Jag bet ju av en gammal lagning i förra veckan, remember? Det har ändå gått ganska bra att tugga på den andra sidan de här dagarna då jag väntat på att få komma till tandläkaren. Och den har inte värkt eller så. Ändå är det svårt att inte halvt om halvt förvänta sig det värsta, som att tanden ska vara spräckt eller behöva rotfyllas eller något sådant.
Därför var det väldigt skönt när tandläkaren konstaterade att lagningen helt enkelt bara släppt, for no apparent reason. Hon behövde bara putsa till lite och lägga en ny lagning. Men jag tog ändå bedövning. Är det något jag har svårt för så är det när de ska hålla på och gräva i min mun utan bedövning. Herregud, hade jag fått bestämma hade de fått helbedöva mig innan de tar bort tandsten! På den nivån är det! 😀
Så det gick rätt fort och kostade ”bara” 1 900 kr. Kändes som något av en vinst jämfört med vad jag befarat. Men nu kan väl, snälla, mina tänder bara sköta sig framöver?!?! Riddaren var en mycket snäll make och skjutsade mig dit, åkte hem för att ta emot en studsmatteleverans (vi ska tydligen ha en gigantisk rektangulär studsmatta i vår lilla trädgård den här sommaren har Riddaren och Alex bestämt), och kom sedan tillbaka och hämtade mig.
När jag var klar hos tandläkaren gick jag till stans bästa smågodisaffär (helt rimligt, eller hur?) och handlade typ 2 kg godis (man måste bunkra så det räcker länge i coronatider). Det får nu ligga i karantän tills i helgen. Då borde alla eventuella virus ha dött av.
Sen hem för att jobba klart och därefter extraknäcka som lärare. Efter det har jag socialiserat marsvin och ögondroppat Mimmi som har en ögoninfektion som inte vill ge sig. Och lagat mat. Och vattnat alla krukor utomhus och tagit in gräs till marsvinen. Och diskat.
Nu är jag rätt slut som artist.