jag tror ingen tog illa upp.

Så tågade de ut, förskoleklass, ettor, tvåor och treor. Och de sjöng och uppträdde och var så söta och duktiga att en förarglig tår eller två letade sig upp i mitt öga.


Och där bakom står min son och vinkar till sin mamma! ❤


Rektorn höll ett lagom kort tal…


…och drog igång vågen över hela skolgården.

Det var SÅ HETT att sitta där vi satt. Svetten bara rann och mitt hår var helt blött i nacken. Tur att barnen fick stå i skuggan i alla fall!


Avslutningen slutade med att alla barn gick i tunnel.

Sen var det en kort samling i klassrummet.

Barnen fick en liten present (ett spel) och en kram.

Lärarna fick blommor. Och sen var det SOMMARLOV!  Fast Alex har en dag till på frita innan det riktiga lovet (sex veckor) börjar.

Håll Sverige rent!

juni 13, 2017

Minns ni kampanjen ”Håll Sverige rent”? Vi som växte upp på 70- och 80-talet drillades i att inte skräpa ner i naturen. Det sitter grundmurat i mig än idag. Aldrig i helvete att jag skulle slänga skräp i naturen, på gatan eller i en park! Skräp tar man med sig och slänger i en papperskorg eller hemma. Punkt. Men uppenbarligen är det långt från alla som delar min åsikt. Varje vår häpnar jag över mängden plast, flaskor, burkar och annat skräp som ligger i dikesrenarna och på gatorna. Och hur det ser ut i våra parker ska vi bara inte prata om. Orka ta med sig glasspappret till en papperskorg 25 meter bort liksom?

Samtidigt som man är tacksam över att kommunen regelbundet städar bort skiten kan jag på sätt och vis samtidigt tycka att det borde få ligga kvar. För hur himla trevligt kommer ni som bara släpper ert skräp där ni går och står tycka att det är nästa gång ni kommer till parken för att ha picknick och gräsmattan är täckt av sopor?

Bortsett från hur vi strör sopor omkring oss är ju Sverige annars ett föregångsland när det gäller ren miljö. Jag älskar att vi har organiserad förpackningsmaterialsåtervinning, höga krav på rening av utsläpp från fabriker och t o m advokatfirmor som Advokatfirman Åberg & Co som inriktar sig på miljörätt.

Vår miljö är ju så himla viktig! Varför inte alla (åtminstone alla som har barn) aktivt jobbar på att vara goda föredömen som källsorterar, pantar, tar hand om sitt skräp och i största allmänhet värnar om vår natur begriper jag bara inte? Det är lite beklämmande hur miljöfrågorna bara bleknar bort till en skuggfråga för folk allt mer…

Det är ju så här man vill ha det på våra gångstråk. Lummigt, fint och skräpfritt!

Uppgradering som heter duga

juni 12, 2017

Jag har länge, länge, suckat och stönat över mitt 17-70 mm objektiv som egentligen är det objektiv man borde vilja använda oftast, men som är mitt hatobjektiv eftersom det är så svårt att ta bra bilder med. De blir oskarpa och urblekta och jag har aldrig riktigt kommit överens med det.

Så jag har kanske, eventuellt, gått och suktat efter ett nytt zoomobjektiv men inte kunnat motivera att lägga ut så mycket pengar. Det här 16-50 mm objektivet från Sony har jag tittat lååångt efter.

Och ibland blir drömmar verklighet. I alla fall när man har en pappa som kanske tycker att man är värd en rejäl födelsedagspresent efter 40 år av uteblivna sådana. Så i fredags träffade jag min pappa när jag ändå var i Mjölby (där han bor) med jobbet. Han tyckte nämligen att jag skulle ha objektivet innan vi åker till Rhodos (jag fyller år när vi är där).  Och av Riddaren får jag ett snuskdyrt polaroidfilter till objektivet (med 72 mm diameter som detta objektiv har är filter till de samma ohemult dyra). Men är det något objektiv man ska ha polaroidfilter till är det till detta.

Så hurra till mig som får den roligaste sortens födelsedagspresenter jag vet (fotoutrustning) i år! 🙂

Och är jag nöjd då? Jag har inte hunnit fota så mycket än, men ja, jag är jättenöjd med objektivet! Det levererade mycket bättre bilder än mitt förra i konstigt ljus vid Strömmen i lördags. Det var mulet, men nästan så solen bröt igenom och det brukar vara svårt att fota då.

test01

test02

test03

test04

Gradering

juni 8, 2017

Idag var det sista jujutsuträningen för terminen och gradering. Det var en nervös Alex som kom till träningslokalen. Vi möttes där eftersom jag kom direkt från frissan. Föräldrarna fick sitta med och titta och det var såååå himla roligt att få se vad de lärt sig!

Jag älskar verkligen Rickard, som är deras tränare! Han är bra med barnen och gör träningen rolig för dem. Han kan kombinera disciplin och schyssthet på precis rätt sätt.

