Äntligen!

Igår hade Alex äntligen tid hos Sophie för att få avhåra sig! Det var extremt välbehövligt!

Medan han klippte sig älgade jag upp på stan, till Body Shop, för att inhandla två big size body butter med kokosnötsdoft. Det var med sorg jag i veckan läste att Body Shop är riktigt illa ute och nu stänger sina butiker i Sverige. Jag tillhörde dem som tidigt upptäckte Body Shop när de var nya på 80-talet. Då fanns de inte i Jönköping så jag fick handla när jag hälsade på min farmor som bodde i Helsingborg. Jag har inte använt någon annan kräm till kroppen än deras på alla dessa år så nu vet jag inte riktigt hur jag ska klara mig framöver. Jag har norra Europas torraste hud så det duger liksom inte med vad skit som helst. Men deras body butter för torr hud har varit min räddning – i synnerhet under vinterhalvåret.

Riddaren mötte upp mig på stan och efter ett snabbt stopp även på Gottegrisen (jaja, jag veeeet, men jag försöker verkligen hålla igen nu och bara äta godis på helgen) åkte vi ner och hämtade Alex hos frisören. Viss skillnad blev det! Den här stilige unge mannen fick jag lösa ut:

Det fick bli ett stopp på Pizzeria Miami på hemvägen för ingen av oss hade lust eller ork att laga mat kände vi. Så det fick bli pizza till grabbarna och en kycklingfilé och pommes till mig, som intogs framför TV:n. Vi har börjat titta på en så bra serie på Netflix. ”Mindhunter” heter den! Samspelet mellan huvudkaraktärerna påminner oss om Sam och Dean i ”Supernatural” (som är allas vår favoritserie).

Konstnären

När jag kom ner i köket i morse satt Alex vid köksbordet och målade en ny tavla. Den här gången gav han sig på att försöka måla ett vinterlandskap (vilket man ju kan tycka var passande denna galet kalla aprilmånad).

_{Håret på ända (klipptid på torsdag).}

Jag vet inte hur det varit i era delar av landet, men vi hade en dryg decimeter snö tidigare i veckan. Precis vad man längtar efter så här års. Och kallt är det! Bara nån enstaka plusgrad. Mer marsväder än aprilväder. Det måste vara den globala uppvärmningens fel! 😉

_{Så här såg det ut vid lunchtid i torsdags. Jag kan meddela att påskliljorna och tulpanerna är väldigt ledsna nu, trots att det mesta töat bort.}

Tidigare i veckan testade den blivande konstnären att måla berg.

Detta är alltså en femtonåring som tidigare hatat att måla/rita/teckna och som plötsligt en dag bara kom fram till att han ville prova att måla tavlor. Så det är ju inte som att han tränat en massa. Jag är på riktigt verkligen imponerad av vad han kan åstadkomma!

Prao

I två veckor har Alex nu haft prao på Brinks gurkor i Kimstad. Han har fått gå upp 04.30 på morgonen för att hinna dit i tid. Och detta har han skött helt exemplariskt, helt på egen hand. Han har gått och lagt sig vid 20.00 (!), ställt klockan och gått upp och roddat morgonen helt på egen hand. Jag har fortfarande sovit när han gått till bussen strax före 06.00. Jo, jag har frågat om jag skulle gå upp, men det behövdes inte tyckte han (och evigt tacksam över det har jag varit).

Jag har förberett frukost åt honom (sett till att det är dukat och att det funnits upptinat bröd och så där) och jag har ordnat matlåda åt honom. Men utöver det har han skött allt själv.

Väl på plats på Brinks gurkor har han jobbat på och som vanligt skapat goda relationer med folket där. Idag var sista dagen och han fick en massa beröm, fika och tre burkar gurka att ta med hem. På lappen från skolan där företaget ska skriva ett omdöme skrev hans handledare ”Bästa praoeleven vi någonsin haft!”. Sånt gör en mamma ruskigt stolt! ❤

Alex har tyckt att det har varit såååå skönt att ha paus från skolan, trots att det blivit långa dagar (han har gått hemifrån vid 06.00 och kommit hem bortåt 16.00).

”Headhuntad”

Som vanligt är det tämligen turbulent på jobbet. Försäkringskassan har fått betydligt mindre pengar än man skulle ha behövt från budgeten och det har dragits in på precis allt. Inte ens en fika nån gång i bland bjuder arbetsgivaren på längre. Och det kunde väl vara okej, men det sticker i ögonen på folk när högdjuren bjuder in andra myndigheters högdjur till konferens och det plötsligt finns pengar till både frukt och mineralvatten. Detta visade man klantigt nog upp på bild på vårt intranät och de anställda kommenterade flitigt hur det är skillnad på folk och folk.

Idag gick man ut med en åtstramning när det gäller möjligheten till distansarbete (den enda vettiga förmån vi har kvar) och folk gick bananas! Förstår det för de har inte kunnat presentera ett enda vettigt argument och har inte lyssnat på fackens synpunkter eller medarbetarnas. Men det är ju så det ska vara tydligen. Själv tycker jag att det känns oerhört meningsfullt att betala bussresa till och från kontoret för att sedan inte prata med en enda käft där. Alla mina kollegor och min chef jobbar ju nämligen på andra kontor. På mina lunchraster sitter jag vanligen ensam vid ett bord och läser nåt på min telefon.

Men, nu var det egentligen inte det jag skulle skriva utan nåt helt annat. Idag hörde min chef av sig och berättade att jag blivit ”headhuntad” till ett uppdrag (eller två). En av mina kollegor ska göra annat i ett halvår och då behöver vi andra täcka upp för henne och ta över arbetsuppgifter. Och min f d chef hade särskilt efterfrågat mig till sitt team. Så nu ska jag ta över en individstöttning och all försäkringsinformation m m för mitt gamla team (det jag jobbade i innan jag blev specialist). Det som är lite kul med det (förutom att jag var efterfrågad) är att det ger mig chans att faktiskt vara med fysiskt på deras möten. Det hör ju annars verkligen till ovanligheterna.

Lösenordsskyddad: Fröding

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

80-årskalas

Jag höll mig hemma och jobbade inte på hela förra veckan. Den där jäkla bihåleinflammationen tog verkligen knäcken på mig, och för en gångs skull lyssnade jag på kroppen och vilade. Jag fick liksom inte heller sova om nätterna. Sov bara runt fyra timmar. Då blir man ju ännu mer knäckt och det var skönt att kunna sova lite middag på eftermiddagarna.

I lördags var vi bjudna till Mjölby på 80-årsfirande då min pappa fyller år i veckan som kommer. Han bjöd oss, min farbror och hans fru och några ur bostadsrättsföreningens styrelse, som han brukar umgås med, på middag på Stadshotellet.

Vi hade köpt en flaska Calvados och en stor blomgrupp som han fick i present. Vi kom lite tidigare så vi hann sitta och prata lite hemma hos honom innan det var dags att åka till hotellet.

Ingen av oss är särskilt förtjusta i att behöva träffa nya människor och kallprata, men det funkade. Tacksamt att det var buffé för kräsmagade gäster som jag och Alex. 😉

_{Det fanns gott om vegetariska alternativ på buffén till min glädje.}

Vi var hemma igen bortåt 21.30 och då var jag rätt mör. Eller, det var vi nog alla tre. 😀 Vi sjönk ner i soffan och tittade på ett avsnitt av en TV-serie och sen stöp jag och Alex i säng.

I går var vi också jättetrötta och orkade med möda åka in till stan för att göra ett par ärenden. Vi städade det värsta i huset och storstädade buren och bäddade rent. Sen var jag död igen.

Och idag har jag jobbat. Jag börjar nog bli bättre för efter att jag jobbat klart lyckades jag både hänga tvätt, tömma diskmaskinen, plantera växter (ute), rensa lite i växthusen och laga mat. Men nu är jag dödstrött igen. The only way is up. Typ.

Det är så sjukt!

Man är inte trygg nånstans längre. Inte ens här ute. Igår blev en ung tjej överfallen precis där jag brukar gå mina promenader. Mitt på blanka eftermiddagen blev hon överfallen vid ett skogsparti. Hon ska, enligt polisen, ha släpats in i skogen och skadats med ett vasst tillhygge av en man eller flera yngre män. Polisen har inte gripit någon misstänkt och går inte ut med signalement (vilket ju gör att man kan ana vilken slags människor det rör sig om).

En flicka under 18 år har blivit misshandlad ”på olika sätt”, bland annat med ett vasst tillhygge. Hon har även har dragits in i skogspartiet, innan hon till slut har lyckats fly. Det ska vara ”en eller flera yngre män” som har begått brotten, som rubriceras som grov misshandel och olaga frihetsberövande.

Och det skedde precis bakom kröken på bilderna här ovan. Alltså precis där jag brukar promenera. Det är så fruktansvärt obehagligt. Man kan inte känna sig trygg någonstans längre.