_DSC6467.jpg

De började med uppvärmning och då var Alex redan genomsvettig efter att ha sprungit runt och busat med några andra barn i 20 minuter innan träningen började. Sen fick de visa att de kunde tre olika positioner de lärt sig under terminen. Och det var väl den huvudsakliga delen av graderingen antar jag.

Passet avslutades med ett långt brottningspass där de ska använda sig av de tekniker de lärt sig. Det var jobbigt och svetten bara dröp om Alex. 🙂

_DSC6478.jpg

_DSC6486

Sen var det hela över så när som på att barnen fick gå fram ett och ett och ta emot sitt nya bälte och ett diplom. Rickard sa fina ord till alla barn. Så där så man som mamma blir alldeles larvigt rörd och nästan lite tårögd. 😉

_DSC6498
Mammas finaste får sitt nya bälte!

_DSC6506
Gruppbild.

De har så fin sammanhållning i gruppen och de som är större och duktigare är försiktiga med de mindre barnen. Så gulligt att se!

Jag är så stolt över min son! Inte så mycket över att han graderade som över att han verkligen kämpar och gör sitt bästa varje pass. Han har lärt sig så mycket på två terminer och börjar bli en tuffing som tål lite smällar.

Sommarblondin

juni 8, 2017

_DSC6507.jpg

Äntligen är Sophie tillbaka på jobbet (hon bröt ju foten tidigt i våras)! Jag var i såååå stort behov av både en klippning och ny färg! Nu blev det blekta slingor (för första gången på många år), för en sommarblond look som tål två veckors skriksol (hoppas jag!) på Rhodos! 🙂

När cirkusen kom till stan

juni 3, 2017

Det är nu nästan 6½ år sedan vi flyttade till Hooden. Och i år var det femte gången vi gick och tittade på Cirkus Olympias föreställning. 2011 var Alex för liten och 2016 hoppade vi över. Jag är ju generellt sett rätt mycket emot cirkusar. Cirkusar utan djur är rätt tråkiga och cirkusar med djur ger mig dåligt samvete. Men då är Cirkus Olympia ett rätt bra alternativ. De har bara med domesticerade djur och det är verkligen inga avancerade nummer utan djuren går mest runt och visar upp sig. 🙂 Det är en svenskägd liten cirkus där hundarna, som har ett nummer, mest känns som vilka väldresserade husdjur som helst (en rymde t ex i år). Hästarna gör några enklare konster, men mycket mer än så är det inte.

Varje år köper vår lokala ICA-handlare Rickard in alla biljetter och säljer dem sedan för halva priset för att ge tillbaka lite till barnfamiljerna i området. Himla trevlig gest! Dessutom är han varje år med i showen, och för varje år som går blir det allt mer avancerade uppträdanden. Jag börjar misstänka att han hyser en hemlig dröm om att bli cirkusartist! 😉

Vi såg till att vara där i god tid i år och hade turen att kunna knipa guldplatser på första parkett – nästan för nära manegen. Alex hittade en klasskompis som kom och satt hos oss, och de där två hade hur kul som helst.


Den eldsprutande artisten i början av föreställningen visade sig vara en förklädd Rickard. Imponerande uppvisning av en glad amatör!


Sen kom ett vådligt nummer uppe under taket.


Här är artisten som imponerade mest på mig. En sån sjuk balans!


Cirkusdirektörens fru bjuder varje år på ett lätt kaotiskt nummer med sina hundar. De brukar göra lite som de vill (rymma t ex). 😉


Här är cirkusdirektören själv i egen hög person tillsammans med lite hästar, en kamel och några lamor.


En tempojonglör som jag tror varit med ett annat år.


Alex’s favorit var clownen/trollkonstnären Sidney Balder. 


 Barnen skrattade så de tjöt när clownen ”tappade huvudet”.


Sen kom ännu ett humor nummer som barnen gillade mycket. Me? Not so much. 😉


När de här vackra frieserhästarna kom ingalopperande i full fart i den lilla manegen kände jag att vi satt FÖR nära. Tänk om en skulle halka? Eller bli rädd och ta ett hopp ut i publiken? Det var riktigt läskigt! Men allt gick ju bra. Och vackra är de!

Här någonstans skedde kvällens höjdpunkt för Alex. Clownen Sidney tog upp ett barn på scenen och de spottade/sprutade vatten. Sen valde clownen ut mig (så klart) och försökte övertyga barnet om att spotta vatten på mig. Där satt jag med kameran och fick kvickt stoppa ner den i väskan och dra igen (därav inga kort). Som tur var för mig var det ett väluppfostrat barn som vägrade göra som clownen ville. Men då skvätte clowneländet vatten på mig ur sin flaska istället. Alex tjöt av skratt och ropade ivrigt till barnet ”Gör det! GÖÖÖR DET!!!”. Himla skitunge! 😉


Sista numret var ett italienskt, hiskeligt uppträdande på rullskridskor på en liten rund upphöjd scen. Jisses vad det gick fort!


Till sist gick de och hämtade Rickard och bjöd honom på en vansinnig snurrtur som gjorde honom både yr och illamående på riktigt. Modigt att gå med på det där säger jag bara!

Sen var cirkusen slut och vi gick hem i regnet.