Redan för ett år sedan hände det vid ett par tillfällen att jag såg unga invandrarkillar (av typen Adidaskrigare) driva runt förbi stallet jag brukar passera. Jag såg till att hålla behörigt avstånd. De bor sannolikt inte här utan troligtvis i det ”utsatta område” som tyvärr ligger lite allt för nära vår annars än så länge rätt fridsamma Hood. Tidigare har de nöjt sig med att hoppa av bussen här och råna våra ungdomar lite då och då. Men nu det här.

Fy fan för hur det här landet har blivit!

Ska jag berätta vad det bästa med att åka på semester till Rhodos är? Det är hur man kan strosa omkring utomhus både dagtid och kvällstid utan att någonsin behöva känna sig otrygg. Det kan man inte i Norrköping längre. Kvällstid har de unga arga invandrarkillarna totalt tagit över kontrollen över staden. Det är så himla sorgligt.

Varför göra något halvdant?

Ja, varför göra något halvdant när man kan gå ”all in” istället? Förkylningen som bröt ut på påskafton bestämde sig i helgen för att mutera till en ordentlig bihåleinflammation. Jag var såååå dålig i helgen. Frös och hade förhöjd temp, huvudet och bihålorna värkte och jag var helt utslagen av trötthet. Orkade ingenting. Så i måndags sjukskrev jag mig faktiskt. Första sjukdagen jag haft på över 14 månader. Hade det inte varit för det faktum att jag på tisdagen skulle åka till Linköping och hålla en utbildning för läkare och på onsdagen hade behövt åka in till kontoret (pga att de skulle stänga av vårt bredband ett tag under dagen) hade jag säkert kämpat på och jobbat hemifrån. Men jag behövde verkligen få vara sjuk i lugn och ro, för usch så eländig jag varit (och är)! Så det var på sätt och vis bra att jag liksom blev tvungen att lyssna på kroppen. Jag tänker att i takt med att man blir äldre ska man kanske bli lite bättre på det där med att ta hand om sig och vila när man blir ordentligt sjuk. Jag är ibland lite för bra på att proppa i mig Treo/Ipren m m och bara köra på.

Om man bortser från att det är jobbigt att ha bihåleinflammation har det varit rätt skönt att få ligga i soffan och sträcktitta på en massa dokumentärer m m. Jag har tittat på dokumentärer om det brittiska kungahuset (tre stycken) och rättegången mellan Heard och Depp. Och på kvällarna har Riddaren och jag plöjt serien ”The sinner”.

Alex har prao på en gurkfabrik den här och nästa vecka och åker hemifrån vid 06.00 om mornarna. Sen är han inte hemma förrän vid 16.00 (lång resväg). Han verkar tycka att det är ganska roligt, men jobbigt. De får tydligen beröm för att de jobbar på bra (han är där tillsammans med en klasskompis). Kul att höra! Han stupar i säng redan vid åtta-nio om kvällarna.

Regnbågspennor

När jag var barn ritade jag helst med sådana här pennor. Undrar hur många hästteckningar jag gjorde? Många!

När jag blev äldre upptäckte jag akvarellfärg och målade en del med det. Sen dog målarintresset liksom bara ut och jag började fotografera istället. Men när Alex målar blir jag allt lite sugen på att plocka fram mina målargrejer igen. Men troligen skulle jag bara bli besviken över att jag inte är tillräckligt duktig.

Men vad hände?!

Min son åkte till farmor ett par dagar och förvandlades till värsta konstnären!

Han har tydligen inspirerats av en konstnär på Youtube (eller om det var Tik Tok) och tyckte det var jätteroligt när de fick måla med akrylfärg i skolan nu på vårterminen. Det var så kul att han köpte färg, penslar, palett och canvasdukar för en del av de pengar han fick i julklapp och födelsedagspresent.

Jag ska ärligt erkänna att jag trodde han skämtade med mig när han skickade kort på tavlan han målade nu senast. Den är så oerhört mycket mer avancerad än det han gjort tidigare! Men han har gjort den helt på fri hand. Och jag är så oerhört imponerad! Detta är alltså ungen som alltid hävdat att han inte kan rita. Nähä, men måla natur kan han i alla fall! ❤

Det blev farmor som gick den fina tavlan. Lyckost henne! 🙂

Och apropå min son, han fick komma hem idag redan istället för imorgon. Det ska ju komma ännu mer snö och vi har sommardäck, så det kändes tryggast att hämta hem honom idag när gårdagens snö smält undan och det var plusgrader. Vem vet hur halt det blir imorgon och på fredag liksom…

Mysigt att ha honom hemma igen. Det var så tomt när han var borta! ❤

Men nu får han mysa med pappa resten av kvällen för jag är fortfarande småförkyld och dödens trött så jag ska krypa till kojs tidigt.